[Semi-live] Vingar och vattenfall, 160 mil genom USA

[golfkillen]

Innan jag börjar, med stor sannolikhet kommer vi inte klaga på en sliten kabin, vi kommer inte heller posta 20 bilder på menyn. Är ni ute efter att hitta fel och brister och klagomål på det mesta, så skall ni läsa en annan reserapport. Vår resa handlar om att njuta, och om att vara nöjd med livet!



Då var det dags, de sista skälvande månaderna innan SAS går över till Sky Team , då man kan fortsatt boka Lufthansa First.



Min och GPs första första gjorde vi 2014 i den sägenomspunna 747-400 där man hade både stol och säng. Innan vi genomförde den resan så sa GP att First aldrig kan vara värt det, och att vi bara skulle testa en gång. Oj, så fel han hade!



Snabbspola 10 år framåt till 2024 och vi har åkt varje år förutom under Corona-åren. Nådens år 2024 hade vi en slot från familj och jobb mellan den 25e juni till den 30 juni. Med tanke på att Lufthansa bara släpper sin första-klass några dagar innan avgång, jämfört med 14 dagar innan 2014, så var vi inställda på SAS business. Ytterligare en komplikation var att 4 dagar innan avfärd inföll midsommarafton och enligt ”initierade” källor här på BC så kan man inte boka om en 2-4-1 under en helg.



Så midsommarafton 2024, vi dansar små grodorna, och just då, 1600, så släpper Lufthansa First award till sina partners. Synd då att SAS inte tillåter ombokning under helg. Eller?

 

[henke12]

Vilken cliffhanger!!

F5!!

 

[golfkillen]

Efter små grodorna var dansade så ringde jag SAS, min fru blängde ilsket på mig, jag borde engagera mig mer i de danser som kom efter små grodorna. Men jag hade ju viktigare saker för mig, sista chansen att flyga First ”gratis” var ju inom räckhåll! Jag kom fram till SAS, och en relativt peppig person svarar trots att det är midsommar. Jag tänkte att det skulle krävas många försök eftersom man kan ju inte boka om en award under en helg… Jag lade fram mitt ärende, nämnde 2-4-1, ” boka om” och ”First”, döm om min förvåning att agenten kunde boka om oss direkt, trots helg och midsommar, ett bevis på att man inte alltid skall lita på alla på BC… Biljetterna blev utställda några timmar senare, och 10-års jubileumet var ett faktum. Agenten sa flera gånger att jag snart skulle kunna återgå till snaps och dans runt midsommarstången. Jag gillar verkligen det personliga tilltalet.



Lycka, vi lyckas få till en first ”one last time”. Utresa på tisdagen till Newark via Frankfurt och München. Sen hem med SAS från Chicago på lördagen. Så nu skulle vi bara fylla en 160 mils road trip med mat och sevärdheter. Vad passar då bättre än Niagarafallen och en massa kycklingvingar? Som brukligt är så är tanken också att det skall bli golf och bowling. Dock måste jag bli frisk från Covid först…

 

[golfkillen]

Covid, detta virus som höll världen i ett järngrepp 2020 och som återkom med förnyad kraft 2021. Covid hade gjort att vår årliga First hade haft uppehåll 2020-2022. Inte för att vi själva var sjuka men för att världen var en annorlunda plats då. Nu, juni 2024, fanns risken att Covid ännu en gång skulle sätta käppar i hjulet men då på ett mer personligt plan. Jag hade fått det och var relativt däckad midsommarveckan. Skulle jag hinna bli frisk? Som tur var gick det åt rätt håll och på måndagen, dagen innan avfärd, gav jag mig själv ”fit to fly”.



Måndag kväll, GP är på väg ner till sydligare breddgrader. Covid har släppt sitt grepp om mig och allt är upplagt för att vi skall kunna åka. Då slår SJ till, GP är försenad, och försenad, och försenad. Han kommer till mig lagom i tid att vi får sova ungefär 3 timmar innan det är dags att gå upp igen.



Klockan ringer 0305, och det är segt att gå upp. Tanken ”varför gör vi det här” slår rot i min sömndruckna hjärna. Som tur är så är solen på väg upp ungefär samma tid som vi och fåglarna kvittrar glatt när vi tar den korta promenaden till centralen.



