Diamond life

intuition

New member
Album: Diamond Life

Artist: Intuition

Spår 1: The spoken intro

(MMX-ARN-UME-ARN-MMX)



"He's laughing with another girl

And playing with another heart

Placing high stakes, making hearts ache

He's loved in seven languages

Diamond nights and ruby lights

High in the sky

Heaven help him when he falls
"





Den gamla kärleken hade svalnat lite. Hennes guld öppnade inte längre alla dörrar. Lounger och fast-trackar började se ner på vårt förhållande. Ibland fnös de bara. Ibland slängde de ut oss. Och att fröken Aegean sänkte intjäningen på SAS biljetter gjorde inte vårt förhållande starkare.



Den nya flamman lovade Diamond life. Fyra gånger fortare än någonsin förut. Att hon dessutom, efter lite mild påtryckning av kronofogden, faktiskt hade betalt av sina gamla skulder gjorde att jag kunde se henne med nya ögon.



Man måste hålla isär saker och ting när man planerar en affär. Jag skaffade ett helt nytt kreditkort bara för hennes skull. Ett premium. Satsa 20 000 kr för full utdelning, sa de. Satsa pengarna på att resa med henne och du kommer att leva the Diamond life. Hur skulle jag kunna säga nej?



- Vi måste vara försiktiga, sa jag en dag.

- Vaddå? sa hon

- Min partner är livrädd för virus. Jag får absolut inte komma hem med någon smitta.

- Men du har ju tagit vaccinet nu, invände hon. Och jag lovar att vi använder skydd hela tiden! Det är faktiskt så, sa hon med ett Mona-Lisa-leende, ingen kommer in i mig utan skydd...



Plötsligt kändes allt så mycket bättre. Jag ville ha henne.



- Men vi måste vara diskreta också, viskade jag.

- Vaddå, sa hon med halvhög röst.

- Jag har inte berättat för någon om att vi ska ses.

- M-hm, sa hon.

- Och det är ju liksom inte en engångsgrej, sa jag. Vi har ju redan planerat 24 träffar.

- Jag tänker inte berätta för någon, svarade hon lite förnärmat. Och du berättar väl inte heller? Så då är det ju lugnt.

- Jo, men jag gillar inte att smussla. Och tänk om vi blir påkomna. De skulle bli så besvikna och sårade både hemma och på jobbet om de visste.

- Shh, bekymra du inte ditt söta lilla huvud. Möt mig i morgon kl 0945 och jag lovar att göra allt bra för dig. Sturup Gate 3, viskade hon ömt.



Och så fick jag en hemlig Q R-kod för att hon säkert skulle känna igen mig.









OK, så där startar min berättelse. Det kanske ändå var dags att byta lojalitetsprogram. En utmaning från SAS om 4x poäng/segment triggar min fantasi. Samtidigt, löneslav om dagarna och familjefar om kvällarna. Med en partner som är hysteriskt rädd för smitta och spritar av pasta-paketen innan de läggs i skafferiet. Plus en mini-me som ger mig upp till 4 minuters egentid i veckan. Är fantasin om Diamond life ens möjligt?



Jag tvekade länge om jag skulle skriva om det. Det är ju inte direkt första rapporten på ämnet. Och det finns begränsade möjligheter att få två dussin inrikesresor låta spännande och exotiska.

Jag prövar ändå, men med en alternativ vinkel. Inte så mycket om flyg. Mer om hur i helv*** man får ihop livet som resenär när resten av livet ska ånga på i 150 knyck. Om jag nu ens får ihop det.



En fredag i maj börjar färden. Jag har bokat 4 segment. Ytterligare 4 segment kommer måndagen efter.

Sedan droppar priserna i juni. Nu är det allt eller inget. Två fullsmockade torsdagar ska avsluta elddopet. Lägsta pris gäller för upphandlingen och jag är då nere i 538 kr / segment. Eftersom jag räknar med att faktiskt flyga allt så är kravet jet-flyg. Plus det lilla kruxet att det måste hålla sig till dagtid, så att jag dels kan jobba på distans, dels inte behöver förhandla hemma om min lilla affär. Till min förvåning får jag ihop det. jag behöver bara "jobba sent" 3 dagar. Det låter rätt trovärdigt, intalar jag mig.





Fredagens upplägg är en simpel MMX-ARN-UME-ARN-MMX-tur. Fyra segment på under 6 timmar. Schemat blir 09:45 - 15:35 och jag bör alltså hinna hem i god tid även om något blir försenat. Men dagarna innan avfärd inser jag att det effektiva schema gör det omöjligt att jobba under dagen. Bytena är för korta för att hinna något och wifi ombord kommer att kosta per segment. Så jag fegar ur på distans-jobb delen och ber om ledigt.



