Kris
Medlem
Episod 1: Från schweizisk ordning till egyptiskt kaos - eller krama den sista guld-citronen
Det sägs att man ska sluta på topp. Jag valde att sluta i Kairo. Minns ni sommarens rapport? [Sista dansen 2025 – följ med innan bonusfesten är över]. Den resan var ett vemodigt farväl till bl.a. åratal av Amex 2-4-1-frossande. Nu var det dags för ett farväl till... Jag har nämligen nått nästa vägs ände med Star Alliance gold. Min och Juniors Lufthansa Senator-status sjunger på sista versen. Innan guldglansen falnar och jag förvisas till de vanliga dödligas köer, kände jag ett desperat behov av att krama ur den sista lilla droppen ur citronen.
Resmålet är ett jag grubblat på ett tag. Ett stort tack till alla er på forumet som kom med inspel och expertis i min [rådfrågningstråd om Kairo]. BC at its best! Jag ska vara ärlig: den samlade expertisen här på forumet intog en klädsamt avvaktande hållning, en sorts artig ”lycka till, du lär behöva det”-vibe. De flesta av mina vänner utanför denna bubbla var däremot mer tydliga: de tyckte idén var fullständigt vansinne. Men när tillräckligt många avråder från något, så blir jag ju bara mer sugen på att testa...
Resan söderut - Swiss economy class CPH-ZRH-CAI
Valet föll naturligt på Swiss. Om man ska ta farväl av sin status vill man göra det med stil, och Swiss lounger i Zürich är den perfekta kulissen för en svanesång. Fanns direktflyg med Egypt Air till cirka 3x pris... Fick bli en övernattning i Zürich istället.
Vi mjukstartade med en positioneringsflight och en natt på Radisson Blu ZRH. Med kids i släptåg är smidighet hårdvaluta. Att kunna rulla väskorna direkt in i lobbyn utan en enda Uber-diskussion (mer om de diskussionerna i senare episod...) är värt varenda poäng.
Den korta promenaden en rulltrappa ner från ankomst till Radissons lobby. Smidigt!
Morgonen efter var det dags för den heliga ritualen. Rulltrappan ner och in i terminalen. Fast track med Senatorkort och kosan styrdes rappt mot E-gaterna. Vi stod vid dörren till Senator-loungen precis när de slog upp portarna kl 06:00.
Efter en kort natts sömn, promenad i retur till terminalen
Folktom Senatorlounge vid E-gates
Finfint frukostutbud denna arla morgonstund
Lät fikat stå... Men fanns för hugade spekulanter
Även stora julgroggen fanns vid behov. Med instruktioner!
Lika så whiskeybaren blev obesökt denna gång
Det är något djupt tillfredsställande med att sitta där i lugnet, se planen vakna till liv på plattan och veta att man snart ska byta ut den här kirurgiska Schweiziska ordningen mot Kairos förmodade totala anarki. Trots arla morgonstund maxade kidsen utbudet av schweizisk choklad och jag själv satt mest och försökte memorera känslan av Group 2 Priority Boarding en sista gång. För nu i alla fall...
Själva flygningarna med Swiss i economy var inget att skriva hem om. De gjorde jobbet som förväntat.
Soluppgång efter take off från Zürich Bergsutsikt
Via berglandskap
Approach Kairo och det grå-bruna landskapet
Landningsdags i Kairo. En flygplats omgiven av.... sand!
Kort promenad genom terminal 3 följt av en smidig immigration med fysiska pappersformulär.
När hjulen tog mark i Kairo byttes den schweiziska chokladen snabbt ut mot doften av bränd diesel och sand. Immigrationen var en smidig dans med pappersformulär, men det var först när vi klev ut genom skjutdörrarna vid arrivals som den egyptiska verkligheten slog emot oss. Utanför väntade en armé av taxichaufförer som alla ville vara vår bästa vän, en Uber-app som kämpade för sitt liv i kaoset och en ljudmatta av tutande som skulle få en vuvuzela-orkester att framstå som en vaggvisa.
En smidig Uber-tur in mot stan. Alltså, när man väl hittat chauffören i kaoset vid arrivals.
Snart byts Lindt ut mot Koshary och schweizisk precision mot egyptisk... personlighet. I nästa episod checkar vi in på ”The Grande Dame”, inspekterar söndertvättade handdukar och inser att min jakt på det perfekta frukost-ägget precis tagit en vändning mot det katastrofala. Buckle up and stay tuned for more...
