hendberg
Medlem
Jag och reskompis Måns kände att vi ville bocka av ytterligare en grej i Sydamerika. Grejen var Peru.
Tidigare har vi gjort Argentina och Uruguay. Se nedan.
Hade sedan länge min årliga Japan-resa bokad. Bekvämt och bra. Det var dit jag skulle. Inga konstigheter. Nån vecka innan hör Måns av sig och säger ” Du, jag kan ta ledigt och vi måste fortsätta med Sydamerika…”
Jaha tänker jag, det är bara att börja bygga ny resa. Till Peru så fanns det ändå en del. I samma fönster som jag redan hade kunde vi bygga ARN-CDG-LIM-AMS-CPH-ARN. Det var bara att beställa en ny resa. Funkade direkt via SAS hemsida (tro det eller ej).
Jaha, Peru, vad gör vi nu då? Kompisen har naturligtvis en kollega som är halvperuan och har kontakter. Hon bygger i stort sett hela vår vistelse i landet. Det blir 7 fullspäckade dagar. Fullspäckade. Jag menar det.
Vi flyger så här:
ARN - CDG SAS Plus
CDG - LIM AF C
LIM - CUZ Latam Eco
CUZ - LIM Latam Eco
LIM - AMS KL C
AMS - CPH KL C
CPH - ARN SAS Plus
Latam köptes revenue för ca 2000 kr p/p. Resten var Award. Latam var helt ok.
Jag och Måns fyller år 4 feb resp 5 feb och vi har försökt så många gånger att pussla ihop en resa där vi kan fylla år ihop. Har aldrig lyckats, men detta år stod stjärnorna på rad. Jag har varit ”tvungen" att åka iväg själv till Tokyo ett par gånger, Singapore samt Costa Rica. Men just i år funkade det...
4 februari, riktigt skitväder, vi åker mot Arlanda för en inte alltför jobbig morgonflygning till allas vår favoritflygplats CDG. Landar och tänker ”vi har ju ändå nittio minuter, vad kan gå fel?”. Har ingen bra koll på CDG då den är så rörig, men vi förstår snabbt att vi kommer behöva ta buss till vår nästa terminal där loungen hägrar. Ändå min födelsedag och vi ska grunda med skumpa…
Femton minuters promenad till bussgaten. Tomt sånär på en norrman som ska vidare ut i världen också. Samt en personal som är totalt ointresserad av kunder eller folk i allmänhet. Vi står och trampar vid gaten och undrar när bussen ska komma. Inte så konstigt. Norrmannen hade frågat kvinnan vid ett skrivbord och hon ryckte bara på axlarna. Efter 15 minuter till så frågar jag vår nye vän hur länge han väntat och han svarar 20-30 minuter. Då går jag fram till kvinnan vid skrivbordet och försöker få nåt svar. Förgäves. Vi står ett tag till och 5-10 pers till ansluter till gaten och alla är lika undrande. Till slut kommer en buss och då har vi kanske 45 min kvar till stängd gate och besvikelsen börjar komma krypandes in på en. Vi står nu på en buss som kör runt hela flygplatsen för att efter tag landa på en ny bussgate.
Vi kliver av och möts av totalt kaos. Kommer in i en ny terminal där det redan står massiv kö till ny buss och högst oklar kö-bildning. Efter kanske 10 minuter kommer en ytterligare buss för att ta oss till terminalen vi ska flyga ifrån. Snabbt av och rask takt till passkontroll som går snabbt och sen hinner vi 15 minuter i AF-loungen som är trevlig. De har skumpa. Jag fyller år. Vi trycker skumpa. I efterhand så förstår jag att kommer man med SAS och ska vidare så är det ett helvete, man ska flyga AF från ARN. Kommer en ny berättelse om det inom kort.
