SK983 CPN–HND denna juldag. Riktig business class var helt nytt för sonen, och även för mig har det varit sparsamt med sånt. Därför en hel del upptäckarglädje. Jag hade läst mig till att 9A var en extra spatiös plats på denna Airbus A350-900, och det får jag hålla med om. Jag valde 10A för sonen, som var nöjd med att få sitta där bak i hörnet. Kanske hade det varit smidigare med de två mittplatserna, för att slippa vända sig om för att prata med honom. Å andra sidan var det trevligt med fönsterplats.
Jag är inte heller van att flyga transkontinentalt med SAS, så det tog ett tag innan jag insåg att denna andra variant av SAS ombord-Wi-Fi funkade lite annorlunda, men vi fick till det till slut genom att inaktivera Privat reläservice på iCloud. Det blev ett nytt bokmärke till samlingen.
Under tiden gott om tid att vela kring rangordning av val av för- och huvudrätt från det att vi fick menyn, väl medvetna om att det skulle vara risk att förstavalen kunde vara slut när serveringsvagnen väl kom till oss i bakre delen av affärsklass. Som tur var verkade alla alternativ tilltalande.
Värmda cachewnötter blev snabbt en ny favorit för oss båda.
Mycket riktigt hade ankan tagit slut så det blev lax- och krabbterrin med torskrom till förrätt för oss båda, vilket jag tyckte smakade mycket bra men visade sig vara lite väl avancerat för sonen. Nybörjarmiss att inte förbeställa mat, det tar vi med oss till hemresan, åtminstone för honom. Själv föredrar jag nog känslan av att välja i stunden, även med risken att förstavalet tagit slut. Det enda lilla som kunde förbättrats avseende serveringen var att dryckesserveringen strax innan förrätten inte anpassades, för ett vitt vin hade ju passat bättre till just denna förrätt. Danskt rågbröd var snäppet godare än den klassiska SAS-frallan, men även denna smakade faktiskt bättre än vanligt, kanske på grund av finsmöret.
Min huvudrätt var mycket smakrik men kanske lite väl rinnig/såsig. Kycklingrätten som sonen valde såg inte riktigt lika fint presenterad ut men han åt upp allt och gav den tummen upp. Lite synd att presentera risotton som bara ”vegetariskt” för den lät ju också god och var faktiskt mitt andrahandsalternativ.
Mitt i huvudrätten (av någon anledning) serverades grönt té, vilket ingen annan än jag vad jag kunde se (inte ens de som kunde tänkas vara japaner) tackade ja till.
I samband med avdukning av huvudrätten erbjudande om kaffe eller té. Dansk tépåse, platt men lite lyxigare, ett smart val. När ska flygbolagen börja erbjuda annat sötningsmedel än socket på flyg? Tills dess får jag fortsätta att ”omdisponera” egna från respektive lounge. Fint med liten skål för använd tépåse, åtminstone till första tékoppen. Innan varmvattnet serverades kom efterrättsvagnen med erbjudande om kaka, frukt och/eller ost samt en efter-maten-drink. Delikat efterrätt, smakrikt té, och mycket trevlig kabinbesättning. Helnöjd med denna servering. Det enda lilla som hade kunnat förbättrats hade varit erbjudande om påfyllning av té, men det gick förstås bra att gå fram och själv be om det.
Efter efterrätten det största leendet jag sett från sonen när han upptäckte att stolen gick att fälla ner helt till liggande. ”Det här är ju typ skönare än hemma.” Härligt att få upptäcka något för första gången.
Till den andra koppen svart té hämtade jag från kaféavdelningen en sista chokladboll nu efter konkursen. Känns lite sorgligt faktiskt.
Klockan 15 svensk tid drar kabinpersonalen ner fönsterluckorna. Sovdags? Dags för mig också att prova liggläget i alla fall.
