Hej alla,
Jag är inte direkt en frekvent skribent av reserapporter här på forumet, men jag ska försöka skärpa mig med en del roliga kommande resor i pipen (härnäst en RTW med Thai, EVA air m.fl.) och hoppas att det här blir OK!
Nåväl, jag åkte nyligen till och från LAX för en roadtrip i Kalifornien, min absoluta favoritstat Arizona och Las Vegas. Har tidigare åkt den här sträckan några gånger med SAS business, men valde nu att åka med två Star Alliance-bolag jag aldrig testat förut på long haul: LOT och Austrian. LOT på vägen dit via WAW och Austrian på vägen hem via VIE.
LOT B787 (och Nordica CRJ900) ARN-WAW-LAX
Vår första flight gick runt halv elva på morgonen, så vi passade på att både besöka Amexloungen och SAS Gold-loungen på ARN. Kan inte direkt säga att jag blev superimponerad av Amexloungen, men frukosten (bestående av en sorts färdiggjord smörgås, pain au chocolat, croissant, juice och en yoghurt med bär) var betydligt godare än SAS och den lilla loungen funkade helt OK trots att den var fullsatt. SAS är väl inte så mycket att säga om, samma gamla vanliga 
Den första flighten skulle flygas av Nordica, ett estniskt flygbolag som kör mestadels för LOT. Vi satt på första raden på varsin sida av gången (2-2 med spärrat mittsäte ger ju 1-1) och den här flighten överraskade verkligen mig. Både vi i business och de i premium economy fick en PDB beståendes av antingen juice eller vatten, servicen var rakt igenom jättebra med ordentliga bestick och en stor, fin duk. Maten var faktiskt väldigt god den med. Tyckte även att stolarna i det relativt gamla planet var bekväma - en enorm skillnad mot de nya slimline-stolarna, som jag innerligt avskyr - och det var gott om plats för benen, även för 1.94m långa mig, på första raden. Ytterligare ett plus var den förhållandevis roliga tidningen som bland annat skröt om att Nordica firar estniska högtider ombord. Aja, åker gärna med LOT operated by Nordica igen!
När vi landade på plattan fanns en egen liten buss för business och premium economy, och vi var inne i loungen max 10 minuter efter landning.
Loungen var faktiskt rätt trevlig den med, med ett rätt bra matutbud (catering från Do&Co) och några kostnadsfria (!) skönhetsbehandlingar, samt champagne.
Timmarna gick förbi och jag fick min ”SSSS”-säkerhetsgenomsökning av polsk militär, och snart var det dags för boarding! Kl 16:20 kom vi på vår 787-8, som hade samma grundtyp av stol som t.ex. Air India och Turkish. Lie-flat, 2-2-2. Jag ÄLSKAR denna stolstyp eftersom det blir så luftigt. Vissa saker var trasiga (det justerbara nackstödet och min sambos ”privacy divider”), men i övrigt funkade allt super och både hon och jag stormtrivdes på vår 12 timmar långa flight. LOT har dessutom bara tre rader business i sina 787-8, och på vår flight - som var helt 100% full i economy - var bara 11 av 18 stolar tagna. Så vi var 11 personer, med 4-5 crew och 2st reserverade toaletter. Lyx!
Benutrymmet:
Individuella luftuttag (YES!):
Liten bild från IFE, som hade bra utbud och var väldigt lättskött:
Direkt efter boarding erbjöds juice, vatten eller champagne tillsammans med en liten aptitretare:
Vi fick även en stor, fin kudde och en ordentlig filt/täckte samt ett lakan, och en necessär. Necessären var inte det lyxigaste jag fått, och den saknade cerat, men den innehöll bl.a. mouth wash och en nagelfil.