Boardar sen AF480 som är en 777-300ER med hyfsat uppdaterad kabin. Vi sitter 1L/2L och det är riktigt bra säten. Bra service rakt igenom, bra skumpa, mycket bra mat och fick sova en del. WiFi funkade också bra. Första gången med AF och Skyteam generellt. Bara flugit C med Star Alliance tidigare och har alltid varit nöjd med dom. Men detta var också riktigt bra rakt igenom. Bortsett från CDG-upplevelsen var själva terminalen riktigt häftig och futuristisk. Loungen riktigt bra. Flyget riktigt bra. Gärna AF igen men lite längre stopp nästa gång…
Fortfarande födelsedag så skumpan fick jobba. Står sen uppställd i vinkyl i galley. Blev några glas.
Lima sen då? Givet att vi lagt våra liv hos en travelagent så får vi en smidig pick up på flygplatsen som kör oss till Hilton Garden Inn i Miraflores. Riktigt bra hotell och ligger perfekt vad gäller promenad på ”boardwalken” som är svinlång och helt underbar. Magiska vyer från den. Samt ligger nära restauranger och bra uber-avstånd till Barranco som också är en underbar stadsdel. Skall tilläggas att travelagent som vi fått tillägnad oss är en bekant till en kollega till reskompis Måns. Hon är från Lima. Kan Peru. Det blev vi svårt tacksamma för.
Fortfarande min födelsedag så då går vi givetvis till Eden Bar Lima och käkar smårätter och trycker Pisco Sours. Bra ställe men vi var trötta och vek ner oss tidigt. Hann dock skåla in Måns som då börjar fylla år efter midnatt. Min födelsedag blev 30 timmar lång. Nytt PB.
Morgonen efter går vi till Buena Vista Café på strandpromenaden. Magisk frukost och magisk utsikt. Nu laddar vi för kvällen som ska spenderas på en restaurang som jag såg på ”Chefs Table” typ 7-8 år sedan. Innan dess hinner vi besöka KUK nära vårt hotell. De har balla öl och är lite hipsters i kvarteret. Vi har jättekul åt namnet. De är stolta över namnet. Gott så. Vi drog det inte vidare med personalen så att säga.
Nu är det dags att fira Måns på riktigt och då beger vi oss mot lunch på La Rosa Nautica som kan beskrivas som ett Sturehof på pålar. Helt fantastisk restaurang där man sitter en bit ut i havet och kikar in på Lima från utsidan. Havet, vyerna, alla surfare och maten. En av de bästa restaurangupplevelserna jag haft. Vi kör vidare på Pisco, ceviche och scallops. De timmarna vi spenderade där rankar jag högt i livet. Innan vi gör oss redo för kvällen så spenderar vi en bättre stund vid vår rooftop pool på hotellet.
Sen tar vi en Uber mot Barranco som är en underbar stadsdel. Vi kommer att besöka denna senare också. Men nu ska vi på Central och äta och fortsätta fira Måns födelsedag. Ni som varit på Frantzén vet hur det är där. Detta är annorlunda. De jobbar med höjder för varje rätt. Det var en upplevelse, men samtidigt med Frantzén i färskt minne en liten besvikelse. Inte lika bra presentation, välkomnande eller smak. Restaurangen är fantastisk, ingen tvekan. Men att besöka den så nära inpå som Frantzén kändes märklig på nåt sätt. Men vi ska inte klaga, vi firar fortfarande födelsedag på en världens bästa restauranger och vi fick ett minne för livet.
Morgonen efter drar vi till flygplatsen igen och siktar in oss på Cusco. Innan vi åkte så styrde Måns upp med sin kollega som är från Peru, en liten resa i resan så att säga. Hon hade givetvis connections med såna som man ska känna. Hon styrde ihop ett bättre paket med 3 hotellnätter samt 2 utflykter som jag aldrig kommer att glömma. Vi flyger till Cusco och landar på 3400 möh. Efter vi klev av planet så väntade jag bara på höjdsjukan. Men den kom inte. Inte då.
