Guldfeber i Giza – eller adieu Senator
- Thread starter Kris
- Startdatum
Kris
Medlem
Tack för glada tillrop! Kul att ni hänger med. Ny episod är på väg in i ugnen. Tillsvidare, några kommentarer:
Åkte dock förbi familjen Mubaraks residens på väg från flygplatsen (enligt Uber-snubbe, så får kanske tas med en nypa salt).
(hat tip @Rickard_O)
Fortsättning följer, när jag hunnit skriva ikapp. Spoiler: vi skippade kranvattnet och de mest spartanska mathaken...
Känns som en rimlig förklaring mht hotellpriser. En 'förväntad' prislapp på ett Hilton, Intercontinental eller motsvarande som styr.
Glömde den hemma...Har du packat någon Mubarak t-shirt? Kan ju vara behändigt när man vill skrika slagord på Tahrirtorget!
Åkte dock förbi familjen Mubaraks residens på väg från flygplatsen (enligt Uber-snubbe, så får kanske tas med en nypa salt). Tack! Saved by the bell... Bra att vi fick detta på det klara. Östarabiska siffror it is! Likväl lite klurigt att de-chiffrera när man I ett vimmel av taxibilar skall hitta rätt.
Härligt! Hoppas kommande episod kan komma med lite inspel. Annars får du komplettera med frågor när det är dags. Glöm inte packa Mubarak tishan. Det gjorde som sagt jag...
(hat tip @Rickard_O)Travelfriend
Medlem
Ett tips är att äta lunch på resturangen Fishmarket belägen på en båt på andra sidan Nilen. Fantastisk utbud av fisk till ett bra pris och kul upplevelse för barnen.
ExecExplorer
Medlem
Instämmer i hyllningskören. Rolig läsning. Tack!
Kris
Medlem
Episod 3 – Getter, Guld och Galenskap eller Kairo bortom the Grande Dame
Trots mental förberedelse och erfarenhet från världens många hörn, allt från galenkörning på Jamaica till sydostasiatiskt myller, var trafiken i Kairo next level. Här är trafikregler snarare filosofiska förslag än lagar. Vi pendlade mellan Uber och den lokala varianten Careem, men testade även Metron. Trots varningar om att den skulle vara trång, kaotisk och allmänt familjeovänlig, var tunnelbanan faktiskt inte så tokig. Tvärtom var det ett extremt effektivt sätt att undvika den totala infarkten på gatorna ovanför.
By the way - vi hoppade över grillad duva på menyn på InterContinental. Tror det var klokt... Nu ger vi oss ut på tur.
Riktigt så här illa var inte Uber-beståndet. Men nästan... Mycket gaffatejp i omlopp...
Svängde förbi en kålhandel i närheten av hotellet. Hiltons ufo-torn i bakgrunden till höger.
Väl ute i myllret inser man snabbt att man inte är ensam om utrymmet. Gaturummet delas broderligt mellan bilar, getter, får, hästar, åsnor och de obligatoriska lösa hundarna. Allt rör sig i en sorts organisk symfoni av tutande och bräkande.
Plötsligt dyker det upp en åsna med släp i höger fil.
I nästa stund ett gäng kameler...
Även getter och får har en given plats i trafiken. Här dock på lunchpaus.
Det var alltid enkelt att åka från hotellet, men att ta sig tillbaka var en annan femma. Där fick vi erfara att det stundom var stört omöjligt att ens få tag i en Uber då trafiken stod i en enda stor, orörlig infarkt. I synnerhet i gamla Kairo. Några gånger tvingades vi gå till fots i det totala kaoset. Det är upplevelser vi sent kommer glömma; tänk en kombination av Kiviks marknad upphöjt i tusen och Roskildefestivalen nersläppt i rusningstrafiken i en miljonstad. Det kändes aldrig otryggt, men man fick ha ögon i nacken för att inte bli en del av chassit på en gammal Peugeot. Det var en obeskrivlig lättnad att senare få korka upp en pilsner på hotellet och bara titta på eländet från säkert avstånd.
