Min första Businessclass-resa. Thailand-Filippinerna-Indonesien.

[impendill]

Hej



Efter att ha fått blodad tand gällande reserapportering har jag beslutat för att sammanfatta mina senare års resor i forumet. Det var egentligen här allting började, åtminstone vad gäller min första kontakt med en premiumklass-kabin. Jag hade aldrig tidigare haft chansen att få resa i en sådan utan hade fått nöja mig med att lägga till lite extra pengar för att få sitta vid nödutgången eller liknande. Det är ju allmän kännedom att man får betala minst 5 gånger biljettpriset mot en ekonomi-biljett för att få resa i businessclass... eller? Det var i alla fall vad jag trodde och kunde aldrig tänka mig att lägga så mycket pengar på en biljett i businessclass även om resorna många gånger blev ett rent plågande av att sitta på en trång stol i 10-12h.



Denna rapport kommer troligtvis att bli en ganska så omfattande med en hel del bilder, men först till lite bakgrundsinformation.



Det hela började våren 2013. Jag var relativt nybliven singel och ville komma iväg på en resa. Jag har en kompis som inte varit ute och rest så mycket men som är otroligt lättpåverkad vad gäller ny idéer och som gärna slipper december månad i Sverige. Min taktik var att först ringa honom och berätta om min idé för att få med honom på tåget och sedan ringa mina andra två vänner och berätta att vi planerar en resa. Planen verkställdes och min bror var inte sen med att haka på. Han reser gärna överallt i ett bagageutrymme om så krävs. Han är av typen att inga resor är jobbiga och tar en GT och drar en filt över huvudet och sover tills det är dags att stiga av.



Min bästa vän som också han var nybliven singel som precis hade fått boka av en jordenrunt-biljett pga omständigheterna nappade också på idén men ville avvakta innan han bokade.



Vi letade billiga biljetter till Bangkok för att senare boka på biljetter intra asien. Jag hittade flygstolar för 3500 kr och bokade dem. Det skulle bli premiär för oss med Turkish Airlines från Stockholm via Istanbul till Bangkok. Priset var bra och vi bokade. Alla utom min bästa vän som avvaktade.

Detta var i April 2013 och det dröjde enda till Juni innan han fick tummen ur och hoppade på tåget.



Flyget skulle lämna den 9:e december och vi skulle vara åter den 16:e januari.

Jag tjatade länge på att han var tvungen att skynda sig då priserna antagligen skulle gå upp och när han väl hade bokat så fick han betala 10.000 kr.!!



"-Vad var det jag sa? Du skulle inte väntat!"

"-Jag vet, men jag har bokat businessclass."

Det kan inte stämma sa jag, de kostar minst 25.000 kr!



Efter att ha studerat hans biljett så insåg jag att det var en biljett i C han hade fått tag på.

Nu började kampen för mig att boka om min biljett för att också få testa C för allra första gången!

Jag ringde resebyrån och fick där svaret att jag skulle ringa till Turkish Airlines vilket jag gjorde åtskilliga gånger men fick hela tiden till svar att det skulle kosta 20.000 kr extra för att få uppgradera.



Jag frågade om priserna skulle gå ner igen till det priset min bästa vän fått betala men det skulle det inte svarade de.



Jag gav mig inte och till slut fick jag tag i en biljett och kunde uppgradera genom att lägga till drygt 7000 kr. Lyckan var total! Vi var otroligt förväntansfulla och jag gick igenom hela youtube för att se hur vi skulle resa, ringde in och bokade platser när avresan närmade sig.



Under året hade vi också bokat till nästan alla biljetter inom Asien.



Resan skulle gå så här:

GOT-ARN, DY, Y

ARN-IST, TK, C

IST-BKK, TK, C

BKK-KBV, AK, Y

KBV-KUL, AK, Y

KUL-MNL, PR, C

MNL-PPS, TT, Y

PPS-MNL, TT, Y

MNL-KUL, PR, C

KUL-JOG, AK, Y

MLG-DPS, IW, Y (detta var den enda sträckan vi inte bokat i förväg. Kommer till det senare.)