Det sägs att man ska sluta på topp. Jag valde att sluta i Kairo. Minns ni sommarens rapport? [Sista dansen 2025 – följ med innan bonusfesten är över]. Den resan var ett vemodigt farväl till bl.a. åratal av Amex 2-4-1-frossande. Nu var det dags för ett farväl till... Jag har nämligen nått nästa vägs ände med Star Alliance gold. Min och Juniors Lufthansa Senator-status sjunger på sista versen. Innan guldglansen falnar och jag förvisas till de vanliga dödligas köer, kände jag ett desperat behov av att krama ur den sista lilla droppen ur citronen.
Resmålet är ett jag grubblat på ett tag. Ett stort tack till alla er på forumet som kom med inspel och expertis i min [rådfrågningstråd om Kairo]. BC at its best! Jag ska vara ärlig: den samlade expertisen här på forumet intog en klädsamt avvaktande hållning, en sorts artig ”lycka till, du lär behöva det”-vibe. De flesta av mina vänner utanför denna bubbla var däremot mer tydliga: de tyckte idén var fullständigt vansinne. Men när tillräckligt många avråder från något, så blir jag ju bara mer sugen på att testa...
Resan söderut - Swiss economy class CPH-ZRH-CAI
Valet föll naturligt på Swiss. Om man ska ta farväl av sin status vill man göra det med stil, och Swiss lounger i Zürich är den perfekta kulissen för en svanesång. Fanns direktflyg med Egypt Air till cirka 3x pris... Fick bli en övernattning i Zürich istället.
Vi mjukstartade med en positioneringsflight och en natt på Radisson Blu ZRH. Med kids i släptåg är smidighet hårdvaluta. Att kunna rulla väskorna direkt in i lobbyn utan en enda Uber-diskussion (mer om de diskussionerna i senare episod...) är värt varenda poäng.
Den korta promenaden en rulltrappa ner från ankomst till Radissons lobby. Smidigt!
Morgonen efter var det dags för den heliga ritualen. Rulltrappan ner och in i terminalen. Fast track med Senatorkort och kosan styrdes rappt mot E-gaterna. Vi stod vid dörren till Senator-loungen precis när de slog upp portarna kl 06:00.
Efter en kort natts sömn, promenad i retur till terminalen
Folktom Senatorlounge vid E-gates
Finfint frukostutbud denna arla morgonstund
Lät fikat stå... Men fanns för hugade spekulanter
Även stora julgroggen fanns vid behov. Med instruktioner!
Lika så whiskeybaren blev obesökt denna gång
Det är något djupt tillfredsställande med att sitta där i lugnet, se planen vakna till liv på plattan och veta att man snart ska byta ut den här kirurgiska Schweiziska ordningen mot Kairos förmodade totala anarki. Trots arla morgonstund maxade kidsen utbudet av schweizisk choklad och jag själv satt mest och försökte memorera känslan av Group 2 Priority Boarding en sista gång. För nu i alla fall...
Själva flygningarna med Swiss i economy var inget att skriva hem om. De gjorde jobbet som förväntat.
Soluppgång efter take off från Zürich Bergsutsikt
Via berglandskap
Approach Kairo och det grå-bruna landskapet
Landningsdags i Kairo. En flygplats omgiven av.... sand!
Kort promenad genom terminal 3 följt av en smidig immigration med fysiska pappersformulär.
När hjulen tog mark i Kairo byttes den schweiziska chokladen snabbt ut mot doften av bränd diesel och sand. Immigrationen var en smidig dans med pappersformulär, men det var först när vi klev ut genom skjutdörrarna vid arrivals som den egyptiska verkligheten slog emot oss. Utanför väntade en armé av taxichaufförer som alla ville vara vår bästa vän, en Uber-app som kämpade för sitt liv i kaoset och en ljudmatta av tutande som skulle få en vuvuzela-orkester att framstå som en vaggvisa.
En smidig Uber-tur in mot stan. Alltså, när man väl hittat chauffören i kaoset vid arrivals.
Snart byts Lindt ut mot Koshary och schweizisk precision mot egyptisk... personlighet. I nästa episod checkar vi in på ”The Grande Dame”, inspekterar söndertvättade handdukar och inser att min jakt på det perfekta frukost-ägget precis tagit en vändning mot det katastrofala. Buckle up and stay tuned for more...
Keep'em coming 