Hantverk i ruinerna
Vi tog oss till Khan el-Khalili. Marknaden är extremt kaotisk och enormt stor, men aldrig hotfull. Bara rörig som tusan. Det mest fascinerande var att se hantverkarna i de extremt slitna verkstäderna. Här sitter kopparslagare och skräddare i lokaler som sett likadana ut sedan korstågen och skapar ren magi med händerna mitt i förfallet.
Mannen i lila jacka sitter bekvämt (?) på fyra kuddar och polerar mässingsföremål
Brödbud på väg i full fart. Galen precision att cykla med en kompani-ranson bröd balanserande på huvet. Sjukt smarriga pitabröd är det I alla fall.
Många specialbutiker på marknaden. Här en butik med over sized spiror.
Huggsexa om varorna på vissa ställen
Andra 'butiker' har specialiserat sig rejält. Här är nog kundgruppen BC-nostalgiker. Tänk att kunna köpa på sig en livsförbrukning Marriott-tofflor...
En bra representation av stämningen. En ambulerande sötpotatis-grill, bussar som kör med öppna dörrar, folk som konkar på varor i händer å på huvet samt en man som investerat i en FV-20RG5-E2. För övrigt en lätt tålamodskrävande övning att korsa vägen...
Garbage City och Klippkyrkan
Ett besök i ”Garbage City” och den massiva klippkyrkan gav perspektiv. Det är en plats som inte liknar något annat på jorden; en hel stadsdel som lever på stadens avfall och lär återvinna hela 80 % av allt som släpas in. Enligt utsago är det inte ren och skär fattigdom. Vissa lär ha gjort sig en rejäl hacka på soporna, men det är extremt skitigt. Här kändes det skönt att sitta kvar i bilen; jag hade nog inte promenerat genom dessa kvarter frivilligt.
I närheten av Saladin Citadel är 'entrén' till garbage city. Der börjar hyffsat städat...
Ju längre in i sopstaden man kommer, desto mer börjar temat sopor fylla. Med diverse vagnar och fordon som kör runt med just... sopor...
Olika 'företagare' har olika specialiteter. Här en kartong-expert.
Mitt inne i sopstaden fanns både färskt kött och grönt. Blev lite suddig bild, var inte beredd på en köttkrok bredvid metallåtervinnaren
Klippkyrkan är däremot en spektakulär konstruktion där två kyrkor är helt inhuggna i berget. Vi lyckades pricka in en julgudstjänst som närmast påminde om en gospel-outlet i Harlem. Fullt ös! Som en surrealistisk bonus har en polack byggt ett klättercenter här där man kan åka zipline med utsikt över både Guds hus, stor-Kairo och sopstaden. Exotiskt? Jajamän. Självklart skulle detta provas till det timida priset av cirka 40 spänn.
Klippkyrkan med full Julmässa
Den andra kyrkosalen insprängd i klippan
Ingången till den samme
Tornet upp till zip line. Både tomten och ängeln Gabriel är med!
En dam i full mundering (inkl högklackat) som susar fram på zip line före oss.
Pyramid-roulette
Man kan inte besöka Kairo utan att hälsa på Cheops. Min tänkta plan att gå ”mot strömmen” genom att använda ingången vid Marriott föll platt då den var stängd pga bygge. Det var bara att kapitulera och köa vid Sfinxen tillsammans med resten av mänskligheten.
Väl inne är det mäktigt. Enormt mäktigt. Jag säger det igen: extremt mäktigt. Jag är normalt inte jätteintresserad av historia (stenar och gamla papprullar brukar inte få mitt hjärta att slå snabbare), men det här var något helt annat. Vi blev förstås anfallna av en armé av säljare som ville kränga allt från plast-sfinxer till kamelturer, men vi lyckades ducka alla försök med ett artigt men bestämt ”La, shukran”. Vi avslutade med lunch uppe på höjden vid pyramiderna. Servicen var i snigelfart, men vad gör det när man har 4 500 års historia som fondvägg? Inget ocker, bara väldigt, väldigt långsamt.