DPS-SIN, JQ, Y

SIN-BKK, JQ, Y

BKK-IST, TK, C

IST-ARN, TK, C

ARN-GOT, DY, Y



När det dags för avresa fick vi (som vanligt) skjuts av farsan ut till Landvetter tidigt på morgonen!

Det var den första avgången med Norwegian vi hade bokat, allt för att inte riskera att missa något byte då vi hade separata biljetter. Klockan ringde redan vid 03:00 och det blev ett varv runt stan för att hämta upp alla. När vi väl kom fram hade vi gott om tid och som alltid hade min bror glömt något hemma så farsan fick köra fram och tillbaka ytterligare en gång.



Vi checkade in och tog en kaffe vid pressbyrån på inrikesterminalen. När vi kom till Arlanda var vi så tidiga att incheckningen inte hade öppnat. Vi väntade på en bänk vid incheckningsdisken och när de öppnade var vi först på plats. Vi var ensamma och promenerade fram mot den röda mattan vid businessclass-disken.



Incheckningen gick snabbt och smidigt och vi fick veta att vi hade lounge-tillgång.

Jag och min bästa vän begav oss till SAS lounge medan min bror betalade sig in i Menzies lounge med sitt Amex-premium. Vi träffades en stund senare och gick till gaten. Det blev lite meck på resan då vi var två som flög i C vissa flyg och två som inte gjorde det. Även om vi fick fast-track m.m väntade vi alltid in varandra så klart. I vissa lounger fick vi faktiskt ta med vårt resesällskap in gratis men inte på TK's flygningar.



Jag minns inte säkert men jag har för mig att det var en B737-800 med tre säten på var sida gången och blockerat mittsäte på flighten till Istanbul.



ARN-IST, TK 1794, C, SEAT 2C

​Vi steg ombord först och intog våra platser. Jag på 2C och min vän på 2A. Jag måste medge att jag blev lite besviken då det såg ut som att platserna var desamma som i ekonomi. Men det ändrades fort då serveringen började.



Skål i alkoholfritt

Vår egna "flying-chef".

Maten smakade väldigt bra! Med betoning på smakade då jag numera är vegetarian.

Men hittills är det nog ingen mat som slått det Turkish har serverat.

Framme i Istanbul nästan sprang vi till CIP-loungen då vi hade hört att den skulle vara bra.



Vi sa hejdå till vårt sällskap för en stund och njöt av vad loungen hade att erbjuda.

Som de glada amatörer vi var visste vi inte var vi skulle börja. Men jag minns att vi öste på mat och dryck och var som små barn på julafton.



Detta var under tiden de byggde om så det förekom en del oväsen från byggnationen.

En massageterapeut som masserade folks axlar i loungen.

Vad kostar inte det tänkte vi..

Efter att ha njutit av vad som erbjöds i loungen tog vi en lång promenad till gaten innan det var dags för boarding. Där mötte vi våra vänner och berättade om loungen. Båda två hade uppfattningen att det inte var värt att betala extra för de bekvämligheterna





IST-BKK, TK 64, C, SEAT 4B
​Om jag minns rätt så var det en A340-300 som tog oss till Bangkok. Jag visste ju ingenting om flygplan på den tiden men jag minns hur överväldigade vi var och satte oss i stolarna och lekte med knapparna. Upp och ner, fram och tillbaka. Vi var så lyckliga över att få åka så bekvämt.



Min vän på 4A

Kabinen sett från mitt säte

Jätte bekväma stolar!

Kolla in dessertvagnen!

Vi var så nöjda med flighten! Det blev många glas champagne och maten smakade ypperligt bra!

Premiären för oss i business-class hade börjat på bästa möjliga sätt!

 

[impendill]

När vi hade landat i Bangkok fick vi som bilden ovan visar en biljett för att kunna komma igenom passkontrollen fort. Den gjorde varken till eller från då den ordinarie kön var kort och alla vi fyra i sällskapet tog oss in i landet tillsammans.



Här väntar vi på väskorna medan min bror dricker "smuggelvin" från planet.

