vonm%C3%B6gen
New member
Flight: JL726
Bolag: Japan Airlines
Flygplanstyp: B773
Sträcka: CGK-NRT
Flygtid: 7:10
Kabin: First
Vi hade länge spanat in Japan Airlines första klass som ett intressant sätt att spendera USDM-poäng på. När vi insåg att tillgängligheten mellan Jakarta och Tokyo var god så höll vi inte på hanen länge utan smällde av CGK-NRT t/r, som även blev grunden för en bättre rundresa i Asien. Mer om resten av sträckorna senare.
Trots ca 4 timmars transfer på CGK var vi inte speciellt stressade utan lät champagnen lyfta sinnet på Malaysian flighten ner till Jakarta. Alla tappra själar som någonsin satt sin fot på Soekarno-Hatta International Airport vet att effektivitet inte är ett ledord och att extremt köande oftast är obligatoriskt. Detta var något som vi hade planerat in i tidsplanen. Men vad fel vi hade. Alla flygplatser i världen har något att lära av Soekarno-Hatta. Vi hade inget boardingkort för vår kommande Japan Airlines flygning utan hade fått instruktioner tidigare på dagen att detta skulle lösas på flygplatsen. Vi hade inte förväntat oss att det skulle stå en ung herre vid ett bord i en korridor och försiktigt frågade om vi inte var mr VonMögen och mr flying. Vi hade heller inte förväntat oss att 7 personer skulle hjälp oss att fixa ett nytt fint boardingkort på 35 sekunder och vi hade garanterat inte förväntat oss eskort fram till soffan i den del av loungen som fina förstaklasspassagerare som oss hade tillgång till. Tyvärr var det en bastuvarm och kvav lounge men Ankerölen kylde ner oss ganska snabbt och 4 timmar gick av bara farten.
Själva boardingen gick väldigt smidigt kanske främst tack vare att vi var sist ombord. Det är alltid trevligt att komma in i en ny kabin för första gången och det inte mer än några sekunder innan känslan av välbehag infunnit sig och ytterligare några sekunder innan champagneglasen hade funnit våra händer. Första intrycket av kabinen var enbart positiv och denna känsla sitter i än idag. Det luktade nytt och fräscht och gissningsvis var inte kabinen mer än några månader gammal. Tyvärr var vi inte ensamma utan delade på uppmärksamheten med 3 andra personer av olika nationaliteter.
Japan Airlines förstaklass. Like heaven no hell.
En mycket trevlig tillvaro.
Middagsmenyn var säkert bra men vi höll oss till att trycka in några portioner kaviar och sköljde ner detta exemplariskt med betydligt många fler glas skumpa. Servicen var ypperlig och inget lämnades åt slumpen. Då detta var en nattflygning var det fokus på att släcka ner kabinen så fort det bara gick och under tiden som vi bytte om till pyjamasen byggdes stolen om till en väldans trevlig och mysig säng. Innan det var läggdags så gick vi den obligatoriska walk of shame genom business och ekonomi för att se hur den vanliga människan flyger. Intressant men sällan imponerande. Då vi hade varit uppe i nästan 24 timmar somnade vi omgående och blev väckta cirka 90 minuter innan landing för att intaga en stadig champangefrukost. Flygningen gick alldeles för snabbt och det kändes lite i bröstet när vi och stolen skiljdes åt. Det som lyfte upp oss var att vi visste att det skulle bli ett kärt återseende 48 timmar senare.
Hiltonpoängen skulle in därför bokades en natt på Conrad Tokyo och på en natt Hilton Narita. Conrad levererar alltid en behaglig upplevelse och det är svårt att klaga även denna gång. Anledningen till att vi bokade in oss på Hilton Narita var att avgångstiden NRT-CGK var satt till kl 10:50. Vi klagar aldrig och nu fick vi en fin anledning till att besök baren Jet Lag Club i Narita. Ett vattenhål för crews som ligger över och denna kväll var ett gäng Emirates anställda på besök. De laddade på bra i baren och vi hoppas att ingen av dessa skulle sitta bakom några spakar dagen efter. Baren är väl värd ett besök om man har några timmar att spendera i området.
Executive utsikt på Conrad Tokyo.
Bolag: Japan Airlines
Flygplanstyp: B773
Sträcka: NRT-CGK
Flygtid: 8:00
Kabin: First
Efter en kortare busstur från Hilton Narita kom vi fram till Terminal 2 och Japan Airlines incheckningsområde för förstaklasspassagerare. Incheckningen gick smidigt och vi fick bagaget taggat till vår slutdestination, men återigen enbart boardingkort för vår första sträcka. Det var lite folk på flygplatsen och ännu färre folk i säkerhetskontrollen. Från att vi kom till flygplatsen tills att vi stod och spanande in ölmaskinen nedan tog det max 10 minuter. Loungen var ingen fantastisk skapelse men dög gott åt två törstiga pojkar. Extra plus i kanten var utsikten mot plattan där Japan Airlines dominerade fullständigt.
