Jag hittade den här texten som jag skrev i Juli, men aldrig klistrade in här.
Trots en halvtimmes försenad ankomst från Toronto i regnigt, och
enligt kaptenens utsaga, blåsigt väder hade jag en dryg timme på mig i
KLM-loungen innan boarding klockan 14:00 för flight KL 1115 till
Stockholm. I högtalarna så ropades det då och då ut nummer i stil med
"Passenger with number 78". Min första tanke var att det var något med
duschrummen att göra, tills jag kom på att jag var på Schengen-sidan
som saknar dusch. Eftersom det var flera minuter mellan utropen så tog
det även ett tag att uppfatta att de var i nummerordning.
Två nya mail från KLM rasar in ungefär samtidigt. Ny gate och ny tid,
boarding klockan 16:00. Suck, jaha, jag tar val och kopplar in
laptopen-laddaren. "Number 90"
Klockan 15:30 har jag gått igenom alla väntande jobbmail och går för
att kontrollera gaten, inga nya emails till trots. Efter en del
letande på loungens rika antal avgångstidsskärmar så ger jag upp och
går till den Blå Automaten. Den Blå Automaten säger Flight Cancelled
och spottar ur sig ett boarding-kort som sägar, utöver att det inte är
ett boarding-kort, att jag heter Nilsson och ska ta hjälp av
personalen i transferdisken. Jag ser nu att det står en
nummerlapps-mojäng vid loungens helpdesk, och att två av fyra platser
är bemannade, förhoppningsvist med smidigare arbetsfördelning än vad
de brukar ha. Jag tar en lapp som säger 268.
Tillbaka i fåtöljen så konstaterar jag att även om ändrad gate och
avgångstid är signifikant nog att skicka email och SMS, så är tydligen
inte inställda flighter det. En titt på min reseinfo på klm.com
uppmanar till direkt mänsklig kontakt, likt den vid förseningar
vanligtvis så hjälpsamma Blå Automaten. "Passenger with number
101". 20-30 nummer på tre timmar verkar inte lovande, så jag bestämmer
mig för att leta rätt på den riktiga transferdisken. Parallellismen
torde vara högre, får jag för mig.
Det är svårt att se transferdisk T2-T3 för ett hav av strandsatta
flygresenärer i nära strandanpassad klädsel blockerar sikten. Någon T1
verkar inte finnas enligt kartan, och samtliga övriga ligger utanför
Schengen. Jag tar sikte på Sky Priority-skylten och försöker följa kön
i den fållan mot dess ende. Där står en av Schipols ordningsvakter och
reder ut för folk om de ska stå i Sky Priority-kön eller vandra bort
till slutet av havet av människor, var nu det kan vara. Jag finner mig
tillrätta i Sky Priority-kön ganska exakt klockan 16:00 jämte en fet
britt, en smal fransman, och några norrmän som diskuterar helikoptrar.
Sedan händer ingenting. Ja, folk håller varandras platser när de ska
på toaletten, några holländare utbyter stora mängder information som
verkar relevant men på holländska, folk springer iväg med pass,
etc. Klockan 16:40 bjuder britten på TIC mintpastiller till alla inom
räckvidd. Men i allt väsäntligt händer ingenting, och klockan 17:00
konstaterar jag att det mellan positionen jag började för en timme
sedan och där jag nu är står det 9 personer.
Bortåt 17:30 går hastigheten frammåt upp. Dels plockar en KLM-agent ut
en barnfamilj med massa baggagevagnar, men fållan svänger och smalnar
också, vilket turboladdar flödet. Det går nu att börja se, och så
småningom höra vad som försigår. En (1) KLM-agent står där Sky
Priority- och inte-Sky Priority-köerna går ihop och plockar
slumpmässigt boarding-kort av folk, knappar på en terminal och ger
ibland ut nya boarding-kort och ibland hänvisar folk till nästa nivå
köande.
Det är inte riktigt sant att det här är det enda hon gör. Hon tar även
och hanterar de som valt att inte köa utan istället går raka vägen
till henne. En tysk kommer t.ex. fram och ställer sig bredvid henne
och undrar vad han ska göra. Hans flyg blev inställt, han köade i sju
timmar och fick ett boarding-kort till en flight som nu har blivit
inställd. Hon säger att alla har en anledning att vara först och
gestikulerar ut över folkhavet. Sedan flyttar hon en skylt så att han
inte längre syns från terminalplatsen.
Men ack vilket misstag, för nu syns en kvinna med ett barn på armen
som har en liknande historia. Hon får nya boardingkort, plus att damen
vid terminalen förklarar att stöket beror på oväder och att i staden
där hon bor hade dagen inletts med ett två timmar långt
åskoväder. Bokstavligen tusen människor väntar på att hon ska avsluta
sin pratstund om morgonens väder. Alla har en anledning att vara först.