Vi tog sedan en taxi till Bangkoks andra flygplats Don Muang Airport för att senare på dagen passa eftermiddagsflyget till Krabi.

Vårt första mål på resan var Railey Beach utanför Krabi som jag varit på tidigare med min bror och en av vännerna. Det skulle med andra ord bli premiär för min bästa vän och vi alla var glada och förväntansfulla. Jag gillade stället och när vi var där för 5 år sedan träffade vi några Thailändare som ägde en bar där. Vi bytte då en tröja mot en gratis barrunda och sen dess har ägaren haft på sig tröjan varje gång vi kommit på besök.

Varför han ville ha just min brors gamla H&M-tröja med en svart örn på vet jag inte men dealen var bra



Men innan vi skulle få komma ombord på Air Asia-planet hade vi 6 timmar att slå ihjäl på flygplatsen. Vi tog i ordentligt med tid för att inte riskera att missa något byte.





Min bror passar på att göra lite sjukgymnastik emellan öldrickandet och efter en stund var bordet fullt av tomburkar.

På flygplatsen mötte ytterligare en vän från Göteborg upp. Det blev ett kärt återbesök och han hängde på oss ner till Krabi och Railey Beach.

Han skulle semestra ensam i några veckor i Asien och anslöt med oss i 5 dagar. Vi hade otroligt kul tillsammans alla 5!





När bussen från Krabis flygplats skulle avgå var min bror inte ombord. Vi blev irriterade på honom eftersom att vi alltid får vänta på honom överallt.

Denna gång blev han förlåten fort då han kom ombord med 2 kassar med öl till oss alla

Det blev en tur ner till hamnen där båten skulle avgå från Ao nang. Vi hade betalat allt och hade både bussresa och båtresa på vår biljett, trodde vi...

Men som vanligt i Thailand så försöker man lura oss på ett eller annat sätt. Denna gången gav de inte med sig utan krävde mer pengar för båtresan och hävdade att den inte alls ingick. Vi dividerade en stund och insåg sedan att det nog inte fanns något annat alternativ än att simma.... så det gjorde vi!



Nej, skämt å sido vi gick på niten och betalade mer pengar och surade en stund men när vi väl kom fram och klev av på stranden så var humöret på topp igen. Någon dricks blev det däremot inte!



Kvällsdrinken satt precis där den skulle

Vi hade promenerat runt mellan olika hotell då vi inte hade något rum för natten och sagt nej till en väldigt simpel bungalow utan AC och den var dessutom ganska skabbig.



När vi kom till nästa hotell och frågade om det fanns lediga rum frågade de om vi ville se rummet först. Ja sa vi.

Vi gick tillsammans med Thailändaren och han låste upp dörren för oss. Min vän gick med raska steg rakt igenom rummet in till badrummet och vi undrade vad han höll på med. Han ställde sig i duschen och låtsasduschade samtidigt som han sjöng någonting väldigt högljutt. 5 sekunder senare kom han ut och sa "OK, we take it, it's good enough for me". Både jag och Thailändaren tittade på varandra och skrattade, han skrattade nästan så att han grät.





Frukost dagen efter.

Dagen efter valde vi att byta hotell trots att det var helt ok. Min bror som valde den simpla bungalowen ville även han flytta till ett nytt rum med oss.

De andra två vännerna bodde kvar på sitt hotell medan vi flyttade till västsidan på halvön.



Där tog vi in på samma hotell och faktiskt exakt samma bungalow som vi bott på första gången vi var här med min mor 5 år tidigare.

Jag minns inte vad hotellet hette men det var nytt och fräscht och vi hade en utomhusjacuzzi som vi badade i varje kväll.

Så här såg det ut på den östra sidan när turisterna blev hämtade från longtailbåtarna vid lågvatten.

På väg till Phra Nang Beach som är vald till Travelers Choice av tripadvisor.

