Som många av er säkert vet anslöt sig Lufthansa relativt nyligen till den exklusiva skaran av bolag som fått 5-stjärnor av Skytrax. Man kan väl, milt uttryckt, säga att det här fick en och annan att höja på ögonbrynen och det har hejvilt spekulerats i om Lufthansa helt enkelt köpt sig ratingen genom att anlita Skytrax consulting för hejdlösa belopp. Nåväl. Tänkte att jag kunde ge Lufthansa en ny chans och se hur de står sig mot EVA Air, ett annat femstjärnigt bolag (som jag blev helt förälskad i under sommarens jorden runt-resa) i business class på ännu en resa till USA.
Det här krävde lite kreativ routing och efter mycket om och men fick jag min sambo att godkänna följande routing (lite knepigare än vår senaste LA-resa med LOT och Austrian business och ganska mycket knepigare än min senaste med SAS direktlinje):
ARN-CDG i SAS Plus följt av lite tid i Paris
CDG-TPE-LAX i ett svep med EVA Air Royal Laurel, följt av två veckor i LA och min absoluta favoritstad Phoenix, AZ
LAX-MUC-ARN i Lufthansas ”femstjärniga” Business
Ursprungsroutingen var faktiskt med Turkish Airlines på hemvägen (som jag verkligen älskar, inte minst nu när man kan få in A330 med lie-flat mellan ARN och IST), men vi hade nyligen kommit hem från en annan resa i Turkish business och jag var lite sugen på att testa något ”nytt”. Det här visade sig också vara bra eftersom det blev totalt kaos med storm i Istanbul när vi skulle åka hem, med ännu längre köer på plattan och i luften än vanligt.
Innan jag skriver mer skulle jag även vilja ge en liten disclaimer att jag inte hade tänkt skriva en trip report när jag åkte, så tyvärr har jag inte alls tagit tillräckligt många eller tillräckligt bra bilder. Till exempel hade jag helt missat att fota någon stol i lie-flat-läget.
Upplevelsen på ARN och SAS Plus ARN-CDG tänkte jag inte kommentera så mycket eftersom jag utgår ifrån att alla på det här forumet har rätt bra koll på detta. Vi åt först lunch i Pontusloungen (väldigt fullsatt, men som alltid bra mat) och gick därefter över till SAS Gold för lite julfika. Flighten på rad 1 var helt uneventful, men man måste ju kommentera hur otroligt usel maten ofta är i de hemska små lådorna i SAS Plus. Och gud så obekväma dessa slimlinestolar är. Gött att man åtminstone får några praliner.
Oh well. Går över till de roligare delarna:
CDG-TPE-LAX i EVA Air Royal Laurel, Boeing 777-300ER x2
Kanske borde börja med att säga att jag förstår att den här routingen framstår som totalt vansinnig. 12,5 timmar följt av 11,5 timmar (med fyra timmars mellanlandning) för att nå en destination man kan nå på 11-12 timmars direktflyg. Men konstigt nog förlorar man inte sååå mycket tid på detta eftersom man ”åker tillbaka i tiden”, så vi åkte ifrån Paris vid lunchtid och landade väldigt tidigt på morgonen i LA dagen efter lokal tid. När vi landade i LAX var vi hur pigga som helst efter en lång nattflygning så det var inga konstigheter att hålla igång hela dagen. Med det sagt är det ju påfrestande att tillbringa så mycket tid utan normalt dagsljus och i trycksatta kabiner. Och man ska nog inte göra det utan lie-flat 
Efter incheckning inledde vi resan i Star Alliance-loungen i CDG med varsin belgisk våffla. Loungen som sådan är väl inte fenomenal, men jag gillar att man kan gå ut och ta lite frisk luft på terassen.
Tack vare Paris trevliga ”no. 1”-fasttracksystem väntade vi nog max 30 sekunder i samtliga pass- och säkerhetskontroller och snart var det dags för boarding. Vi kom på planet först av alla och jag lyckades åtminstone ta en bild av kabinen innan den fylldes på. EVA Air har tavlor längst fram i businesskabinerna, lite trevligt.
Den här reverse herringbone-modellen (samma som exempelvis American använder i sina 777or) är ju inte helt ny, men gud vad jag gillar stolarna. Jag upplever dem som betydligt större, rymligare och bekvämare än exempelvis Vantage XL som SAS valt i sina kabiner (och tyvärr även EVA i deras nya Dreamliners) samtidigt som det finns jättemycket förvaringsutrymmen. Dessutom är det stort och rymligt för fötterna, även för 195 cm långa mig med 49 i skostorlek. Ännu en fördel är att stolarna är så gott som identiska och därför lika bra på alla platser, medan det exempelvis är enorm skillnad på rad 1 och övriga rader hos SAS, Austrian, United, Qatar, Air Canada mfl där bulkhead nästan alltid har bättre utrymme för fötterna. Jag gillar verkligen att man kan fälla undan skärmen här, till skillnad från exempelvis Qatar.
