17 dagar i Kambodja. Lufthansa & Thai Airways first class

Impendill skrev:Om 20 år känns väl "the residence" uråldrigt...Klicka för att utvidga...


Jo, tänkte samma sak, men var mer som en indikation på det bästa/dyraste man kan boka utan privatjet.

Kanske "The Mansion" där man får hela övervåningen på en A380 till sitt förfogande.



Kommer för övrigt att bli intressant att se hur förstaklassprodukterna kommer att utvecklas under de kommande 20 åren med tanke på att fler och fler bolag tar bort det ur många av sina plan, samtidigt som det kommer en produkt som The Residence...

Så om 20 år kommer vi nog antingen att ha The Mansion eller så kommer alla bolag att vara all-economy.
 
Impendill skrev:Glömde tillägga att detta var en 30-årspresent till min fru. Man kan ju nästan vara hur givmild som helst när man sitter på många EB-poäng.Numera vill hon ha en "riktig" present.Klicka för att utvidga...
Utsökt rapport såhär långt, blir spännande att följa! 



Extra roligt att läsa eftersom jag gav min fru exakt samma present när hon fyllde 30!

http://www.businessclass.se/forum/threads/frugan-30-år-lufthansa-first-och-shangri-la-muscat.15337/



Höll du det hela som en överraskning eller visste hon vad ni skulle ut på för äventyr?
 
FRA-HKG

LH 796

F

Plats 2 D&G

A 380





image-jpeg.53239






image-jpeg.53240





När vi steg ombord lämnade Chauffören över vårt handbagage till oss och önskade en trevlig flygning.



Flygvärdinnan tittade snabbt på våra boardingkort och visade oss längst fram i planet på övervåningen. Vi hittade snabbt till våra säten och jag stod en stund och bara tog in första klass kabinen innan jag hade sansat mig tillräckligt för att sätta mig till ro. Innan vi hann blinka tillfrågades vi om vi ville ha champagne. Svaret var :Ja!




image-jpeg.53226





Tror se fyllde på 3 gånger innan take-off. Det var tattinger som serverades.

Vi var 4 i F och väntade en herre till som kom och sen var det boarding completed.




image-jpeg.53234





Personalen kom och presenterade sig och fick oss att känna oss väldigt välkomna och uppskattade. De gjorde sitt absolut bästa under hela flygningen och den var verkligen till en fröjd! Vi varken hann eller behövde be om påfyllning en enda gång under resan, det skedde per automatik. En mycket trevlig dam som hade bott i Göteborg serverade oss och gav oss en otroligt bra upplevelse i Lufthansa first!




image-jpeg.53235





Serveringen började så fort vi kommit upp i luften och vi hade beställt vegetariskt. Med all mat i slängt i oss i FCT innan orkade vi knappt äta upp. Men Caviaren var obligatorisk. Allt var gott men dessvärre lämnade vi mycket. Jag sa först nej till efterrätten men ångrade mig sedan när jag såg vad som bjöds på. Den intog jag sittandes i pyjamas i min säng 




image-jpeg.53242


image-jpeg.53243





Toaletten var stor och fräsch. De är placerade längst fram i kabinen vid vars en sida av lejdaren. Till skillnad från Thai F som bara har en har Lufthansa två vilket var bra.




image-jpeg.53237





En egen liten garderob med kodlås på fick man också för att hänga in sina kläder i.




image-jpeg.53241





Flighten skulle ta knappa 12 h och vi blev tillfrågade om vi ville bli väckta till frukost vilket vi ville.



Efter att ha ätit och druckit klart var vi redo för att sova. Jag som hade Pyjamas på sedan avgång bad om att få min stol bäddad till en säng. De gjorde det på nolltid och jag la mig sedan till rätta och fällde upp skärmarna för att avgränsa mina grannar. Fällde även upp skärmen mellan mig och min fru för att få sova helt ostört




image-jpeg.53238


image-jpeg.53244





Och sova vill jag verkligen understryka att jag gjorde. Det är den hittills skönaste "säng" jag haft ombord i ett plan.



Det var behaglig temperatur i kabinen under hela flygningen och luften kändes bra. När det var dags för frukost blev vi väckta och det var då 1 h 30 min kvar till landning.



