Ett bolag som ju gång på gång hyllas här och på andra ställen är Singapore Airlines (SIA). Låt mig därför, i några få stycken, beskriva att även ett så medaljtungt bolag som SIA kan leverera en svajig mjuk produkt.
Hade en förträfflig flight från London till Singapore, jämn och hög service. Det enda jag hade att anmärka på var att måltiden tog väl lång tid. Klockan hade passerat ett på natten innan jag hade ätit upp huvudrätten. Nåväl, det var ju ändå bättre än nattens returresa till Europa och Köpenhamn från Singapore skulle det visa sig.
Som vanligt en utmärkt start med väl fungerande prioboarding, nigningar och bockningar väl inne på planet, upphängd jacka, fördrink med varma nötter, tidningar/magasin, osv.
Därefter fick jag frågan om jag ville äta. Det ville jag eftersom jag var kvar på europeisk tid och visste att jag hade åtminstone en sex timmar kvar till sömn. Huvudrättsbeställningen upptogs på ett snyggt sätt och utan knussel.
Sedan släcks den halvfulla främre affärsklasskabinen. Därefter sker allt i ett rasande tempo. Bordet ska dukas, nötterna plockas undan (innan jag ätit klart och utan fråga), förrätten ställs fram liksom bröd, smör m.m., vin hälls upp. Innan jag hinner blinka (eller äta upp förrätten vill säga) landar huvudrätten på bordet. Huvudrätten rycks sedan från mig (här protesterade jag dock!) innan den goda efterrätten ställs fram. Inget vin erbjuds till varken huvudrätt eller efterrätt. När jag ätit halva efterrätten landar två tallrikar med ost och frukt på mitt bord. Inget vin erbjuds till osten. Ingen kaffe eller avec.
Att de ville skynda på serveringen var helt uppenbart men varför då ens erbjuda hela menyn? Varför inte köra sleeper service? Det hela bidrog till en ganska stressad situation i kompakt mörker i kabinen.
02:45 lokal (dansk) tid, med drygt tre timmar kvar till landning, tänds däremot kabinen och slammer tilltar. Därefter väcker kabinpersonalen mig för frukost. Det är udda, har aldrig blivit väckt om jag inte tidigare under flygningen fått frågan om frukost. Där och då ställs istället frågan om jag vill ha frukost. Inget vidare för ett femstjärnigt flygbolag.
Avslutningsvis, kvarten senare, och när jag somnat om vaknar jag av något varmt och blött på min arm. En flygvärdinna har råkat tappa en varm handduk - som hon sannolikt ville väcka mig för att erbjuda - på min arm.
Se där, några anekdoter i all hast som visar att även solen har sina fläckar.
Hade en förträfflig flight från London till Singapore, jämn och hög service. Det enda jag hade att anmärka på var att måltiden tog väl lång tid. Klockan hade passerat ett på natten innan jag hade ätit upp huvudrätten. Nåväl, det var ju ändå bättre än nattens returresa till Europa och Köpenhamn från Singapore skulle det visa sig.
Som vanligt en utmärkt start med väl fungerande prioboarding, nigningar och bockningar väl inne på planet, upphängd jacka, fördrink med varma nötter, tidningar/magasin, osv.
Därefter fick jag frågan om jag ville äta. Det ville jag eftersom jag var kvar på europeisk tid och visste att jag hade åtminstone en sex timmar kvar till sömn. Huvudrättsbeställningen upptogs på ett snyggt sätt och utan knussel.
Sedan släcks den halvfulla främre affärsklasskabinen. Därefter sker allt i ett rasande tempo. Bordet ska dukas, nötterna plockas undan (innan jag ätit klart och utan fråga), förrätten ställs fram liksom bröd, smör m.m., vin hälls upp. Innan jag hinner blinka (eller äta upp förrätten vill säga) landar huvudrätten på bordet. Huvudrätten rycks sedan från mig (här protesterade jag dock!) innan den goda efterrätten ställs fram. Inget vin erbjuds till varken huvudrätt eller efterrätt. När jag ätit halva efterrätten landar två tallrikar med ost och frukt på mitt bord. Inget vin erbjuds till osten. Ingen kaffe eller avec.
Att de ville skynda på serveringen var helt uppenbart men varför då ens erbjuda hela menyn? Varför inte köra sleeper service? Det hela bidrog till en ganska stressad situation i kompakt mörker i kabinen.
02:45 lokal (dansk) tid, med drygt tre timmar kvar till landning, tänds däremot kabinen och slammer tilltar. Därefter väcker kabinpersonalen mig för frukost. Det är udda, har aldrig blivit väckt om jag inte tidigare under flygningen fått frågan om frukost. Där och då ställs istället frågan om jag vill ha frukost. Inget vidare för ett femstjärnigt flygbolag.
Avslutningsvis, kvarten senare, och när jag somnat om vaknar jag av något varmt och blött på min arm. En flygvärdinna har råkat tappa en varm handduk - som hon sannolikt ville väcka mig för att erbjuda - på min arm.
Se där, några anekdoter i all hast som visar att även solen har sina fläckar.