Upplevelsen blir förstås ännu bättre av att EVA kör 777or. Går det att ogilla dessa plan? Bortsett från att det ofta blir högljutt bredvid de gigantiska motorerna om man sitter längst bak i businesskabiner finns det väl inget alls att klaga på. Rymliga, breda kabiner med enorma bagagebins.
CDG-TPE trafikeras av EVAs lite äldre 777or, medan TPE-LAX trafikeras av de nyare (samma som när jag åkte TPE-SFO i somras). Efter några flighter med EVA nu skulle jag dock säga att detta varken gör till eller från i business. På de här gamla planen är fjärrkontrollen mer gammaldags och färgschemat något annorlunda, men komforten är lika bra och kabinerna känns inte alls slitna. Dessutom finns det tre stora businesstoaletter i de gamla planen, medan de nya tyvärr bara har två.
Under boardingen delades pyjamas (som faktiskt är riktigt, riktigt trevlig - men som ska bytas ut nu mot någon ny designer), tjocka tofflor och necessär (som var ny i EVAs system blott några dagar innan vår flight) ut och man erbjöds valfri PDB. Dessutom fick man den första av - håll i er - elva varma handdukar.
Som om pyjamas, tofflor och lyxnecessär inte vore nog, glänser EVA verkligen när det kommer till mat och dryck. EVA har, i likhet med exempelvis SQ, ett system där man kan förbeställa mat från en lång meny innan flighten. Jag hade gjort det och valt lamm med saffranspasta (från 15 rätter att välja på), men här följer den ordinarie menyn för alla som inte förbeställt:
Så när som på kaviar är menyn ju i klass med vad man kan vänta sig i First på andra flygbolag. (På flighten till LAX fanns det dock en förrätt med liiite kaviar.)
EVA Air erbjuder även KRUG på de flesta av sina långlinjer. På denna erbjöds 2004 och på nästa flight KRUG 2006.
Innan maten kom ut frågade personalen om man ville äta nu eller senare. Vissa valde senare och fick då istället turndown service med fin madrass, täcke och två stora kuddar. Eftersom det var lunchtid valde vi (såklart) att äta och här följer bilder från det jag beställde in under den spektakulära måltidsserveringen:
Både mat och dryck var, rakt igenom, helt fenomenal. Min köttbit var perfekt tillagad och väldigt smakrik. I normalfallet undviker jag kött på flyg eftersom det nästan uteslutande är överkokt och segt, men på EVA är detta inget problem. (Spoiler: Lufthansa lyckades inte lika bra.)
Notera även att EVA exempelvis erbjuder ett lyxigt märkessmör, vilket jag aldrig sett utanför First. Vattnet är FIJI. Servicen var även den helt otrolig och väldigt, väldigt uppmärksam. Så fort ett glas blev halvtomt fylldes det på, rätterna kom ut i precis rätt tid, och sekunden man ätit upp frågade de om man ville ha nästa rätt. Precis så det ska vara - natt och dag mot de trötta servicekoncepten på västeuropeiska flygbolag i business. Otroligt!
Eftersom jag skulle vidare på en till lika lång flight hade jag bestämt mig för att hålla mig vaken och tillbringade resterande tid med att se på filmer, läsa lite och dricka absurda mängder vatten. Om man ska säga något negativt om EVA kan man väl säga att deras filmutbud inte kan jämföra sig med exempelvis Turkish, Qatar, Emirates eller United. Jämfört med SAS är det nog lite bättre dock.
Passade även på att beställa in en macka från snacksmenyn:
I likhet med vissa First-kabiner har EVA stjärnhimmel i taket i business:
Timmarna flög (pun intended) förbi och snart var det dags för ”frukost”. Fick först in en FANTASTISK cappuccino:
Därefter en bricka med frukt, flingor, yoghurt och liknande. Det erbjöds även massa olika muffins, pain au chocolat och liknande, men jag var rätt mätt och avstod. För att ytterligare visa hur bra EVA air kan nämnas att jag fick välja på tre (!) sorters mjölk och fyra (!) sorters flingor. Jag valde dock cornflakes med mellanmjölk, så det är väl tveksamt om jag får några pluspoäng här.
Sist men inte minst kom pannkakorna ut. Riktigt smarrigt!