The mighty Sfinx
Cheops till vänster och Chefren med sin välbevarade topp till höger
Cheops under luppen
En mäktig vy att se Kairos enorma massa av hus som kontrast till de gamla pyramiderna
Men Kairo handlar inte bara om dammiga stenar och logistiskt kaos. När nyårsaftonen närmade sig insåg vi att vi var på väg rakt in i en kulturell återvändsgränd. Vi hade biljetter till den stora nyårskonserten i Operahuset, men upptäckte i sista sekund ett par rader finstilt på arabiska som hotade att ställa in hela kvällen. Nästa episod är en historia om egyptisk pragmatism när den är som bäst.
Hänger ni med vidare? Stay tuned for more...
Trots mental förberedelse och erfarenhet från världens många hörn, allt från galenkörning på Jamaica till sydostasiatiskt myller, var trafiken i Kairo next level. Här är trafikregler snarare filosofiska förslag än lagar. Vi pendlade mellan Uber och den lokala varianten Careem, men testade även Metron. Trots varningar om att den skulle vara trång, kaotisk och allmänt familjeovänlig, var tunnelbanan faktiskt inte så tokig. Tvärtom var det ett extremt effektivt sätt att undvika den totala infarkten på gatorna ovanför.
By the way - vi hoppade över grillad duva på menyn på InterContinental. Tror det var klokt... Nu ger vi oss ut på tur.
Riktigt så här illa var inte Uber-beståndet. Men nästan... Mycket gaffatejp i omlopp...
Svängde förbi en kålhandel i närheten av hotellet. Hiltons ufo-torn i bakgrunden till höger.
Väl ute i myllret inser man snabbt att man inte är ensam om utrymmet. Gaturummet delas broderligt mellan bilar, getter, får, hästar, åsnor och de obligatoriska lösa hundarna. Allt rör sig i en sorts organisk symfoni av tutande och bräkande.
Plötsligt dyker det upp en åsna med släp i höger fil.
I nästa stund ett gäng kameler...
Även getter och får har en given plats i trafiken. Här dock på lunchpaus.
Det var alltid enkelt att åka från hotellet, men att ta sig tillbaka var en annan femma. Där fick vi erfara att det stundom var stört omöjligt att ens få tag i en Uber då trafiken stod i en enda stor, orörlig infarkt. I synnerhet i gamla Kairo. Några gånger tvingades vi gå till fots i det totala kaoset. Det är upplevelser vi sent kommer glömma; tänk en kombination av Kiviks marknad upphöjt i tusen och Roskildefestivalen nersläppt i rusningstrafiken i en miljonstad. Det kändes aldrig otryggt, men man fick ha ögon i nacken för att inte bli en del av chassit på en gammal Peugeot. Det var en obeskrivlig lättnad att senare få korka upp en pilsner på hotellet och bara titta på eländet från säkert avstånd.
Hantverk i ruinerna
Vi tog oss till Khan el-Khalili. Marknaden är extremt kaotisk och enormt stor, men aldrig hotfull. Bara rörig som tusan. Det mest fascinerande var att se hantverkarna i de extremt slitna verkstäderna. Här sitter kopparslagare och skräddare i lokaler som sett likadana ut sedan korstågen och skapar ren magi med händerna mitt i förfallet.
Mannen i lila jacka sitter bekvämt (?) på fyra kuddar och polerar mässingsföremål
Brödbud på väg i full fart. Galen precision att cykla med en kompani-ranson bröd balanserande på huvet. Sjukt smarriga pitabröd är det I alla fall.
Många specialbutiker på marknaden. Här en butik med over sized spiror.
Huggsexa om varorna på vissa ställen
Andra 'butiker' har specialiserat sig rejält. Här är nog kundgruppen BC-nostalgiker. Tänk att kunna köpa på sig en livsförbrukning Marriott-tofflor...