Chaufför plockar upp oss på CUZ och kör oss till staden och till vår kontakt som skall styra resten av vår trip. Där bjuds vi på coca-blad och coca té mot höjden. Känns fortfarande ok. Det fixas med papper och grejer och sen till slut så checkar vi in på hotellet som ligger vägg i vägg. Vi bestämmer oss för att att äta middag på hotellet för en tidig kväll, då vi skall åka vidare tidigt på morgonen. Middagen består av en riktigt dålig pizza. Osten och allt som ligger på den trillar av. Varför beställer man en pizza i Peru?
På morgonen efter så kommer en chaufför och hämtar oss tidigt för en lång körning i bil till Ollantaytambo där vi sen ska ta ett tåg för att närma oss målet. Det blir en ca 3 timmars resa där vi på vägen stannar i Chinceron då vår förare frågar om vi vill kika på lite Lama. Klart vi vill, så vi stannar i en liten by och kliver ner i en gränd som är utformad som en riktigt turistfälla, vilket vi inte förstod då. Där står 4-5 väldigt korta unga kvinnor i folkdräkter och kör nån liten välkomstdans för oss och vi blir serverade coca-te. Sen blir det lite grundkurs i hur man färgar kläder med naturmaterial. Allmänbildning. Och de tvingar oss att dansa folkdans. Tvingar. Sen när vi ska lämna så slussas vi igenom en hypermodern lokal med peruanska attiraljer, mössor och kläder. Typ Arlanda tax-free. Klart vi köpte varsin mössa. Skämt å sida, det var jättekul, de var supertrevliga, vi fick dansa Inkadans. Vad mer kan man begära?
Väl I Ollantaytambo som är en mysig idyllisk by med en fond mot gröna berg. Otroligt vackert. Vi har några timmar innan vårt tåg mot Aguas Calientes skall gå så det blir en del Pisco Sour i stekande sol. Vid solnedgången så äntrar vi tåget som skall ta oss vidare till ett av målen för resan. Resan tar 2-3 timmar och tåget är utformat med glastak och extremt stora fönster för att kunna ta in de vidunderliga utsikterna. Tyvärr har solen gått ner när vi åker så det blir inte mycket titta ut så att säga.
Vi landar till slut i Aguas Calientes och efter lite förvirring och trängsel så hittar vi till vårt hotell Tierra Viva som var helt ok för en natt. På morgonen så ska man bege sig till busshållplatsen för alla bussar som ska mot Machu Picchu. Vi tar oss dit tillsammans med några hundra till där hållplatserna ligger i en nerförsbacke mitt i stan. Men hursomhelst så är allt bra uppstyrt och vi hamnar på rätt buss. Ganska kort resa till Machu Picchu, då det ligger en dal ifrån Aguas Calientes. Vi kommer fram till en typisk turistentré och väntar en kort stund innan vi får börja kliva på. Detta är något jag aldrig fattat, men att göra Machu Picchu är ingen bedrift på något sätt. Man åker alltså buss hela vägen upp. När man väl kliver upp på Machu Picchu så blir man ödmjuk. Det är ofattbart vackert och bara helt obeskrivligt. Man bara står där med munnen öppen. Vi hade hyrt en privat guide som tog oss igenom hela stället och det var verkligen ett bra beslut. Han kunde berätta allt om stället nät man gick igenom det.
När jag trodde vi var klara efter kanske 2 timmar så tänkte jag, gott med en öl nu, då det var tryckande värme och man var lite ”tagen” så att säga, då nämner Måns att vi även har en liten ”bonus” kvar. Det är att bestiga Huayna Picchu som ligger bredvid Machu Picchu. Berget som alla fotar ifrån. Det betyder en bestigning av en klippa som är 400 meter helt vertikal. Ibland finns det järnrelingar som man kan hålla sig i. Ibland inte. Det i kombination med att jag på mellanäldre dagar utvecklat nån form av ödmjukhet inför höjder gör att det blir min livs resa. Och värmen gör sitt. Väl på toppen så år det en galen utsikt över Machu Picchu och då passar jag på att facetajma familjen hemma. Ögonblick man inte glömmer. Denna extra ”bonus” tog några timmar extra men i efterhand så var det väl värt det.
