Er mest skrämmande upplevelse/värsta incident

En incident då jag var 18 år gammal och flög hem till Stockholm från New York (alltså ca 15-16 år sedan).

Kommer inte ihåg varken bolag eller typ av flyg men det hela började rätt så knasigt med en kapten som inte ingav vidare trygghet när han med pratade med passagerarna.

Allt i från harklingar och hostningar i mikrofonen då han pratade med oss passagerare, till ett flertal rundgångar och sedan glömde han stänga av mikrofonen och fortsatte prata med sina kollegor, kändes väldigt oseriöst alltihop.

Sedan en stund efter start från New York, om jag minns rätt hade vi precis kommit ut över Atlanten så störtdök planet, allt som låg löst hamnade i taket, folk skrek och det varade så pass lång tid så man verkligen funderade vad som pågick om om detta var slutet.



Kort därefter då det lugnat sig lite hörde vi vår lite underliga kapten som med en harkling pratade lite osammanhängande om att ett kollisionsvarningssystem hade gett utslag och tvingat ner planet.

Han trodde istället att det var fel på systemet och vi inte borde vara oroliga och sen fortsatte vi vidare ut över atlanten och hemåt med ett kanske ej fungerade system och en inte så förtroendeingivande kapen.



Utvecklade flygrädsla i samband med denna incident som varade i ca 7-8 år.
 
2010, påväg från LAX till London när vi över atlanten drabbas av någon jävla turbulens. Flygvärdinnor slog i golvet, matvagnen ramlade på golvet, lyset gick för en kort stund. För en kort stund trodde jag att vi skulle dö. Den är fruktansvärd den känslan, när man inser att man kommer att dö. Efter den incidenten har jag alltid varit känslig för turbulens. Vilken påverkan negativa upplevelser kan ha på en människa.



2010 - Boarding CPH till london. Vi får information om att en kvinna kommit in i planet, lämnat en väska och sedan gått av planet igen. Man ville inte flyga, helt rätt. Man sökte efter henne men hittade henne inte. 1 timme, senare kunde vi åka. Väskan var ofarlig.
 
Kanske hör denna hemma under rubriken "värsta incident man nästan varit med om". I slutet av November 2004 hade jag just börjat jobba i Shanghai men tillbringade mesta tiden uppe i inre mongoliet hos kund. Dagen innnan jag skulle flyga hem från Baotou ringde kunden och ville att vi skulle till en anläggning i Hohot för drifttagning. Så istället för morgonflyget från Baotou flög jag samma tid från Hohot tillbaka till Shanghai. Bara minuter efter take off kraschade China Eastern MU5210 från Baotou rakt ner i en frusen sjö och samtliga ombord dog. Eftersom flygen hade samma ankomsttid till Shanghai hade jag inte meddelat min fru att jag reste från Hohot så hon hade en inte så trevlig morgon i innan jag ringde hem efter landning i Shanghai. Jag har fortfarande MU5210 biljetten liggande nånstans......
 
Lyckligtvis ingen major incident, det värsta är nog en väldigt skakig landning i Ängelholm och en aningen mindre skakig i Malmö, inget speciellt men säkert något vissa kan uppleva som obehagligt. Jag har varit förskonad fulväder på långflygningar än så länge, eller så sover jag för bra =}
 
Upptäckte denna tråden först idag, intressant läsning.



Kommer på två episoder men finns säkert fler om jag tänker efter.



Först en flygning med Skyways för många år sedan. Ska flyga hem från Stockholm en vacker vinterdag, det är strålande sol när min kollega ringer och undrar om vi kommer att kunna flyga då det råder full snöstorm hemma. Vi lyfter utan problem men ungefär halvvägs kommer styrman i högtalarna och meddelar att han varit i kontakt med meteorologen på vår destination, det ska tydligen bli en "stökig inflygning"...

Han meddelar även att Sverige ligger under med 1-2 mot Tjeckien i hockeyn.



Ingen underdrift, det där med "stökig inflygning", jag kunde se hela banan från min fönsterplats ända fram till strax före sättning. Folk tryckte upp väskor och ytterplagg mot kabinväggen för att inte slå i huvudet. När vi taxat fram till plattan och står helt still kommer styrman i högtalaren igen: "Jag har två glada nyheter, Sverige har kvitterat 2-2 mot Tjeckien.... OCH VI HAR LANDAT!



Andra tillfället var ORD-CPH. Clear Air Turbulence över Grönland, helt utan förvarning for jag upp och slog i overhead bin med huvud och axel. När jag dunsat ner i stolen igen och famlade efter bältet hördes ett hysteriskt klickande i hela kabinen. Därefter följde ca 15 minuters extrem turbulens, såg bl a ett barn svävande flera decimeter över sin basin i vad som verkade vara en sekund eler två, pappan knäppte då loss sig och plockade upp barnet i knät istället. Luktade starkt av uppstötningar i hela kabin och en ung kvinna bakom mig skrek oavbrutet under hela tiden det pågick (uppenbarligen hade hon mycket att leva för).



