Jorden runt på 18 dagar
- Thread starter kajjan85
- Start date
Innan det är dags för hemresan i business klass behöver jag avverka ett par legs med China Eastern: TPE-PVG-ICN.
Metro från Taipei main station till TPE. Väldigt smidigt.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_0490-jpeg.160831/
Incheckning på TPE.
Plaza premium lounge. En av de bättre loungerna jag besökt under resan.
Det finns en hel korridor med separata vilorum. Finns även duschar.
Till synes var maten ännu mer imponerande än vad den såg ut. Köttbullar? Nix. Vid närmare inspektion visade sig tre av fyra alternativ av den varma maten vara vegetariska, varav två var ultraprocessad ”Beyond meat”. Det fjärde alternativet var kryddstark kyckling.
Det blev att fokusera på nudelstationen istället.
A330:an som ska ta oss till Shanghai.
Byggnation av terminal 3 på TPE. Beräknas vara klar mitten av 2025. Det går undan i Asien…
En liten omväg. Förbjudet luftområde pga kinesiska militären? Det var en likande omväg i samma region på vägen söderut för ett par veckor sedan.
Fräscht plan. Ser nästan helt nytt ut trots att det är sex år gammalt.
Ankomst till PVG. En tågtur för att komma till immigration. Informativt att veta att man är vid den ovala punkten till vänster utan namn.
Jag har bara ca 19 timmar i Shanghai så jag beslutade mig för att bo nära flygplatsen och ta mig in till staden med taxi under kvällen. Immigration på PVG gick snabbt. Inga kommentarer om att detta var mitt 3:e entry i landet senaste 11 dagarna.
Hotellet, Joyful Yard Pudong. Fullt dugligt.
Det är tydligt att detta är en stad med internationell prägel till skillnad från Xiamen och Guangzhou. De flesta jag möter pratar engelska och är väldigt vänliga istället för att behandla en som ett ufo.
Det var kallt med en temperatur runt nollan och jag var knappast vinterklädd. Det blev ett par snabba besök på några ”måste-ställen” enligt Google.
Mycket ståtligt. Men när det var dags för middag var jag inte supersugen på att sätta mig på en finkrog i det här läget, utsvulten och frusen. Jag hade spanat in några hak i närheten av hotellet i Pudong som jag tror skulle passa bättre. Taxi tillbaka. Lammspett på ett kinesiskt sunkhak.
Morgon därpå blev det en Didi till PVG. Hotell-shuttlen avgick bara varje timme. Klaffade inte riktigt, så att pynta upp 45kr ur egen ficka för att sova 40 minuter längre var en no-brainer.
China Eastern har en tjusig incheckning vid ett avskilt område på PVG för business, first och SkyPriority. EB silver och First-resenärer med samma förmån alltså.
Flygningen PVG-ICN blir den sista i ekonomi på det här äventyret. Undra hur många gånger jag skrivit i den här rapporten om att jag fått exit row seat? Det var möjligt att få kostnadsfritt även på China Eastern vid incheckning för den här flighten.
China Easten loungen på PVG var helt ok. Fanns ett par att välja på och jag besökte den som låg bäst till. Såg helt ok ut. Detta var mitt i natten svensk tid, så det blev ingen mat för mig.
Nöjde mig med lite lyxvatten.
China Eastern är bra. Riktigt bra. Servicen är lika polerad som de bästa bolagen jag rest med. Jag har avböjt mat på de båda flygen då det varit för tidigt för mig att äta enligt min svenska kroppsklocka, men maten som medpassagerarna fått har sett trevligt ut. Jag flög med dom i business CDG-PVG-BKK för några år sedan och även då var mitt intryck positivt.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_0556-jpeg.160854/
Upplevelsen på flygplatsen och ombord är en sak, men det visade sig dessvärre omöjligt att få kontakt med bolaget inför resan. Jag försökte maila tre gånger för att lägga in mitt EB-nummer utan framgång och alla deras telefonnummer var tröstlöst att försöka med. Jag spenderar gärna mina poäng på resor med China Eastern i framtiden om det blir möjligt, men jag skulle inte våga köpa en business revenue-biljett av anledningen att bolaget nästan är omöjliga att få kontakt med.