Tillbaka till Aguas Calientes och sen ett tåg tillbaka till Ollantaytambo och sen vidare transport med buss till Cusco och det blir sent när vi anländer. Från Machu Picchu till Cusco så blir det en ökning av höjd från ca 2400 möh till 3400 möh. Nu slår höjdsjukan till med full effekt och det blir frossa, näsblod och lite annat som jag inte upplevt sen tonåren. Kompis Måns som varit på Mount Everest Basecamp några gånger känner ingenting. Kl 02 på natten känns detta som lite uppförsbacke när vi om ett par timmar ska bege oss på en längre tripp till Vinicunca, även kallad Rainbow Mountain, på 5100 möh. De flesta ”höjdtränar” inför detta men vi kände att vi flyger in till Cusco och bockar av grejerna. Jag var på väg att vika ner mig där vid 06 på morgonen men hoppade till slut på bussen mot Vinicunca och bara den resan från 3400 möh till ca 4700 möh skojar man inte bort. Galna stup, dödsskräck etc.
Så här ser det ut på en bra dag.
Väl på plats inför Rainbow Mountain så kommer man med buss till ca 4700 möh. När man kliver av blir man påmind om det ganska direkt. Min magsäck var tom nu så det var bara att börja sista ”hajken” som var ca 1-2 km lång och ca 400 höjdmeter. Inget brant på något sätt men jag tänkte att efter ca 15 minuters hike så känner man att det finns ingen luft kvar här uppe. Långsamt, långsamt fortsätter vi och när det är ca 500 meter kvar så är jag på väg att ge upp. Skall sägas att under hela denna hike så finns snabba åsnor att ta till hjälp, men jag kände då att detta fixar jag. Jag tar en åsna till slut ca 200 meter och den sista biten där åsnorna inte kan kliva i trappor så börjar jag den mödosamma sista klättringen för att komma till toppen och utsikten på 5100 möh med alla kulörta färger. Väl uppe så är det ca 300 pers som trängs och det är molnigt. Men, vi gjorde det ändå. Och det var mäktigt.
Verkligheten.
5100 möh. Underbart.
Sen blir det tillbaks till Cusco igen och en fantastisk middag på hotellet med grillat kött och Pisco. Ingen pizza denna gång. Ät inte pizza i Peru. Aldrig.
Nu flyger vi tillbaka till Lima med Latam igen och nu ska vi avsluta Lima för denna gång.
Vi kommer fram tidig kväll i Lima och stannar på vårt tidigare hotell. Tar en Uber till Barranco och hamnar på ett grymt ställe ( kommer inte ihåg namnet) men nära ”suckarnas bro”, Den bron körde vi givetvis efter middagen, man ska hålla andan och önska sig saker medan man skyndsamt korsar den. Jag behövde två försök. Barranco är verkligen en underbar stadsdel av Lima och kan varmt rekommenderas tillsammans med Miraflores.
Morgonen efter så kör vi boardwalken längs kustlinjen igen och sen checkar vi ut för att ta en Uber ner till La Rosa Nautica för att förlusta oss i Pisco Sours och Ceviche. Vi sitter ett par timmar innan det är dags att åka till flygplatsen och testa KLM.
Loungen i Lima är väldigt bra, över förväntan. Mycket bra varm mat och bra utbud av dryck. Väl värt ett par timmar skulle jag säga.
Sen en sen flygning från LIM mot AMS med en 777-300ER som det inte finns mycket att skriva hem om. Strax under SAS i service.
Sammantaget vad gäller Peru, så är Lima en stad som överpresterade. Fantastiskt bra mat och bra infrastruktur, om du bor i de områdena som beskrivs tidigare. Underbar upplevelse och kul att bocka av ytterligare ett land i Sydamerika. Och få fira födelsedag samtidigt.
Snart Argentina igen om Sky Team-gudarna är med oss...
Tidigare har vi gjort Argentina och Uruguay. Se nedan.
