simontemplar
New member
Det här är min första reserapport på Businessclass.se. Vanligtvis så skrivs det t.ex. om vilket champagne man ska välja i loungen, eller vilket säte i FIRST som är bäst eller vilken tysk lyxbil som tog en ut till airside. Bara lugn, här finns inget sånt. Syftet med den här resan var att ta sig från Spanien till Kanada, semestra i två veckor och hem igen med så många miles/tierpoints hos BA som möjligt till lägsta pris. Är det värt att åka tre legs i 20 timmar i economy utan status? Läs och döm själva.
Barcelona – London Heathrow
BA477
Airbus 320 (Economy)
Vi börjar äventyret med en totalt okristligt tidig morgonflight till Heathrow T5. Klockan är 05:30. Check-in går snabbt och enkelt, ingen kö. Väskorna checkas in hela vägen till Vancouver. Även Security flyter på snabbt och utan anmärkningar. Kanske för att relativt nya Terminal 1 på Barcelona El Prat är totalt överdimensionerad med tanke på antal avgångar från flygplatsen. Det är så illa att de låtit Ryanair flytta en hel del av sina avgångar från Girona (1 timma norr från BCN) till T2 på El Prat för att fylla ut kapaciteten. En annan (mer slående) faktor är att terminalen byggdes innan Spaniens planerade ekonomiska kolaps.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1417-jpg.7272/
Jag sneglar upp mot fönsterna för loungen på plan 2, en städerska går ensamt omkring med en dammsugare medans några nyvakna statusflygare sätter sig ner med en kopp kaffe i sofforna. Vet ej om jag är avundsjuk. Klockan är strax efter 06, det är fortfarande kolsvart ute. Första gången jag åker med British Airways (insert laughter here). Avgång sker från Gate 14 som tydligen ligger en våning upp. Tillbaka upp för rulltrapporna igen och bort mot en öde passkontroll, inga problem att slinka igenom. Varför en passkontroll sker redan när ni vi åker till London från Barcelona gör mig aningens konfunderad. 1-0 till mig.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1418-jpg.7273/
Vi sätter oss ner vid gaten, 45 minuter till avgång. Från den glastäckta framsidan av terminalsidan ser vi hur solen börjar sakta titta upp bakom medelhavet och säger god morgon. 30 minuter innan avgång så börjar boarding, allt flyter på snyggt och man bjuds på morgontidning från The Daily News (som dock är tryckt i Spanien vid närmare inspektion).
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1419-jpg.7274/
Avgång sker enligt tidtabell 07:15. Kabinen är relativt ny och skinnstolar är installerade även i Economy. Crew består av 3-4 äldre damer och herrar med distinkt Brittiskt utseende. Säkerhetsgenomgången sker via skärmar som allt annat numera. Vi bjuds på förfriskningar, jag väljer både kaffe och te för att försöka piggna till. Efter det erbjuds en ostmacka med en ost jag sent kommer att glömma.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1420-jpg.7275/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1425-jpg.7278/
Det är molningt nästan hela vägen fram tills jag kan börja ana Englands södra kustlinje titta fram – en vacker syn! Klockan flyttas tillbaka en timme för att förvirra oss från mellersta delarna av Europa och börjar närma sig kvart över åtta. Landning sker före tidtabell och vi nuddar mark strax efter halv nio. Vi tackar för oss och säger adjö till crew.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1422-jpg.7277/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1429-jpg.7280/
Passkontrollen på T5 är imponerande stor och trots en stadig ström av nyanlända passagerare så fungerar det fint. Efter några minuter så är vi igenom. Vi tar rulltrapporna upp till security check som också levererar ett positivt intryck. Det är nu cirka 3 timmar tills nästa flight. Vad gör man på T5 en tidig söndag morgon utan lounge access? Sätter sig i en stol och försöker sova, jag lyckas inget vidare utan bestämmer mig för att vandra runt lite och beundra den imponerande terminalen. Det går faktiskt alldeles utmärkt att få tiden att gå i T5 även utan status.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1451-jpg.7292/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1430-jpg.7281/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1431-jpg.7282/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1432-jpg.7283/
Vår avgång till Dallas Fort Worth sker från en av satelliterna till T5. Vi tar hissen ner, och ställer oss framför en av dörrarna till Shuttle tåget. Vi flyger från en B-gate som betyder avstigning vid första stoppet. Efter ännu flera rulltrappor (T5 älskar dom) så är vi äntligen framme och jag skådar en ståtlig kavalkad av uppradade 747 som blänker stolt i solskenet. British Airways har tydligen en av världens största flottor av denna flygplanstyp och det syns verkligen.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1433-jpg.7284/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1442-jpg.7285/
London Heathrow – Dallas Fort Worth
BA193
Boeing 747 (Economy)
Boarding sker genom enbart en port, trots detta funkar allt fint. Vi hälsas välkomna i dörren där vi blir dirigerade vidare. Jag hinner kasta ett öga upp för den legendariska trappan och avundas känslan av kliva upp där. Den här gången gäller dock vänstra gången och längst bak i boskapsvagnen. Vi passerar Business kabinen först, ser mycket trevligt ut men jag misstänker att detta är deras äldre kabin. Vi fortsätter vidare och går längst bak. De tre tre sista raderna i den här kärran har enbart två säten på höger- och vänstersidan vilket innebär mer utrymme för att sträcka ut benen längs kabinväggen (tack Seatguru).