Ankomst på ICN. Nu förstår jag vad kineserna på PVG försökte kopiera med deras ovala symbol ”You are here”- utan namn. Humor.
Väl på ICN blev det shuttle bus till hotellet Golden Tulip. Hotellet kanske känns igen från Kexxcreams rapport. Ingen slump, utan vi har en 39-sidor lång konversation där vi delat tips med varandra sedan utmaningen annonserades i Oktober. Bland annat har Airalo, Didi och Alipay har varit guld värt för mig under resan och dessa är tips jag fått från Kexxcream.
Jag gillade Golden Tulip. Prisvärt. Jag var ganska sliten vid det här laget och att ge mig ut i 0-gradigt blåsigt väder var jag inte sugen på. Synd att inte se Seoul kanske, men faktum är att jag inte led i Incheon. Jag kände att jag kunde för en bra känsla för landet även i den här orten. Det fanns restauranger överallt och enligt rutin föll valet på en köttbuffé.
Otroligt mört och fint kött. Obegränsat short ribs och ryggbiff för 200kr är väldigt prisvärt. Dock åker man som ensamätare på en avgift på 100kr. Fullt förståeligt och fortfarande bra värde.
Metro från Taipei main station till TPE. Väldigt smidigt.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_0490-jpeg.160831/
Incheckning på TPE.
Plaza premium lounge. En av de bättre loungerna jag besökt under resan.
Det finns en hel korridor med separata vilorum. Finns även duschar.
Till synes var maten ännu mer imponerande än vad den såg ut. Köttbullar? Nix. Vid närmare inspektion visade sig tre av fyra alternativ av den varma maten vara vegetariska, varav två var ultraprocessad ”Beyond meat”. Det fjärde alternativet var kryddstark kyckling.
Det blev att fokusera på nudelstationen istället.
A330:an som ska ta oss till Shanghai.
Byggnation av terminal 3 på TPE. Beräknas vara klar mitten av 2025. Det går undan i Asien…
En liten omväg. Förbjudet luftområde pga kinesiska militären? Det var en likande omväg i samma region på vägen söderut för ett par veckor sedan.
Fräscht plan. Ser nästan helt nytt ut trots att det är sex år gammalt.
Ankomst till PVG. En tågtur för att komma till immigration. Informativt att veta att man är vid den ovala punkten till vänster utan namn.
Jag har bara ca 19 timmar i Shanghai så jag beslutade mig för att bo nära flygplatsen och ta mig in till staden med taxi under kvällen. Immigration på PVG gick snabbt. Inga kommentarer om att detta var mitt 3:e entry i landet senaste 11 dagarna.
Hotellet, Joyful Yard Pudong. Fullt dugligt.
Det är tydligt att detta är en stad med internationell prägel till skillnad från Xiamen och Guangzhou. De flesta jag möter pratar engelska och är väldigt vänliga istället för att behandla en som ett ufo.
Det var kallt med en temperatur runt nollan och jag var knappast vinterklädd. Det blev ett par snabba besök på några ”måste-ställen” enligt Google.
Mycket ståtligt. Men när det var dags för middag var jag inte supersugen på att sätta mig på en finkrog i det här läget, utsvulten och frusen. Jag hade spanat in några hak i närheten av hotellet i Pudong som jag tror skulle passa bättre. Taxi tillbaka. Lammspett på ett kinesiskt sunkhak.
Morgon därpå blev det en Didi till PVG. Hotell-shuttlen avgick bara varje timme. Klaffade inte riktigt, så att pynta upp 45kr ur egen ficka för att sova 40 minuter längre var en no-brainer.
China Eastern har en tjusig incheckning vid ett avskilt område på PVG för business, first och SkyPriority. EB silver och First-resenärer med samma förmån alltså.
