Då var det dags igen, Sofia ger sig av öster ut igen. Jag säger ”som vanligt”, alla andra säger ”aaahhhh, Indonesien nu mitt i vintern?!”. Så är det ibland.
Det gamla i den här resan har ni säkert listat ut redan, det nya är att jag för en gångs skull inte reser med Qatar Airways utan valde att hoppa på Emirates erbjudande från BC-festen. Det som lockade mest var, förutom att prova ännu ett gulfbolag, att bli hämtad utanför dörren i en fräsig bil och slippa tvinga syrran att köra mig som vanligt.
En dykresa kräver, som några av er vet, en väldigt stor mängd prylar. Och när man sen går och köper en systemkamera med undervattenshus och alla tillbehör, ja då blir det tusen prylar till att packa. Jag har hållit på i en vecka! Trots detta så infann sig ändå känslan på väg till Arlanda i den tjusiga bilen från Freys Hyrverk: jag har glömt nåt viktigt! Än så länge har jag inte kommit på något viktigare än att jag glömt läppmoj.
Det totala packningskaoset som rått hemma...hur mycket behöver man ha med sig? Svar: mycket!
En trevlig och pratglad ung kvinna körde mig till Arlanda i en Saab av nån häftig modell. Jag är inte mycket för bilar så men den va fin  Hon hade många historier om evenemang hon kört på och jag förgyllde konversationen med spårvagnsincidenter. Sämre resor till ARN har man haft!
Incheckningen gick smidigt men var inget särskilt, killen gjorde sitt jobb och välkomnade mig till loungen. Det var ingen som helst kö i passkontrollen och det var bara att gå fram till den trevlige och ganska snygga killen och när jag räcker fram passet så får jag en riktigt jäkla stöt av metallplattan och svär högt. Han skrattade gott, haha. Tur att man kan roa någon i alla fall.
Som ni säkert redan vet så använder Emirates Stockholm Arlanda Lounge som liksom ligger ovanpå Menzies Executive Lounge. Det var ganska mycket folk i loungen men jag ockuperade snabbt en soffa och tog mig ett glas vin och bad loungevärdinnan, som var ensam stackarn, om en våffla. Det fixade hon snabbt och elegant. Det jag gillade särskilt var att vinerna i loungen var ekologiska och på flaska. I övrigt så fanns bara öl och mackor samt snacks och en Nespressomaskin, ingen sprit stod framme.
Efter utrop så gav jag mig iväg mot gaten och kom fram lagom för att mer eller mindre gå direkt ombord.
Det var ganska hektiskt ombord och besättningen var i full gång med att få planet i ordning och var inte särskilt välkomnande. I stolen fanns en filt och kudde samt ett kit med strumpor och ögonmask. Ingen necessär eller pyjamas. Det tog ganska lång tid innan någon kom och välkomnade och erbjöd dryck. Jag kikade ut genom fönstret och där stod minsann QRs 787 i all sin glans. Det var inte utan att jag längtade dit :/ Mitt första intryck av Emirates var inte det bästa. Kabinen kändes trång och överlastad med sin 2-3-2 sittning. Det verkade vara en hel del op-ups och businessclasskabinen var nästan full, endast några få säten var lediga. Ekonomiklass såg helt full ut när jag kikade in där.
Det är ju inte utan att man saknar den excellenta service och kabin som QR bjuder på. Det ÄR skillnad mellan 1-2-1 och 2-3-2...
Intrycket av fullt och trångt visade sig vara rätt korrekt. Personalen hade svårt att hinna med i servicen. Det tog lång tid innan take off drinkarna kom ut efter den sena av gången (de höll på och avisa i evigheter och sen var det nåt med lasten som tog tid, push back ca 35 minuter efter utsatt avgångstid 13:30). De tog även matbeställningarna redan på marken. Tyvärr plockade de undan glasen ganska tidigt så man fick ingen påfyllning medan man väntade.
Genomgående var intrycket tyvärr inte så positivt, personalen bad en att själv ta fram bordet så att de kunde lägga på duken osv. Det som andra här på BC.se varnat för var den bristande vinserveringen och oh yes, jag vet inte hur dom tänkte faktiskt. Maten kom. Men inte vinet. De frågade om man ville ha vin till maten och jag sa ja så det stod ett glas på brickan. Det tog ca 20 minuter innan de kom en flygvärdinna med en vinkorg. Hon hade dock bara rött och jag ville ha vitt. 5 minuters väntan till. Hur tänker dom? Personligen tror jag att de helt enkelt inte hinner med, det är massor med folk i kabinen. Tråkigt dock.
Rökt kött med tillbehör. Riktigt gott! Särskilt när vinet kom...
En jämförelse mellan QR och EK, QR leder med hästlängder. Maten var helt ok, förrätten var toppen och passade bra ihop med vinet. Varmrätten kom snabbt och jag bad att få prova båda rödvinerna och kände mig smart, haha!
Båda var goda men Pinot Noiren var överlägsen, ett riktigt bra vin.
Men ändå, nää. Säger jag. Givetvis är det ett i-landsproblem av rang men det är inte det som är poängen i det här sammanhanget. Faktiskt.