Snart var det dags för landning i Taipei, där det nu var morgon. Trots otroliga kastvindar kom 777:an ner smidigt och säkert. Blott minuter senare var vi igenom säkerhetskontrollen och i den första av loungerna. Inledde med en otroligt välbehövlig dusch i EVAs Infinity-lounge. I duschrummen fanns även ett helt gäng amenities såsom lyxiga tofflor och miniflaskor med handkräm, body lotion, läppbalsam och liknande. Ska villigt erkänna att ett gäng av dessa hamnade i min väska och användes frekvent under den kommande resan.
Vad jag förstått är morgonen rusningstid i EVAs lounger, så vi testade alla andra vi kom in i. Först Plaza Premium (priority pass) som faktiskt är riktigt fin, men tyvärr också ganska fullsatt. Därefter Singapore Airlines. Fullträff! Helt öde och fönster ut från flygplatsen. Precis vad som behövdes när man själv var lite mosig.
Efter en stund var det dags att boarda nästa flight och denna gång blev det fönsterplats i en helt ny 777:a. Som jag nämnde ovan är det ingen jätteskillnad på de nya och lite de lite äldre 777orna. Den stora skillnaden är att man får en större fjärrkontroll på de nya. De nya har också en lite bredare, men inte större, TV-skärm.
På den andra flighten har jag tyvärr inte så mycket mer att rapportera. Vi meddelade personalen så fort vi kom på att vi ville sova, så de förberedde ”sängarna” med madrass, täckte och kuddar. Jag behandlade flygningen som en hotellnatt (utan någon tanke på att jag eventuellt skulle dela med mig av upplevelsen), så åt inget utan sov bara o drack massa vatten. Så fort personalen såg att jag var vaken kom de dock fram och frågade om jag verkligen inte ville ha något att äta men jag var inte direkt supersugen. Tyvärr missade jag att fota menyer och dylikt. Kan dock meddela att man på denna flight (liksom alla andra Royal Laurel-flighter från Taipei) får en Rimowanecessär, och den senaste färgen var mörkröd/brun:
Kan dock meddela att även denna flight var, rakt igenom, superb. Inga klagomål alls. Rymlig stol, mycket bra amenities, fina toaletter och grym service. På båda flighterna blev vi konstant tilltalade med namn, personalen knäade, dessutom så var temperaturen relativt sval. Landade mycket utvilad.
Som sagt, det är smått ofattbart att detta är samma kabinklass, med ungefär samma pris, som exempelvis SAS Business (för att inte tala om exempelvis SWISS eller TAP). Går ju bara inte att jämföra.
Phoenix
Som förut när jag skrivit trip reports här har jag inte för avsikt att dela med mig så mycket om själva resmålen eftersom jag inbillar mig att läsarna här är intresserade av just flygen. Med det sagt tänkte jag ändå säga några ord om Phoenix, Arizona - min absoluta favoritstad i hela USA.
Jag har flängt runt väldigt, väldigt mycket i USA och besökt alla stater, de flesta flera gånger om (och jag har i detta nu ytterligare tre långa USA-resor inbokade i år). Det stället jag valt att åka tillbaka mest till är dock Phoenix. När jag berättar detta brukar reaktionen vara höjda ögonbryn och ”på riktigt?”. Så, varför gillar jag då Phoenix så mycket?
Otroligt vackert och exotiskt med alla stora kaktusar, vildhästar, kolibris och liknande
Fantastiska berg och otroliga sjöar
Fina offentliga ytor
Bra utbud av hotell, restauranger, shopping och saker att göra, vilket kanske inte är så konstigt när man tänker på att Phoenix metropolitan area är större än San Franciscos med sina cirka 5 miljoner invånare
Lätt att ta sig runt överallt (med bil)
Billigt
Trevligt folk
Förhållandevis få europeiska turister
Så gott som alltid jättefint väder, även när det är riktigt varmt på sommaren är det ju i alla fall torrt
Nära till många fina ställen, såsom Sedona Az och för den delen Kalifornien
När man är i exempelvis Utah finns det ju otroligt fina ställen att åka och besöka där också, men dessa ställen känns mer som ett ”museum” för mig, medan Phoenix mer är som en ”riktig” stad där man kan tillbringa rätt mycket tid.
Slänger med några bilder från naturupplevelser inom 20 minuters bilväg från vårt hotell:
Lufthansa Business LAX-MUC-ARN, Airbus A340-600
Nu då till Lufthansas 5-stjärniga produkt. Lufthansakoncernen har mycket trafik till och från LAX men den mest lockande flighten är till München, som går vid 17:30-snåret och då dessutom inte landar i Frankfurt utan på ett ställe där man faktiskt kan byta plan snabbt.
Efter att ha lämnat igen hyrbilen och checkat in gick vi till PF Changs (precis under Star Alliance-loungen) som numera är med på Priority Pass restauranglista i USA. Vi fick 60 dollar gratis att handla för och beställde in lite ”amerikansk kinamat” och en otroligt smarrig efterrätt. Faktiskt väldigt trevligt! Trots att Star Alliance-loungen i LAX är väldigt fin föredrar jag ändå att äta på en restaurang med bordsservering.