Incheckning på Kastrup och det tar sin tid, men hon är väldigt trevlig så det gör ju inte jättemycket att stå vid incheckningen, vi har ju inte så mycket annat att göra. Vi undrar om vi har lounge på Kastrup och hon säger att vi har både Fast track och lounge. Det är vi glada för tills vi kommer till säkerhetskontrollen och upptäcker att det varken står fast track eller lounge på våra boarding pass. Dock inget att gräma sig över, det var inte jättelång kö till säkerhetskontrollen, och det går faktiskt att köpa mat utanför loungen på Kastrup. Samt vi får skylla oss själva lite att vi inte tittade på boardingkorten när vi stod vid incheckningen.



En flight mellan CPH och FRA som gör vad den skall, det vill säga fraktar oss ner till Frankfurt. Trånga säten, värme och en full flight hade ju kunnat betyda att det var riktigt jobbigt. Men man märkte att de flesta var på gott humör trots den tidiga timmen. Det var många danskar på väg ner till EM, då Danmark spelar match senare under dagen. När vi väl landat och taxat i vad som känns som en evighet så har vi bara 1 timme i Frankfurt innan vi skall hoppa på planet till Munchen och vi blir lite irriterade över att dörren aldrig öppnas. Det är dessutom Apron så buss in så vi ser att vi i princip inte kommer ha någon tid i loungen alls. Anledningen till att vi behövde vänta var för att en Porsche var försenad för några lyckliga resenärer. Eftersom vi åkte economy fanns det ju inte på kartan att nämnda Porsche var för oss. Döm om vår förvåning när vi gick av planet och Porschen faktiskt var för oss. Det gjorde ju att vi faktiskt hann med en snabb tur till loungen för frukost. Eggs Benedict som var ganska sunkiga, men vad gör väl det, vi är på väg!



Detta kommer bli en grym resa!

Inte så jättegod Eggs Benedict







Betydligt godare kaffe och mimosa

 

[golfkillen]

Den där timmen i loungen försvann snabbt och det var dags att gå till München-flyget. En full och händelselös flight Frankfurt till München, förutom rejält turbulent inför landning, vilket jag tycker det brukar vara ofta i München.



Efter landning så är det både en rejäl gångmarch samt terminaltåg för att komma till FCL satellit. När vi väl kom fram så var det ingen som tilltalade oss med efternamn och ingen som visade oss runt loungen. Men herregud vad bra allting var! Grym personal som skämtade, var uppmärksamma och gjorde allt för att vi skulle trivas. Och gav GP ett plåster eftersom han fått skoskav . Vi tog en trerätters lunch och sen några riktigt goda drinkar på terrassen. De var också gin-tider i loungen så fanns en massa olika gin-sorter att prova.



Vi har gjort detta ett antal gånger nu, och vi tycker att München är betydligt bättre än Frankfurt när det gäller lounge-delen även och denna gång var det riktigt riktigt bra. Trots avsaknaden av att de tilltalade mig med efternamn…



Vi kommer sakna Lufthansa First Class loungerna, de är inte lyxiga men de är premium. De får dig att känna dig avslappnad och de levererar vad de skall.



Drygt 4 timmar i loungen gick väldigt fort, och som vanligt så får man nypa sig i armen och tänka att det är inte slut än utan man har en grym flygning framför sig.



Vi går på planet och får då reda på något som jag vet hade förstört för vissa, men hur skulle det bli för oss???

Grymma Gin och Tonic, även vår anka Carsten Sport uppskattade loungen!







En massa gin att testa







Efter all gin får det bli lite Caipirinha







En riktigt bra köttbit







Oavsett hur god maten är, så är det få saker som slår en bra ostbricka

 

[golfkillen]

Bättre sent än aldrig, kycklingvingar och 160 mil på några dagar tog ut sin rätt, vilket gjorde att inlägg här blev bortprioriterat..



Så, var någonstans var vi? I Förstaklass-kabinen på Lufthansa från Munchen till Newark. Den väldigt trevliga värdinnan upplyste oss om att det var hennes absolut första flygning i skarpt läge i förstaklass-kabinen. Hon hade precis gjort färdigt sin träning (där de bara har ett säte att öva på, och det är oftast sönder enligt hennes utsago). Detta skulle ju höja blodtrycket hos många, tänk att ha "betalt" så mycket, och så får man en oerfaren värdinna. För oss var det tvärtom, det var väldigt roligt att få uppleva hennes första flygning, lite som att uppleva sin egna förstaklass-flygning igen. Visst, hon glömde att sätta ut salt- och pepparkvarnarna och fyllde nog inte på glasen i rätt ordning. Däremot så var hon väldigt trevlig, personlig och omtänksam. För oss är det betydligt viktigare egenskaper än att göra precis allt enligt boken. Flygningen var en av de bästa vi har haft, både när det gäller bemötande men också mat och dryck. Lufthansa är ju oftast hit or miss när det gäller maten, och om sanningen skall fram ganska ofta en miss. Som tur var så var det hit för denna flygning, en riktigt bra kalv var pricken över i:et.



