Så, äntligen en helg då jag är ledig ifrån semesterresande och är hemma och kan ta det lugnt och fortsätta skriva denna reserapporten.
Paris-Charles du Gaulle - Istanbul Ataturk, KK2174, Airbus A321
Väl på flygplatsen i Paris kunde jag inte ordna ett boarding pass i maskinerna och det fanns ingen Atlas Global service desk. Det fanns Air France service desks (flyget var Air France codeshare) i min terminal, men de var obemannade. Någon från ett annat flygbolag sa dock att det inte var några problem, jag kunde få ett boarding pass i gaten precis innan avgång. Detta lät lite konstigt tyckte jag, jag hade ju incheckat bagage och får de verkligen lasta ombord det om jag inte har checkat in minst en timme före avgång? Nåväl, jag fick snart viktigare saker att fundera på, nämligen vilken lounge skulle jag välja. Valet föll på Air Canada-loungen (Priority Pass) för jag trodde att denna skulle vara bra, liksom den i Frankfurt. Det var en bra bit att gå och när jag väl kom dit så stod det en lapp på dörren att de hade flyttat loungen ca 20 meter därifrån. Jag vet inte varför den hade flyttat, men man kan ju hoppas att den ordinarie loungen håller på att renoveras? Jag kom till loungen strax innan 13:00 och loungen stängde 13:30 och pga detta var flera av matfaten tomma och jag kan tycka att det är lite dålig stil att de inte fyller på trots att det är nära stängningsdags. Loungen var betydligt sämre än motsvarade lounge i Frankfurt och jag hade nog inte stannat mer än 30 minuter även om loungen hade stängt senare.
Air Canada Maple Leaf Lounge, Paris-Charles du Gaulle, Terminal 2A
Air Canada Lounge.
Air Canada Lounge. Bantningsmat???
Air Canada Lounge
Air Canada Lounge. Hur ska jag orka äta allt detta???
Air Canada Lounge
Air Canada Lounge, BC-"fika"
Air Canada Lounge, märkligt bås, vad är detta till för??? Åh, dumma mig, det är ju ett skurhinksförvaringsbås!
Efter att jag hade lämnat Air Canada-loungen var det knappt 2 timmar till avgång och jag bestämde mig för att försöka hitta en bemannad Air France-desk så jag skulle kunna få mitt boarding pass. Det fanns fortfarande ingen Air France-personal i min terminal, men jag fick tipset att i Terminal 2E (mitt flyg avgick ifrån 2C) fanns det gott om Air France-personal. Jag hade ju gott om tid på mig så jag hoppade på interterminalbussen. Precis som vid mitt förra besök på Paris CDG så körde bussen väldigt långsamt och stannade länge vid hållplatserna och bussen spenderade mer tid med att stå stilla på hållplatser än att köra! Jag undrar hur mycket dessa ineffektiva bussfärder kostar flygbolagen pga påtvingade ombokningar pga missade connections med genomgående biljetter... Helt otroligt... Nåväl, jag kom till terminal 2E och hittade en desk och ställde mig i kö bara för att få beskedet att desken skulle stängas och jag blev skickad till en annan desk. Denna desk hade en kö med 3 personer i och rörde sig inte alls på 10 minuter. Jag bestämde mig för att leta efter en annan Air France-desk och jag hittade en och fick "hjälp" direkt i Sky Priority-desken. Mannen där förklarade för mig att de inte kunde checka in mig på Atlas Global's flight, trots att det var en Air France-codeshare. Vid det här laget var klockan ganska mycket och det var bara att hoppa på bussen igen och bege mig till gaten. Väl där fick jag mitt boarding pass och de intygade att mitt incheckade bagage var med.
Atlas Global är ett flygbolag som jag aldrig hade hört talas om tidigare men enligt Wikipedia hette flygbolaget tidigare Atlasjet och döptes om till Atlas Global 2015 och de har totalt 23 stycken plan i deras flotta. Jag hade läst att de hade riktiga businessclassäten och denna flygningen var helt klart den flygen jag såg näst mest framemot, efter Aeroflot-flygen. Priority boarding funkade utmärkt och man välkomnades av de vanliga flygvärdarna samt en flygvärd med kockmössa. Turkarna verkar gilla att klä ut en i besättningen med kockmössa, jag vill minnas att jag har sett det på Turkish Airlines-flygningar också. Vi var 2 personer totalt i businessclass.