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1443-jpg.7286/
Kabinen känns allmänt sliten, stolsryggen flyttar på sig varje gång man lutar sig bakåt och jag ser hur lite tejp håller ihop en av armsstöden på raden till vänster om mig. Kan inte låta bli att bli lite nostalgisk då jag inser att Economy kabinen antagligen är orörd sedan leverans någon gång på det glada 90-talet. Jag försöker öppna upp mitt fönster och efter lite om-och-men så lyckas jag. Nej, det här inte i närheten av att flyga Business eller First. Till och med Ryanair har fräschare kabiner, men vad gör det... jag sitter ju längst bak i en klassisk 747:a omringad av konservativa britter och tjocka sydstatare. Kan det bli bättre?
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1456-jpg.7294/
Vårt “amenity kit” består av kudde, filt samt tandborste och hörlurar. Varken öronproppar eller skygglappar finns att tillgå, men jag har med mig egna enligt principen B-Y-O-S (bring your own shit).
Vi börjar taxa ut från gaten medans säkerhetsdemonstrationen rullar på våra IFE skärmar. Vi når banan redan efter 5 minuter (ingen kö här inte). Rolls Royce motorerna börjar sakta varva upp och jag känner hur förväntningarna stiger. Vi börja röra på oss och glider sakta ner för banan tills styrman inte kan hålla sig och trycker fram gasreglaget så mycket det går och vi pressas tillbaka i stolarna. Kraften från dessa fyra kärnkraftverk är enorm och slås nog enbart känslan att åka MD-80 kärrorna.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1444-jpg.7287/
Vi försvinner snabbt ner för banan och 747:an början rycka fram och tillbaka. Efter strax innan en minut är vi uppe i luften. Våra boskapsskötare kommer fram från sina tillhåll, den här gången består de av damer och herrar som antagligen är en biprodukt från Swingin’ London. Vi serveras drinkar och jag frågar så klart efter en Bailey’s. FA skrattar och tycker att det var det dummaste hon hört i hela sitt liv. Nu hade jag så klart inte förväntat mig att de skulle servera denna eminenta dryck, men det kostar inget att fråga. Jag nöjer mig istället med en Ginger Ale.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1455-jpg.7293/
IFE rullar igång och jag börjar pilla runt. Jag blir inte imponerad av den lågupplösta skärmen, allt ser otroligt illa ut men utbudet av filmer är helt okej. Det finns även ett mindre utbud av tv-serier av blandad kvalitét samt några musikalbum. Till detta så finns även den klassiska kartan med GPS position och flyginformation.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1445-jpg.7288/
Jag rullar igång The Boat that Rocked och strax serveras lunchen. Vi får valet Pasta eller Kyckling. Jag väljer Kycklingen som idag består av nån slags Indisk chilimix och Kinesiskt ris. Till detta får vi någon slags bönsallad, bröd och en Brittisk citrondessert. Jag väljer ett glas Italiensk Shiraz för att vaska ner den förvirrande kulturkompotten. Under hela flygningen så är det fri bar och det är i stort sätt att ta för sig av det som erbjuds. Flygtiden är 9 timmar och 50 minuter. Jag hinner plöja igenom en hel del saker på IFE:n och kommer igenom halva Sherlock Holmes 2 innan jag somnar in av utmattning. Vaknar upp till och från med saliv hängandes utanför mungipan. Ingen vacker syn, men helt i ordning med mentaliteten som råder “längst bak” i kärran.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1448-jpg.7290/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1449-jpg.7291/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1458-jpg.7295/