Menyn:
Förrätten var annorlunda pga påsk och jag fick frågan om jag ville ta den traditionsenliga fisk-förrätter, vilket jag körde på. Därefter en FANTASTISK sopppa (men soppor är ju alltid gott på plan!) och en OK kötträtt, följt av lite efterrätter. Tyvärr fotade jag inte min kötträtt, men jag fotade min sambos vegetariska specialkost, som hon tyckte var det godaste hon någonsin ätit på ett plan!
Efterrätten i mitten var någon sorts mousse som var helt fenomenal. Lite oklart både för mig och personalen vad det var för något, men gott var det.
Såg därefter filmen Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, som varmt kan rekommenderas, och passade därefter på att kolla in den lilla buffén. Beställde även den varma wrappen, som var matig men alldeles för stark för min smak.
Servicen ombord var jättebra. Alla i crew var trevliga, ”lagom” personliga och extremt attentive. T.ex. så flög en flygvärdinna fram och frågade om kabinen var för kall när jag satte på mig en tröja, och när jag fått min wrap kom en och frågade min sambo om hon också ville ha en.
Jag hade, av någon anledning, lite svårt att sova men min sambo sov bort runt halva flighten och tyckte att ”sängen” var mycket bättre än t.ex. SAS. Jag tyckte att den var lite sämre än Turkish (utan att egentligen veta varför, eftersom detta ska vara samma stol) men hade nog sovit gott på en nattflight.
Tyvärr har jag inga fler foton eftersom jag valde att inte äta den andra måltiden utan endast fick en fruktsallad innan landning...
Tänkte inte dela med mig så mycket av själva resan, men jag har varit mycket i de här regionerna av USA (och alla andra delstater så när som Hawaii och Alaska) och jag kan varmt tipsa om Arizona. Fantastiskt! Rätt gött också att ha sol och 35+ grader i början av april 
LAX-VIE-ARN med Austrian B777 och Embraer 195
Efter att hyrbilen lämnats igen gick vi igenom den mest noggranna säkerhetskontroll jag någonsin varit med om. Vi hade kanske 6-7 personer före oss i vår priority-kö och det tog runt 45 minuter att beta av. De kollade varenda grej vi hade i handbagaget. Hmm.
Därefter bar det av till Star Alliance-loungen i LAX, som är helt fantastisk. Vi tillbringade hela tiden utomhus på terassen med lite snacks och dricka. Synd att klaga 
Dags för boarding och tyvärr var det genom en bussgate på LAX. ”Priority boarding” innebar bara att man fick gå på den trånga bussen först och därför vänta längre än alla andra i bussen. Inga separata bussar här inte.
Väl på planet märkte jag att Austrian tagit bort de fula molnen och att kabinen kändes rätt luftig och trevlig, trots det stora antalet platser. Vantage-stolarna var ingen höjdare men upprätt sitter man väl OK. Min stol hade dock samma luftproblem jag gnällt om på SAS (luftdynorna funkade inte och stolen blev stenhård), men efter lite om och men lyckades vi byta platser med en trevlig amerikan och den nya stolen var inte lika trasig som den första. (Dock fortfarande trasig.) Ord kan inte beskriva så irriterad jag är på den här tramsiga luftuppblåsningen som SAS, Lufthansa, Swiss, Austrian, Air Canada m.fl. Envisas med. Helt värdelöst. Även Austrians underhållningssystem, samma som SAS, hade ”lotterifunktionen” aktiverad och levde sitt eget liv... Uruselt!
Nu när vi ändå pratar om stolen så måste jag kommenterade hur dåligt pålästa personalen var om stolens funktioner. Jag fick inte ner mitt armstöd och frågade en flygvärdinna, som direkt svarade att armstöden inte går att sänka. Hon frågade därefter kabinchefen som också förklarade att armstöden inte går att sänka. Konstigt tänkte jag - och lyckades på egen hand sänka armstödet en minut senare genom att trixa lite med stolskontrollen. Påtalade vänligt detta för kabinchefen och hon svarade ”what? I’ve never heard of anyone lowering the armrests, that’s weird”, trots att det står tydligt ”raise armrests before takeoff and landing” vid varje stol. De hade, för övrigt, ingen aning om hur man nollställer stolens uppblåsning heller (vilket jag vet tack vare alla problem på SAS). Aja, moving on.