Fredagen avlöper perfekt. Jag lär mig att Arlanda är svaga punkten, att jag måste packa med egen mat och att 6 timmar flygning inte är så slitsamt men att 6 timmar mask är det.





Så.

Spår 1 i albumet är tonar ut. Det kan bli 3 spår till om publiken visar intresse.



Kan affären hållas hemlig? Når vår hjälte Diamond life? Och vad är det för djäkla sångtext han envisas med?

Det kan eventuellt avslöjas i spår 2.
 
Snyggt skrivet! Blir högintressant att följa. 
 
Album: Diamond Life

Artist: Intuition

Spår 2: the smooth operator

(MMX-ARN-MMX-ARN-MMX)





"Diamond life, lover boy

He moves in space with minimum waste and maximum joy

City lights and business nights

When you require streetcar desire for higher heights



No place for beginners or sensitive hearts

The sentiment is left to chance

No place to be ending but somewhere to start



No need to ask.



He's a smooth operator.
"







Måndag och dags att jobba på distans. Ett snabbt flyg till min arbetsplats för dagen, SAS Gold lounge Arlanda. Effektiva arbetstimmar utan att någon stör. Partnern tror jag är på jobbet, jobbet tror jag är hemma. Vad kan gå fel? Naturligtvis ingenting. Men låt oss backa några timmar.



Lördag kväll

Mäklaren ringer. En spekulant vill göra snabb affär och slippa konkurrens. Kan vi ta en privat visning på måndag?

- Eh, nej, det är en väldigt, VÄLDIGT dålig dag för det.

- Mm, men jag känner att det kan bli ett bra bud och de går med på alla era krav. Men de måste få visning innan budet kommer. Tar vi det på måndag kan vi ha kontraktet klart på tisdag eller onsdag.



- Älskling?

- Mmm?

- Mäklaren undrar om vi kan ta en privatvisning på måndag.

- Hrm.

- .. och som du vet måste jag jobba extra, så jag har ingen chans att ta det. Tror du att du skulle kunna?

- (Dubbel-hrm)



Vi enas ändå om att kl 12.00 ska funka och mäklaren får beskedet.









Söndag 22:00


SMS. Med sömndruckna ögon läser jag. Helv*** också.

OK, lugn nu. Du fixar det.



- Älskling?

- Mmm?

- Du vet den där fönsterputsen vi pratade om för några veckor sedan?

- Mm? (frågande)

- De kommer i morgon. Klockan 8.



Bortsett från att det f*ckar upp allt och partnern ogillar att främmande kommer in i lägenheten utan full Hazmat-utrustning är det ju ändå ett plus med fönsterputs före visningen.

- Jag kan lämna på dagis, säger jag med leende från öra till öra. Så kanske du kan ta fönsterputsen? Jag kan stuva om lite på morgonen, det är resten av dagen och kvällen som är helt körd.

Smooth!





Måndag 08:30

30 minuter före normal starttid anländer mini-me till förskolan och med lite social kompetens får jag både henne och personalen att acceptera tingens ordning.

Bilfärden ut ur bilhatarstaden går förvånansvärt bra och silverpilen skjuter fart längs 108:an mot Sturup. På den enda och väldigt korta sträckan med tvåfiligt vid Staffanstorp gör av jag mig av med de sista sölkorvarna. Hold on SAS, I'm comming!



Passerar sista fartkameran och gör mig precis redo att ignorera den löjliga 80-skylten när jag ser en stillastående brandbil med blåljus. Inga problem, den tar bara upp en sida av vägen och det är god sikt. Bara att swisha förbi. Men vad står det på den där skylten?

Helv...

Vägen avstängd. Varsågod sväng vänster, rakt ut i terrängen.



Den som placerade Sturup där det ligger visste inget om redundans. Det finns ingen vettig tillfart norrifrån förutom den usla 108:an. Som nu är avstängd. Men GPS:en föreslår en trevlig söndagstur på landet.



De säger att google vet allt. Vilket bull. Algoritmen har ingen aning om snitthastigheten hos de godmodiga människorna från Mossheddinge, Rävestad eller Bökesåkra, som har hela dagen på sig att åka och hämta ägg hos grannen. De omdirigerade stadsborna är inte bättre. Alla verkar ha tankat bromsolja och placerar bilen på mittlinjen för att dikena ser så farliga ut.