När vi ätit upp, och såklart lämnat dricks (som man inte kan ta från Priority pass-pengarna), åkte vi uppför rulltrappan och gick in i LAX-loungen. Nu känns det som om jag varit här ganska många gånger men det är ju svårt att klaga. Bra mat- och dryckutbud, bekväma möbler och det bästa, en terass. Vi tog lite snacks och tillbringade resten av tiden på terassen.
Snart var det dags för boarding. Det betyder att man får använda Lufthansas nya helautomatiserade boardingprocess. Efter att First boardats separat släpptes vi på och otroligt nog funkade det utmärkt att bara gå fram mot maskinerna som tar ett foto, jämför med det amerikanska TSA-registret och sen öppnar grinden automatiskt.
Väl inne i kabinen var det, såklart, Lufthansas vanliga business-stolar. Vi satt längst fram vilket innebär lite mer plats för fötterna. Till skillnad från EVAs stolar är dessa trånga och väl ansedda som bland de sämsta i branschen. För mig och min sambo gick det dock bra och det är ändå svårt att klaga när man sitter i business, och jag tycker att dessa är vida överlägsna de hemska Vantagestolarna som Swiss och Austrian envisas med. Dessutom fungerade (!!!) luftuppblåsningen i stolen, något som börjar kännas närmast unikt efter otaliga flighter på exempelvis SAS där den konstant går sönder. Jag som är lång gillar även att man kan förlänga dynan elektriskt på Lufthansa.
PDB erbjöds, men inte valfri utan från en bricka. Säkerhetsvideon gick igång och pratade ganska länge om den lite roliga egenheten i Lufthansas rekordlånga A340-600-kärror, nämligen att ekonomiklasstoaletterna ligger en våning ner. Mystiskt värre.
På vår plats väntade en liten, pennskrinsliknande tygnecessär med väldigt basic innehåll, om än med L'Occitane-kräm. Inga tofflor (varför skulle man vänta sig det på en 12h lång flight på ett 5-stjärnigt flygbolag..?) och såklart ingen pyjamas. Numera erbjuder Lufthansa faktiskt en pyjamaströja på ”11+ hour overnight flights”, men en 12h lång flight som lyfte kl 1830 och landar dagen därpå är tydligen inte en overnight flight. Med det sagt så vill jag dock säga att madrassen Lufthansa använder är väldigt trevlig. Medan många bolag mer har ett överdrag är madrassen på Lufthansa riktigt tjock. Inte lika fin som United Polaris, men inte långt ifrån. Plus då att Lufthansas täcke och kudde både är trevliga.
En annan bra sak var att Lufthansa hade väldigt högkvalitativa pappershanddukar och tjockt papper på toaletterna. De var även kittade med exempelvis munskölj, något som åtminstone jag verkligen uppskattar på ett plan.
Tyvärr missade jag att fota menyn, men så här såg maten ut:
Förrätten var helt OK men huvudrätten var under all kritik. Oätlig. Worst case scenario när man beställer kött på ett plan. Efterrätten var ju endast lite frukt (med betoning på "lite") och det kan man väl inte klaga på. Servicen var helt OK dock och så fort maten var undanplockad fällde jag stolen, tog ett gäng sömntabletter, bäddade ner mig och somnade. Vaknade först när vi skulle landa i München. Konstigt nog frågade inte personalen om vi ville bli väckta för frukost, något jag dock hade tackat nej till.
Att jag (och min sambo) sov så pass bra är dock ett rätt bra betyg till Lufthansa. Jag kämpar ofta rätt mycket med att sova, men här gick det utmärkt och fastän det var trångt tyckte jag att det var rätt bekvämt och lyckades alltså få en full natts sömn. Eftersom jag generellt bara vill använda nattflighter till att sova är det därför svårt att klaga 
I München fick Senatorloungen en blixtvisit och därefter var det spärrat mittsäte på rad 1 i en A320 med slimlinestolar. Har inget direkt positivt eller negativt att säga om den sista flighten. Medan Lufthansas intra-europeiska businessclass inte direkt imponerar har man åtminstone vettigt benutrymme och ett större bord på första raden.
Summa summarum tyckte jag inte att det var något fel på Lufthansa och jag sov faktiskt bra i deras stol med den nya madrassen, men att Lufthansa ska ha samma rating som EVA är ju ett skämt. EVA har mat och dryck som man annars bara får i First - Lufthansa når knappt upp till SAS nivå. EVA har pyjamas, tofflor och necessärer från lyxmärken - Lufthansa ger ut ett pennskrin i tyg. EVAs personal knäar och tilltalar med namn - Lufthansas frågar inte om man vill ha frukost. EVA har direct aisle access från alla stolar - Lufthansa klämmer in trånga 2-2-2 i en a340. Och så vidare.