Flygningen PVG-ICN blir den sista i ekonomi på det här äventyret. Undra hur många gånger jag skrivit i den här rapporten om att jag fått exit row seat? Det var möjligt att få kostnadsfritt även på China Eastern vid incheckning för den här flighten.
China Easten loungen på PVG var helt ok. Fanns ett par att välja på och jag besökte den som låg bäst till. Såg helt ok ut. Detta var mitt i natten svensk tid, så det blev ingen mat för mig.
Nöjde mig med lite lyxvatten.
China Eastern är bra. Riktigt bra. Servicen är lika polerad som de bästa bolagen jag rest med. Jag har avböjt mat på de båda flygen då det varit för tidigt för mig att äta enligt min svenska kroppsklocka, men maten som medpassagerarna fått har sett trevligt ut. Jag flög med dom i business CDG-PVG-BKK för några år sedan och även då var mitt intryck positivt.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/img_0556-jpeg.160854/
Upplevelsen på flygplatsen och ombord är en sak, men det visade sig dessvärre omöjligt att få kontakt med bolaget inför resan. Jag försökte maila tre gånger för att lägga in mitt EB-nummer utan framgång och alla deras telefonnummer var tröstlöst att försöka med. Jag spenderar gärna mina poäng på resor med China Eastern i framtiden om det blir möjligt, men jag skulle inte våga köpa en business revenue-biljett av anledningen att bolaget nästan är omöjliga att få kontakt med.
Ankomst på ICN. Nu förstår jag vad kineserna på PVG försökte kopiera med deras ovala symbol ”You are here”- utan namn. Humor.
Väl på ICN blev det shuttle bus till hotellet Golden Tulip. Hotellet kanske känns igen från Kexxcreams rapport. Ingen slump, utan vi har en 39-sidor lång konversation där vi delat tips med varandra sedan utmaningen annonserades i Oktober. Bland annat har Airalo, Didi och Alipay har varit guld värt för mig under resan och dessa är tips jag fått från Kexxcream.
Jag gillade Golden Tulip. Prisvärt. Jag var ganska sliten vid det här laget och att ge mig ut i 0-gradigt blåsigt väder var jag inte sugen på. Synd att inte se Seoul kanske, men faktum är att jag inte led i Incheon. Jag kände att jag kunde för en bra känsla för landet även i den här orten. Det fanns restauranger överallt och enligt rutin föll valet på en köttbuffé.
Otroligt mört och fint kött. Obegränsat short ribs och ryggbiff för 200kr är väldigt prisvärt. Dock åker man som ensamätare på en avgift på 100kr. Fullt förståeligt och fortfarande bra värde.
Då börjar hemresan. Första etappen är ICN - CGK med Garuda i business.
Anlände till terminal 2 på ICN kl 08:10, ca 2,5h före avgång. Incheckning gick snabbt, men det visade sig blir ganska svettigt ändå.
Det tog ett tag innan jag förstod var kön till security överhuvudtaget började.
Halvsvägs kanske?
Så där, efter 40 minuters kö är man framme.
… trodde jag. Det visade sig bara vara kön till kön till immigration.
Ytterligare 45 minuters kö väntade. Jag reviderar min åsikt om ICN efter detta. Terminal 2 är verkligen fin men 1h 25m köande till security är riktigt dåligt.
Jag hann bara titta in snabbt i Korean loungen pga allt köande.
Garuda A330-900neo. Flygningen är ca 7h lång.
Kanske inte en revolutionerande hårdvara, men jag gillade stolen.
Henriot Brut som champagne på flygningen kan man inte klaga på.
Jag kände på mig redan vid boarding att det här kommer bli en bra flygning. Crew var på tårna.
Fint amenity kit. Läggs väl till samlingen aka en överfull flyttlåda i förrådet.