Som vanligt så var flygningen alldeles för kort, och vi kom snabbt ner på jorden igen när vi såg kön till immigration. Enda fördelen är att man behöver inte vänta på sitt bagage. Efter immigration kommer det härliga 80-talsliknande AirTrain (även fast det är byggt 1996) som tog oss till P4 för vår hotell shuttle. Drygt 2 timmar efter landning fick vi våra första kycklingvingar.



Livet är härligt!

Jag är inget större fan av rosé, varken stilla eller med bubblor, men skall man tvunget dricka roséchampagne är detta en favorit från förr







Blev nog mer än ett glas också, trots rosé…







Denna synen blir man ju aldrig trött på!







Bra förrätter, framförallt majs-skapelsen i mitten







Ser inte mycket ut för världen, men det var riktigt gott, kalv av något slag







Carsten fick såklart också vara med om allt det roliga. Han var också vaken när vi vilade, misstänker att han drack upp all champagne då







Charmiga AirTrain på EWR







Äntligen, nu började kycklingvingar-maratonet!

 

[palmen]

Kul med personal som gör sin första resa. Är alltid lite extra speciellt när det vankas First First.



Jag hade blivit överlycklig över något sådant, så länge de inte missar caviar och fyller på glaset någon gång och jag får fönstersäte kommer jag vara glad.

 

[golfkillen]

palmen skrev:Kul med personal som gör sin första resa. Är alltid lite extra speciellt när det vankas First First.Jag hade blivit överlycklig över något sådant, så länge de inte missar caviar och fyller på glaset någon gång och jag får fönstersäte kommer jag vara glad.Klicka för att utvidga...

Precis vår känsla här också. Hon var väldigt förväntansfull, och nervös, och den känslan känner man ju igen från sin egna first first.

 

[g_p]

Då hoppar jag in och fortsätter rapporten efter många år som passiv bc-läsare



Efter en ändå ganska bra natts sömn trots tidsskillnad var det dags att ta sig tillbaka till Newark för att hämta en hyrbil. Har hyrt mycket på Hertz genom åren och har oftast haft en positiv upplevelse och brukar gilla Ultimate Choice. Har fått möjligheten att ratta många intressanta bilar men det här gången drog vi en nit. En bil att välja på för Presidents Circle (en RAM full size pickup dessutom, knappast vad vi ville ha), fyra bilar på Five Star (varav tre redan hade någon som satt i dem så egentligen bara en där med) och på Gold också bara en bil. Inte mycket att välja på mao…



Vi frågade om det var lite fler fordon på ingång men fick bara ett ointresserat svar om att det var dålig tillgång på bilar och hade varit det ett par dar men att vi alltid kunde vänta och se. Så det fick bli den enda tillgängliga bilen på Five Star, en Ford Edge. Inget fel på bilen och kanske en lite påminnelse hur priviligerad och bortskämd man har blivit. Den var stor och bekväm, hade en välfungerande ac och var trevlig att köra, gott så! Sen bar det av, vi hade en bra bit att köra första dagen!

 

[golfkillen]

Då säger vi alla ”Hej och välkommen” till GP, min ständiga vapendragare! Ni får ursäkta men han är ny här, så det här med bilder är svårt..

Standard på Holiday Inn Express, ser ju inte gott ut men på något sätt hör det till när man är i USA, man blir i alla fall mätt (jag var 191 cm och GP drygt 200 cm…). Godare än Eggs Benedict i FCL i Frankfurt!







Även Carsten såg fram emot att äntligen vara på väg, nu skulle bara Hertz släppa ut oss också, hade vi gjort något fel? För bommen förblev röd och nere…

 

[golfkillen]

Carsten, och vi, andades ut, bommen gick upp och vi kunde påbörja vår 160 mil långa road trip från Newark till Chicago. Det är lite av en outtalad regel att GP kör första sträckan, inte för att han nödvändigtvis är en bättre förare, men för att han är en sämre kartläsare. Undertecknad brukar informera i god tid, och flera gånger innan en förändring av väg eller riktning skall ske, såsom "om 1,5 miles skall vi hålla till höger och köra mot Interstate 295". GP däremot har på fullaste allvar en gång sagt "du skulle nog kört där" samtidigt som han pekade på en avfart. En gång under denna resan när jag frågade var jag skulle köra så fick jag till svar "följ den blåa linjen". Tur att vi tycker om varandra..