Weekend Sydamerika med Lufthansa F – med väska på vift
Ger mig på en första recension från vår nyss avslutade weekend i Montevideo och Buenos Aires. Kan direkt tillägga att jag inte är en berättare av rang, men hoppas ändå att det kan vara givande. Denna text blev extremt lång ;-) Fick själv väldigt mycket inspiration och uppslag från detta forum...
www.first-class.com
Hade sedan länge min årliga Japan-resa bokad. Bekvämt och bra. Det var dit jag skulle. Inga konstigheter. Nån vecka innan hör Måns av sig och säger ” Du, jag kan ta ledigt och vi måste fortsätta med Sydamerika…”
Jaha tänker jag, det är bara att börja bygga ny resa. Till Peru så fanns det ändå en del. I samma fönster som jag redan hade kunde vi bygga ARN-CDG-LIM-AMS-CPH-ARN. Det var bara att beställa en ny resa. Funkade direkt via SAS hemsida (tro det eller ej).
Jaha, Peru, vad gör vi nu då? Kompisen har naturligtvis en kollega som är halvperuan och har kontakter. Hon bygger i stort sett hela vår vistelse i landet. Det blir 7 fullspäckade dagar. Fullspäckade. Jag menar det.
Vi flyger så här:
ARN - CDG SAS Plus
CDG - LIM AF C
LIM - CUZ Latam Eco
CUZ - LIM Latam Eco
LIM - AMS KL C
AMS - CPH KL C
CPH - ARN SAS Plus
Latam köptes revenue för ca 2000 kr p/p. Resten var Award. Latam var helt ok.
Jag och Måns fyller år 4 feb resp 5 feb och vi har försökt så många gånger att pussla ihop en resa där vi kan fylla år ihop. Har aldrig lyckats, men detta år stod stjärnorna på rad. Jag har varit ”tvungen" att åka iväg själv till Tokyo ett par gånger, Singapore samt Costa Rica. Men just i år funkade det...
4 februari, riktigt skitväder, vi åker mot Arlanda för en inte alltför jobbig morgonflygning till allas vår favoritflygplats CDG. Landar och tänker ”vi har ju ändå nittio minuter, vad kan gå fel?”. Har ingen bra koll på CDG då den är så rörig, men vi förstår snabbt att vi kommer behöva ta buss till vår nästa terminal där loungen hägrar. Ändå min födelsedag och vi ska grunda med skumpa…
Femton minuters promenad till bussgaten. Tomt sånär på en norrman som ska vidare ut i världen också. Samt en personal som är totalt ointresserad av kunder eller folk i allmänhet. Vi står och trampar vid gaten och undrar när bussen ska komma. Inte så konstigt. Norrmannen hade frågat kvinnan vid ett skrivbord och hon ryckte bara på axlarna. Efter 15 minuter till så frågar jag vår nye vän hur länge han väntat och han svarar 20-30 minuter. Då går jag fram till kvinnan vid skrivbordet och försöker få nåt svar. Förgäves. Vi står ett tag till och 5-10 pers till ansluter till gaten och alla är lika undrande. Till slut kommer en buss och då har vi kanske 45 min kvar till stängd gate och besvikelsen börjar komma krypandes in på en. Vi står nu på en buss som kör runt hela flygplatsen för att efter tag landa på en ny bussgate.
Vi kliver av och möts av totalt kaos. Kommer in i en ny terminal där det redan står massiv kö till ny buss och högst oklar kö-bildning. Efter kanske 10 minuter kommer en ytterligare buss för att ta oss till terminalen vi ska flyga ifrån. Snabbt av och rask takt till passkontroll som går snabbt och sen hinner vi 15 minuter i AF-loungen som är trevlig. De har skumpa. Jag fyller år. Vi trycker skumpa. I efterhand så förstår jag att kommer man med SAS och ska vidare så är det ett helvete, man ska flyga AF från ARN. Kommer en ny berättelse om det inom kort.