Garudas filmutbud i IFE:n måste dock vara sämst i klassen. Knappt några nya filmer alls, och mycket av det ”internationella” utbudet saknar engelska undertexter.
Valet föll på den koreanska menyn.
Pilgrimsmusslor. Kanske den bästa förrätten jag ätit ombord någonsin, inkl first. Gudomliga smaker.
Bra huvudrätt, men ingen fullträff.
Kocken kom ut och frågade vad jag tyckte om maten och han såg nöjd ut efter min hyllning.
Fortfarande hungrig frågade jag flygvärdinnan om det var möjligt att få något på högersidan av menyn. Hon skruvade på sig lite artigt, men sa att det nog skulle vara möjligt - hon skulle bara kolla med kocken. Hon avslutade med att den måltiden är planerad att serveras innan landning. Aha, då insåg jag att jag missuppfattat menyn och att det inte var on-demand snacks. Nej, givetvis vill jag inte skapa ett sådant problem för kocken. Men det visar hur långt Garudas crew är villiga att gå för att göra sina resenärer nöjda.
Kocken ordnade fint presenterade nudlar istället.
Kycklingmacka och färskpressad juice innan landing.
Jakarta.
Sådär, då var man framme i den här jättestaden. Det är mitt tredje besök och jag gillar alltid att komma hit. Indonesierna är nog absolut trevligast i hela Sydostasien. Älskar folket.
Taxin till centrum tar ca 1h och kostar ca 150kr. Det är Grab som gäller här.
Visa bifogad bild 160918
Nu blir det ca 21h i Jakarta innan nästa etapp.
Anlände till terminal 2 på ICN kl 08:10, ca 2,5h före avgång. Incheckning gick snabbt, men det visade sig blir ganska svettigt ändå.
Det tog ett tag innan jag förstod var kön till security överhuvudtaget började.
Halvsvägs kanske?
Så där, efter 40 minuters kö är man framme.
… trodde jag. Det visade sig bara vara kön till kön till immigration.
Ytterligare 45 minuters kö väntade. Jag reviderar min åsikt om ICN efter detta. Terminal 2 är verkligen fin men 1h 25m köande till security är riktigt dåligt.
Jag hann bara titta in snabbt i Korean loungen pga allt köande.
Garuda A330-900neo. Flygningen är ca 7h lång.
Kanske inte en revolutionerande hårdvara, men jag gillade stolen.
Henriot Brut som champagne på flygningen kan man inte klaga på.
Jag kände på mig redan vid boarding att det här kommer bli en bra flygning. Crew var på tårna.
Fint amenity kit. Läggs väl till samlingen aka en överfull flyttlåda i förrådet.
Garudas filmutbud i IFE:n måste dock vara sämst i klassen. Knappt några nya filmer alls, och mycket av det ”internationella” utbudet saknar engelska undertexter.
Valet föll på den koreanska menyn.
Pilgrimsmusslor. Kanske den bästa förrätten jag ätit ombord någonsin, inkl first. Gudomliga smaker.
Bra huvudrätt, men ingen fullträff.
Kocken kom ut och frågade vad jag tyckte om maten och han såg nöjd ut efter min hyllning.
Fortfarande hungrig frågade jag flygvärdinnan om det var möjligt att få något på högersidan av menyn. Hon skruvade på sig lite artigt, men sa att det nog skulle vara möjligt - hon skulle bara kolla med kocken. Hon avslutade med att den måltiden är planerad att serveras innan landning. Aha, då insåg jag att jag missuppfattat menyn och att det inte var on-demand snacks. Nej, givetvis vill jag inte skapa ett sådant problem för kocken. Men det visar hur långt Garudas crew är villiga att gå för att göra sina resenärer nöjda.
Kocken ordnade fint presenterade nudlar istället.
Kycklingmacka och färskpressad juice innan landing.
Jakarta.
Sådär, då var man framme i den här jättestaden. Det är mitt tredje besök och jag gillar alltid att komma hit. Indonesierna är nog absolut trevligast i hela Sydostasien. Älskar folket.