Att köra ut från NYC är inte det roligaste, men snart så svängde vi av Interstate och ut på småvägar. Både GP och jag är planerings-junkies (även om vi inte har några problem att strunta i allt vi har planerat och göra något annat) och hade bestämt att vi skulle ta vägen över Catskills, mellan några av sjöarna i Finger Lakes upp mot Niagara Falls. Vi brukar också försöka undvika den snabba, men ack så monotoma och tråkiga Interstate, för att istället satsa på vanlig landsväg där man oftast ser betydligt mer av den vackra naturen OCH små amerikanska samhällen. Vissa på dekis med fallfärdiga hus och en allmän känsla av fattigdom och vissa som man ser frodas, med stora och vackra hus, nya bilar och välskötta trädgårdar.

På väg ut från NYC och Carsten är väldigt spänd och lite trött över alla nya intryck







Efter ett tag så byttes storstaden ut mot vacker natur







Och småstadsliv



Resan hade några klara hållpunkter, bland annat umgås, flyga förstaklass, se Niagarafallen, äta kycklingvingar och äta BBQ. Så vi bestämde att lunchen vår första heldag skulle bli på Spiedie and Rib Pit i Binghamton. Bara namnet får det ju att vattnas i munnen, men skall sanningen fram så var det nog resans bottennapp. Dock så får vi skylla oss själva då vi inte gjort ordentlig research, Spiedie är tydligen en macka med marinerad och grillad fläsk, bara... ingen sås, inga grönsaker, inget. Blev väldigt torrt till slut. Mackan blev inte ens bra på bild. Pausen i sig var välbehövlig och det var skönt att komma ut ur bilens AC och uppleva de 30+ grader som det var ute.



Från att ha varit klarblå himmel och tryckande varmt så började regndropparna falla strax efter lunch. Inget som vi blev förvånade över då det hade varit ett kraftigt oväder i Midwest dagen innan som rörde sig mot, och genom, New York under dagen. De skogsbeklädda kullarna i Catskills ersattes av vinrankor när vi kom till Finger Lakes. Vi körde förbi många vingårdar men såg de för sent för att köra in. Men skrikande bromsar och en spontan avstickare till en vingård som låg vackert vid Cayuga-sjön gjorde att vi blev några vinflaskor rikare, och många dollar fattigare.

Från skog och kullar till…







Platt och vinodlingar



Regnet fortsatte falla, men 20 minuter innan vi nådde fram till Niagara-fallen så slutade det. Det visade sig att ovädret, och den sena timmen, klockan var strax efter 18, hade en positiv påverkan på antal människor som var vid Niagara-fallen. Jag hade sett bilder på hur mycket människor det kan vara där, och jag bävade för det. Dock helt i onödan då parkeringen var mer tom än full, och när vi gick omkring så var det flera gånger vi inte såg några andra människor. Fallen i sig grymt mäktiga, men vi var rörande överens om att det räckte med en timme.

Alltså fallen var mäktiga, även Carsten blev stum när han såg fallen. Dum som han är, han är ju ändå en anka.. så ville han hoppa ner för att se vad som skulle hända. Vi avrådde honom och lockade med kycklingvingar (är han kannibal?)



Klockan började bli mycket och vi ville inte missa något som stod på våra bucket lists, att äta Buffalo wings i Buffalo. Nu blev det inte Anchor Bar, utan istället så valde vi Duff's som låg nära hotellet. Det är väl dessa två som båda gör anspråk på att vara ursprunget till just Buffalo Wings. För oss var det gångavstånd då det bara var 1 km från hotellet, men hotellpersonalen tyckte vi var galna som skulle gå. Tyvärr så fick GP något form av ätfel och åt bara 8 stycken, medan undertecknad satte självmant stopp vid 16 stycken då jag plötsligt insåg att de inte är så nyttiga. Då var det dags att gå den korta vägen hem igen. Dock hade det blivit mörkt, och den parkering vi sneddade över såg ju så harmlös ut när det var ljust, men nu var det mörkt och parkeringen tom. Vad var det vi såg i skuggorna som väntade på oss längre fram?