Boardar sen AF480 som är en 777-300ER med hyfsat uppdaterad kabin. Vi sitter 1L/2L och det är riktigt bra säten. Bra service rakt igenom, bra skumpa, mycket bra mat och fick sova en del. WiFi funkade också bra. Första gången med AF och Skyteam generellt. Bara flugit C med Star Alliance tidigare och har alltid varit nöjd med dom. Men detta var också riktigt bra rakt igenom. Bortsett från CDG-upplevelsen var själva terminalen riktigt häftig och futuristisk. Loungen riktigt bra. Flyget riktigt bra. Gärna AF igen men lite längre stopp nästa gång…
Fortfarande födelsedag så skumpan fick jobba. Står sen uppställd i vinkyl i galley. Blev några glas.
Lima sen då? Givet att vi lagt våra liv hos en travelagent så får vi en smidig pick up på flygplatsen som kör oss till Hilton Garden Inn i Miraflores. Riktigt bra hotell och ligger perfekt vad gäller promenad på ”boardwalken” som är svinlång och helt underbar. Magiska vyer från den. Samt ligger nära restauranger och bra uber-avstånd till Barranco som också är en underbar stadsdel. Skall tilläggas att travelagent som vi fått tillägnad oss är en bekant till en kollega till reskompis Måns. Hon är från Lima. Kan Peru. Det blev vi svårt tacksamma för.
Fortfarande min födelsedag så då går vi givetvis till Eden Bar Lima och käkar smårätter och trycker Pisco Sours. Bra ställe men vi var trötta och vek ner oss tidigt. Hann dock skåla in Måns som då börjar fylla år efter midnatt. Min födelsedag blev 30 timmar lång. Nytt PB.
Morgonen efter går vi till Buena Vista Café på strandpromenaden. Magisk frukost och magisk utsikt. Nu laddar vi för kvällen som ska spenderas på en restaurang som jag såg på ”Chefs Table” typ 7-8 år sedan. Innan dess hinner vi besöka KUK nära vårt hotell. De har balla öl och är lite hipsters i kvarteret. Vi har jättekul åt namnet. De är stolta över namnet. Gott så. Vi drog det inte vidare med personalen så att säga.
Nu är det dags att fira Måns på riktigt och då beger vi oss mot lunch på La Rosa Nautica som kan beskrivas som ett Sturehof på pålar. Helt fantastisk restaurang där man sitter en bit ut i havet och kikar in på Lima från utsidan. Havet, vyerna, alla surfare och maten. En av de bästa restaurangupplevelserna jag haft. Vi kör vidare på Pisco, ceviche och scallops. De timmarna vi spenderade där rankar jag högt i livet. Innan vi gör oss redo för kvällen så spenderar vi en bättre stund vid vår rooftop pool på hotellet.
Sen tar vi en Uber mot Barranco som är en underbar stadsdel. Vi kommer att besöka denna senare också. Men nu ska vi på Central och äta och fortsätta fira Måns födelsedag. Ni som varit på Frantzén vet hur det är där. Detta är annorlunda. De jobbar med höjder för varje rätt. Det var en upplevelse, men samtidigt med Frantzén i färskt minne en liten besvikelse. Inte lika bra presentation, välkomnande eller smak. Restaurangen är fantastisk, ingen tvekan. Men att besöka den så nära inpå som Frantzén kändes märklig på nåt sätt. Men vi ska inte klaga, vi firar fortfarande födelsedag på en världens bästa restauranger och vi fick ett minne för livet.
Morgonen efter drar vi till flygplatsen igen och siktar in oss på Cusco. Innan vi åkte så styrde Måns upp med sin kollega som är från Peru, en liten resa i resan så att säga. Hon hade givetvis connections med såna som man ska känna. Hon styrde ihop ett bättre paket med 3 hotellnätter samt 2 utflykter som jag aldrig kommer att glömma. Vi flyger till Cusco och landar på 3400 möh. Efter vi klev av planet så väntade jag bara på höjdsjukan. Men den kom inte. Inte då.