Min bror på ett kvällsdopp

Efter frukosten ena morgonen gick vi ner på stranden för att kasta frisbee. Vi ställde oss långt i från varandra på en nästan folktom strand. Jag fick till ett ordentligt kast och såg frisbeen segla långt över huvudet på min vän som inte kunde fånga den. Den fortsatte minst dubbelt så långt till och där nere på stranden kom ett par gåendes. Jag ropade för allt jag kunde och det skulle jag inte ha gjort. Mannen vände sig då mot mig och fick frisbeen rakt över näsbenet. Han bokstavligen stupade rakt ner i sanden och blödde ganska mycket. Jag sprang dit samtidigt som min vän sprang därifrån (tack för den). Jag var orolig för hur det var med honom och det visade sig ganska snabbt att han var ok men blödde från näsbenet. Frisbeen hade träffat hans glasögon som gjort ett märke i näsan på honom. Jag skämdes så otroligt mycket och följde med honom och hans fru för att uppsöka vård så att han kunde bli omplåstrad. Det visade sig att de var svenskar och jag erbjöd att bjuda dem på middag som ursäkt vilket de uppskattade. Frisbeen åkte sedan ner i väskan tills dess att vi kom till Filippinerna.



Utsikt från frukosten.

Lågvatten på östra stranden när vi skulle åka därifrån

Railey East sett från båten

Vi skulle flyga vidare till Kuala Lumpur efter några fantastiskt roliga dagar på Railey beach (bortsett från incidenten med frisbeen). Natten innan avfärd blev en av oss magsjuka och det ville sig inte bättre än att ytterligare än ur vårt sällskap blev sjuk ett dygn senare. Jag och min bror klarade oss som tur var. Vi sa hejdå till kompisen som hade anslutit då han beslutade sig för att åka till Phi Phi Island och semestra vidare på egen hand.

Utsikt från hotellet en bit ifrån Kuala Lumpurs flygplats. Vi valde att bo nära flygplatsen eftersom att vi ankom på eftermiddagen och skulle vidare tidigt morgonen efter. Min bror däremot skulle prompt in till stan för att se Batu Caves. Han är envis och fick som han ville trots att det kändes lite olustigt att lämna honom. Han dök dock upp vid incheckningen morgonen efter.

Ankomst med taxin till KUL

Tåg till terminalen

Då vi skulle flyga vidare med Philippine Airlines fick vi tillgång till lounge här där vi kunde gästa in min bror och vår vän.

Vi var nu återigen fyra stycken på vår fortsatta resa.

Det var en trevlig liten och nästan folktom lounge.

KUL-MNL, PR, C, SEAT 1A
​Jag har för mig att det var en A319 med två rader i Business class. Flighten kännetecknades av en trevlig personal, bra service, god champagne och bekväma stolar samt god mat. Samma erfarenhet hade vi vid tillbaka resan. Jag skulle välja Philippine Airlines igen om jag kunde.



När vi skulle lyfta och efter att piloten sagt åt kabinpersonalen att inta sina platser så stod flygvärdinnan fortfarande upp och serverade oss champagne. Jag frågade min kompis om hon inte skulle sätta sig snart och han svarade att hon nog visste att vi höll på att starta. Efter att halva startbanan hade passerats sprang hon tillbaka till sitt säte och spände fast sig. Vi tittade på varandra och log samtidigt som vi skålade i vår champagne 

 

[Brandten]

Va? Slut? Mer, mer, mer! Har inte blivit så sugen på en Asien resa tidigare som jag är nu. 

 

[Stefan62]

...det kommer väl mera...?

 

[impendill]

Brandten skrev:Va? Slut? Mer, mer, mer! Har inte blivit så sugen på en Asien resa tidigare som jag är nu.Klicka för att utvidga...

Stefan62 skrev:...det kommer väl mera...?Klicka för att utvidga...

En dag får man i alla fall hålla tillgodo med



Godnatt

 

[larscph]

Rigtig fin rapport - tak for det - og ser frem til fortsættelsen. Interesssant at se en rapport fra Turkish Airlines - det ser helt OK ud! 