Betydligt senare än planerat kommer jag fram. Snåljåpen i mig försäkrar trots det att vi lätt kommer att hinna även från lågprisparkeringen. Handbromssladd på plats. Ett 200 g Marabou som skulle vara dagens förplägnad flyger ur väskan, men jag låter det ligga. Ingen tid nu för detaljer. Ett klick i Parkster-appen, svingar ryggsäcken på plats och jag är till fots mot mitt mål - Sturups knallgula terminalbyggnad. En snabb titt på klockan och realisten i mig tycker det är hög tid att börja jogga över styckena. F-n vad långt det är från lågprisparkeringen! Har sinnesnärvaro nog att trycka igång pulsklockan så att jag åtminstone kan räkna av det mot veckans träningsmål.



09:25

Anfådd drar jag på mig ett munskydd i farten medan jag seglar in i terminalen. Kombinationen munskydd, glasögon och flämtningar är inte helt diamond life.

Men ingen Wizz air kö idag och jag går rakt fram till kontrollen och packar upp all elektronik i lådorna.



- Inga vätskor?

- Nä, ingenting!

- Är du säker? Inte handsprit eller kräm eller så?

- Nä!

Han tittar misstänksamt på mig, men då har jag redan gått vidare till metalldetektorn.



Beep beep.

- Du är slumpmässigt utvald för extra kontroll!

- Jamenvaf.. På med smajlet! Ut med armarna! Varsågod och kläm.



Hon är noggrann men hittar inget att anmärka på. Ryggsäcken är redan godkänd och ligger och väntar på mig. Jag börjar packa ner datorn och ser då de två små flaskorna med handsprit och ytdesinfektion partnern kräver att jag alltid bär med mig. Inget beep-beep på det! Smooth!



Boarding har börjat och snart sitter jag där i min gång-plats på exit-row. Det är här jag alltid börjar leva. Instängd i en metalltub utan möjlighet att påverka eller bli nådd. Tankar flödar fritt, energin kommer tillbaka, kreativiteten sprudlar. Till och med pulsklockan bekräftar att jag mår toppen och att jag laddar mina batterier. Det är alltså det här livet jag behöver!



Fast jag brukar ju alltid sitta 15 rader längre fram. Fröken Aegean är förresten betydligt skickligare i köket än tant SAS. Och vad är egentligen tjusningen med exit-row? Visst, plats för benen, men man får alltid en 2,5 meter lång stolsgranne som direkt efter take-off ska upp och hämta datorn i väskan.

Men det är fint sällskap man har. Inte bara en utan två diamond på exit-row och de får lite diskret varsin äppel-dricka smugglat till sig.





10:50

Stockholm. Nu har jag drygt 3,5 timme i loungen och jag är supereffektiv. Får gjort nästan en hel dags vanligt arbete och känner att det här med digital nomad inte är så dumt. Belönar mig med en macka och latte.



Mäklaren ringer. Visningen gick bra, budet är bra. Kontrakt i morgon?

Partnern är eld och lågor. Korta intruktioner på chaten. Ta budet! Inga fler visningar!

- Kör i vind, säger jag till mäklaren mitt i detta diamond life. Klockan ett på ert kontor i morgon? Inga problem.



Dricker en latte till innan jag traskar iväg till det första av tre flyg som back-to-back ska avsluta dagen. Visst vore det ironiskt, hinner jag tänka innan jag slumrar till, om jag lyckas sy i hop hela den här tokiga dagen bara för att krasch-landa på vägen hem.





15:40

Tillbaka i Malmö. Ingen krasch. Slår av flight-mode och beställer en macka i Espressohouse appen. Hämtar mackan och går tillbaka till gate 3 för att boarda planet. Spritar av händer och bordet och ska precis hugga in på mackan när telefonen ringer. Det är mäklaren.



- Är det olämpligt nu?

- Inte det bästa tillfället, erkänner jag, men kör på nu när vi ändå pratar.

- Vi har ett nytt bud. Inte lika bra, men det kan nog höjas efter visning. Kan ni ta en privatvisning till, tex i morgon kl 8? Då skulle vi kunna stoppa kontraktsskrivningen om det är bättre.

- Jag tror inte det, men ge oss en stund att fundera, säger jag innan jag tvingas trycka över mobilen i flightmode.





17:10


Arlanda T5. Jag smyger upp för trappan till gate 10B för att kunna göra lite lägenhetsaffärer ostört.

Informerar partnern om utvecklingen och behovet av fler visningar. Jag vågar inte ringa för jag är rädd att något utrop ska höras och obönhörligen avslöja att jag inte är på jobbet. Chatten går bra och vi börjar enas om en strategi. Gör mig redo att ringa mäklaren. Då plingar chatten till en sista gång.