Med det sagt är det ju synd att klaga när man åker business och får hänga i Phoenix 
Det här krävde lite kreativ routing och efter mycket om och men fick jag min sambo att godkänna följande routing (lite knepigare än vår senaste LA-resa med LOT och Austrian business och ganska mycket knepigare än min senaste med SAS direktlinje):
ARN-CDG i SAS Plus följt av lite tid i Paris
CDG-TPE-LAX i ett svep med EVA Air Royal Laurel, följt av två veckor i LA och min absoluta favoritstad Phoenix, AZ
LAX-MUC-ARN i Lufthansas ”femstjärniga” Business
Ursprungsroutingen var faktiskt med Turkish Airlines på hemvägen (som jag verkligen älskar, inte minst nu när man kan få in A330 med lie-flat mellan ARN och IST), men vi hade nyligen kommit hem från en annan resa i Turkish business och jag var lite sugen på att testa något ”nytt”. Det här visade sig också vara bra eftersom det blev totalt kaos med storm i Istanbul när vi skulle åka hem, med ännu längre köer på plattan och i luften än vanligt.
Innan jag skriver mer skulle jag även vilja ge en liten disclaimer att jag inte hade tänkt skriva en trip report när jag åkte, så tyvärr har jag inte alls tagit tillräckligt många eller tillräckligt bra bilder. Till exempel hade jag helt missat att fota någon stol i lie-flat-läget.
Upplevelsen på ARN och SAS Plus ARN-CDG tänkte jag inte kommentera så mycket eftersom jag utgår ifrån att alla på det här forumet har rätt bra koll på detta. Vi åt först lunch i Pontusloungen (väldigt fullsatt, men som alltid bra mat) och gick därefter över till SAS Gold för lite julfika. Flighten på rad 1 var helt uneventful, men man måste ju kommentera hur otroligt usel maten ofta är i de hemska små lådorna i SAS Plus. Och gud så obekväma dessa slimlinestolar är. Gött att man åtminstone får några praliner.
Oh well. Går över till de roligare delarna:
CDG-TPE-LAX i EVA Air Royal Laurel, Boeing 777-300ER x2
Kanske borde börja med att säga att jag förstår att den här routingen framstår som totalt vansinnig. 12,5 timmar följt av 11,5 timmar (med fyra timmars mellanlandning) för att nå en destination man kan nå på 11-12 timmars direktflyg. Men konstigt nog förlorar man inte sååå mycket tid på detta eftersom man ”åker tillbaka i tiden”, så vi åkte ifrån Paris vid lunchtid och landade väldigt tidigt på morgonen i LA dagen efter lokal tid. När vi landade i LAX var vi hur pigga som helst efter en lång nattflygning så det var inga konstigheter att hålla igång hela dagen. Med det sagt är det ju påfrestande att tillbringa så mycket tid utan normalt dagsljus och i trycksatta kabiner. Och man ska nog inte göra det utan lie-flat 
Efter incheckning inledde vi resan i Star Alliance-loungen i CDG med varsin belgisk våffla. Loungen som sådan är väl inte fenomenal, men jag gillar att man kan gå ut och ta lite frisk luft på terassen.
Tack vare Paris trevliga ”no. 1”-fasttracksystem väntade vi nog max 30 sekunder i samtliga pass- och säkerhetskontroller och snart var det dags för boarding. Vi kom på planet först av alla och jag lyckades åtminstone ta en bild av kabinen innan den fylldes på. EVA Air har tavlor längst fram i businesskabinerna, lite trevligt.
Den här reverse herringbone-modellen (samma som exempelvis American använder i sina 777or) är ju inte helt ny, men gud vad jag gillar stolarna. Jag upplever dem som betydligt större, rymligare och bekvämare än exempelvis Vantage XL som SAS valt i sina kabiner (och tyvärr även EVA i deras nya Dreamliners) samtidigt som det finns jättemycket förvaringsutrymmen. Dessutom är det stort och rymligt för fötterna, även för 195 cm långa mig med 49 i skostorlek. Ännu en fördel är att stolarna är så gott som identiska och därför lika bra på alla platser, medan det exempelvis är enorm skillnad på rad 1 och övriga rader hos SAS, Austrian, United, Qatar, Air Canada mfl där bulkhead nästan alltid har bättre utrymme för fötterna. Jag gillar verkligen att man kan fälla undan skärmen här, till skillnad från exempelvis Qatar.