Taxin till centrum tar ca 1h och kostar ca 150kr. Det är Grab som gäller här.
Visa bifogad bild 160918
Nu blir det ca 21h i Jakarta innan nästa etapp.
Då var det dags för ”pilgrimsflygningen”. CGK-JED med Garuda i business.
Incheckning på Terminal 3, CGK.
Garudas lounge. Ingen höjdare med asiatiska mått mätt, men det fanns en del ätbart.
En äldre 777-300 som ska ta oss till JED.
Boarding.
Utdaterad hårdvara, men stolen var skön.
Jag hade valt stol 6A i förväg och kort efter boarding kom en flygvärdinna och berättade att IFE:n är ur funktion på just min stol. Detta skulle jag tydligen blivit informerad om. Men det hade jag inte. Jag såg framför mig hur detta skulle bli en mardrömsflygning. Ingen alkohol och ingen IFE. Kan jag byta till en annan stol? Nej, business är fullbokat men dom är ”hemskt ledsna”.
Jag är vanligtvis väldigt förstående men detta accepterade jag inte.
Jag ställde mig upp och bad om att få prata med någon ansvarig. Managern kom fram. Ground crew blev involverade. Jag förklarade att jag inte kan sitta och rulla tummarna på en 10 timmars lång flight och att situationen är oacceptabel.
Helt plötsligt kunde jag magiskt nog få stol 3k, längst fram vid galley istället. Jag misstänker att dom reserverat den stolen som viloplats. I vissa lägen är det uppenbarligen nödvändigt att ställa lite krav.
Menyn för flygningen. Eftersom maten var SÅ bra från ICN var mina förväntningar höga på en flygning från hemmabasen.
Bildkvaliteten var trots åldern på hårdvaran ganska bra.
Förrätten. Ett par torra skivor kycklingfilé. 2/10.
Smaklös och torr huvudrätt. 3/10.
Svampig dessert. Inte ätbar.
Dags för nästa måltid några timmar innan landning.
Frukt till förrät? Märkligt.
Torraste laxen jag någonsin ätit.
Igen, en svampig dessert av typen man kan hitta på 7/11 i Asien.
Jag blev förvånad över hur maten kan vara så dålig från hemmabasen när den delvis var exceptionellt bra från ICN. Detta var sämre än de sämsta, som typ Avianca.
Men crew var väldigt bra genom hela flygningen. Det räddade upp upplevelsen. Att Garuda regelbundet får Skytrax-awards för bästa crew är välförtjänt.
Ok, dags för ankomst till JED för att göra den udda transfern från terminal H till 1. Redan vid incheckning på CGK gav jag en heads-up om detta, men där var svaret att jag behöver fixa VoA och sköta det landside.
Jag försökte med crew ombord också. Efter att ha pratat med piloten kom dom tillbaka med svaret att terminal H och 1 är samma och ingen transfer är nödvändig. Jag insisterade på att detta inte stämmer. Efter ett antal turer fram och tillbaka till piloten under flygningen fick jag till slut några timmar innan landning beskedet att någon kommer vänta på mig vid ankomst för att ta mig igenom transfern airside. Crew var väldigt hjälpsamma. Det här med att crew kommunicerar med piloten å mina vägnar har jag bara varit med om på ett par flygningar tidigare och då i F.
Transfern i JED var ganska jobbig ändå. Kontrasten från de otroligt vänliga indoneserna till saudierna på JED kunde inte varit större.
”Sit down” pekade flygplatsrepresentanten utan att titta på mig när vi träffades. Premiumkänsla… han tog mig efter 20 minuters väntan igenom security på terminal H.
Vidare till en buss som körde mig ensam inom flygplatsområdet till terminal 1. Själva resan tog bara 15 minuter men jag fick vänta ytterligare 15 i den snorkalla bussen när vi väl anlänt. Dom gillar AC i Saudiarabien.
