superstefan
New member
Inledning
För drygt fem år sedan drabbades Japan av två på varandra följande naturkatastrofer som i sin tur resulterade i det välkända kärnkrafthaveriet i Fukushima. I september förra året hade jag förmånen att få göra ett tjänstebesök till Fukushima där vi fick besöka de båda kärnkraftverken Fukushima Daiichi och Daini.
Jag gissar att alla intresserade redan har ett hum om vad som hände, men för att uppmärksamma dagen (nåväl, två dagar sent) passar jag ändå på att plocka fram ett par bilder från resan. Det ska nämnas att alla bilder från kärnkraftverken och dess absoluta närområde på grund av det kameraförbud som råder är fotograferade av en TEPCO-representant och har blivit godkända för delning. Tyvärr hade TEPCO-representanten vid besöket till Fukushima Daiichi, där härdsmältorna inträffade, (avsiktligt eller oavsiktligt) ställt in upplösningen på 640*480, så förvänta er inga knivskarpa bilder. 
Eftersom resan gick i SAS Go tänkte jag inte gå in i detalj på själva resan utan istället fokusera på resmålet!
Tokyo
Redan vid landning när mobilen slogs på regnade det in oroliga frågor från anhöriga. Anledningen var att SvD samma dag hade publicerat följande:
Skulle vi ha åkt till Japan på den mest intressanta tänkbara tjänsteresan bara för att få vända direkt? Efter en väldig massa telefonsamtal fick vi dock klartecken - allt var grönt. Skönt tänkte vi, tog en dag på stan, och en hyfsat tidig kväll för att försöka få ordning på jetlagen. Eller... Mitt i natten kom så nästa naturfenomen...
En jordbävning på "futtiga" 5,3 var åtminstone tillräckligt för att göra mig klarvaken. När vi mötte vår tolk dagen efter frågade vi om en jordbävning på 5,3 generellt innebar något problem eller om det var vardagsmat. Det visade sig att tolken hade missat att det varit jordbävning helt och hållet, men efter lite nyhetsbevakning berättade tolken att en person tydligen hade fastnat i en hiss och att ett antal personer hade trillat ur sina sängar. 
En jordbävning rikare blev det dags att lämna Tokyo och ta tåget mot Iwaki, Fukushima. Väl där hittade vi ett wifi, och blev varse att det är mycket som händer i Japan...
Nog med naturkatastrofer...
Fukushima Daiichi
En bild säger mer än tusen ord, så här kommer ett bildspel:
På väg mot Fukushima Daiichi. Spöklik känsla med avspärrade vägar, avspärrade infarter och i princip ingen trafik alls.
Både ute på motorvägarna i närområdet samt inne på kärnkraftverkets område fanns mängder av små söta radiostyrda bilar med aktivitetsmätning. Vid de omgivande motorvägarna var dosraten ofta kring 0,2 µSv/h och inne på området kring ca 0,8 µSv/h.
Man vill av förklarliga skäl inte ha lösspringande folk på området, så en rundtur med buss var vad som erbjöds.
Man kan med fördel leta upp Fukushima Daiichi på Google Maps för att få en överblicksbild av nedanstående bilder. 
En vy över reaktor 1 (härdsmälta). Här håller man på att bygga en tillfällig sarkofag över reaktorbyggnaden. Hyfsat mycket av reaktorbyggnaden blåstes bort av en vätgasexplosion dagen efter tsunamin.
På väg mot reaktor 2 (härdsmälta). Reaktorbyggnaden klarade sig från större yttre skador.
Detaljbild av reaktor 3 (härdsmälta). Tyvärr togs ingen bättre bild. Reaktorbyggnaden blev rejält skadad i samband med en vätgasexplosion. Här var för övrigt strålningen som högst, vi uppmätte ca 120 µSv/h när vi vänligt men bestämt gled förbi i vår buss. Förhoppningen är att kunna börja tömma reaktor 3 på smält bränsle 2017.
Reaktor 4, som klarade sig från härdsmälta. Bränslet låg redan urladdat och kylbehovet var därmed betydligt lägre. Här har man byggt på en stor konstruktion för att kunna lasta ur bränslet, vilket man också gjorde under 2014.
En handfull av de förvaringscisterner man byggt på siten för att samla upp kontaminerat vatten. För ett halvår sedan innehöll dessa cisterner ca 675.000 kubikmeter vatten. Varje dag tillförs ca 320 kubikmeter ytterligare...
Vår guide förklarade med väldigt ledsen stämma att om just denna kraftledningsstolpe hade stått kvar efter jordbävningen så hade härdsmältorna inte behövt inträffa. Tyvärr blev det inte så.
Bonusbild! Från simulatorn på grannkraftverket Fukushima Daini. Här fick vi se en simulatorkörning av händelseförloppet - väldigt realistiskt och obehagligt även fast man är hyfsat inläst på allt och trots att marken inte skadade på riktigt...
Evakuerade områden
Vårt besök inkluderade även en rundtur i evakuerade områden där sanerings- och återställningsarbetet pågår för fullt. Några bilder utan bildtext för att illustrera.
Avslutande ord
En otroligt fascinerande resa på många sätt. Inte bara fick vi besöka "historisk mark", utan vi bjöds även på en rundvandring i reaktor 2 på Fukushima Daini där vi med vår guide kunde röra oss i princip obehindrat. Man märker tydligt att skammen och skulden fortfarande är stor i branschen, och jag vet inte hur många gånger man bad om ursäkt för det inträffade.
Den enskilt största ögonbrynshöjaren var att barnvisemelodier spelades på hög volym varje gång en slussdörr/motsvarande stod öppen - annat än i Sverige där vi har irriterande pip! 