Austrian har cateringfirman Do&Co och de levererade verkligen på denna flight. Kocken var rätt otrevlig och frånvarande under flighten, men det ser onekligen lite lyxigt ut vid boarding! Skumt nog fanns bara apelsinjuice eller vatten som PDB och inget bubbel eller någon rolig drink.
Menyn:
Åt ingen frukost (vill alltid sova igenom det), men här kommer bilderna från den stora serveringen:
Tyvärr innehöll huvudrätten ett hårstrå från cabin crew. Påtalade men fick, konstigt nog, ingen ursäkt.
Sist men inte minst:
Därefter dags att sova men tyckte att det var riktigt svårt, trots 2x propavan, i dessa trånga stolar. Riktigt obekvämt men kanske inte lika illa som Swiss B777-300ER, som har ännu trängre stolar pga större förvaringsutrymme under skärmen. Kudden var bekväm och filten var varm, men jag tycker att det är rätt dåligt att de inte var inplastade. Känns inte superfräscht. Med det sagt är det ju synd att klaga när man åker business 
Ingen stämningsbelysning här inte (gammal 777-200):
Mellanlandningen i VIE gick snabbt och smidigt men varken Senator- eller business-loungen i Schengenområdet imponerade. Flighten därpå, mot Stockholm, hade extremt obekväma slimlinesäten och även på första raden med spärrat mittsäte var det ingen höjdare. Åt inget på den flighten och har tyvärr inga bilder på maten, men det såg helt OK ut. Dock ingen PDB eller riktig duk som på LOT.
Sammanfattningsvis så skulle jag gärna flyga LOT business igen, både short haul och long haul, men undvika Austrian. Maten var god men servicen dålig och stolen likaså.
Jag är inte direkt en frekvent skribent av reserapporter här på forumet, men jag ska försöka skärpa mig med en del roliga kommande resor i pipen (härnäst en RTW med Thai, EVA air m.fl.) och hoppas att det här blir OK!
Nåväl, jag åkte nyligen till och från LAX för en roadtrip i Kalifornien, min absoluta favoritstat Arizona och Las Vegas. Har tidigare åkt den här sträckan några gånger med SAS business, men valde nu att åka med två Star Alliance-bolag jag aldrig testat förut på long haul: LOT och Austrian. LOT på vägen dit via WAW och Austrian på vägen hem via VIE.
LOT B787 (och Nordica CRJ900) ARN-WAW-LAX
Vår första flight gick runt halv elva på morgonen, så vi passade på att både besöka Amexloungen och SAS Gold-loungen på ARN. Kan inte direkt säga att jag blev superimponerad av Amexloungen, men frukosten (bestående av en sorts färdiggjord smörgås, pain au chocolat, croissant, juice och en yoghurt med bär) var betydligt godare än SAS och den lilla loungen funkade helt OK trots att den var fullsatt. SAS är väl inte så mycket att säga om, samma gamla vanliga 
Den första flighten skulle flygas av Nordica, ett estniskt flygbolag som kör mestadels för LOT. Vi satt på första raden på varsin sida av gången (2-2 med spärrat mittsäte ger ju 1-1) och den här flighten överraskade verkligen mig. Både vi i business och de i premium economy fick en PDB beståendes av antingen juice eller vatten, servicen var rakt igenom jättebra med ordentliga bestick och en stor, fin duk. Maten var faktiskt väldigt god den med. Tyckte även att stolarna i det relativt gamla planet var bekväma - en enorm skillnad mot de nya slimline-stolarna, som jag innerligt avskyr - och det var gott om plats för benen, även för 1.94m långa mig, på första raden. Ytterligare ett plus var den förhållandevis roliga tidningen som bland annat skröt om att Nordica firar estniska högtider ombord. Aja, åker gärna med LOT operated by Nordica igen!