Frukosten var god och strax innan landning tackade besättningen för sig och frågade vart vi skulle. Det var som sagt en trevlig besättning och vi talade om att vi var supernöjda med servicen och att vi mer än gärna återkommer



När vi steg av planet stod en representant med våra namn på skyltar. De följde oss den långa vägen och ombord på tåget och sedan vidare till Thai Airways first Class lounge.
 
7/6



HKG-BKK

TG 607

F

Plats 3E&F

B 747



I loungen blev vi varmt välkomnade och där tillbringade vi ganska många timmar innan nästa avgång mot Bangkok.



En liten del av loungen var avsedd för första klass passagerare. Vi var ensamma i den delen ganska länge men inpå boarding så dök det upp några fler.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/8bd43a3f4d58ef1d788c5018f3a93966.jpg




Utbudet av mat och dryck var begränsat men det fanns ändå något för oss. Blev ett par öl och något glas vin.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/26de6c0eacb17eab0eb7e5e0c0b3d4d7.jpg




När vi satt och åt dök en vänlig representant från TG upp och frågade om vi reste på award. Min första tanke var; nej, nu är det säkert något som strular, att vi får åka economy eller något. Han sa att SAS hade glömt att debitera avgifter för Hong Kong som mellanlandning och vi fick därför betala 8 us dollar per person. Helt överkomligt.

Jag räckte över pengarna och han sprang iväg, växlade dem till Hkg dollar och kom sedan tillbaka med växel och kvitto för vårt köp.



Har någon här varit med om det tidigare? Att man fått betala cash på plats?



När han kom tillbaka informerade han att IFE-systemet på min plats inte fungerade och han var osäker på om stolskontrollerna funkade. Han blockade ett annat säte för mig uti fall att. Det visade sig senare fungera. Det enda problemet var att man inte kunde hålla inne knapparna för att justera stolen utan fick trycka igen efter 5 sekunder.



När det var dags för boarding tog vi en kort promenad till gate 15 och lagom tills dess började prio-boarding.



Vi kom ombord och blev som vanligt av Thai hälsade på ett typiskt thailändskt och trevligt vis.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/e4a068f2ba447af3ef8c7b2383a7c92d.jpg




Vi intog våra platser och blev genast serverad Dom perignon att dricka.



Det var endast en plats ledig i first och det var min reservplats



Flyget avgick 25 min sent och så fort vi kom upp serverade man maten som bestod utav förrätt, huvudrätt och efterrätt. Vi var väldigt trötta efter en lång resa men jag valde ändå att äta alla rätter.



Jag hade valt hummer till huvudrätt men innan dess hade jag valt vegetariskt. Fick därför två samtal från Thai när jag befann mig i FCT om vilken rätt jag ville ha. Svarade hummer. De ringde sen tillbaka och frågade om vad jag ville ha på BKK-PNH eftersom att det säkert satte grillor i huvudet på dem att jag ville ha hummer på en flight och sedan vegetariskt.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/f923c52f8fd70cefa81c2b7b56e723ae.jpg




Likaså ombord frågade de om allt blivit rätt när jag valt hummer. Jag svarade ja




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/5979d80219070b08e858ee10bfb1c8f5.jpg




Flighten var ca 2 h 30 min men det serverades ingen caviar dessvärre. Kan iofs första det på så korta flighter.



Vi sov en stund och när det var dags för nedstigning gick man ut från cockpit och informerade om att det var "heavy rain and thunderstorms i Bangkok. Det blev en ganska skakig inflygning men lugnade sig ett par minuter innan vi tog i backen.



Vi var 8 i first och blev serverade och uppassade av 4 väldigt serviceinriktade flygvärdinnor.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/71ff3e5e37ecbe5c3da99b76e7fc8e97.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160611/5c8c9c6e87aacae4bc78e228e5d747c8.jpg




När vi hade taxat till gate möttes vi återigen av en kvinna med våra namn och en egen golfbil till first Class lounge. Genom security och vips så var vi där.



Min fru ville ha massage vilket hon också fick. Hon fick till och med en dubbel då jag kunde ge bort min till henne. Den unge herrn som tog emot oss kände igen oss sen i vintras och ordnade med re-acess på morgonen efter då vi skulle flyga vidare i economy till Phnom Pehn.