En timma innan touchdown serveras frukost. Engelsk muffin, kaffe, resten minns jag inte. Den långa flygningen i kombination med dålig sömn börjar ta ut sin rätt. Immigration blanketter delas ut och fylls i efter bästa förmåga. Klockan är runt 16:30 lokal tid när vi landar, vi säger adjö och tackar för oss. Vi blir nu ledda till immigration. Det är några hundra pers före oss och vi blir förvisade in i rätt kö. Väl där så blir vi underhållna (dock helt ofrivilligt) av en äldre dam i full cowboy-utstyrsel och “14 pieces of flare”. Jag blir mottagen av en man som antagligen jobbat i immigration 10 år för länge. Jag blir frågad om vad min slutgiltiliga destination är varpå jag blir påvisad att visa min itinerary. Efter detta så tas mina fingeravtryck och ett foto (inget vackert foto med tanke på att jag knappt fått någon sömn det senaste dygnet). Nåja, 2-0 till mig.
Vi passerar baggage pickup då vårt baggaget (i teorin) ska vara incheckat hela vägen. På vägen till customs ser vi hur agenter från AA jobbar med att plocka upp baggage från BA bandet för att frakta dom vidare till sin slutgiltliga destination. 3-0 till mig. Eftersom det av någon anledning ej går att checka-in på en AA flight via BA’s portal så måste vi gå ut i terminalen igen och få ett nytt boardingpass. Vid det här laget har vi fortfarande gott om tid och vi lyckas snabbt hitta vår check-in, väl framme så tar en dam ut oss i kön och kör våra pass genom self service check-in maskinen. Nu till det absolut roligaste. Security på en flygplats i Texas. Eftersom det är söndag så är dom underbemanade. Först en kö till en man som kollar på passen ser ut som pass, samma person får samtidigt dirigera fram folk från priority- och boskapskön i en slags dragkedja. När man väl tagit sig igenom det spektaklet så är det vidare till två röntgenmaskiner och en fullkropps-scanner bredvid dom. Det gick otroligt långsamt och det muttrades många svordomar i kön bakom oss. Efter nästan 45 minuter var vi igenom rubbet utan anmärkning. Yew-haw! 4-0 till mig.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1460-jpg.7296/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1461-jpg.7297/Visa bifogad bild 7298https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1464-jpg.7299/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1465-jpg.7300/
Nu återstår enbart en flight och tre tidszoner innan destinationen är nådd. Sex tidszoner är redan besegrade. En timmes väntan på DFW blir två då planet ankommer sent. Flygplatsen i sig är helt okej, mycket snabbmat och donuts för dom som gillar det. I sydstatslandet utanför fönsterna är det nästan 30 grader varmt men det är inget vi märker då terminalen är mycket behagligt tempererad.
Dallas Fort Worth – Vancouver
BA4849 (Operated by American Airlines)
Boeing 757 (Economy)
Boardingen sköts bra och vi får gå ombord American Airlines’ 757:a cirka 45 minuter efter ordinarie avgångstid. I första klass ser jag hur Rico Rodriguez (Manny i Modern Family) tagit plats med vad jag antar är hans morsa, agent eller... mormor. Han såg oförskämt nöjd ut.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1466-jpg.7301/
757:an som tillhör American Airlines och flygs under codeshare med BA är fräsch. Bra mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Det är skinnstolar i hela kabinen och i taket finns ett flertal flatscreen monitorer. Flygvärdinnorna är skrämmande glada och nöjda med tillvaron. Även dom här som på alla tidigare flygningar under dagen är av modell äldre.
Det bjuds på förfriskningar under resan, däremot så ingår det ingenting att äta. Försäljning av lättare måltider finns dock men jag missade detta då jag uppfattade det som att första rundan var enbart dryck. Nåja, vad är en bal på slottet?