 

[impendill]

När vi landade i Manilla så skulle vi spendera natten där då nästa flight skulle avgå morgonen efter. Vi landade på eftermiddagen och hade inte bokat något hotell, så efter att vi hämtat väskorna hoppade vi in i en taxi som skulle köra oss till ett hostel som min bror hade kollat upp. Han älskar att bo på hostel medan vi var skeptiska till det och gärna la lite extra pengar för att få ett hyfsat hotell/rum. Taxichauffören körde oss genom staden och genom en beväpnad vägspärr in i en stadsdel som jag inte vet namnet på. Vi hittade aldrig till hostelet som tur var så vi åkte tillbaka till flygplatsen och ett hotell som låg alldeles intill inrikesterminalen.



Hotellet var av undermålig karaktär men dög fint åt oss för en natt. Vi alla fyra delade rum vilket innebar att en av oss fick sova på golvet på en madrass. Jag var snabb med att inta en enkelsäng så det blev min bror som fick ligga på golvet. Som jag skrev tidigare har han noll krav på nästan allt så han var helt ok med det även fast det sprang kackerlackor över golvet på natten brydde han sig inte.



På kvällen gick vi i kvarteret för att hitta någonstans att äta. Det fanns inte jättemycket att välja på men en Mc Donalds och ett par restauranger gjorde att vi ändå hade några alternativ.





En vakt med shotgun utanför Mc Donalds.

Innan middag

Det blev ett enklare hak och av allt det som vi beställde in var ingenting rätt.

Det kom in allt möjligt. Friterade kycklingfötter, marinerade räkor som smakade svamp osv. Inte mycket av det var ätbart.

Vi påpekade att vi fått fel mat men fick ingen respons. Dock var det så jäkla billigt att vi struntade i att tjafsa. Det kostade knappt någonting.



På vägen tillbaka till hotellet smet vi in på Mc Donalds och köpte vars en hamburgare



På morgonen fick vi transfer till flygplatsen även om det bara var rakt över gatan, men trafiken gjorde det omöjligt att promenera dit.

Terminalen var en skräck, den var liten och med obekväma bänkar. Det fanns knappt något att äta och värst av allt var att vår flight var två timmar försenad.

Vi skulle flyga till ön Palawan och landa i staden Puerto Princessa för att senare ta oss norrupp mot vårt första stopp där.





Ankomsthallen i Puerto Princessa.

Vi tog oss ut och hämtade lite pengar på bankomaten innan vi fick tag i en minibuss som skulle köra oss upp till staden Taytay. Därifrån skulle vi få tag i en båt som skulle köra oss ut en timme från kusten till en liten ö vid namn "magbautoc island".





5 timmar i en minibussen på vägarna från helvetet! Det var det värsta jag varit med om och har nog aldrig varit en så nära döden upplevelse förr.

Jag är dock glad att jag har gjort den eftersom att det var så vackert men det är inget jag gör om!

När vi kom fram till Taytay letade vi upp ett hotel som hade samarbete med hotellet ute på ön. De blev förvånade av att se fyra grabbar på väg ut till hotellet. Vi tänkte inte så mycket på det men fick en välkomstdrink medan de ordnade med transport vilket visade sig inte var helt enkelt.

Det blev en "Bonka", en enskrovig gammal fiskebåt typ med två pontoner på sidorna.

Vi köpte in lite öl så att vi skulle ha något att göra på båtresan. Det gick ganska ordentlig sjögång och varje gång det kom en stor våg så saktade vår skeppare in. Vi bara satt och skrattade och tänkte tillbaka på när vi var yngre och själva var ute och jagade vågor med våra båtar. Vi är nämligen uppväxta i skärgården utan Göteborg och det här var vi ju vana vid. Då besättningen märkte att vi tyckte det var kul gasade de på och skrattade med oss

När vi kom fram till ön strax innan midnatt möttes vi av personalen där som stod och väntade på oss. Här började vårt äventyr och vi visste inte riktigt vart vi hade hamnat någonstans.



Jag måste berätta lite bakgrunds om hur vi hamnade där:



Alla fick i uppdrag innan resan att leta hotell vi skulle kunna tänka oss att bo på under semestern. Vi valde alla vars ett. Ingen av oss hade tidigare varit i Filippinerna och därför ville vi besöka El Nido på Palawan där Robinson spelades in en säsong. Jag hade en vän vars pappa varit mycket i El Nido och även byggt en båt där tillsammans med några vänner till honom från en lokal resebyrå. Båten gick på Island hoping-charter ute bland öarna.