Helv.. Blir kall inombords när jag läser frågan:

- Var är du?

Tvekar en sekund men inser att spelet är över. Svarar sanningsenligt.

- Stockholm.



Fortsättningen lämpar sig inte för tryck. Producenten väljer helt enkelt att här göra en långsam fade-to-black samtidigt som den inre speaker-rösten gör en dramatisk voiceover av signaturmelodin.

"...

High in the sky

Heaven help him when he falls"






Boarding och flightmode har aldrig varit mer efterlängtade. Jag hinner messa mäklaren att inget är bestämt och att vi får höras senare i kväll. Sätter mig tillrätta på dagens enda fönsterplats. Jag sitter där och väntar och tittar ut över Arlanda. Diamond life har blivit kallt.

Trycker igång Viaplay och hittar ett sparat avsnitt av "Alla vi barn på Bahnhof Zoo". Känner mig något bättre till mods när till och med misären från heroin-trippar, prostitution och föräldrasvek kan hanteras med ett kärnfullt 'Scheiße'.





19:30

Hemma.

Läggningen av mini-me tar evigheter. Diskussionen med partnern går bättre. Klockan är nästan 22 innan jag ringer mäklaren och ger beskedet att vi fortsätter med första budet.

Pust, tänker jag och ska precis gå och lägga mig när jag kommer på att det var en liten sak till jag måste hinna göra innan dagen är slut. Sätter mig vid datorn och skriver några korta rader: "Härmed säger jag upp min anställning vid ...". Trycker skicka.



Känner att jag nog vill ha lite lugnare dagar än så här för att det ska kännas som ett diamond life. Min pulsklocka vill däremot gärna se mer av detta.





screenshot-jpg.118678
 
PS

Om du missade musik-referenserna i spår två.





(Originalet från 1966. Går lätt att hitta med din favoritartist, allt i spannet från Michael Bolton till Boney M till Rickfors...)
 
Jösses, vilken grej!



Min lärdom är att det sällan blir bra när man drar en vit lögn för sin partner... Det brukar komma fram på ett eller annat sätt.



Ser fram emot nästa avsnitt! 
 
intuition skrev:Lördag kväll Mäklaren ringer. En spekulant vill göra snabb affär och slippa konkurrensKlicka för att utvidga...
Det kostade dig 800k SEK i hetsig budgivning. Ingen annan än köparen tjänar på sånt här 



Men grym rapport från resan!
 
Aj aj aj vilket album!



頑張れ!
 
Mellanspel - lite kommentarer på kommentarer



Hur lyckas man planera så att jobbyte, lägenhetsaffärer med en segment run sammafaller under några få dagar mitt i en pandemi? Ja, det var ju inte precis planerat så..



Lägenhetsbytet har varit planerat länge, även om försäljningen kom lite snabbare än tänkt. @Canadien har rätt att budgivning oftast är bäst. Jag räknar dock in två vinster med snabb affär;

Inga stora visningar håller partnern glad. Jag skojade inte om det där med full hazmat-dräkt. Hon hade lämnat stränga instruktioner hur samtliga ytor skulle rengöras med ytdesinfektion av industristyrka efter varje visning.

Plus prisrekord för lägenhetstypen. Min lägenhetstyp kommer ganska sällan ut till försäljning, men under våren hade plötsligt 4 andra sålts i området med varierande prisbild - en gick t.o.m. under utropspriset. Min lägenhet var iofs subjektivt bättre skick och läge än de andra. Men det var bara 3-4 bokade till visningarna och alltså lite oklart hur marknaden skulle reagera på ytterligare en likadan lägenhet på kort tid.



Jobb-bytet hade däremot smugit sig på väldigt hastigt och lustig.Men när erbjudandet kommer är det bara att bestämma sig. Take-it or leave-it.



Och segment run... Tja, jag har ju inte flugit på över 500 dagar. Det är lite speciellt när den genomsnittliga tiden mellan 2 flyg de senaste tio åren har varit 8,2 dagar. På tio år har det bara hänt två gånger att jag varit på marken mer än 90 dagar i sträck.

Så när jag hittade en slinga på 8 segment/dag där jag inte skulle missa alltför mycket hemma-tid slog jag till. Det var bara inte tänkt att allt annat skulle hända samma dagar. But when it rains, it pours.



Som @Maja noterade gick det inte så bra med min kommunikationsplan där hemma. Och att bli påkommen redan dag 2, när man har två dagar till bokade med oflexibla biljetter, skapar "en spännande utmaning" för hur fortsättningen ska kommuniceras hemma...



OK, då är vi strax redo för spår 3.
 
Back
Top