Efter två tidigare legs och nästan 12 timmar i luften har jag tappat koll på tid och rum och vill enbart komma fram till Vancouver. Kvällens inflight entertainment bestod av Sherlock Holmes 2. Vilket jädra sammanträffande – nu kan jag se slutet på filmen också! Med lite mer Ginger Ale i kistan och ett fullgott slut på filmen började jag känna mig rätt så nöjd.
Efter nästan fyra timmar i luften har vi nått gränsen till Kanada och vi sätter ner nosen i marken lite över en timma efter tidtabellen. Klockan är efter 22:00 lokal tid (07:00 hemma i Barcelona). Ytterliggare en immigration blankett delas ut och fylls i snällt. Väl framme vid gaten så lotsas vi igenom en labyrintlik passage som lirkar sig igenom flygplatsens övre plan. Mitt i allt så kom vi in i något som liknande en permanent utställning där de försökt efterlikna den Kanadeniska naturen. Fullt med vatten, buskar och annat suspekt. Var för trött för att ens ta ett foto.
Immigration i Kanada har ett rykte om sig att vara paranoida (för något år sedan så lyckades de ha ihjäl en Polack med en taser som inte pratade Engelska). När det väl var min tur att försöka se värdig ut att komma in i landet så fick jag en grundlig genomgång av passet för att sedan frågas ut hur länge jag ska vara där, var jag ska bo, om jag har någon biljett tillbaka, var jag bor i Barcelona, vad jag jobbar med och var jag träffade mig flickvän. Något överrumplad så försöker jag svara så gott jag kan. Agenten tittar på mig och använder sin stora röda tuschpenna och stryker över hälften jag har skrivit på mitt kort. Nu är det kört tänker jag. Med mitt halv-röda kort, svarta cirklar under ögonen och en aningens flackande blick så fortsätter jag ut genom kontrollen för att passera customs galant och sedan finna mitt baggage välhållet.
5-0 till mig.
Lärdommar:
Förvänta dig inte att se fotomodeller hos British Airways
Bring your own shit
Sov med stängd mun
Byt aldrig flyg i USA efter en longhaul
Man får bara en chans att köpa käk hos AA
Kanadenisk immigration är hårda grabbar
Del två (...eller “you have been selected for extra screening”) med hemresan kan komma upp senare beroende på respons och om intresse finns.
Miles: 14,434
Tierpoints: 110
Pris: 610 euro t/r
Barcelona – London Heathrow
BA477
Airbus 320 (Economy)
Vi börjar äventyret med en totalt okristligt tidig morgonflight till Heathrow T5. Klockan är 05:30. Check-in går snabbt och enkelt, ingen kö. Väskorna checkas in hela vägen till Vancouver. Även Security flyter på snabbt och utan anmärkningar. Kanske för att relativt nya Terminal 1 på Barcelona El Prat är totalt överdimensionerad med tanke på antal avgångar från flygplatsen. Det är så illa att de låtit Ryanair flytta en hel del av sina avgångar från Girona (1 timma norr från BCN) till T2 på El Prat för att fylla ut kapaciteten. En annan (mer slående) faktor är att terminalen byggdes innan Spaniens planerade ekonomiska kolaps.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1417-jpg.7272/
Jag sneglar upp mot fönsterna för loungen på plan 2, en städerska går ensamt omkring med en dammsugare medans några nyvakna statusflygare sätter sig ner med en kopp kaffe i sofforna. Vet ej om jag är avundsjuk. Klockan är strax efter 06, det är fortfarande kolsvart ute. Första gången jag åker med British Airways (insert laughter here). Avgång sker från Gate 14 som tydligen ligger en våning upp. Tillbaka upp för rulltrapporna igen och bort mot en öde passkontroll, inga problem att slinka igenom. Varför en passkontroll sker redan när ni vi åker till London från Barcelona gör mig aningens konfunderad. 1-0 till mig.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1418-jpg.7273/
Vi sätter oss ner vid gaten, 45 minuter till avgång. Från den glastäckta framsidan av terminalsidan ser vi hur solen börjar sakta titta upp bakom medelhavet och säger god morgon. 30 minuter innan avgång så börjar boarding, allt flyter på snyggt och man bjuds på morgontidning från The Daily News (som dock är tryckt i Spanien vid närmare inspektion).