Vi ankom BKK 22:35 och nästa avgång var 07:55. När first Class loungen stängde 01:00 gick vi till Eva Air's lounge som var öppen till 03:30.

Sen satt vi 1 h 30 min i priority pass loungen mitt emot Evas tills Thai öppnade igen och där gick vi och la oss från 05:00 till 07:00 i vars ett vilorum.



Sedan tog vi oss vidare till Phnom Pehn med en entimmes flight som inte är så mycket att skriva om.

Trevligt och bra.
 
Stort plus i kanten för shortsen och att man inte behöver se skitnödig ut bara för att man flyger första klass 
 
8/6



Väl framme på PNH flygplats tog vi oss till visa on arrival disken och där gick det fort. Lämnade över fotografi och ansökan. Det kostade 30 dollar styck. Någonstans hade jag läst att det skulle kosta 20 dollar varpå jag fick ta ut pengar i en bankomat intill. Kom tillbaka och fick mitt pass och på en sida i det fanns mitt visum i mitt helt nya pass som numera endast pryds utav det och Jordanienstämplar.



Vi hämtade väskorna och tog oss till en taxidisk. Fick en taxi in till stan till "Patio hotel & Urban resort" där vi bokat två nätter i den s.k "sviten".

Vi blev förvånade av att alla priser var i dollar och taxin kostade 12. Det var drygt 1 mil till stan men det tog ganska lång tid.



Trafiken var helt absurd. Inga regler verkar gälla och mopederna var 1000-tals! Helt sjukt.





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/cbba6c62be6520fef3e191933abc7952.jpg




Trodde att jag sett det mesta i trafikkaos i de asiatiska storstäderna men det var ingenting mot detta. Men av någon konstig anledning flöt allt på. Alla hade samma tänk trots att bilar och mopeder många gånger körde i mötande färdriktning.



Väl framme vid hotellet var inte vårt rum klart. Vi togs om hand och blev visade till Poolen på 7:e våningen. Vädret var underbart och jag somnade direkt efter den långa resan. Efter en stund började det regna och vi tog oss ner en våning till restaurangen under tak. Mitt under middagen kom det kraftigaste skyfallet jag sett! Det bara vräkte ner, och när det var som värst blev det bara värre!




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/67639a9ad82129a0faa35b81291b2ff7.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/b4f53d29d8cf95f5acf0c94e351f79e5.jpg




Trodde jag visste vad skyfall var efter att ha varit i Filippinerna mitt i tyfonperiod, men icke! Det blåste och åskade kraftigt och trots att hotellet var byggt 2013 läckte det som ett såll.



Vi fick vårt rum och det var luftigt och fint. Runt 50 kvm med fin utsikt. Sängen var aningen hård annars inget att klaga på. Hade bokat via Rocketmiles för en bra promobonus som skulle hjälps oss att få tillräckligt med miles för en flygning mellan CHC-BNE i vinter. Priset var 1200 kr för en natt. Den andra natten, bokad via hotels kostade bara 600 kr men vad gör man inte för lite miles vi tjänar några tusen på det i slutändan ändå.



Vi la oss vid 15 och sov till 08 morgonen därpå helt färdiga.





9/6



Vi tog en tuktuk på morgonen till Choeng Ek och "the Killing Fields".

En otäck och skrämmande känsla gick igenom kroppen när vi steg in på området. Med gråten i halsen nästan hela turen så upplevde vi genom den guidade turen i våra hörlurar på svenska en fasansfull berättelse.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/24ae02c22f0cd505b054d3398ea5cb1c.jpg




Vi såg skelett och benrester spolats fram från regnet under natten. Också tygremsor från de döda från Pol Pot och de röda Khmerernas fruktansvärda massaker! Var 4:e kambodjan torterades och dödades 




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/12f069b61a4fdd6706ab1a2410534408.jpg




Pol Pot ställdes aldrig inför rätta utan dog av vad som sägs ha varit en naturlig död vid ca 84 års ålder.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/b82658de746f6d5cb318486b9768275a.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/0df23a0004a87371b7705e1b94f4181f.jpg








När vi var klara med rundturen åkte vi tuktuk tillbaka med blandade känslor. Vi kände att vi inte ville besöka S21 museet den dagen, det blev för mycket.