Möts upp av en man som knappt bekräftar min närvaro men gör någon gest som jag misstänkte var en uppmaning att följa efter honom. Det visade sig vara korrekt.
En liten udda flygplats.
Hittade till Saudi-loungen. Tog dessvärre inga bilder, men jag vantrivdes där. Det är en gigantisk lounge och den var fullsatt under större delen av min vistelse där. Otroligt dålig akustik med ett par hundra gäster var ganska huvudvärksinducerande.
Där fanns sex ”slumber rooms”. Jag köade i ca 45 minuter för att få tillgång, och där befann sig mig till det var dags för nästa flyg.
Men sammanfattningsvis skulle jag absolut inte rekommendera någon att flyga ”pilgrimsflyget” mellan CGK och JED. Definitivt inte heller att göra terminalbyte mellan H och 1. Egentligen inte heller att överhuvudtaget utsätta sig för Jedda flygplats.
Incheckning på Terminal 3, CGK.
Garudas lounge. Ingen höjdare med asiatiska mått mätt, men det fanns en del ätbart.
En äldre 777-300 som ska ta oss till JED.
Boarding.
Utdaterad hårdvara, men stolen var skön.
Jag hade valt stol 6A i förväg och kort efter boarding kom en flygvärdinna och berättade att IFE:n är ur funktion på just min stol. Detta skulle jag tydligen blivit informerad om. Men det hade jag inte. Jag såg framför mig hur detta skulle bli en mardrömsflygning. Ingen alkohol och ingen IFE. Kan jag byta till en annan stol? Nej, business är fullbokat men dom är ”hemskt ledsna”.
Jag är vanligtvis väldigt förstående men detta accepterade jag inte.
Jag ställde mig upp och bad om att få prata med någon ansvarig. Managern kom fram. Ground crew blev involverade. Jag förklarade att jag inte kan sitta och rulla tummarna på en 10 timmars lång flight och att situationen är oacceptabel.
Helt plötsligt kunde jag magiskt nog få stol 3k, längst fram vid galley istället. Jag misstänker att dom reserverat den stolen som viloplats. I vissa lägen är det uppenbarligen nödvändigt att ställa lite krav.
Menyn för flygningen. Eftersom maten var SÅ bra från ICN var mina förväntningar höga på en flygning från hemmabasen.
Bildkvaliteten var trots åldern på hårdvaran ganska bra.
Förrätten. Ett par torra skivor kycklingfilé. 2/10.
Smaklös och torr huvudrätt. 3/10.
Svampig dessert. Inte ätbar.
Dags för nästa måltid några timmar innan landning.
Frukt till förrät? Märkligt.
Torraste laxen jag någonsin ätit.
Igen, en svampig dessert av typen man kan hitta på 7/11 i Asien.
Jag blev förvånad över hur maten kan vara så dålig från hemmabasen när den delvis var exceptionellt bra från ICN. Detta var sämre än de sämsta, som typ Avianca.
Men crew var väldigt bra genom hela flygningen. Det räddade upp upplevelsen. Att Garuda regelbundet får Skytrax-awards för bästa crew är välförtjänt.
Ok, dags för ankomst till JED för att göra den udda transfern från terminal H till 1. Redan vid incheckning på CGK gav jag en heads-up om detta, men där var svaret att jag behöver fixa VoA och sköta det landside.
Jag försökte med crew ombord också. Efter att ha pratat med piloten kom dom tillbaka med svaret att terminal H och 1 är samma och ingen transfer är nödvändig. Jag insisterade på att detta inte stämmer. Efter ett antal turer fram och tillbaka till piloten under flygningen fick jag till slut några timmar innan landning beskedet att någon kommer vänta på mig vid ankomst för att ta mig igenom transfern airside. Crew var väldigt hjälpsamma. Det här med att crew kommunicerar med piloten å mina vägnar har jag bara varit med om på ett par flygningar tidigare och då i F.
Transfern i JED var ganska jobbig ändå. Kontrasten från de otroligt vänliga indoneserna till saudierna på JED kunde inte varit större.