När vi närmade oss CPH gick man ut i högtalarna och upplyste om att SAS erbjöd debriefing efter ankomst, ett kristeam fanns redan på plats. T om kabinpersonalen såg skärrade ut när vi klev av planet.
 
Fy f-n vilken läskig tråd, läser man för mycket här kan man säkert utveckla någon slags flygfobi 
 
Inser nu att det kanske var ett osmakligt skämt i mitt inlägg ovan när det är taget ur sitt sammanhang, det är en referens till amerikanske stå-upp komikern Ron White.



Han har en monolog om när han flyger från Flagstaff i ett plan som han liknar vid "a chewing gum with wings".

De tappar oljetryck i en motor och tvingas vända, en medpassagerare "is losing his mind" och Ron konstaterar torrt "apparently, he had a lot to live for. I had been drinking since lunch so I didn´t care"



Sen ropar han fram till cockpit "hit something hard, I don´t wanna limp away from this wreck".



Som sagt, lite osmakligt kanske i dessa tider, ber om överseende med det.



Kanske ämne för en ny tråd "saker man inte bör skämta om på ett flygplan"

Jag har gjort det misstaget en gång, sådär kollegor emellan efter ett par öl, men tyvärr avlyssnades det av en tjej som uppenbart var ordentligt flygrädd. Hon började gråta och jag har aldrig känt mig så dum, någonsin. Kommer aldrig göra om det.
 
Flygresa mellan New York och Washington 1997 på United Propellerplan. Full rökuteckling i kabinen snabb nödlandning utanför flygplatsen där ambulanser och brandmän väntade. Många fick syre. Fick slänga alla mina kläder då lukten av bränd olja aldrig försvann. Piloterna var fullt upptagna med att kontrollera planet och sa ingenting till oss passagerare under nedgången. Trodde jag skulle dö. Har sedan dess aldrig flyget propellerplan igen.



Fick flyga Delta ,en 737, om jag minns rätt, istället hem. Där snäll CA flyttade upp mig till första klass och satt bredvid mig under take off och höll mig i handen (gissar att han bröt protokoll där). Dagen efter ringde han mig på jobbet och frågade hur jag mådde. Japp, var bara 24 år och snygg då.
 
Jag skulle flyga en DH1 Beaver från Smithers i BC till Upper Skeena. Det blev dock så dåligt väder att vi behövde vända och landa på en sjö (bränslet räckte inte för att flyga tillbaka till Smithers) sedan övernatta i en stuga (som piloten kände någon som hade) tills nästa dag då någon kom ut med bränsle i dunkar.
 
Skyraider skrev:Jag skulle flyga en DH1 Beaver från Smithers i BC till Upper Skeena. Det blev dock så dåligt väder att vi behövde vända och landa på en sjö (bränslet räckte inte för att flyga tillbaka till Smithers) sedan övernatta i en stuga (som piloten kände någon som hade) tills nästa dag då någon kom ut med bränsle i dunkar.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Ahh, flygäventyr.... 
 
Under en flygning med Air Baltic's Fokker 50 år 2009 mellan ARN-RIX var planet utsatt för extremt stark turbulens under hela flygresan. Det var en mycket dålig upplevelse...
 
Mina "värsta" bleknar vid jämförelsen med många av de som ni skrivit om; men detta är ju en högst personlig händelse och kan vara jobbig även i mindre skala



* Landning i Lissabon för 2 år sedan med SAS. Extrema kastvindar som gjorde att det kändes som en jätte grep tag i planet och skakade det under landning. Blek om nosen blev de flesta, jag också. Men ner kom vi även om det kändes som att vi landade på tvären.



* Förra vintern när vi startade från Changi med Singapore. Efter 10 min hörde jag en serie "smällar" som fortsatte i minst 5 minuter. Jag var övertygad om att någon lastlucka eller liknande hade öppnats och blev nojjig. Slutade dock innan jag han slå larm och göra mig själv till ett åtlöje.
 
Mina värsta hade jag troligtvis inte upplevt som så farliga idag, men då de hände var jag lite mindre erfaren så de har etsat sig fast i minnet.



Den första incidenten inträffade 1990 när jag skulle flyga med gamla TWA från New York (minns inte flygplatsen, men troligtvis JFK?) till Köpenhamn. När vi tog fart på startbanan så saktade vi in utan förvarning efter halva sträckan. Vi fortsatte att rulla och vände tillbaka för att starta igen. Detta upprepades ytterligare en gång.



När vi rullade tillbaka för tredje gången sa kaptenen att vi var tvungna att låta en tekniker titta på planet eftersom motorn stängdes av när den kom upp i varv. Det tog teknikern 1,5 timme och alla passagerarna satt kvar ombord under tiden. När vi till slut gav oss av tog det flera timmar innan oron släppte hos mig och flera av mina medpassagerare. Men det gick ju bra.



Den andra incidenten är inte fullt så gammal. Det måste vara för ungefär 8 år sedan då jag flög med British Airways från Hongkong till London. Då drabbades vi av fantastiskt kraftig turbulens som höll i sig i drygt en timme. Det som spädde på obehaget, för mig och alla runtomkring, var att tjejen i det unga paret som satt bredvid mig fick enorm panik med tårar, skrik, gråt, ja hela känsloregistret.