Åter till hotellet och där spenderade vi några timmar vid poolen och skulle senare ut på stan för att äta. Att gå 800 m var bara att glömma! Istället blev det tuk tuk till en vegetarisk restaurang "the corn" där vi åt mycket god och billig mat. Restaurangnotorna landade någonstans runt 30 dollar med förrätt att dela, huvudrätt och delad efterrätt. 2 glas öl och vin till.



På kvällen bokade vi ett flyg till Siem Reap med bassaka air vilka jag aldrig hört talas om. Vi sov tidigt och åt morgonen efter frukost innan vi begav oss till flygplatsen vid 07:00.



Väl framme checkade vi in och jag bad om exit row. Det var inga problem och planer var något mer än halvfullt. Flygtiden var beräknad till 35 min och servicen som vilken förstklassig upplevelse som helst. Strax innan landning fick vi fylla i en undersökning om hur vi upplevt flygningen. Kanske hade sin anledning



Planet; en A320-200 var lite äldre men ändå helt ok med mjuka sitsar och bra utrymme även på de andra raderna.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/51dee279aa52dff0ccfe42f11b54a50d.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/2374d1cb9265d76e7d0c1a712c6368c5.jpg








Framme i REP fick vi väskorna fort och tog en taxi för 7 dollar till vårt hotell "Somadevi Angkor Resort & Spa".



Ett ganska stort halvsunkigt hotell med dålig service men med fin pool och sköna sängar. Incheckningen tog tid men så fort vi fått rummet la vi oss vid poolen tills det mulnade på och vi fick söka skydd för regnet igen.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/0f202c45400aeef9deb5b2de0dcfe80a.jpg




Vi bokade sedan genom hotellet en dagstur till Angkor Wat-templen och fick lägga oss tidigt eftersom att CI skulle åka redan 04:45 för att köpa biljetter och få se soluppgången.



Men innan läggdags blev det ett besök på en alldeles fantastisk liten restaurang vid namn " Georges Rhumerie restaurant" som ägs och drivs av far och son från en liten ö utanför Madagaskar.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/3623e4d30fe6a3535b93c407c36a2b80.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/71e7cef7657fbe9a68e1bbc929937fcd.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/30b7385d34ce6a602dabe9f75b7f239a.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/7c80ae08f3bd5e2a1efd438758e16e62.jpg




Här fanns mycket vegetariskt, franskt och kreolskt mat med egentillverkad och smaksatt Rom man fick provsmaka.



Vid servering kom kocken själv ut med maten och pratade igenom den med alla tillbehör. En mycket gedigen och kulminarisk upplevelse.



Vi köpte med en flaska kokosnötsrom med hem som kul minne.



Sedan gick vi och la oss efter en lång och het dag.
 
Nu tror jag att jag blandat ihop datumen en aning så jag skriver inte med dem i detta inlägg:



På morgonen gick vi upp vid 04:00 eftersom att tuk-tuken skulle ta oss till tempelområdena 04:45.



Vi hade bokat kvällen innan och fick betala 22$ för vår chaufför. Vi fick med oss två frukostlådor från hotellet.



Angkor wat ligger inte särskilt långt i från centrum i Siem Reap utan det tar ungefär 20-25 min med lite trafik att ta sig dit. Vi var först tvungna att åka till ett ställe och köpa biljetter. Man kunde välja mellan 1, 3 och 7-dagars biljetter. Vi valde 1 dag bara.

Till biljettkassorna var det lång kö men det gick fort. Det kostade 20$ styck och man blev fotograferad och fick ett dagspass i form av en liten id-sida som i passet.



När vi fått våra biljetter satte vi fart mot Angkor Wat för att hinna se soluppgången. Vi ankom i tid och väntade och väntade och jag filmade med time-elapse men det blev inget bra eftersom att det var för molnigt.




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/7f654584934b706eeeef61753421df6b.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/0a52b3ed34d723a8e3ee90c34bd7ac5f.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/da845d34d4c1b9e187cd10d452937d34.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/f9758aa0633a662854a110f54d2d23a3.jpg






Vi vandrade omkring en stund och när vi var nöjda så gick vi tillbaka till vår chaufför som körde oss till nästa tempel. Så höll det på i några timmar tills vi till slut valde att åka tillbaka till hotellet. Vi såg templet där delar av filmen Thomb Raider spelades in.