Businessclass, Atlas Global Airbus A321
Businessclass, Atlas Global Airbus A321
Sätena var minst lika sköna som de hos Aeroflot, även om dessa bara hade en knapp till att justera sätet med. Jag fick choklad och pre-departure drinks och det fanns endast icke-alkoholhaltiga alternativ tillgängliga.
Pre-departure drinks (apelsinjuice och vatten) och choklad
Efter takeoff fick vi nötter och riktig drink varpå jag valde bubbel-Rose.
Nötter och dricka innan maten
Sedan blev det dags för förrätt och efter det middagsservering och här gjorde man inte något val innan serveringen började utan flygvärden med kockmössan kom ut med två tallrikar med färdiglagad mat och lät mig välja vilken jag ville ha. Valen stod mellan steak och lax och jag valde den förstnämnda.
Förrätt
Huvudrätt
Steken var well done, men lyckligtvis inte over well done (när den har fått den där leverkaraktäristiska smaken), som jag tycker man stöter allt som oftast när de försöker göra well done. Jag tycker bäst om när en steak är medium, men här fick man alltså inte den valmöjligheten. Efter huvudrätten gick det en hel timme innan efterrätten serverades och eftersom det tog en sådan tid hade jag tappat hoppet om att få någon efterrätt alls. Jag frågade vad efterrätten var och damen i kockmössa svarade något som lät som "meat". För en sekund hann jag tänka tyst "oj, det var inte igår man åt kött till efterrätt...", men jag insåg att snabbt att jag troligtvis hade hört fel och frågade "excuse me?" varpå hon svarade något som lät som "meah" eller "meeh". Maten var ätbar, men kändes inte premium på något sätt, men troligtvis serverar de sämre mat i ekonomiklass.
Efterrätt, meeh" eller "meah" eller något liknanade (turkiska är inte min starka sida).
Efter maten följde några timmar där ingenting hände. Flygvärdarna sprang fram och tillbaka flera gånger men de frågade aldrig om jag önskade någonting. Överlag präglades resan av avsaknad av service-mindedness och en slags mänsklig värme och jag tror att det gör genuint ont för flygvärdarna att försöka klämma fram ett leende. Deras utstrålning (eller brist på) är fullt jämförbar med de hos argbiggor med svår pms och deras default-utseende är att ha mord i blicken. Det kändes nästan otäckt att be om påfyllning i glaset, det kändes som att man riskerade att åka på en rak höger istället. Troligtvis har flygvärdarna, via Turkiska kabinanställdas fackförening, förhandlat till sig att de inte ska behöva le eller se vänliga ut under arbetstid då denna ansträngning troligtvis orsakar dem svåra trauman.
Precis innan landning fick man fast track voucher till passkontrollen och businessclasspassagerarna fick åka egen minibuss från bussgaten. Det var dock ingen kö i passkontrollen så vouchern behövdes inte. Jag tror att det tog max 5 minuter från att jag gick av planet tills att jag stod vid karusellen och väntade på mitt bagage. Där blev min väntan dock desto längre, prio bagage funkade inte och faktum är att bagaget kom inte alls så jag fick snällt bege mig till bagage service och fylla i en Property Irregularity Report. När jag några dagar senare fick mitt förlorade bagage så konstaterade jag att damen som registrerade min PIR inte direkt hade ett gott öga för detaljer. Trots att jag skrev tydligt med stora bokstäver hade en 7:a i min adress blivit en 3:a och mitt telefonnummer som jag hade uppgett i formattet +46-XXX-YYYYYY hade blivit +46-YYYXXX-YYYYZY. Låt oss alla hoppas att denna kvinna inte bestämmer sig för att sadla om och bli flygplansmekaniker...