En vacker syn efter vi gått och gått i en hel kilometer







Ord är överflödiga!







Och en bonusbild, för vad är en reserapport från mig i USA utan bilder på lastbilar?

 

[golfkillen]

Vi kunde andas ut, det som lurade i skuggorna var inte ett ungdomsgäng utan en ensam överdimensionerad pickup truck på den gigantiska parkeringen. Efter den långa vandringen (som ni minns var det hela 1km mellan restaurang och hotell) och det faktum att vi inte blev utsatta för något gäng så firade vi med en nyinköpt riesling från vingården ”Thirsty Owl”.



På kycklingvingar, öl och vin sover man gott, så vi vaknar upp utvilade och glada. Idag är en stor dag, den första av tre tv-sända debatter mellan Biden och Trump skall gå av stapeln, kommer Biden klara sig igenom hela debatten utan att framstå som en förvirrad gammal gubbe?



Dagens körning är från utkanterna av Buffalo till Sandusky. Nu tror ni kanske att vi skall åka bergochdalbana och köra radiobilar (för er som inte vet, den välkända nöjesparken Cedar Point ligger i Sandusky) men vi tar oss till Sandusky för det verkar vara en charmig småstad vid Lake Eries sydvästra strand. Vi väljer som tidigare att skippa Interstate, i detta fall I-90, utan tar småvägarna utmed Erie istället. Fortsatt vingårdar och stundtals väldigt vackert. Har man inte ont om tid är det ju grymt att köra igenom små amerikanska byar och småstäder! Vi körde också igenom ett indian-reservat, vilket vi inte förstod först. Men de många skyltar om casino och jazztobak fick oss att förstå, tragiskt att det är vad de livnär sig på.

Carsten, småstad och lastbil, kan det bli bättre?



Vi kör in i Pennsylvania och ungefär lika snabbt så kör vi ut ur Pennsylvania igen och in i Ohio. Då sätter hungern in. Likt Snickersreklamen blir både jag och GP väldigt väldigt griniga när vi inte får mat. Som tur är så hade vi redan bestämt var vi skall äta, nämligen Briquettes Smokehouse i Ashtabula. Trots detta så blir vårt tålamod uttänjt så till den milda grad att det nästan brister. Först av en långtradare som väljer att köra i laglig hastighet, delat med två.. vi försöker hålla humöret uppe och lyckas, fast kanske inte med bravur. Vi kan i princip se restaurangen nu, bara några broar till. Men vad händer? Ahh, det är en bro som kan öppnas, och såklart så är det broöppning just när vi skall passera. Det visar sig vara väl värt att vänta på broöppningen, en väldigt bra lunch!

Äntligen dags för lunch!

Väl värt att vänta på, magiska ribs. Vi tog även kycklingvingar och brisket-sandwich så ni behöver inte vara orolig för att vi skulle få i oss för få kalorier! Kycklingvingarna fastnade bara på GPs bilder…



Fast forward till Sandusky, där vi bokat hotell precis vid vattnet vilket visade sig vara ett lyckokast. Någon form av gratiskonsert nere vid hamnen, bryggeri och grymt taco-ställe på gångavstånd (samt ett frukostställe i närheten som kunde garantera 2000 kalorier till frukost men mer om det i nästa inlägg). Senare på kvällen, efter de grymt goda tacosarna så visade det sig att hotellet inte bara hade en fin takbar utan också hade en väldigt populär Tequila / Margarita-bar på markplan.

Sandusky, en mysig och trevlig småstad

Ölprovning på CLAG Brewing Company, kan rekommenderas om ni har vägarna förbi Sandusky



Vi socialiserade också med några amerikaner vid tacosstället. De var från Florida och mannen reste runt i landet och installerade mobilmaster. Allt flöt på bra tills han frågade vad vi gjorde och hans skeptiska syn på ”management” lös igenom. Ridå för det samtalet.

Om CLAGs kan rekommenderas om ni har vägarna förbi så är Barra Tacos värt en omväg. Grymma tacos, framförallt deras hummertacos!

Gratiskonsert, oavsett band är det ju alltid trevligt med livemusik

Margaritan var inte värd en omväg, men vi behövde något stärkande inför debatten



Dags att ta hissen upp för att de på debatten. Vi trycker på den nötta hissknappen och dörrarna öppnar sig långsamt, men oj, vad väntar på oss i hissen?