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1419-jpg.7274/
Avgång sker enligt tidtabell 07:15. Kabinen är relativt ny och skinnstolar är installerade även i Economy. Crew består av 3-4 äldre damer och herrar med distinkt Brittiskt utseende. Säkerhetsgenomgången sker via skärmar som allt annat numera. Vi bjuds på förfriskningar, jag väljer både kaffe och te för att försöka piggna till. Efter det erbjuds en ostmacka med en ost jag sent kommer att glömma.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1420-jpg.7275/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1425-jpg.7278/
Det är molningt nästan hela vägen fram tills jag kan börja ana Englands södra kustlinje titta fram – en vacker syn! Klockan flyttas tillbaka en timme för att förvirra oss från mellersta delarna av Europa och börjar närma sig kvart över åtta. Landning sker före tidtabell och vi nuddar mark strax efter halv nio. Vi tackar för oss och säger adjö till crew.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1422-jpg.7277/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1429-jpg.7280/
Passkontrollen på T5 är imponerande stor och trots en stadig ström av nyanlända passagerare så fungerar det fint. Efter några minuter så är vi igenom. Vi tar rulltrapporna upp till security check som också levererar ett positivt intryck. Det är nu cirka 3 timmar tills nästa flight. Vad gör man på T5 en tidig söndag morgon utan lounge access? Sätter sig i en stol och försöker sova, jag lyckas inget vidare utan bestämmer mig för att vandra runt lite och beundra den imponerande terminalen. Det går faktiskt alldeles utmärkt att få tiden att gå i T5 även utan status.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1451-jpg.7292/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1430-jpg.7281/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1431-jpg.7282/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1432-jpg.7283/
Vår avgång till Dallas Fort Worth sker från en av satelliterna till T5. Vi tar hissen ner, och ställer oss framför en av dörrarna till Shuttle tåget. Vi flyger från en B-gate som betyder avstigning vid första stoppet. Efter ännu flera rulltrappor (T5 älskar dom) så är vi äntligen framme och jag skådar en ståtlig kavalkad av uppradade 747 som blänker stolt i solskenet. British Airways har tydligen en av världens största flottor av denna flygplanstyp och det syns verkligen.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1433-jpg.7284/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1442-jpg.7285/
London Heathrow – Dallas Fort Worth
BA193
Boeing 747 (Economy)
Boarding sker genom enbart en port, trots detta funkar allt fint. Vi hälsas välkomna i dörren där vi blir dirigerade vidare. Jag hinner kasta ett öga upp för den legendariska trappan och avundas känslan av kliva upp där. Den här gången gäller dock vänstra gången och längst bak i boskapsvagnen. Vi passerar Business kabinen först, ser mycket trevligt ut men jag misstänker att detta är deras äldre kabin. Vi fortsätter vidare och går längst bak. De tre tre sista raderna i den här kärran har enbart två säten på höger- och vänstersidan vilket innebär mer utrymme för att sträcka ut benen längs kabinväggen (tack Seatguru).
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1443-jpg.7286/
Kabinen känns allmänt sliten, stolsryggen flyttar på sig varje gång man lutar sig bakåt och jag ser hur lite tejp håller ihop en av armsstöden på raden till vänster om mig. Kan inte låta bli att bli lite nostalgisk då jag inser att Economy kabinen antagligen är orörd sedan leverans någon gång på det glada 90-talet. Jag försöker öppna upp mitt fönster och efter lite om-och-men så lyckas jag. Nej, det här inte i närheten av att flyga Business eller First. Till och med Ryanair har fräschare kabiner, men vad gör det... jag sitter ju längst bak i en klassisk 747:a omringad av konservativa britter och tjocka sydstatare. Kan det bli bättre?
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1456-jpg.7294/
Vårt “amenity kit” består av kudde, filt samt tandborste och hörlurar. Varken öronproppar eller skygglappar finns att tillgå, men jag har med mig egna enligt principen B-Y-O-S (bring your own shit).