Det tog lite tid innan hon kom till ro även efter att turbulensen upphört. Men även detta blev ju bra till slut. 
 
Har två händelser som jag upplevde som väldigt otäcka.



- Flög LAX -> CDG med AF i en A380. Satt och sov i ekonomi när jag vaknar av att jag hör piloten säga "we are about to do an emergency landing". Jag tittar på skärmen framför mig och ser att vi är ute över atlanten. Blir otroligt rädd i några sekunder och tänker "nu dör jag", tills piloten pratar vidare och säger att vi skall landa på Shannon Island då en passagerare har fått ett missfall. Konspiratorisk som jag är tänker jag att det knappast går att landa en A380 på någon liten irländsk ö jag knappt har hört talas om, då Schiphol inte kan ta emot A380 för att broarna mellan landningsbanorna och terminalen inte håller. Men men, allt gick bra, vi landade, tankade och drog vidare till CDG.



- Flög GOT - VIE en Embraer något. Det stormade rejält, jag hade fönsterplats. Jag ser hela landningsbanan i mitt fönster tills vi är uppskattningsvis 10min från marken, då vrids planet upp för att studsa fram på landningsbanan, ett hjul i taget ett antal gånger tills vi landar säkert. Säkert löjligt att tycka att det var otäckt, men det tyckte jag!



Tycker generellt att turbulens är obehagligt. Upplever också att jag blir mer flygrädd ju mer jag flyger. Knepigt.
 
Värsta upplevelsen är en resa mellan Raleigh och Washington i en SAAB 340. Otroligt mycket turbulens och vi flög på låg höjd. Till och med flygvärdinnan såg ut att vara nära tårar och såg mycket lättad ut när vi hade landat. Skrämmande upplevelse ja, men troligen var det långt ifrån farligt.



En annan gång man blev lite uppskrämd var vid en resa från Milano till Stockholm. Piloten ropade ut att "Vi skall göra ett försök att starta innan dimman kommer". Allt gick bra och han meddelade senare att vi blev sista flyg ut innan de stängde. Milanos flygplatser är väl kända för att det snabbt kan komma in dimma ibland.



Några störtbombar landningar med ryska och ungerska fd stridspiloter har kännts i magen.



En annan upplevlse hade jag när jag jobbade som lastar vid skogsgödsling med helikoptrar. Vi skulle också markera gränserna för skogsskiftena och det skedde med hjälp av stålringar med långa vita plastband som placerades i trädtoppar från helikoptern. Sidodörren monterades bort och sen satt man lite på stolen men med fötterna ute på meden. Säkerhetsbältaet användes men som extra säkerhet om det skulle öppna sig användes ett rep som knöts fast kring midjan och andra änden inne i hytten. Det var ömsom lågflygningar där vi slog i trädtoppar till snabba stigningar och vändningar. Man undrar ju hur lång tid man överlevt om man ramlat ut och hängt i ett rep.

Vid lastning stod man med den hovrande helikoptern en halv meter över sig, men man hade ju hjälm på sig om den skulle ramla ner!

Men det här var på den tiden när var ung och dum och HSE inte hade uppfunnits.
 
hg1980 skrev:Tycker generellt att turbulens är obehagligt. Upplever också att jag blir mer flygrädd ju mer jag flyger. Knepigt.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Har hört det av många faktiskt. En bekant hade en teori om att det beror mer på stigande ålder, man känner sig mer dödlig ju äldre man blir.



Själv är jag absolut inte flygrädd, men har på senare tid kommit på mig själv med att vara lite spänd vid starter i dåligt väder. Tror att det började komma i samband med att jag fick mitt första barn.
 
Ganskaanonym skrev:Har hört det av många faktiskt. En bekant hade en teori om att det beror mer på stigande ålder, man känner sig mer dödlig ju äldre man blir.Själv är jag absolut inte flygrädd, men har på senare tid kommit på mig själv med att vara lite spänd vid starter i dåligt väder. Tror att det började komma i samband med att jag fick mitt första barn.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Det ligger nog en poäng i det där. Intressant.. är ett kontrollfreak av rang vilket knappat gör det hela bättre.



Upplever dock att amerikanska piloter har en tendens att skrämma upp mig mer än t ex nordiska eller brittiska. Jag litar fullt på amerikanska piloter och de stora amerikanska bolagen, inte det, men de är så himla trigger happy på bälteslampan. Har dessutom många gånger varit med om att piloten helt utan förvarning bestämt ropar ut "cabin crew take your seat" och då inte vi landning utan vid kraftig turbulens (med deras mått mätt, hade knappt fått en tänd lampa på en British Airways flight). Upplever också att jänkarna ser det mer som att de kör en buss och sällan berättar om tänkt flygupplevelse. Undantaget var dock när jag flög Austin - Detroit med en Delta Connection Embraer. Då berättade piloten pedagogiskt innan start att vi skulle ha ordentligt stark turbulens på vårt flyg till Detroit, värdinnorna skulle få sitta ner osv, men allt var under kontroll och inget att oroa sig över. Då kände jag mig trygg.



Nu blev det långt, men intressant ämne 
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top