Ytterligare en vän hade tidigare varit i Filippinerna och tipsat om just Palawan därav valet.



Av en ren slump hittade min bästa vän just detta hotellet på ön som marknadsfördes under namnet "Noa Noa private island estate".

Det visade sig senare att Brad Pit och Angelina Jolie hade varit där på semester.

Vi hade haft mailkontakt med en mycket trevlig man vid namn Andy innan avresa från Sverige och han hade förklarat att det skulle kosta ca 450 kr per dygn utöver kostnaden för rummet för att få helpension vad gällde måltider. Eftersom att ingen av oss riktigt reflekterat över vad för ställe det var innan vi kom det blev vi ganska så förvånade när vi ankom. Likaså blev hotellets personal tillsammans med Andy och hans fru.



Det var nämligen en helt privat ö som vi hade hittat till!!

Anledningen till att de var så förvånade över att se oss, fyra grabbar var av den enkla anledningen att det var mest enstaka par som besökte ön på bröllopssemester eller liknande.



Andy tog som sagt emot oss med sin fru samt hela öns personal. Vi blev visade till rummen och han påtalade att vi kunde komma bort till restaurangen för där väntade vår kvällsmiddag på oss.



Vi slängde snabbt in väskorna och fick en WOW-upplevelse när vi gick igenom rummen som hastigast! Det var ju rena lyxhotellet vi hade hamnat på!



Vi tog oss bort mot restaurangen som den kallades även om det egentligen inte var någon restaurang utan mer som ett middagsställe. Det blir svårt att beskriva allt så jag får försöka lägga upp bilder som visar hur det såg ut.



I den här byggnaden serverades all mat till oss. Frukost, lunch, middag och kvällsmat. Och däremellan även fika. Det fanns också en liten bar.

När vi kom dit på natten satt Andy och hans Filippinska fru och åt. Vi slog oss ner med dem. Vi hade så många frågor om ön och han berättade att han hade köpt den ett antal år tillbaka då landet befann sig i en depression. Han själv hade blivit rik på kosttillskottsbranchen och var från USA. Han hade tittat på ställen i söderhavet för att flytta till men efter att ha besökt Filippinerna valde han att bosätta sig där. Han berättade att han varit gift tidigare i USA och hade barn där sen långt tillbaka men att han numera bodde här med sin fru Cheri.



Till en början var det bara tänkt att han och frugan skulle bo där men efter ett tag insåg de att det blev väldigt ensamt och långtråkigt. Vänner kom på besök i bland men inte alls i den utsträckning de hoppats på. Frun hade då som förslag att de skulle hyra ut huset nere vid vattnet och dela upp det i fyra hotellrum. Eftersom att vi var ensamma på ön så fick vi sviten på hela översta våningen till mig och min bror och våra kompisar fick sviten under som var lite mindre.



Vägen från vårt rum till stranden.

Utsikt över stranden

Varje morgon kom en liten båt med förnödenheter och varor till ön. Var det något man ville ha kunde man bara säga till dagen innan.

Frukost

Andy med husdjuret "Ollie", en färskvattensutter som hade kommit på villospår som de tagit hand om sedan några år tillbaka. Riktigt kelig fast hon bet hårt och stal våra skor en natt och simmade på dem innan hon dränkte dem i en damm..

Utsikt från vårt rum

Terassen som löpte runt hela vår svit. Nedanför fanns en liten hamn med 3 speedboats som Andy hade. Transporten till och från fastlandet kostade 800 kr, därav föll vårt val på den billigare varianten "bokna-båten" som vi även tog tillbaka.

Terassen i panorama

Polen i "the main house". Här bodde Andy och Cheri. Huset var gigantiskt och vi blev bjudna upp till dem på tequila-kväll.

"Ollie"

Har man en egen ö så har man också en egen helikopterplatta.

Någon helikopter såg vi dock inte till.