”Sit down” pekade flygplatsrepresentanten utan att titta på mig när vi träffades. Premiumkänsla… han tog mig efter 20 minuters väntan igenom security på terminal H.
Vidare till en buss som körde mig ensam inom flygplatsområdet till terminal 1. Själva resan tog bara 15 minuter men jag fick vänta ytterligare 15 i den snorkalla bussen när vi väl anlänt. Dom gillar AC i Saudiarabien.
Möts upp av en man som knappt bekräftar min närvaro men gör någon gest som jag misstänkte var en uppmaning att följa efter honom. Det visade sig vara korrekt.
En liten udda flygplats.
Hittade till Saudi-loungen. Tog dessvärre inga bilder, men jag vantrivdes där. Det är en gigantisk lounge och den var fullsatt under större delen av min vistelse där. Otroligt dålig akustik med ett par hundra gäster var ganska huvudvärksinducerande.
Där fanns sex ”slumber rooms”. Jag köade i ca 45 minuter för att få tillgång, och där befann sig mig till det var dags för nästa flyg.
Men sammanfattningsvis skulle jag absolut inte rekommendera någon att flyga ”pilgrimsflyget” mellan CGK och JED. Definitivt inte heller att göra terminalbyte mellan H och 1. Egentligen inte heller att överhuvudtaget utsätta sig för Jedda flygplats.
Då är jag verkligen på upploppet. Endast två ben kvar på min resplan.
Nästa flygning är med mitt 15:e bolag för utmaningen - SV som ska ta mig till Rom, FCO. Flygningen tar knappt 5 timmar och flygs med en A320. Narrowbody plan mellan mellanöstern och Europa känns kanske inte jättekul, men i business funkade det. Konfiguration var 2-2 utan lie-flat.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/22-jpg.160960/
Planet avgick 04:20, så egentligen ville jag bara sova men jag var nyfiken på serveringen så jag höll mig vaken för att äta frukost.
Förrätten var väldigt bra.
Jag missade bild på huvudrätten - äggröra med korv. Mycket välsmakande. Den dedikerade kocken ombord märkte att jag åt upp maten snabbt, så han frågade om jag önskade något mer att äta. Sådant gillar jag! Vad fanns att tillgå frågade jag? Han rabblade upp fem-sex olika alternativ. Jag valde en hamburgare.
Bra amenity kit med saker som man faktiskt har nytta av.
Allt som allt var flygningen väldigt bra. Jag har dock redan beslutat mig för att inte resa genom JED något mer, så det är inte troligt att jag kommer flyga med SV igen. Synd, för det är verkligen ett bra bolag. Policyn om ingen alkohol är en bidragande orsak också.
Väl på FCO valde jag Plaza Premium loungen vid schengen terminalen 1. Vilken lounge! Otroligt bra mat och en bemannad bar. Max-tid på 2h, men jag var där 5 utan att någon sa något - så uppenbarligen ganska flexibelt med den regeln.
SAS Connect till CPH. Sista flygningen för utmaningen!
Inget att skriva om egentligen - en typiskt SAS Plus upplevelse.
Och därmed var 16 bolag avklarade.
De tidigare delarna av rapporten har jag skrivit på min telefon då jag rest utan laptop, vilket har varit VÄLDIGT pilligt och tidskrävande. Det är anledningen till att formatet har blivit lite konstigt ibland, och fenomenet med att vissa bilder läggs till som bilagor trots att de redan är bifogade som bilder skyller jag även på detta  Den här sista avslutande delen skrivs dock från en dator - för nu är jag efter 18 dagar på resande fot hemma igen sedan några timmar.
Angående krediteringen:
9 av mina 16 bolag var bokade med poäng. Jag utgår från att dessa tillgodoses oavsett yttre faktorer som korrekt EB-nummer på boardningkortet osv.