Det var häftigt att se världens största religiösa plats. Baksidan av myntet är alla fattiga människor i synnerhet barn som går runt på området och säljer soveunirer, de borde ju vara i skolan i stället. Tyvärr ser det ju ut så bakom alla drinkar, pool och förstaklass-bilder.



Vi försöker att inte ge några pengar till dem utan väljer istället att hjälpa via hjälporganisationer osv för att de skall gagna dem på rätt sätt.



När vi kom tillbaka till hotellet hängde vi vid poolen i några timmar innan det återigen började spöregna. Efter en kort vilopaus på rummet gick vi senare ut på stan för att äta. Vi hade kollat upp en bra restaurang på trip advisor men den var tyvärr full när vi kom. Istället gick vi tvärs över gatan till ett annat mysigt ställe och tur var väl det för där beställde vi in jätte god mat och blev serverade och uppassade av otroligt vänlig personal.



Managern; en ung herre 26 år gammal vid namn Buntheoun kom till vårt bord för att se att vi var nöjda. Han var väldigt pratglad, lika så vi.



Vi pratade i närmre en timme och han berättade om hur det var att leva och bo i ett land som Kambodja. Hur systemet såg ut och hur klyftor och klasskillnaderna mellan folket såg ut.



Han var utbildad ekonom men hade svårt att få jobb. Ursprungligen kom han från Siem Reap men hade spenderat många år i Phnom Pehn för studier och annat.



Han berättade att han startat ett välgörenhetsprojekt "give small causes huge help" och hur han genom det tillsammans med övriga medlemmar samlade in bidrag för att finansiera att pojkar och flickor kunde ha råd att gå klart sin utbildning.



Restaurangen hade också anställda som till skillnad från andra restauranger i landet inte gav de anställda provlöner. Istället fick de fullt betalt och engelskakurser betalda för att motivera dem till framtids studier/arbete etc.



Efter en trevlig pratstund promenerade vi hemåt och min fru ville ha en massage på vägen. Jag köpte med en öl och drack den medan hon fick massage.



Kvinnan som masserade var också väldigt trevlig och pratglad. Hon hette Pran och berättade om lönen, arbetsförhållandena osv. Hon hade en 3 årig son som hon sällan träffade eftersom att sonen bodde med sin mormor i en stad längre bort medan Pran jobbade. Två dagar ledigt per månad och en lön på mellan 60-80$ per månad var tufft för henne. Hon hade också skadat synen och hade svårt att se.



Vi dricksade ordentligt och hon visste inte vart hon skulle ta vägen så glad som hon blev. Hon kramade min fru och bugade säkert 10 gånger. Det var fint att se henne så glad.



När vi kom hem sedan fick min fru en idé. Hon beskrev managern på restaurangen och hans projekt, likaså Prans historia och delade det på sin Facebook.



Här är inlägget i sin helhet:





"FAMILJ & VÄNNER!!



VI BEHÖVER ER HJÄLP. SWISHA 10KR TILL XXXXXXXXXX.



Vi befinner oss nu på en underbar semester i KAMBODJA. Men som (nästan) alltid när man reser finns en baksida som inte syns på våra härliga sol, poolhäng och drink bilder.



Kambodja har på bara några dar charmat oss totalt och dess invånare likaså. Dessvärre är en inte helt ovanlig syn barn som går runt och ber om pengar eller säljer souvenirer. Barn som enligt oss borde gå i skolan. Dilemmat blir ska man ge eller inte? Vi vill gärna göra det...men inte direkt till barnen då vi inte vill uppmuntra dem eller rättare sagt deras vårdnadshavare att fortsätta låta barnen jobba utan istället ska de gå i skolan.



Efter att ha kommit i kontakt med en kille som heter Theoun bestämde vi oss för att medverka i hans välgörenhetsprojekt: "Att skänka pengar till fattiga skolbarn så de kan gå klart sin utbildning". Vi har också kommit i kontakt med en ensamstående mamma som vi gärna skulle vilja hjälpa ytterligare så hon har råd att betala skolavgifter till sin son.