Varje morgon tog Cheri en löptur med tjejerna från restaurangen. Jag hängde på en morgon men värmen gjorde det nästan omöjligt att löpa.

Det tog ca 20 minuter att promenera runt hela ön och högst upp fanns ett spa med en fantastisk vacker utsikt.

De frågade oss nästan varje dag om vi ville prova massagen, men vi drack mest öl. Näst sista dagen bjöd de oss alla på en massage då de ville att tjejerna skulle hålla igång då de nyss lärt sig massera av Cheri.

Runt ön fanns ett korallrev som var fridlyst vilket innebar att inget fiske fick pågå där. Vi simmade en tur med Andy och snorklade i revet och det var helt fantastiskt. Han gick igenom alla fisksorter med oss innan och sen hakade vi på honom runt ön. På nätterna vaktades revet av hans egna vakter för att inga fiskare skulle komma ditt och spränga med undervattensbomber efter fisk. På en del ställen såg man att korallerna hade dött pga av det.

Pokerkväll med mannen från USA som aldrig spelat Texas hold em. Han satte aldrig ön på spel som vi föreslog.

Priset per natt var ca 800 kr och då tillkom en avgift på drygt 400 kr för mat och dryck.

Det märktes tydligt att deras avsikt aldrig var att driva ett vinstdrivande hotell med tanke på vad som ingick i priset. De ville helt enkelt ha sällskap. Vi var så jäkla nöjda över att av en slump hittat dit!



Elektrisiteten på ön drevs med hjälp av solpanel som laddade batterier. När det var mulet fanns tre dieselgeneratorer som producerade el. Det fanns ingen AC i rummen vilket gjorde det svårt att sova men han hade åtta stycken invertrar ståendes i kartonger men berättade att han inte visste hur det skulle gå att strömförsörja dem.



Vi spenderade 4 dagar på ön innan det var dags att dra sig vidare mot El Nido. Vi hade fått en utmärkt start på semestern och ville egentligen stanna några nätter till. Men ön var liten och det fanns inte så mycket att göra på dagarna. Det fanns 3G wifi på ön som paret själva hade i sitt hus men de lånade gärna ut det till oss och de var jätte trevliga hela tiden och väldigt gästvänliga! Varje morgon krattades sanden utanför restaurangen och personalen monterade upp så att man kunde spela krocket. Vi kastade frisbee istället



Det fanns inte en enda mygga på ön (i alla fall inte vad vi märkte). Varje morgon och kväll gick man nämligen runt och sprutade något konstigt vitlöksextrakt som gjorde att myggen höll sig borta. På vissa ställen luktade det i stället en himla massa vitlök.



När vi skulle checka ut så visade det sig att de ville ha betalt för alkoholen vi druckit, vilket i och för sig var ganska rimligt med tanke på att vi drack ganska mycket. Det som serverades till maten ingick dock och när vi fick notan för allt vi druckit däremellan insåg vi att vi hade fått en kraftig rabatt!

Inte ens hälften av allt var med och här märktes återigen att det inte drivdes ur någon vinstsyfte utan det var till självkostnadspris.



Vi ville betala mer men fick inte det för Andy En liten pinsamhet som uppstod var när vi skulle betala för rummen, maten och transfern kontant och insåg att vi inte hade pengar nog för att täcka allt då vi trodde att det gick att betala med kort. Allt löstes med en dålig internetuppkoppling och Paypal



Det finns säkert mycket mer att berätta om vistelsen på Noa Noa så jag föreslår att ni frågar om det är någon som vill veta mer.

Jag hade hoppats på att inte behöva avslöja mitt absoluta smultronställe på jorden men jag är ju tvungen nu.



Är det någon här på forumet som varit där kanske? Jag vågar nog tro att det inte är det... eller?



BEHÖVER JAG SÄGA ATT VI ÄLSKADE NOA NOA?

 

[henke12]

Grymt! Dit vill jag med!

 

[lilly-k]

Wow, vilket ställe!

 

[segra]

Vill dit! Grymt kul att ni hittade dit.