För drygt fem år sedan drabbades Japan av två på varandra följande naturkatastrofer som i sin tur resulterade i det välkända kärnkrafthaveriet i Fukushima. I september förra året hade jag förmånen att få göra ett tjänstebesök till Fukushima där vi fick besöka de båda kärnkraftverken Fukushima Daiichi och Daini.
Jag gissar att alla intresserade redan har ett hum om vad som hände, men för att uppmärksamma dagen (nåväl, två dagar sent) passar jag ändå på att plocka fram ett par bilder från resan. Det ska nämnas att alla bilder från kärnkraftverken och dess absoluta närområde på grund av det kameraförbud som råder är fotograferade av en TEPCO-representant och har blivit godkända för delning. Tyvärr hade TEPCO-representanten vid besöket till Fukushima Daiichi, där härdsmältorna inträffade, (avsiktligt eller oavsiktligt) ställt in upplösningen på 640*480, så förvänta er inga knivskarpa bilder. 
Eftersom resan gick i SAS Go tänkte jag inte gå in i detalj på själva resan utan istället fokusera på resmålet!
Tokyo
Redan vid landning när mobilen slogs på regnade det in oroliga frågor från anhöriga. Anledningen var att SvD samma dag hade publicerat följande:
Skulle vi ha åkt till Japan på den mest intressanta tänkbara tjänsteresan bara för att få vända direkt? Efter en väldig massa telefonsamtal fick vi dock klartecken - allt var grönt. Skönt tänkte vi, tog en dag på stan, och en hyfsat tidig kväll för att försöka få ordning på jetlagen. Eller... Mitt i natten kom så nästa naturfenomen...
En jordbävning på "futtiga" 5,3 var åtminstone tillräckligt för att göra mig klarvaken. När vi mötte vår tolk dagen efter frågade vi om en jordbävning på 5,3 generellt innebar något problem eller om det var vardagsmat. Det visade sig att tolken hade missat att det varit jordbävning helt och hållet, men efter lite nyhetsbevakning berättade tolken att en person tydligen hade fastnat i en hiss och att ett antal personer hade trillat ur sina sängar. 
En jordbävning rikare blev det dags att lämna Tokyo och ta tåget mot Iwaki, Fukushima. Väl där hittade vi ett wifi, och blev varse att det är mycket som händer i Japan...
Nog med naturkatastrofer...
Fukushima Daiichi
En bild säger mer än tusen ord, så här kommer ett bildspel:
På väg mot Fukushima Daiichi. Spöklik känsla med avspärrade vägar, avspärrade infarter och i princip ingen trafik alls.
Både ute på motorvägarna i närområdet samt inne på kärnkraftverkets område fanns mängder av små söta radiostyrda bilar med aktivitetsmätning. Vid de omgivande motorvägarna var dosraten ofta kring 0,2 µSv/h och inne på området kring ca 0,8 µSv/h.
Man vill av förklarliga skäl inte ha lösspringande folk på området, så en rundtur med buss var vad som erbjöds.
Man kan med fördel leta upp Fukushima Daiichi på Google Maps för att få en överblicksbild av nedanstående bilder. 
En vy över reaktor 1 (härdsmälta). Här håller man på att bygga en tillfällig sarkofag över reaktorbyggnaden. Hyfsat mycket av reaktorbyggnaden blåstes bort av en vätgasexplosion dagen efter tsunamin.
På väg mot reaktor 2 (härdsmälta). Reaktorbyggnaden klarade sig från större yttre skador.
Detaljbild av reaktor 3 (härdsmälta). Tyvärr togs ingen bättre bild. Reaktorbyggnaden blev rejält skadad i samband med en vätgasexplosion. Här var för övrigt strålningen som högst, vi uppmätte ca 120 µSv/h när vi vänligt men bestämt gled förbi i vår buss. Förhoppningen är att kunna börja tömma reaktor 3 på smält bränsle 2017.
Reaktor 4, som klarade sig från härdsmälta. Bränslet låg redan urladdat och kylbehovet var därmed betydligt lägre. Här har man byggt på en stor konstruktion för att kunna lasta ur bränslet, vilket man också gjorde under 2014.
En handfull av de förvaringscisterner man byggt på siten för att samla upp kontaminerat vatten. För ett halvår sedan innehöll dessa cisterner ca 675.000 kubikmeter vatten. Varje dag tillförs ca 320 kubikmeter ytterligare...
Vår guide förklarade med väldigt ledsen stämma att om just denna kraftledningsstolpe hade stått kvar efter jordbävningen så hade härdsmältorna inte behövt inträffa. Tyvärr blev det inte så.
Bonusbild! Från simulatorn på grannkraftverket Fukushima Daini. Här fick vi se en simulatorkörning av händelseförloppet - väldigt realistiskt och obehagligt även fast man är hyfsat inläst på allt och trots att marken inte skadade på riktigt...
Evakuerade områden
Vårt besök inkluderade även en rundtur i evakuerade områden där sanerings- och återställningsarbetet pågår för fullt. Några bilder utan bildtext för att illustrera.
Avslutande ord
En otroligt fascinerande resa på många sätt. Inte bara fick vi besöka "historisk mark", utan vi bjöds även på en rundvandring i reaktor 2 på Fukushima Daini där vi med vår guide kunde röra oss i princip obehindrat. Man märker tydligt att skammen och skulden fortfarande är stor i branschen, och jag vet inte hur många gånger man bad om ursäkt för det inträffade.
Den enskilt största ögonbrynshöjaren var att barnvisemelodier spelades på hög volym varje gång en slussdörr/motsvarande stod öppen - annat än i Sverige där vi har irriterande pip! 