18:40 kommer jag fram och får snabbt reda på att allt är fullt till
Stockholm och hänvisas till hennes assistent, vars uppgift det är att
trycka på knappen för att få ut kölappar till KLM:s fem kassor för
ombokningsärenden. Tre är bemannade och två är öppna. Jag får en
delvis avriven kölapp med nummer B863.
Kölapparna verkar dock inte spela så stor roll, för just när jag
anländer så höjs rösterna mellan en KLM-representant och en grupp
potentiella resenärer som anmärker på att folk ställer sig i kö och
blir betjänade, oavsett könummer. Det förklarar varför alla tre
kassorna har folk i klunga framför sig. KLM-representanten lovar
bättring och styr upp allt och alla utom en liten gråhårig tant som
hela tiden ställer sig och köar, trots att hon blir bortkörd när hon
kommer fram.
Jag inser mycket senare än jag är villig at erkänna att den avrivna
biten på min kölapp säger "economy" och B är gruppen för folk utan
Flying Blue. På en timme så har B-serien rört sig framåt 5 nummer. Jag
tågar därför tillbaka till kölapptryckerskan, som tydligen misslyckats
även med denna ganska begränsade arbetsbeskrivning, och får upprättelse
och kölapp D501. Det hela är mest en akademisk övning vid det här
laget eftersom det som sagt är slut på platser till Stockholm och,
gissar jag, Linköping (för stunden NRK).
Med min nya kölapp så blir det omedelbart min tur, och jag får komma
fram till en äldre dam, som med några knapptryckningar producerar ett
boarding-kort för KL 1121 AMS-ARN med avgång 21:00, boarding 20:30, om
45 minuter.
Häpen, överraskad och snopen så rusar jag till loungen för att boka
hotell i Stockholm. Loungen har utökat bemanningen till fem personer
som bokar om biljetter. "Number 228. Two, two, eight" Jag uträttar min
hotellbokning kvickt och ger mig av mot gate C85. Halvvägs till
C-gates så inser jag att C85 inte finns, konsulterar boarding-kortet
och gör helt om mot gate D85.
Jag kommer fram till gaten samtidigt som ombordpersonalen och hör den
ena flygvärdinnan säga "Crazy". "Craaazy" svarar den andre.
Trots en halvtimmes försenad ankomst från Toronto i regnigt, och
enligt kaptenens utsaga, blåsigt väder hade jag en dryg timme på mig i
KLM-loungen innan boarding klockan 14:00 för flight KL 1115 till
Stockholm. I högtalarna så ropades det då och då ut nummer i stil med
"Passenger with number 78". Min första tanke var att det var något med
duschrummen att göra, tills jag kom på att jag var på Schengen-sidan
som saknar dusch. Eftersom det var flera minuter mellan utropen så tog
det även ett tag att uppfatta att de var i nummerordning.
Två nya mail från KLM rasar in ungefär samtidigt. Ny gate och ny tid,
boarding klockan 16:00. Suck, jaha, jag tar val och kopplar in
laptopen-laddaren. "Number 90"
Klockan 15:30 har jag gått igenom alla väntande jobbmail och går för
att kontrollera gaten, inga nya emails till trots. Efter en del
letande på loungens rika antal avgångstidsskärmar så ger jag upp och
går till den Blå Automaten. Den Blå Automaten säger Flight Cancelled
och spottar ur sig ett boarding-kort som sägar, utöver att det inte är
ett boarding-kort, att jag heter Nilsson och ska ta hjälp av
personalen i transferdisken. Jag ser nu att det står en
nummerlapps-mojäng vid loungens helpdesk, och att två av fyra platser
är bemannade, förhoppningsvist med smidigare arbetsfördelning än vad
de brukar ha. Jag tar en lapp som säger 268.
Tillbaka i fåtöljen så konstaterar jag att även om ändrad gate och
avgångstid är signifikant nog att skicka email och SMS, så är tydligen
inte inställda flighter det. En titt på min reseinfo på klm.com
uppmanar till direkt mänsklig kontakt, likt den vid förseningar
vanligtvis så hjälpsamma Blå Automaten. "Passenger with number
101". 20-30 nummer på tre timmar verkar inte lovande, så jag bestämmer
mig för att leta rätt på den riktiga transferdisken. Parallellismen
torde vara högre, får jag för mig.