Chaufför plockar upp oss på CUZ och kör oss till staden och till vår kontakt som skall styra resten av vår trip. Där bjuds vi på coca-blad och coca té mot höjden. Känns fortfarande ok. Det fixas med papper och grejer och sen till slut så checkar vi in på hotellet som ligger vägg i vägg. Vi bestämmer oss för att att äta middag på hotellet för en tidig kväll, då vi skall åka vidare tidigt på morgonen. Middagen består av en riktigt dålig pizza. Osten och allt som ligger på den trillar av. Varför beställer man en pizza i Peru?
På morgonen efter så kommer en chaufför och hämtar oss tidigt för en lång körning i bil till Ollantaytambo där vi sen ska ta ett tåg för att närma oss målet. Det blir en ca 3 timmars resa där vi på vägen stannar i Chinceron då vår förare frågar om vi vill kika på lite Lama. Klart vi vill, så vi stannar i en liten by och kliver ner i en gränd som är utformad som en riktigt turistfälla, vilket vi inte förstod då. Där står 4-5 väldigt korta unga kvinnor i folkdräkter och kör nån liten välkomstdans för oss och vi blir serverade coca-te. Sen blir det lite grundkurs i hur man färgar kläder med naturmaterial. Allmänbildning. Och de tvingar oss att dansa folkdans. Tvingar. Sen när vi ska lämna så slussas vi igenom en hypermodern lokal med peruanska attiraljer, mössor och kläder. Typ Arlanda tax-free. Klart vi köpte varsin mössa. Skämt å sida, det var jättekul, de var supertrevliga, vi fick dansa Inkadans. Vad mer kan man begära?
Väl I Ollantaytambo som är en mysig idyllisk by med en fond mot gröna berg. Otroligt vackert. Vi har några timmar innan vårt tåg mot Aguas Calientes skall gå så det blir en del Pisco Sour i stekande sol. Vid solnedgången så äntrar vi tåget som skall ta oss vidare till ett av målen för resan. Resan tar 2-3 timmar och tåget är utformat med glastak och extremt stora fönster för att kunna ta in de vidunderliga utsikterna. Tyvärr har solen gått ner när vi åker så det blir inte mycket titta ut så att säga.
Vi landar till slut i Aguas Calientes och efter lite förvirring och trängsel så hittar vi till vårt hotell Tierra Viva som var helt ok för en natt. På morgonen så ska man bege sig till busshållplatsen för alla bussar som ska mot Machu Picchu. Vi tar oss dit tillsammans med några hundra till där hållplatserna ligger i en nerförsbacke mitt i stan. Men hursomhelst så är allt bra uppstyrt och vi hamnar på rätt buss. Ganska kort resa till Machu Picchu, då det ligger en dal ifrån Aguas Calientes. Vi kommer fram till en typisk turistentré och väntar en kort stund innan vi får börja kliva på. Detta är något jag aldrig fattat, men att göra Machu Picchu är ingen bedrift på något sätt. Man åker alltså buss hela vägen upp. När man väl kliver upp på Machu Picchu så blir man ödmjuk. Det är ofattbart vackert och bara helt obeskrivligt. Man bara står där med munnen öppen. Vi hade hyrt en privat guide som tog oss igenom hela stället och det var verkligen ett bra beslut. Han kunde berätta allt om stället nät man gick igenom det.
När jag trodde vi var klara efter kanske 2 timmar så tänkte jag, gott med en öl nu, då det var tryckande värme och man var lite ”tagen” så att säga, då nämner Måns att vi även har en liten ”bonus” kvar. Det är att bestiga Huayna Picchu som ligger bredvid Machu Picchu. Berget som alla fotar ifrån. Det betyder en bestigning av en klippa som är 400 meter helt vertikal. Ibland finns det järnrelingar som man kan hålla sig i. Ibland inte. Det i kombination med att jag på mellanäldre dagar utvecklat nån form av ödmjukhet inför höjder gör att det blir min livs resa. Och värmen gör sitt. Väl på toppen så år det en galen utsikt över Machu Picchu och då passar jag på att facetajma familjen hemma. Ögonblick man inte glömmer. Denna extra ”bonus” tog några timmar extra men i efterhand så var det väl värt det.