Hur som helst, därefter kändes det som att personalen fick mer tid och servicen blev mer uppmärksam och avslappnad men de var fortfarande tämligen opersonliga. Jag upplevde att min stolsgranne med titeln ”doktor” fick mer uppmärksamhet än jag. Grannen är förvisso en trevlig dam från Australien med en massa roliga saker att säga. Först trodde jag dock att hon var en klassisk op-up med en pengaficka runt halsen och så. Well, ibland ställs ens fördomar på huvudet!
Till desserten och kaffet bad jag om en Glenfiddich Single malt men den kom tyvärr aldrig och jag orkade inte bråka.
Hur som helst hann jag kolla på Bridget Jones’ Diary och Den Lilla Sjöjunfrun. Just den senare filmen kändes ju såklart lite extra aktuell med tanke på vad jag ska göra på min semester. Min syrra flög ekonomi med Emirates för några veckor sen och såg också Den Lilla Sjöjungfrun. Hon tipsade mig om den och eftersom det verkligen är en favorit fick jag verkligen låta bli att sjunga med i låtarna. Syster hade gjort det och barnen (tonåringarna) hade skämts järnet. Förvarnade dock min granne om vad som kunde ske men hon sa att hon inte skulle märka något eftersom hon hade hörlurarna på 
Ok, jag tog två bilder men lyckades tydligen radera den som INTE hade en reflex i sig, åh well. Ni fattar vad jag menar
Nu dricker jag portvin och kollar på Återträffen. Ostbrickan var slut så jag försöker göra det bästa av vinet  Återträffen är helt klart en film som berör och får en att fundera på hur man själv var under skoltiden…
Bytte dock sen den deprimerande eftertanken mot manlig fägring med ett par avsnitt av Arrow. Det är nåt visst med snygga unga män som vill rädda världlen, after all.
Min stolsgranne, den australiensiska tanten, vaknade till liv igen och kollade även hon på Bridget Jones. Mitt i filmen kom dock ett PA announcement och sen fick hon kolla på en annan film. Väldigt märkligt. Vi behövde båda mer dricka efter det 
Vi kom också överens om att besättningen inte var särskilt artiga. Man kan säga samma sak på många olika sätt och de som serverade på vår rad valde genomgående det dåliga. Varken svenskar eller australiensare är kända för att linda in saker men vi kände båda att saker kunde framfösts på annat sätt. Tråkigt. Kanske hade andra gången en trevligare upplevelse?
Vem var det som skrev nåt om knapphål på servetterna? Emirates har också det
Så ja, nu sitter jag i en av loungerna i Dubai, det är mitt i natten så fortsättning följer helt enkelt. Natti natti!
Det gamla i den här resan har ni säkert listat ut redan, det nya är att jag för en gångs skull inte reser med Qatar Airways utan valde att hoppa på Emirates erbjudande från BC-festen. Det som lockade mest var, förutom att prova ännu ett gulfbolag, att bli hämtad utanför dörren i en fräsig bil och slippa tvinga syrran att köra mig som vanligt.
En dykresa kräver, som några av er vet, en väldigt stor mängd prylar. Och när man sen går och köper en systemkamera med undervattenshus och alla tillbehör, ja då blir det tusen prylar till att packa. Jag har hållit på i en vecka! Trots detta så infann sig ändå känslan på väg till Arlanda i den tjusiga bilen från Freys Hyrverk: jag har glömt nåt viktigt! Än så länge har jag inte kommit på något viktigare än att jag glömt läppmoj.
Det totala packningskaoset som rått hemma...hur mycket behöver man ha med sig? Svar: mycket!
En trevlig och pratglad ung kvinna körde mig till Arlanda i en Saab av nån häftig modell. Jag är inte mycket för bilar så men den va fin  Hon hade många historier om evenemang hon kört på och jag förgyllde konversationen med spårvagnsincidenter. Sämre resor till ARN har man haft!
Incheckningen gick smidigt men var inget särskilt, killen gjorde sitt jobb och välkomnade mig till loungen. Det var ingen som helst kö i passkontrollen och det var bara att gå fram till den trevlige och ganska snygga killen och när jag räcker fram passet så får jag en riktigt jäkla stöt av metallplattan och svär högt. Han skrattade gott, haha. Tur att man kan roa någon i alla fall.
Som ni säkert redan vet så använder Emirates Stockholm Arlanda Lounge som liksom ligger ovanpå Menzies Executive Lounge. Det var ganska mycket folk i loungen men jag ockuperade snabbt en soffa och tog mig ett glas vin och bad loungevärdinnan, som var ensam stackarn, om en våffla. Det fixade hon snabbt och elegant. Det jag gillade särskilt var att vinerna i loungen var ekologiska och på flaska. I övrigt så fanns bara öl och mackor samt snacks och en Nespressomaskin, ingen sprit stod framme.
Efter utrop så gav jag mig iväg mot gaten och kom fram lagom för att mer eller mindre gå direkt ombord.