Upplevelsen blir förstås ännu bättre av att EVA kör 777or. Går det att ogilla dessa plan? Bortsett från att det ofta blir högljutt bredvid de gigantiska motorerna om man sitter längst bak i businesskabiner finns det väl inget alls att klaga på. Rymliga, breda kabiner med enorma bagagebins.
CDG-TPE trafikeras av EVAs lite äldre 777or, medan TPE-LAX trafikeras av de nyare (samma som när jag åkte TPE-SFO i somras). Efter några flighter med EVA nu skulle jag dock säga att detta varken gör till eller från i business. På de här gamla planen är fjärrkontrollen mer gammaldags och färgschemat något annorlunda, men komforten är lika bra och kabinerna känns inte alls slitna. Dessutom finns det tre stora businesstoaletter i de gamla planen, medan de nya tyvärr bara har två.
Under boardingen delades pyjamas (som faktiskt är riktigt, riktigt trevlig - men som ska bytas ut nu mot någon ny designer), tjocka tofflor och necessär (som var ny i EVAs system blott några dagar innan vår flight) ut och man erbjöds valfri PDB. Dessutom fick man den första av - håll i er - elva varma handdukar.
Som om pyjamas, tofflor och lyxnecessär inte vore nog, glänser EVA verkligen när det kommer till mat och dryck. EVA har, i likhet med exempelvis SQ, ett system där man kan förbeställa mat från en lång meny innan flighten. Jag hade gjort det och valt lamm med saffranspasta (från 15 rätter att välja på), men här följer den ordinarie menyn för alla som inte förbeställt:
Så när som på kaviar är menyn ju i klass med vad man kan vänta sig i First på andra flygbolag. (På flighten till LAX fanns det dock en förrätt med liiite kaviar.)
EVA Air erbjuder även KRUG på de flesta av sina långlinjer. På denna erbjöds 2004 och på nästa flight KRUG 2006.
Innan maten kom ut frågade personalen om man ville äta nu eller senare. Vissa valde senare och fick då istället turndown service med fin madrass, täcke och två stora kuddar. Eftersom det var lunchtid valde vi (såklart) att äta och här följer bilder från det jag beställde in under den spektakulära måltidsserveringen:
Både mat och dryck var, rakt igenom, helt fenomenal. Min köttbit var perfekt tillagad och väldigt smakrik. I normalfallet undviker jag kött på flyg eftersom det nästan uteslutande är överkokt och segt, men på EVA är detta inget problem. (Spoiler: Lufthansa lyckades inte lika bra.)
Notera även att EVA exempelvis erbjuder ett lyxigt märkessmör, vilket jag aldrig sett utanför First. Vattnet är FIJI. Servicen var även den helt otrolig och väldigt, väldigt uppmärksam. Så fort ett glas blev halvtomt fylldes det på, rätterna kom ut i precis rätt tid, och sekunden man ätit upp frågade de om man ville ha nästa rätt. Precis så det ska vara - natt och dag mot de trötta servicekoncepten på västeuropeiska flygbolag i business. Otroligt!
Eftersom jag skulle vidare på en till lika lång flight hade jag bestämt mig för att hålla mig vaken och tillbringade resterande tid med att se på filmer, läsa lite och dricka absurda mängder vatten. Om man ska säga något negativt om EVA kan man väl säga att deras filmutbud inte kan jämföra sig med exempelvis Turkish, Qatar, Emirates eller United. Jämfört med SAS är det nog lite bättre dock.
Passade även på att beställa in en macka från snacksmenyn:
I likhet med vissa First-kabiner har EVA stjärnhimmel i taket i business:
Timmarna flög (pun intended) förbi och snart var det dags för ”frukost”. Fick först in en FANTASTISK cappuccino:
Därefter en bricka med frukt, flingor, yoghurt och liknande. Det erbjöds även massa olika muffins, pain au chocolat och liknande, men jag var rätt mätt och avstod. För att ytterligare visa hur bra EVA air kan nämnas att jag fick välja på tre (!) sorters mjölk och fyra (!) sorters flingor. Jag valde dock cornflakes med mellanmjölk, så det är väl tveksamt om jag får några pluspoäng här.
Sist men inte minst kom pannkakorna ut. Riktigt smarrigt!
Snart var det dags för landning i Taipei, där det nu var morgon. Trots otroliga kastvindar kom 777:an ner smidigt och säkert. Blott minuter senare var vi igenom säkerhetskontrollen och i den första av loungerna. Inledde med en otroligt välbehövlig dusch i EVAs Infinity-lounge. I duschrummen fanns även ett helt gäng amenities såsom lyxiga tofflor och miniflaskor med handkräm, body lotion, läppbalsam och liknande. Ska villigt erkänna att ett gäng av dessa hamnade i min väska och användes frekvent under den kommande resan.