Tillbaka till Aguas Calientes och sen ett tåg tillbaka till Ollantaytambo och sen vidare transport med buss till Cusco och det blir sent när vi anländer. Från Machu Picchu till Cusco så blir det en ökning av höjd från ca 2400 möh till 3400 möh. Nu slår höjdsjukan till med full effekt och det blir frossa, näsblod och lite annat som jag inte upplevt sen tonåren. Kompis Måns som varit på Mount Everest Basecamp några gånger känner ingenting. Kl 02 på natten känns detta som lite uppförsbacke när vi om ett par timmar ska bege oss på en längre tripp till Vinicunca, även kallad Rainbow Mountain, på 5100 möh. De flesta ”höjdtränar” inför detta men vi kände att vi flyger in till Cusco och bockar av grejerna. Jag var på väg att vika ner mig där vid 06 på morgonen men hoppade till slut på bussen mot Vinicunca och bara den resan från 3400 möh till ca 4700 möh skojar man inte bort. Galna stup, dödsskräck etc.
Så här ser det ut på en bra dag.
Väl på plats inför Rainbow Mountain så kommer man med buss till ca 4700 möh. När man kliver av blir man påmind om det ganska direkt. Min magsäck var tom nu så det var bara att börja sista ”hajken” som var ca 1-2 km lång och ca 400 höjdmeter. Inget brant på något sätt men jag tänkte att efter ca 15 minuters hike så känner man att det finns ingen luft kvar här uppe. Långsamt, långsamt fortsätter vi och när det är ca 500 meter kvar så är jag på väg att ge upp. Skall sägas att under hela denna hike så finns snabba åsnor att ta till hjälp, men jag kände då att detta fixar jag. Jag tar en åsna till slut ca 200 meter och den sista biten där åsnorna inte kan kliva i trappor så börjar jag den mödosamma sista klättringen för att komma till toppen och utsikten på 5100 möh med alla kulörta färger. Väl uppe så är det ca 300 pers som trängs och det är molnigt. Men, vi gjorde det ändå. Och det var mäktigt.
Verkligheten.
5100 möh. Underbart.
Sen blir det tillbaks till Cusco igen och en fantastisk middag på hotellet med grillat kött och Pisco. Ingen pizza denna gång. Ät inte pizza i Peru. Aldrig.
Nu flyger vi tillbaka till Lima med Latam igen och nu ska vi avsluta Lima för denna gång.
Vi kommer fram tidig kväll i Lima och stannar på vårt tidigare hotell. Tar en Uber till Barranco och hamnar på ett grymt ställe ( kommer inte ihåg namnet) men nära ”suckarnas bro”, Den bron körde vi givetvis efter middagen, man ska hålla andan och önska sig saker medan man skyndsamt korsar den. Jag behövde två försök. Barranco är verkligen en underbar stadsdel av Lima och kan varmt rekommenderas tillsammans med Miraflores.
Morgonen efter så kör vi boardwalken längs kustlinjen igen och sen checkar vi ut för att ta en Uber ner till La Rosa Nautica för att förlusta oss i Pisco Sours och Ceviche. Vi sitter ett par timmar innan det är dags att åka till flygplatsen och testa KLM.
Loungen i Lima är väldigt bra, över förväntan. Mycket bra varm mat och bra utbud av dryck. Väl värt ett par timmar skulle jag säga.
Sen en sen flygning från LIM mot AMS med en 777-300ER som det inte finns mycket att skriva hem om. Strax under SAS i service.
Sammantaget vad gäller Peru, så är Lima en stad som överpresterade. Fantastiskt bra mat och bra infrastruktur, om du bor i de områdena som beskrivs tidigare. Underbar upplevelse och kul att bocka av ytterligare ett land i Sydamerika. Och få fira födelsedag samtidigt.
Snart Argentina igen om Sky Team-gudarna är med oss...