Det är svårt att se transferdisk T2-T3 för ett hav av strandsatta
flygresenärer i nära strandanpassad klädsel blockerar sikten. Någon T1
verkar inte finnas enligt kartan, och samtliga övriga ligger utanför
Schengen. Jag tar sikte på Sky Priority-skylten och försöker följa kön
i den fållan mot dess ende. Där står en av Schipols ordningsvakter och
reder ut för folk om de ska stå i Sky Priority-kön eller vandra bort
till slutet av havet av människor, var nu det kan vara. Jag finner mig
tillrätta i Sky Priority-kön ganska exakt klockan 16:00 jämte en fet
britt, en smal fransman, och några norrmän som diskuterar helikoptrar.
Sedan händer ingenting. Ja, folk håller varandras platser när de ska
på toaletten, några holländare utbyter stora mängder information som
verkar relevant men på holländska, folk springer iväg med pass,
etc. Klockan 16:40 bjuder britten på TIC mintpastiller till alla inom
räckvidd. Men i allt väsäntligt händer ingenting, och klockan 17:00
konstaterar jag att det mellan positionen jag började för en timme
sedan och där jag nu är står det 9 personer.
Bortåt 17:30 går hastigheten frammåt upp. Dels plockar en KLM-agent ut
en barnfamilj med massa baggagevagnar, men fållan svänger och smalnar
också, vilket turboladdar flödet. Det går nu att börja se, och så
småningom höra vad som försigår. En (1) KLM-agent står där Sky
Priority- och inte-Sky Priority-köerna går ihop och plockar
slumpmässigt boarding-kort av folk, knappar på en terminal och ger
ibland ut nya boarding-kort och ibland hänvisar folk till nästa nivå
köande.
Det är inte riktigt sant att det här är det enda hon gör. Hon tar även
och hanterar de som valt att inte köa utan istället går raka vägen
till henne. En tysk kommer t.ex. fram och ställer sig bredvid henne
och undrar vad han ska göra. Hans flyg blev inställt, han köade i sju
timmar och fick ett boarding-kort till en flight som nu har blivit
inställd. Hon säger att alla har en anledning att vara först och
gestikulerar ut över folkhavet. Sedan flyttar hon en skylt så att han
inte längre syns från terminalplatsen.
Men ack vilket misstag, för nu syns en kvinna med ett barn på armen
som har en liknande historia. Hon får nya boardingkort, plus att damen
vid terminalen förklarar att stöket beror på oväder och att i staden
där hon bor hade dagen inletts med ett två timmar långt
åskoväder. Bokstavligen tusen människor väntar på att hon ska avsluta
sin pratstund om morgonens väder. Alla har en anledning att vara först.
18:40 kommer jag fram och får snabbt reda på att allt är fullt till
Stockholm och hänvisas till hennes assistent, vars uppgift det är att
trycka på knappen för att få ut kölappar till KLM:s fem kassor för
ombokningsärenden. Tre är bemannade och två är öppna. Jag får en
delvis avriven kölapp med nummer B863.
Kölapparna verkar dock inte spela så stor roll, för just när jag
anländer så höjs rösterna mellan en KLM-representant och en grupp
potentiella resenärer som anmärker på att folk ställer sig i kö och
blir betjänade, oavsett könummer. Det förklarar varför alla tre
kassorna har folk i klunga framför sig. KLM-representanten lovar
bättring och styr upp allt och alla utom en liten gråhårig tant som
hela tiden ställer sig och köar, trots att hon blir bortkörd när hon
kommer fram.
Jag inser mycket senare än jag är villig at erkänna att den avrivna
biten på min kölapp säger "economy" och B är gruppen för folk utan
Flying Blue. På en timme så har B-serien rört sig framåt 5 nummer. Jag
tågar därför tillbaka till kölapptryckerskan, som tydligen misslyckats
även med denna ganska begränsade arbetsbeskrivning, och får upprättelse
och kölapp D501. Det hela är mest en akademisk övning vid det här
laget eftersom det som sagt är slut på platser till Stockholm och,
gissar jag, Linköping (för stunden NRK).
Med min nya kölapp så blir det omedelbart min tur, och jag får komma
fram till en äldre dam, som med några knapptryckningar producerar ett
boarding-kort för KL 1121 AMS-ARN med avgång 21:00, boarding 20:30, om
45 minuter.
Häpen, överraskad och snopen så rusar jag till loungen för att boka
hotell i Stockholm. Loungen har utökat bemanningen till fem personer
som bokar om biljetter. "Number 228. Two, two, eight" Jag uträttar min
hotellbokning kvickt och ger mig av mot gate C85. Halvvägs till
C-gates så inser jag att C85 inte finns, konsulterar boarding-kortet
och gör helt om mot gate D85.
Jag kommer fram till gaten samtidigt som ombordpersonalen och hör den
ena flygvärdinnan säga "Crazy". "Craaazy" svarar den andre.