När vi landade på plattan fanns en egen liten buss för business och premium economy, och vi var inne i loungen max 10 minuter efter landning.
Loungen var faktiskt rätt trevlig den med, med ett rätt bra matutbud (catering från Do&Co) och några kostnadsfria (!) skönhetsbehandlingar, samt champagne.
Timmarna gick förbi och jag fick min ”SSSS”-säkerhetsgenomsökning av polsk militär, och snart var det dags för boarding! Kl 16:20 kom vi på vår 787-8, som hade samma grundtyp av stol som t.ex. Air India och Turkish. Lie-flat, 2-2-2. Jag ÄLSKAR denna stolstyp eftersom det blir så luftigt. Vissa saker var trasiga (det justerbara nackstödet och min sambos ”privacy divider”), men i övrigt funkade allt super och både hon och jag stormtrivdes på vår 12 timmar långa flight. LOT har dessutom bara tre rader business i sina 787-8, och på vår flight - som var helt 100% full i economy - var bara 11 av 18 stolar tagna. Så vi var 11 personer, med 4-5 crew och 2st reserverade toaletter. Lyx!
Benutrymmet:
Individuella luftuttag (YES!):
Liten bild från IFE, som hade bra utbud och var väldigt lättskött:
Direkt efter boarding erbjöds juice, vatten eller champagne tillsammans med en liten aptitretare:
Vi fick även en stor, fin kudde och en ordentlig filt/täckte samt ett lakan, och en necessär. Necessären var inte det lyxigaste jag fått, och den saknade cerat, men den innehöll bl.a. mouth wash och en nagelfil.
Menyn:
Förrätten var annorlunda pga påsk och jag fick frågan om jag ville ta den traditionsenliga fisk-förrätter, vilket jag körde på. Därefter en FANTASTISK sopppa (men soppor är ju alltid gott på plan!) och en OK kötträtt, följt av lite efterrätter. Tyvärr fotade jag inte min kötträtt, men jag fotade min sambos vegetariska specialkost, som hon tyckte var det godaste hon någonsin ätit på ett plan!
Efterrätten i mitten var någon sorts mousse som var helt fenomenal. Lite oklart både för mig och personalen vad det var för något, men gott var det.
Såg därefter filmen Three Billboards Outside Ebbing, Missouri, som varmt kan rekommenderas, och passade därefter på att kolla in den lilla buffén. Beställde även den varma wrappen, som var matig men alldeles för stark för min smak.
Servicen ombord var jättebra. Alla i crew var trevliga, ”lagom” personliga och extremt attentive. T.ex. så flög en flygvärdinna fram och frågade om kabinen var för kall när jag satte på mig en tröja, och när jag fått min wrap kom en och frågade min sambo om hon också ville ha en.
Jag hade, av någon anledning, lite svårt att sova men min sambo sov bort runt halva flighten och tyckte att ”sängen” var mycket bättre än t.ex. SAS. Jag tyckte att den var lite sämre än Turkish (utan att egentligen veta varför, eftersom detta ska vara samma stol) men hade nog sovit gott på en nattflight.
Tyvärr har jag inga fler foton eftersom jag valde att inte äta den andra måltiden utan endast fick en fruktsallad innan landning...
Tänkte inte dela med mig så mycket av själva resan, men jag har varit mycket i de här regionerna av USA (och alla andra delstater så när som Hawaii och Alaska) och jag kan varmt tipsa om Arizona. Fantastiskt! Rätt gött också att ha sol och 35+ grader i början av april 
LAX-VIE-ARN med Austrian B777 och Embraer 195
Efter att hyrbilen lämnats igen gick vi igenom den mest noggranna säkerhetskontroll jag någonsin varit med om. Vi hade kanske 6-7 personer före oss i vår priority-kö och det tog runt 45 minuter att beta av. De kollade varenda grej vi hade i handbagaget. Hmm.