Det var ganska hektiskt ombord och besättningen var i full gång med att få planet i ordning och var inte särskilt välkomnande. I stolen fanns en filt och kudde samt ett kit med strumpor och ögonmask. Ingen necessär eller pyjamas. Det tog ganska lång tid innan någon kom och välkomnade och erbjöd dryck. Jag kikade ut genom fönstret och där stod minsann QRs 787 i all sin glans. Det var inte utan att jag längtade dit :/ Mitt första intryck av Emirates var inte det bästa. Kabinen kändes trång och överlastad med sin 2-3-2 sittning. Det verkade vara en hel del op-ups och businessclasskabinen var nästan full, endast några få säten var lediga. Ekonomiklass såg helt full ut när jag kikade in där.
Det är ju inte utan att man saknar den excellenta service och kabin som QR bjuder på. Det ÄR skillnad mellan 1-2-1 och 2-3-2...
Intrycket av fullt och trångt visade sig vara rätt korrekt. Personalen hade svårt att hinna med i servicen. Det tog lång tid innan take off drinkarna kom ut efter den sena av gången (de höll på och avisa i evigheter och sen var det nåt med lasten som tog tid, push back ca 35 minuter efter utsatt avgångstid 13:30). De tog även matbeställningarna redan på marken. Tyvärr plockade de undan glasen ganska tidigt så man fick ingen påfyllning medan man väntade.
Genomgående var intrycket tyvärr inte så positivt, personalen bad en att själv ta fram bordet så att de kunde lägga på duken osv. Det som andra här på BC.se varnat för var den bristande vinserveringen och oh yes, jag vet inte hur dom tänkte faktiskt. Maten kom. Men inte vinet. De frågade om man ville ha vin till maten och jag sa ja så det stod ett glas på brickan. Det tog ca 20 minuter innan de kom en flygvärdinna med en vinkorg. Hon hade dock bara rött och jag ville ha vitt. 5 minuters väntan till. Hur tänker dom? Personligen tror jag att de helt enkelt inte hinner med, det är massor med folk i kabinen. Tråkigt dock.
Rökt kött med tillbehör. Riktigt gott! Särskilt när vinet kom...
En jämförelse mellan QR och EK, QR leder med hästlängder. Maten var helt ok, förrätten var toppen och passade bra ihop med vinet. Varmrätten kom snabbt och jag bad att få prova båda rödvinerna och kände mig smart, haha!
Båda var goda men Pinot Noiren var överlägsen, ett riktigt bra vin.
Men ändå, nää. Säger jag. Givetvis är det ett i-landsproblem av rang men det är inte det som är poängen i det här sammanhanget. Faktiskt.
Hur som helst, därefter kändes det som att personalen fick mer tid och servicen blev mer uppmärksam och avslappnad men de var fortfarande tämligen opersonliga. Jag upplevde att min stolsgranne med titeln ”doktor” fick mer uppmärksamhet än jag. Grannen är förvisso en trevlig dam från Australien med en massa roliga saker att säga. Först trodde jag dock att hon var en klassisk op-up med en pengaficka runt halsen och så. Well, ibland ställs ens fördomar på huvudet!
Till desserten och kaffet bad jag om en Glenfiddich Single malt men den kom tyvärr aldrig och jag orkade inte bråka.
Hur som helst hann jag kolla på Bridget Jones’ Diary och Den Lilla Sjöjunfrun. Just den senare filmen kändes ju såklart lite extra aktuell med tanke på vad jag ska göra på min semester. Min syrra flög ekonomi med Emirates för några veckor sen och såg också Den Lilla Sjöjungfrun. Hon tipsade mig om den och eftersom det verkligen är en favorit fick jag verkligen låta bli att sjunga med i låtarna. Syster hade gjort det och barnen (tonåringarna) hade skämts järnet. Förvarnade dock min granne om vad som kunde ske men hon sa att hon inte skulle märka något eftersom hon hade hörlurarna på 
Ok, jag tog två bilder men lyckades tydligen radera den som INTE hade en reflex i sig, åh well. Ni fattar vad jag menar
Nu dricker jag portvin och kollar på Återträffen. Ostbrickan var slut så jag försöker göra det bästa av vinet  Återträffen är helt klart en film som berör och får en att fundera på hur man själv var under skoltiden…
Bytte dock sen den deprimerande eftertanken mot manlig fägring med ett par avsnitt av Arrow. Det är nåt visst med snygga unga män som vill rädda världlen, after all.
Min stolsgranne, den australiensiska tanten, vaknade till liv igen och kollade även hon på Bridget Jones. Mitt i filmen kom dock ett PA announcement och sen fick hon kolla på en annan film. Väldigt märkligt. Vi behövde båda mer dricka efter det 
Vi kom också överens om att besättningen inte var särskilt artiga. Man kan säga samma sak på många olika sätt och de som serverade på vår rad valde genomgående det dåliga. Varken svenskar eller australiensare är kända för att linda in saker men vi kände båda att saker kunde framfösts på annat sätt. Tråkigt. Kanske hade andra gången en trevligare upplevelse?
Vem var det som skrev nåt om knapphål på servetterna? Emirates har också det
Så ja, nu sitter jag i en av loungerna i Dubai, det är mitt i natten så fortsättning följer helt enkelt. Natti natti!