En av topp tre anledningar att åka till Japan. Ölmaskiner.
Utsikt från loungen.
Strax efter klockan 10 var det dags för boarding och vi gick ombord bland de första passagerarna. Samma sköna rödvita kabin väntade på oss och denna gång fick vi höra de magiska orden ”you will be alone in first class today sir”. Skönt att slippa trängas och riskera att skumpan ska ta slut. Då detta var en dagsflygning fick vi mer tid att verkligen testa Japan Airlines förstaklasservice. Och det är bara att lyfta på hatten åt servicen. Vi hann inte ens kika på knappen innan en flygvärdinna stod på knä bredvid oss. Damerna lärde sig ganska snabbt att även ta med sig champagneflaskan när de gick förbi våra stolar. Extra plus i kanten även för den lilla detaljen. Det som inte riktigt levererade kvalitetsmässigt var underhållningssystemet. Helt ok men inte alls i klass med Cathays eller Emirates system vad gäller utbud av serier och filmer. Vi gick även igenom både mat- och dryckesmenyn rad efter rad och vad gäller maten så plockade vi ut det mesta som fanns tillgängligt på flighten samtidigt som vi hade vinprovning och gjorde ett tappert men misslyckat försök att dricka upp de skumpaflaskor som fanns ombord. I slutet av flygningen kom pursern förbi och delade ut presenter och frågade om vi var nöjda med Japan Airlines. Förutom att flygtiden var för kort så var det idel positiv feedback och vi önskades en fortsatt trevlig dag.
En öde kabin. Som det borde vara.
En kort sammanfattning är att detta är riktigt bra, både vad gäller den hårda och mjuka produkten. Det går inte att jämföra markservicen med LH, LX och TG, men vilka bolag kan det? Ni som har USDM-poäng borde sluta gödsla dessa på BAs eländiga F produkt och istället göra er själva en tjänst genom att boka Japan Airlines. Ni kommer inte att bli besvikna.
Om tillfälle ges kanske vi skriver ihop en komplementerande reseskildring av de sträckor som utgjorde resten av resan: OZ F i B747 Combi, OZ C i A330, TG nya F i B747, TG F i A346, TG C i A330 och MH C i B737.
Flyg väl!
Cheers,
flying&VonMögen
Bolag: Japan Airlines
Flygplanstyp: B773
Sträcka: CGK-NRT
Flygtid: 7:10
Kabin: First
Vi hade länge spanat in Japan Airlines första klass som ett intressant sätt att spendera USDM-poäng på. När vi insåg att tillgängligheten mellan Jakarta och Tokyo var god så höll vi inte på hanen länge utan smällde av CGK-NRT t/r, som även blev grunden för en bättre rundresa i Asien. Mer om resten av sträckorna senare.
Trots ca 4 timmars transfer på CGK var vi inte speciellt stressade utan lät champagnen lyfta sinnet på Malaysian flighten ner till Jakarta. Alla tappra själar som någonsin satt sin fot på Soekarno-Hatta International Airport vet att effektivitet inte är ett ledord och att extremt köande oftast är obligatoriskt. Detta var något som vi hade planerat in i tidsplanen. Men vad fel vi hade. Alla flygplatser i världen har något att lära av Soekarno-Hatta. Vi hade inget boardingkort för vår kommande Japan Airlines flygning utan hade fått instruktioner tidigare på dagen att detta skulle lösas på flygplatsen. Vi hade inte förväntat oss att det skulle stå en ung herre vid ett bord i en korridor och försiktigt frågade om vi inte var mr VonMögen och mr flying. Vi hade heller inte förväntat oss att 7 personer skulle hjälp oss att fixa ett nytt fint boardingkort på 35 sekunder och vi hade garanterat inte förväntat oss eskort fram till soffan i den del av loungen som fina förstaklasspassagerare som oss hade tillgång till. Tyvärr var det en bastuvarm och kvav lounge men Ankerölen kylde ner oss ganska snabbt och 4 timmar gick av bara farten.
Själva boardingen gick väldigt smidigt kanske främst tack vare att vi var sist ombord. Det är alltid trevligt att komma in i en ny kabin för första gången och det inte mer än några sekunder innan känslan av välbehag infunnit sig och ytterligare några sekunder innan champagneglasen hade funnit våra händer. Första intrycket av kabinen var enbart positiv och denna känsla sitter i än idag. Det luktade nytt och fräscht och gissningsvis var inte kabinen mer än några månader gammal. Tyvärr var vi inte ensamma utan delade på uppmärksamheten med 3 andra personer av olika nationaliteter.
Japan Airlines förstaklass. Like heaven no hell.