Nu ber vi er alla om en tia vardera. Swishat till nr XXXXXXXXX. Tro mig .. den tian kommer troligtvis inte märkas i din plånbok men vara så uppskattad i deras."







Döm av vår förvåning när vi vaknade på morgonen och hade fått swish från många vänner till en summa av 2000 kr!! Helt fantastiskt !



Vi bad om en tia men många valde att bidra med mer, tack alla!! Vissa bidrag var så stora som 300kr, 200kr 100kr osv.



Vi bestämde träff med Buntheoun via Facebook och talade om att vi ville ge ett bidrag. Han mötte upp på restaurangen och trodde inte sina ögon när han öppnade kuvertet och såg att det låg 150$ dollar där i.



Han dokumenterade allt och bokförde. Sedan la han ut det i sin grupp på Facebook och vilken glädje det blev bland medlemmarna. De var så tacksamma! Vi blev så glada för hur vi tillsammans med alla givmilda och omtänksamma vänner hemma i Sverige kunde bidra till dem.



På vägen hem gick vi förbi salongen där Pran jobbade, hon var inte där. Vi gick för att äta lunch och kom tillbaka någon timme senare och då var hon på plats. Vi tog med henne ut en stund från salongen och berättade för henne att vi ville ge henne ett bidrag och hjälp för att hennes son skulle kunna gå i skolan. Hon blev så rörd och kramade om oss och började nästan gråta. I kuvertet hon fick fanns 50$. Nästan lika mycket som hennes månadslön.



Vi sa hej då till henne och hon önskade oss all lycka och gott på vår resa och i våra liv. Det kändes härligt att få en sådan fin reaktion tillbaka




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/edb61fad93a4a2306dc697692b9a0f1d.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/315343f8922aa80152b256af6a39c665.jpg




Senare under dagen fick vi fler swish-betalningar och tänker skänka dem med på vår resa till de som behöver. Om någon vet någon organisation eller liknande får ni gärna tipsa.



Vi har bankkonto till Buntheoun och hans organisation och tänker att om vi inte kommer på något annat så får de resten också.



Känner ni för att bidra med en slant, en tia eller så är ni mer än välkomna att skicka ett PM så kan jag vidarebefordra swishnummer. Postar så klart här i tråden så att ni får se att pengarna kommer till rätta. Givetvis är det frivilligt och ni får göra precis som ni vill.



Sitter på planet (ingen wi-fi, antecknade bara) mellan REP - KOS nu i en ATR på rad 1 och ska strax gå ner för landning. Det drog in ett riktigt åskoväder precis när vi skulle lyfta men det har varit en lugn och behaglig flygning.


//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/3a561a69433f8dac5c2b63d0c716dfac.jpg





//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/0dcc322b259ba98a7add020d811e4afe.jpg




Vi ska stanna ( som vi vet nu) en natt i Sihanoukville och tänkte sedan ta oss till Koh Rong. Ni som varit där får gärna tipsa lite vart man ska bo osv.



Såg att det fanns en ö "Phu Quoc" som tillhör Vietnam inte så långt söder om oss. Någon som varit där?




//uploads.tapatalk-cdn.com/20160612/bf0c833e000b879cef824f37f5b19001.jpg
 
Bra rapporterat och fin gest att samla ihop lite pengar. Ett tips vad gäller bortglömda datum är att kolla tid/datum på bilder man tar. Så brukar iallafall jag göra när det ska dokumenteras. Du får ju telefonens tidszon på bilden så borde vara lätt.
 
Kom för 2 veckor sedan hem från 9 nätter på Phu Quoc. Trevligt och fint men vi hade dåligt väder. Resorten La Veranda bodde vi på. Det var ett bra hotell.
 
Hoppas ni åker till Sihanoukville och besöker Small Hotel som drivs av en svensk Henrik Olsson sedan runt 20 år. Han driver även GoodWillskolan i Sihanoukville som är en skola för fattiga barn. Rekommenderas starkt. Ska dit till jul och hälsa på alla vänner som vi träffat där under åren. De behöver alltid ett bidrag till skolan och det arbetet de utför där.
 
Back
Top