Vi börjar taxa ut från gaten medans säkerhetsdemonstrationen rullar på våra IFE skärmar. Vi når banan redan efter 5 minuter (ingen kö här inte). Rolls Royce motorerna börjar sakta varva upp och jag känner hur förväntningarna stiger. Vi börja röra på oss och glider sakta ner för banan tills styrman inte kan hålla sig och trycker fram gasreglaget så mycket det går och vi pressas tillbaka i stolarna. Kraften från dessa fyra kärnkraftverk är enorm och slås nog enbart känslan att åka MD-80 kärrorna.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1444-jpg.7287/
Vi försvinner snabbt ner för banan och 747:an början rycka fram och tillbaka. Efter strax innan en minut är vi uppe i luften. Våra boskapsskötare kommer fram från sina tillhåll, den här gången består de av damer och herrar som antagligen är en biprodukt från Swingin’ London. Vi serveras drinkar och jag frågar så klart efter en Bailey’s. FA skrattar och tycker att det var det dummaste hon hört i hela sitt liv. Nu hade jag så klart inte förväntat mig att de skulle servera denna eminenta dryck, men det kostar inget att fråga. Jag nöjer mig istället med en Ginger Ale.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1455-jpg.7293/
IFE rullar igång och jag börjar pilla runt. Jag blir inte imponerad av den lågupplösta skärmen, allt ser otroligt illa ut men utbudet av filmer är helt okej. Det finns även ett mindre utbud av tv-serier av blandad kvalitét samt några musikalbum. Till detta så finns även den klassiska kartan med GPS position och flyginformation.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1445-jpg.7288/
Jag rullar igång The Boat that Rocked och strax serveras lunchen. Vi får valet Pasta eller Kyckling. Jag väljer Kycklingen som idag består av nån slags Indisk chilimix och Kinesiskt ris. Till detta får vi någon slags bönsallad, bröd och en Brittisk citrondessert. Jag väljer ett glas Italiensk Shiraz för att vaska ner den förvirrande kulturkompotten. Under hela flygningen så är det fri bar och det är i stort sätt att ta för sig av det som erbjuds. Flygtiden är 9 timmar och 50 minuter. Jag hinner plöja igenom en hel del saker på IFE:n och kommer igenom halva Sherlock Holmes 2 innan jag somnar in av utmattning. Vaknar upp till och från med saliv hängandes utanför mungipan. Ingen vacker syn, men helt i ordning med mentaliteten som råder “längst bak” i kärran.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1448-jpg.7290/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1449-jpg.7291/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1458-jpg.7295/
En timma innan touchdown serveras frukost. Engelsk muffin, kaffe, resten minns jag inte. Den långa flygningen i kombination med dålig sömn börjar ta ut sin rätt. Immigration blanketter delas ut och fylls i efter bästa förmåga. Klockan är runt 16:30 lokal tid när vi landar, vi säger adjö och tackar för oss. Vi blir nu ledda till immigration. Det är några hundra pers före oss och vi blir förvisade in i rätt kö. Väl där så blir vi underhållna (dock helt ofrivilligt) av en äldre dam i full cowboy-utstyrsel och “14 pieces of flare”. Jag blir mottagen av en man som antagligen jobbat i immigration 10 år för länge. Jag blir frågad om vad min slutgiltiliga destination är varpå jag blir påvisad att visa min itinerary. Efter detta så tas mina fingeravtryck och ett foto (inget vackert foto med tanke på att jag knappt fått någon sömn det senaste dygnet). Nåja, 2-0 till mig.
Vi passerar baggage pickup då vårt baggaget (i teorin) ska vara incheckat hela vägen. På vägen till customs ser vi hur agenter från AA jobbar med att plocka upp baggage från BA bandet för att frakta dom vidare till sin slutgiltliga destination. 3-0 till mig. Eftersom det av någon anledning ej går att checka-in på en AA flight via BA’s portal så måste vi gå ut i terminalen igen och få ett nytt boardingpass. Vid det här laget har vi fortfarande gott om tid och vi lyckas snabbt hitta vår check-in, väl framme så tar en dam ut oss i kön och kör våra pass genom self service check-in maskinen. Nu till det absolut roligaste. Security på en flygplats i Texas. Eftersom det är söndag så är dom underbemanade. Först en kö till en man som kollar på passen ser ut som pass, samma person får samtidigt dirigera fram folk från priority- och boskapskön i en slags dragkedja. När man väl tagit sig igenom det spektaklet så är det vidare till två röntgenmaskiner och en fullkropps-scanner bredvid dom. Det gick otroligt långsamt och det muttrades många svordomar i kön bakom oss. Efter nästan 45 minuter var vi igenom rubbet utan anmärkning. Yew-haw! 4-0 till mig.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1460-jpg.7296/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1461-jpg.7297/Visa bifogad bild 7298https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1464-jpg.7299/https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1465-jpg.7300/
Nu återstår enbart en flight och tre tidszoner innan destinationen är nådd. Sex tidszoner är redan besegrade. En timmes väntan på DFW blir två då planet ankommer sent. Flygplatsen i sig är helt okej, mycket snabbmat och donuts för dom som gillar det. I sydstatslandet utanför fönsterna är det nästan 30 grader varmt men det är inget vi märker då terminalen är mycket behagligt tempererad.