En mycket trevlig tillvaro.
Middagsmenyn var säkert bra men vi höll oss till att trycka in några portioner kaviar och sköljde ner detta exemplariskt med betydligt många fler glas skumpa. Servicen var ypperlig och inget lämnades åt slumpen. Då detta var en nattflygning var det fokus på att släcka ner kabinen så fort det bara gick och under tiden som vi bytte om till pyjamasen byggdes stolen om till en väldans trevlig och mysig säng. Innan det var läggdags så gick vi den obligatoriska walk of shame genom business och ekonomi för att se hur den vanliga människan flyger. Intressant men sällan imponerande. Då vi hade varit uppe i nästan 24 timmar somnade vi omgående och blev väckta cirka 90 minuter innan landing för att intaga en stadig champangefrukost. Flygningen gick alldeles för snabbt och det kändes lite i bröstet när vi och stolen skiljdes åt. Det som lyfte upp oss var att vi visste att det skulle bli ett kärt återseende 48 timmar senare.
Hiltonpoängen skulle in därför bokades en natt på Conrad Tokyo och på en natt Hilton Narita. Conrad levererar alltid en behaglig upplevelse och det är svårt att klaga även denna gång. Anledningen till att vi bokade in oss på Hilton Narita var att avgångstiden NRT-CGK var satt till kl 10:50. Vi klagar aldrig och nu fick vi en fin anledning till att besök baren Jet Lag Club i Narita. Ett vattenhål för crews som ligger över och denna kväll var ett gäng Emirates anställda på besök. De laddade på bra i baren och vi hoppas att ingen av dessa skulle sitta bakom några spakar dagen efter. Baren är väl värd ett besök om man har några timmar att spendera i området.
Executive utsikt på Conrad Tokyo.
Bolag: Japan Airlines
Flygplanstyp: B773
Sträcka: NRT-CGK
Flygtid: 8:00
Kabin: First
Efter en kortare busstur från Hilton Narita kom vi fram till Terminal 2 och Japan Airlines incheckningsområde för förstaklasspassagerare. Incheckningen gick smidigt och vi fick bagaget taggat till vår slutdestination, men återigen enbart boardingkort för vår första sträcka. Det var lite folk på flygplatsen och ännu färre folk i säkerhetskontrollen. Från att vi kom till flygplatsen tills att vi stod och spanande in ölmaskinen nedan tog det max 10 minuter. Loungen var ingen fantastisk skapelse men dög gott åt två törstiga pojkar. Extra plus i kanten var utsikten mot plattan där Japan Airlines dominerade fullständigt.
En av topp tre anledningar att åka till Japan. Ölmaskiner.
Utsikt från loungen.
Strax efter klockan 10 var det dags för boarding och vi gick ombord bland de första passagerarna. Samma sköna rödvita kabin väntade på oss och denna gång fick vi höra de magiska orden ”you will be alone in first class today sir”. Skönt att slippa trängas och riskera att skumpan ska ta slut. Då detta var en dagsflygning fick vi mer tid att verkligen testa Japan Airlines förstaklasservice. Och det är bara att lyfta på hatten åt servicen. Vi hann inte ens kika på knappen innan en flygvärdinna stod på knä bredvid oss. Damerna lärde sig ganska snabbt att även ta med sig champagneflaskan när de gick förbi våra stolar. Extra plus i kanten även för den lilla detaljen. Det som inte riktigt levererade kvalitetsmässigt var underhållningssystemet. Helt ok men inte alls i klass med Cathays eller Emirates system vad gäller utbud av serier och filmer. Vi gick även igenom både mat- och dryckesmenyn rad efter rad och vad gäller maten så plockade vi ut det mesta som fanns tillgängligt på flighten samtidigt som vi hade vinprovning och gjorde ett tappert men misslyckat försök att dricka upp de skumpaflaskor som fanns ombord. I slutet av flygningen kom pursern förbi och delade ut presenter och frågade om vi var nöjda med Japan Airlines. Förutom att flygtiden var för kort så var det idel positiv feedback och vi önskades en fortsatt trevlig dag.
En öde kabin. Som det borde vara.
En kort sammanfattning är att detta är riktigt bra, både vad gäller den hårda och mjuka produkten. Det går inte att jämföra markservicen med LH, LX och TG, men vilka bolag kan det? Ni som har USDM-poäng borde sluta gödsla dessa på BAs eländiga F produkt och istället göra er själva en tjänst genom att boka Japan Airlines. Ni kommer inte att bli besvikna.
Om tillfälle ges kanske vi skriver ihop en komplementerande reseskildring av de sträckor som utgjorde resten av resan: OZ F i B747 Combi, OZ C i A330, TG nya F i B747, TG F i A346, TG C i A330 och MH C i B737.
Flyg väl!
Cheers,
flying&VonMögen