 

[golfkillen]

Jag och GP känns ju inte så synkade då jag väntat på att han skall posta och han har väntat på mig.. Här kommer nu den hett eftertraktade fortsättningen!



Hissdörrarna öppnas och som tur är så är där inget farligt i hissen, utan bara två överförfriskade damer i 50-60 årsåldern (svårt att bedöma då deras tandrader inte var helt och hållet kompletta och då är åldern svår att bedöma). De blev helt till sig när vi berättade att vi var från Sverige. När hissen väl tagit oss till tredje våningen och vi var på väg ut ur densamma, damerna skulle vidare till femte och takbaren, så ropar de efter oss ”we are from Ohio”, vilket kanske inte var jätteöverraskande då de väldigt mycket var lokalbefolkning och vi var i Ohio…



Debatten då, det bästa med den måste ha varit en rejäl burk cheese balls, 652 gram närmare bestämt. Trump framstod som den mest statsmannamässiga av de två, och det säger inte lite. Jag tror GP gav det mest rättvisa betyget en stund in i debatten, då började han snarka ljudligt. Fler ostbollar till mig!

Tur GP somnade, annars hade vi nog fått slut på ostbollar…



GP, din tur!

 

[g_p]

Ok, här kommer fortsättningen:



Vaknade morgonen efter pigga och nytra. Hade av hotellet fått tips om ett familjeägt greasy spoon något kvarter bort vilket blev vårt val för frukost.



Port Sandusky Family Restaurant visade sig vara exakt det, greasy med väääldigt stora portioner. Helt underbart sunkig, charmig familjerestaurang där tre generationer mödrar och döttrar serverade gigantiska portioner ägg, bacon, potatis och ost. French toast. Pannkakor stora som pizzor. Tom croissanterna var smörstekta!

Efter denna gigantiska frukost begav vi oss iväg från Sandysky. Vi körde en omväg via Marblehead på andra sidan vattnet för att titta på en gammal fyr och sen tog vi sikte på hjärtat av flyover country - Indiana.

 

[g_p]

Galet långa linjal-raka vägar kantade av oändliga majsfält! Vi spelade minigolf i Perry Falls i stekande sol och 30+ grader.

Carsten Spohrt vid 18:e i Perry Falls



På vägen passerade vi också Auburn där vi hade spanat in Auburn Cord Duesenberg Automobile Museum. Härifrån kom det kanske coolaste man kunde köra på 1920-talet. Är naturligtvis subjektivt men att det var otroligt vackra bilar som bar namnet Duesenberg kan nog ingen ifrågasätta. Och tekniskt avancerade för sin tid var de också. Fasicinerande maskiner att beskåda för en nörd som undertecknad. Tyvärr överlevde inte Duesenberg följderna av depressionen då dess ägare Cord gick i konkurs och drog med sig Duesenberg i fallet. En epok gick i graven. Museet visar förutom otaliga Duesenberg och Cord även många andra fina klassiska bilar, bla finns en Cadillac V-16 att beskåda.

 

[g_p]

Vi stannade tills museet stängde faktiskt. Sen blev det ytterligare rätt många mil genom ändlösa majsfält tills vi kom till Warsaw, där vi skulle stanna över natten. Golfkillen och jag har faktiskt varit i Warsaw tillsammans en gång tidigare, då blev det bowling och kycklingvingar (någon som anar ett mönster?) och vi språkade med den trevligaste taxichaffisen någon av oss någonsin träffat.



När han skulle hämta oss från bowlinghallen hade han, förutom att instruera sin dispatch att absolut ingen annan fick ta körningar från bowlinghallen den kvällen, varit och bytt bil till sin privata Cadillac Deville. Bara för att vi pratat bilar på vägen dit! Han insisterade på att vi skulle få åka i den. Ett möte mellan tre väldigt omaka människor, i liten stad mitt ute i ingenstans, värt att minnas.



Den här gången var vi dock rätt trötta och bestämde oss för att äta kycklingvingar på ett litet lokalt ställe, dricka lite öl och sen komma i säng i vettig tid. Men ödet bjöd på lite drama först och hissarna la av på hotellet, stora delar av ett juniordamlag i softball satt fast i flera timmar. Massor med brandbilar och andra first responders invaderade hotellet och det var lite spännande ett tag med allt slutade bra till slut!

 

[golfkillen]

GP ”glömde” ju lägga in en bild på den vackraste bilen av alla!