En bra representation av stämningen. En ambulerande sötpotatis-grill, bussar som kör med öppna dörrar, folk som konkar på varor i händer å på huvet samt en man som investerat i en FV-20RG5-E2. För övrigt en lätt tålamodskrävande övning att korsa vägen...
Garbage City och Klippkyrkan
Ett besök i ”Garbage City” och den massiva klippkyrkan gav perspektiv. Det är en plats som inte liknar något annat på jorden; en hel stadsdel som lever på stadens avfall och lär återvinna hela 80 % av allt som släpas in. Enligt utsago är det inte ren och skär fattigdom. Vissa lär ha gjort sig en rejäl hacka på soporna, men det är extremt skitigt. Här kändes det skönt att sitta kvar i bilen; jag hade nog inte promenerat genom dessa kvarter frivilligt.
I närheten av Saladin Citadel är 'entrén' till garbage city. Der börjar hyffsat städat...
Ju längre in i sopstaden man kommer, desto mer börjar temat sopor fylla. Med diverse vagnar och fordon som kör runt med just... sopor...
Olika 'företagare' har olika specialiteter. Här en kartong-expert.
Mitt inne i sopstaden fanns både färskt kött och grönt. Blev lite suddig bild, var inte beredd på en köttkrok bredvid metallåtervinnaren
Klippkyrkan är däremot en spektakulär konstruktion där två kyrkor är helt inhuggna i berget. Vi lyckades pricka in en julgudstjänst som närmast påminde om en gospel-outlet i Harlem. Fullt ös! Som en surrealistisk bonus har en polack byggt ett klättercenter här där man kan åka zipline med utsikt över både Guds hus, stor-Kairo och sopstaden. Exotiskt? Jajamän. Självklart skulle detta provas till det timida priset av cirka 40 spänn.
Klippkyrkan med full Julmässa
Den andra kyrkosalen insprängd i klippan
Ingången till den samme
Tornet upp till zip line. Både tomten och ängeln Gabriel är med!
En dam i full mundering (inkl högklackat) som susar fram på zip line före oss.
Pyramid-roulette
Man kan inte besöka Kairo utan att hälsa på Cheops. Min tänkta plan att gå ”mot strömmen” genom att använda ingången vid Marriott föll platt då den var stängd pga bygge. Det var bara att kapitulera och köa vid Sfinxen tillsammans med resten av mänskligheten.
Väl inne är det mäktigt. Enormt mäktigt. Jag säger det igen: extremt mäktigt. Jag är normalt inte jätteintresserad av historia (stenar och gamla papprullar brukar inte få mitt hjärta att slå snabbare), men det här var något helt annat. Vi blev förstås anfallna av en armé av säljare som ville kränga allt från plast-sfinxer till kamelturer, men vi lyckades ducka alla försök med ett artigt men bestämt ”La, shukran”. Vi avslutade med lunch uppe på höjden vid pyramiderna. Servicen var i snigelfart, men vad gör det när man har 4 500 års historia som fondvägg? Inget ocker, bara väldigt, väldigt långsamt.
The mighty Sfinx
Cheops till vänster och Chefren med sin välbevarade topp till höger
Cheops under luppen
En mäktig vy att se Kairos enorma massa av hus som kontrast till de gamla pyramiderna
Men Kairo handlar inte bara om dammiga stenar och logistiskt kaos. När nyårsaftonen närmade sig insåg vi att vi var på väg rakt in i en kulturell återvändsgränd. Vi hade biljetter till den stora nyårskonserten i Operahuset, men upptäckte i sista sekund ett par rader finstilt på arabiska som hotade att ställa in hela kvällen. Nästa episod är en historia om egyptisk pragmatism när den är som bäst.
Hänger ni med vidare? Stay tuned for more...
Last edited:
Dreamliner
Medlem
Så bra reseberättelse. Nu somnar man inte utan bara väntar på nästa del....