Därefter bar det av till Star Alliance-loungen i LAX, som är helt fantastisk. Vi tillbringade hela tiden utomhus på terassen med lite snacks och dricka. Synd att klaga 
Dags för boarding och tyvärr var det genom en bussgate på LAX. ”Priority boarding” innebar bara att man fick gå på den trånga bussen först och därför vänta längre än alla andra i bussen. Inga separata bussar här inte.
Väl på planet märkte jag att Austrian tagit bort de fula molnen och att kabinen kändes rätt luftig och trevlig, trots det stora antalet platser. Vantage-stolarna var ingen höjdare men upprätt sitter man väl OK. Min stol hade dock samma luftproblem jag gnällt om på SAS (luftdynorna funkade inte och stolen blev stenhård), men efter lite om och men lyckades vi byta platser med en trevlig amerikan och den nya stolen var inte lika trasig som den första. (Dock fortfarande trasig.) Ord kan inte beskriva så irriterad jag är på den här tramsiga luftuppblåsningen som SAS, Lufthansa, Swiss, Austrian, Air Canada m.fl. Envisas med. Helt värdelöst. Även Austrians underhållningssystem, samma som SAS, hade ”lotterifunktionen” aktiverad och levde sitt eget liv... Uruselt!
Nu när vi ändå pratar om stolen så måste jag kommenterade hur dåligt pålästa personalen var om stolens funktioner. Jag fick inte ner mitt armstöd och frågade en flygvärdinna, som direkt svarade att armstöden inte går att sänka. Hon frågade därefter kabinchefen som också förklarade att armstöden inte går att sänka. Konstigt tänkte jag - och lyckades på egen hand sänka armstödet en minut senare genom att trixa lite med stolskontrollen. Påtalade vänligt detta för kabinchefen och hon svarade ”what? I’ve never heard of anyone lowering the armrests, that’s weird”, trots att det står tydligt ”raise armrests before takeoff and landing” vid varje stol. De hade, för övrigt, ingen aning om hur man nollställer stolens uppblåsning heller (vilket jag vet tack vare alla problem på SAS). Aja, moving on.
Austrian har cateringfirman Do&Co och de levererade verkligen på denna flight. Kocken var rätt otrevlig och frånvarande under flighten, men det ser onekligen lite lyxigt ut vid boarding! Skumt nog fanns bara apelsinjuice eller vatten som PDB och inget bubbel eller någon rolig drink.
Menyn:
Åt ingen frukost (vill alltid sova igenom det), men här kommer bilderna från den stora serveringen:
Tyvärr innehöll huvudrätten ett hårstrå från cabin crew. Påtalade men fick, konstigt nog, ingen ursäkt.
Sist men inte minst:
Därefter dags att sova men tyckte att det var riktigt svårt, trots 2x propavan, i dessa trånga stolar. Riktigt obekvämt men kanske inte lika illa som Swiss B777-300ER, som har ännu trängre stolar pga större förvaringsutrymme under skärmen. Kudden var bekväm och filten var varm, men jag tycker att det är rätt dåligt att de inte var inplastade. Känns inte superfräscht. Med det sagt är det ju synd att klaga när man åker business 
Ingen stämningsbelysning här inte (gammal 777-200):
Mellanlandningen i VIE gick snabbt och smidigt men varken Senator- eller business-loungen i Schengenområdet imponerade. Flighten därpå, mot Stockholm, hade extremt obekväma slimlinesäten och även på första raden med spärrat mittsäte var det ingen höjdare. Åt inget på den flighten och har tyvärr inga bilder på maten, men det såg helt OK ut. Dock ingen PDB eller riktig duk som på LOT.
Sammanfattningsvis så skulle jag gärna flyga LOT business igen, både short haul och long haul, men undvika Austrian. Maten var god men servicen dålig och stolen likaså.