Vad jag förstått är morgonen rusningstid i EVAs lounger, så vi testade alla andra vi kom in i. Först Plaza Premium (priority pass) som faktiskt är riktigt fin, men tyvärr också ganska fullsatt. Därefter Singapore Airlines. Fullträff! Helt öde och fönster ut från flygplatsen. Precis vad som behövdes när man själv var lite mosig.
Efter en stund var det dags att boarda nästa flight och denna gång blev det fönsterplats i en helt ny 777:a. Som jag nämnde ovan är det ingen jätteskillnad på de nya och lite de lite äldre 777orna. Den stora skillnaden är att man får en större fjärrkontroll på de nya. De nya har också en lite bredare, men inte större, TV-skärm.
På den andra flighten har jag tyvärr inte så mycket mer att rapportera. Vi meddelade personalen så fort vi kom på att vi ville sova, så de förberedde ”sängarna” med madrass, täckte och kuddar. Jag behandlade flygningen som en hotellnatt (utan någon tanke på att jag eventuellt skulle dela med mig av upplevelsen), så åt inget utan sov bara o drack massa vatten. Så fort personalen såg att jag var vaken kom de dock fram och frågade om jag verkligen inte ville ha något att äta men jag var inte direkt supersugen. Tyvärr missade jag att fota menyer och dylikt. Kan dock meddela att man på denna flight (liksom alla andra Royal Laurel-flighter från Taipei) får en Rimowanecessär, och den senaste färgen var mörkröd/brun:
Kan dock meddela att även denna flight var, rakt igenom, superb. Inga klagomål alls. Rymlig stol, mycket bra amenities, fina toaletter och grym service. På båda flighterna blev vi konstant tilltalade med namn, personalen knäade, dessutom så var temperaturen relativt sval. Landade mycket utvilad.
Som sagt, det är smått ofattbart att detta är samma kabinklass, med ungefär samma pris, som exempelvis SAS Business (för att inte tala om exempelvis SWISS eller TAP). Går ju bara inte att jämföra.
Phoenix
Som förut när jag skrivit trip reports här har jag inte för avsikt att dela med mig så mycket om själva resmålen eftersom jag inbillar mig att läsarna här är intresserade av just flygen. Med det sagt tänkte jag ändå säga några ord om Phoenix, Arizona - min absoluta favoritstad i hela USA.
Jag har flängt runt väldigt, väldigt mycket i USA och besökt alla stater, de flesta flera gånger om (och jag har i detta nu ytterligare tre långa USA-resor inbokade i år). Det stället jag valt att åka tillbaka mest till är dock Phoenix. När jag berättar detta brukar reaktionen vara höjda ögonbryn och ”på riktigt?”. Så, varför gillar jag då Phoenix så mycket?
Otroligt vackert och exotiskt med alla stora kaktusar, vildhästar, kolibris och liknande
Fantastiska berg och otroliga sjöar
Fina offentliga ytor
Bra utbud av hotell, restauranger, shopping och saker att göra, vilket kanske inte är så konstigt när man tänker på att Phoenix metropolitan area är större än San Franciscos med sina cirka 5 miljoner invånare
Lätt att ta sig runt överallt (med bil)
Billigt
Trevligt folk
Förhållandevis få europeiska turister
Så gott som alltid jättefint väder, även när det är riktigt varmt på sommaren är det ju i alla fall torrt
Nära till många fina ställen, såsom Sedona Az och för den delen Kalifornien
När man är i exempelvis Utah finns det ju otroligt fina ställen att åka och besöka där också, men dessa ställen känns mer som ett ”museum” för mig, medan Phoenix mer är som en ”riktig” stad där man kan tillbringa rätt mycket tid.
Slänger med några bilder från naturupplevelser inom 20 minuters bilväg från vårt hotell:
Lufthansa Business LAX-MUC-ARN, Airbus A340-600
Nu då till Lufthansas 5-stjärniga produkt. Lufthansakoncernen har mycket trafik till och från LAX men den mest lockande flighten är till München, som går vid 17:30-snåret och då dessutom inte landar i Frankfurt utan på ett ställe där man faktiskt kan byta plan snabbt.
Efter att ha lämnat igen hyrbilen och checkat in gick vi till PF Changs (precis under Star Alliance-loungen) som numera är med på Priority Pass restauranglista i USA. Vi fick 60 dollar gratis att handla för och beställde in lite ”amerikansk kinamat” och en otroligt smarrig efterrätt. Faktiskt väldigt trevligt! Trots att Star Alliance-loungen i LAX är väldigt fin föredrar jag ändå att äta på en restaurang med bordsservering.