De övriga 7 som var revenue:
- UX och CI autokrediterades inte, men jag lyckades retroregistrera de båda med hjälp av "FlyerTalk-scriptet".
- VN autokrediterades inte heller och hänger fortfarande ute då retroregisteringen inte fungerar för just VN. Jag verkar vara i sällskap av x-antal hundra andra med detta problemet. Men det är egentligen oväsentligt för jag har i skrivande stund 15 bolag korrekt krediterade.
Jag är alltså i mål med utmaningen.
Det har varit väldigt kul att få dela med sig av det här äventyret. Tack alla som läst och kommenterat!
Nästa flygning är med mitt 15:e bolag för utmaningen - SV som ska ta mig till Rom, FCO. Flygningen tar knappt 5 timmar och flygs med en A320. Narrowbody plan mellan mellanöstern och Europa känns kanske inte jättekul, men i business funkade det. Konfiguration var 2-2 utan lie-flat.
https://www.businessclass.com/forum/attachments/22-jpg.160960/
Planet avgick 04:20, så egentligen ville jag bara sova men jag var nyfiken på serveringen så jag höll mig vaken för att äta frukost.
Förrätten var väldigt bra.
Jag missade bild på huvudrätten - äggröra med korv. Mycket välsmakande. Den dedikerade kocken ombord märkte att jag åt upp maten snabbt, så han frågade om jag önskade något mer att äta. Sådant gillar jag! Vad fanns att tillgå frågade jag? Han rabblade upp fem-sex olika alternativ. Jag valde en hamburgare.
Bra amenity kit med saker som man faktiskt har nytta av.
Allt som allt var flygningen väldigt bra. Jag har dock redan beslutat mig för att inte resa genom JED något mer, så det är inte troligt att jag kommer flyga med SV igen. Synd, för det är verkligen ett bra bolag. Policyn om ingen alkohol är en bidragande orsak också.
Väl på FCO valde jag Plaza Premium loungen vid schengen terminalen 1. Vilken lounge! Otroligt bra mat och en bemannad bar. Max-tid på 2h, men jag var där 5 utan att någon sa något - så uppenbarligen ganska flexibelt med den regeln.
SAS Connect till CPH. Sista flygningen för utmaningen!
Inget att skriva om egentligen - en typiskt SAS Plus upplevelse.
Och därmed var 16 bolag avklarade.
De tidigare delarna av rapporten har jag skrivit på min telefon då jag rest utan laptop, vilket har varit VÄLDIGT pilligt och tidskrävande. Det är anledningen till att formatet har blivit lite konstigt ibland, och fenomenet med att vissa bilder läggs till som bilagor trots att de redan är bifogade som bilder skyller jag även på detta  Den här sista avslutande delen skrivs dock från en dator - för nu är jag efter 18 dagar på resande fot hemma igen sedan några timmar.
Angående krediteringen:
9 av mina 16 bolag var bokade med poäng. Jag utgår från att dessa tillgodoses oavsett yttre faktorer som korrekt EB-nummer på boardningkortet osv.
De övriga 7 som var revenue:
- UX och CI autokrediterades inte, men jag lyckades retroregistrera de båda med hjälp av "FlyerTalk-scriptet".
- VN autokrediterades inte heller och hänger fortfarande ute då retroregisteringen inte fungerar för just VN. Jag verkar vara i sällskap av x-antal hundra andra med detta problemet. Men det är egentligen oväsentligt för jag har i skrivande stund 15 bolag korrekt krediterade.
Jag är alltså i mål med utmaningen.
Det har varit väldigt kul att få dela med sig av det här äventyret. Tack alla som läst och kommenterat!
lillemannen
New member
Grattis! Riktigt bra och känns härligt att se ytterligare en BC har gjort det.
Tack så mycket! 
Ha! Precis den känslan har jag också just nu. Det känns surrealistiskt när man tittar tillbaka på allt man gjort senaste veckorna nu när man är tillbaka i verkligheten.
Tack! Jag instämmer. Ett av mina favorit kit helt klart.