Dallas Fort Worth – Vancouver
BA4849 (Operated by American Airlines)
Boeing 757 (Economy)
Boardingen sköts bra och vi får gå ombord American Airlines’ 757:a cirka 45 minuter efter ordinarie avgångstid. I första klass ser jag hur Rico Rodriguez (Manny i Modern Family) tagit plats med vad jag antar är hans morsa, agent eller... mormor. Han såg oförskämt nöjd ut.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_1466-jpg.7301/
757:an som tillhör American Airlines och flygs under codeshare med BA är fräsch. Bra mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Det är skinnstolar i hela kabinen och i taket finns ett flertal flatscreen monitorer. Flygvärdinnorna är skrämmande glada och nöjda med tillvaron. Även dom här som på alla tidigare flygningar under dagen är av modell äldre.
Det bjuds på förfriskningar under resan, däremot så ingår det ingenting att äta. Försäljning av lättare måltider finns dock men jag missade detta då jag uppfattade det som att första rundan var enbart dryck. Nåja, vad är en bal på slottet?
Efter två tidigare legs och nästan 12 timmar i luften har jag tappat koll på tid och rum och vill enbart komma fram till Vancouver. Kvällens inflight entertainment bestod av Sherlock Holmes 2. Vilket jädra sammanträffande – nu kan jag se slutet på filmen också! Med lite mer Ginger Ale i kistan och ett fullgott slut på filmen började jag känna mig rätt så nöjd.
Efter nästan fyra timmar i luften har vi nått gränsen till Kanada och vi sätter ner nosen i marken lite över en timma efter tidtabellen. Klockan är efter 22:00 lokal tid (07:00 hemma i Barcelona). Ytterliggare en immigration blankett delas ut och fylls i snällt. Väl framme vid gaten så lotsas vi igenom en labyrintlik passage som lirkar sig igenom flygplatsens övre plan. Mitt i allt så kom vi in i något som liknande en permanent utställning där de försökt efterlikna den Kanadeniska naturen. Fullt med vatten, buskar och annat suspekt. Var för trött för att ens ta ett foto.
Immigration i Kanada har ett rykte om sig att vara paranoida (för något år sedan så lyckades de ha ihjäl en Polack med en taser som inte pratade Engelska). När det väl var min tur att försöka se värdig ut att komma in i landet så fick jag en grundlig genomgång av passet för att sedan frågas ut hur länge jag ska vara där, var jag ska bo, om jag har någon biljett tillbaka, var jag bor i Barcelona, vad jag jobbar med och var jag träffade mig flickvän. Något överrumplad så försöker jag svara så gott jag kan. Agenten tittar på mig och använder sin stora röda tuschpenna och stryker över hälften jag har skrivit på mitt kort. Nu är det kört tänker jag. Med mitt halv-röda kort, svarta cirklar under ögonen och en aningens flackande blick så fortsätter jag ut genom kontrollen för att passera customs galant och sedan finna mitt baggage välhållet.
5-0 till mig.
Lärdommar:
Förvänta dig inte att se fotomodeller hos British Airways
Bring your own shit
Sov med stängd mun
Byt aldrig flyg i USA efter en longhaul
Man får bara en chans att köpa käk hos AA
Kanadenisk immigration är hårda grabbar
Del två (...eller “you have been selected for extra screening”) med hemresan kan komma upp senare beroende på respons och om intresse finns.
Miles: 14,434
Tierpoints: 110
Pris: 610 euro t/r