När vi ätit upp, och såklart lämnat dricks (som man inte kan ta från Priority pass-pengarna), åkte vi uppför rulltrappan och gick in i LAX-loungen. Nu känns det som om jag varit här ganska många gånger men det är ju svårt att klaga. Bra mat- och dryckutbud, bekväma möbler och det bästa, en terass. Vi tog lite snacks och tillbringade resten av tiden på terassen.
Snart var det dags för boarding. Det betyder att man får använda Lufthansas nya helautomatiserade boardingprocess. Efter att First boardats separat släpptes vi på och otroligt nog funkade det utmärkt att bara gå fram mot maskinerna som tar ett foto, jämför med det amerikanska TSA-registret och sen öppnar grinden automatiskt.
Väl inne i kabinen var det, såklart, Lufthansas vanliga business-stolar. Vi satt längst fram vilket innebär lite mer plats för fötterna. Till skillnad från EVAs stolar är dessa trånga och väl ansedda som bland de sämsta i branschen. För mig och min sambo gick det dock bra och det är ändå svårt att klaga när man sitter i business, och jag tycker att dessa är vida överlägsna de hemska Vantagestolarna som Swiss och Austrian envisas med. Dessutom fungerade (!!!) luftuppblåsningen i stolen, något som börjar kännas närmast unikt efter otaliga flighter på exempelvis SAS där den konstant går sönder. Jag som är lång gillar även att man kan förlänga dynan elektriskt på Lufthansa.
PDB erbjöds, men inte valfri utan från en bricka. Säkerhetsvideon gick igång och pratade ganska länge om den lite roliga egenheten i Lufthansas rekordlånga A340-600-kärror, nämligen att ekonomiklasstoaletterna ligger en våning ner. Mystiskt värre.
På vår plats väntade en liten, pennskrinsliknande tygnecessär med väldigt basic innehåll, om än med L'Occitane-kräm. Inga tofflor (varför skulle man vänta sig det på en 12h lång flight på ett 5-stjärnigt flygbolag..?) och såklart ingen pyjamas. Numera erbjuder Lufthansa faktiskt en pyjamaströja på ”11+ hour overnight flights”, men en 12h lång flight som lyfte kl 1830 och landar dagen därpå är tydligen inte en overnight flight. Med det sagt så vill jag dock säga att madrassen Lufthansa använder är väldigt trevlig. Medan många bolag mer har ett överdrag är madrassen på Lufthansa riktigt tjock. Inte lika fin som United Polaris, men inte långt ifrån. Plus då att Lufthansas täcke och kudde både är trevliga.
En annan bra sak var att Lufthansa hade väldigt högkvalitativa pappershanddukar och tjockt papper på toaletterna. De var även kittade med exempelvis munskölj, något som åtminstone jag verkligen uppskattar på ett plan.
Tyvärr missade jag att fota menyn, men så här såg maten ut:
Förrätten var helt OK men huvudrätten var under all kritik. Oätlig. Worst case scenario när man beställer kött på ett plan. Efterrätten var ju endast lite frukt (med betoning på "lite") och det kan man väl inte klaga på. Servicen var helt OK dock och så fort maten var undanplockad fällde jag stolen, tog ett gäng sömntabletter, bäddade ner mig och somnade. Vaknade först när vi skulle landa i München. Konstigt nog frågade inte personalen om vi ville bli väckta för frukost, något jag dock hade tackat nej till.
Att jag (och min sambo) sov så pass bra är dock ett rätt bra betyg till Lufthansa. Jag kämpar ofta rätt mycket med att sova, men här gick det utmärkt och fastän det var trångt tyckte jag att det var rätt bekvämt och lyckades alltså få en full natts sömn. Eftersom jag generellt bara vill använda nattflighter till att sova är det därför svårt att klaga 
I München fick Senatorloungen en blixtvisit och därefter var det spärrat mittsäte på rad 1 i en A320 med slimlinestolar. Har inget direkt positivt eller negativt att säga om den sista flighten. Medan Lufthansas intra-europeiska businessclass inte direkt imponerar har man åtminstone vettigt benutrymme och ett större bord på första raden.
Summa summarum tyckte jag inte att det var något fel på Lufthansa och jag sov faktiskt bra i deras stol med den nya madrassen, men att Lufthansa ska ha samma rating som EVA är ju ett skämt. EVA har mat och dryck som man annars bara får i First - Lufthansa når knappt upp till SAS nivå. EVA har pyjamas, tofflor och necessärer från lyxmärken - Lufthansa ger ut ett pennskrin i tyg. EVAs personal knäar och tilltalar med namn - Lufthansas frågar inte om man vill ha frukost. EVA har direct aisle access från alla stolar - Lufthansa klämmer in trånga 2-2-2 i en a340. Och så vidare.
Med det sagt är det ju synd att klaga när man åker business och får hänga i Phoenix 