 

[anfield]

WOW

 

[bolton]

Härlig resa

 

[palmen]

Hur många kommer boka resor till Noa Noa nu? 

 

[impendill]

palmen skrev:Hur många kommer boka resor till Noa Noa nu?Klicka för att utvidga...

Hehe, han ville ju ha sällskap sa han.

 

[pep]

BC.se træff?

 

[impendill]

När våra latar dagar var över på Noa Noa och vi skulle tillbaka till Palawan igen bad vi om att få åka samma "Bonka" som vi gjorde ut till ön. Andy ordnade med det och vi tackade för oss och lovade att komma tillbaka igen.



Jag kom att tänka på uttern, den var blind enligt Andy. Men vi var skeptiska till det då den bara simmade iväg med de vita skorna och inte de andra den gången...hmm..



Väl i Taytay tog vi en minibuss upp till El Nido. Den var knökfull och om det fanns 12 platser var vi säkert 17 personer i den. Bilturen var lika hysterisk som den upp till Taytay. En gång gjorde chauffören en omkörning i uppförsbacke på grus och mötte då en stor buss, båda fordonen tvärnitade och det skrek om däcken på gruset. Det var ganska obehagligt.



När vi kom fram till El Nido letade vi upp vårt hotell och slängde in våra väskor. Vi hade bokat beach-front med jacuzzi på balkongen och utsikt över hela viken.

Vi var tre som skulle dela rum, min bror skulle givetvis bo på hostel igen.



El Nido är en liten stad/by som ligger inne i bukten på den nordvästra sidan uppe på Palawan. Det finns ingen bankomat och elen är bara på ett visst antal timmar per dygn. Det går dock att ta ut pengar från bensinstationen i stan men uttagen är begränsade. Det finns ett bra utbud med restauranger och barer och vi hittade vår favorit direkt! "Pukka Bar", en reagge-ställe med skit bra live musik! Det var nog det bästa jag hört live någonsin. Där satt vi varje kväll och natt och njöt av musiken.

På bongotrummorna satt en liten pojke och spelade med sina flippflopps och fick det att låta som att han aldrig gjort annat än att spela trummor vilket antagligen stämde. Det var grymt bra!



Vi hade åkt till El Nido som var syftet med resan för att träffa de Filippinska killarna till en av mina vänner och åka med dem på en båtutflykt via deras resebyrå. Vi sökte upp "Islanen Tours" och träffade en mycket trevlig man, Mr Von Datuin.

Han tog hand om oss och fick oss att känna oss som hemma. Vi bokade in en heldags båtutflykt för hela sällskapet och även för min far med fru som skulle komma till El Nido dagen efter.



På morgonen mötte vi alla upp och hjälpte till att lasta båten med öl och mat för hela dagen.











Mr Von!

Observera GAIS-halsduken han har på huvudet

Min pappa har varit i farten igen.

Här spelade man in svenska Robinson en säsong.

I den här lagunen tappade jag min mobiltelefon. Den fungerar dock fortfarande även om den lever sitt egna liv emellanåt.

Vi hade en fantastisk dag ute på havet och bokade in en ny utflykt när vi kom iland igen. Då skulle vi bestiga berget som låg intill El Nido.

Det var en tuff vandring/klättring som tog några timmar i terräng som var mer eller mindre livsfarlig på vissa ställen men när vi väl kom upp till toppen så slogs vi av en häftig utsikt!

Det var en härlig utflykt och när vi kom ner på marken igen så blev det en kall öl och ett bad i vår jacuzzi.

Vår guide Mr. Von kom förbi hotellet senare och bjöd in oss alla till deras julfest som skulle vara på kvällen med firman och familjerna. Vi gjorde oss i ordning och promenerade bort till där festen skulle vara och möttes av ett glatt sällskap som var i full rulle med att stycka upp grisen de hade grillat. ( Vid den här tiden var jag inte vegetarian).



Det var en häftig upplevelse att få vara med dem på sitt julfirande och vi var mycket glada att vi blev inbjudna. De bjöd på allt, både mat och dryck och vi dansade och festade långt in på natten.



När det var dags för julklappsutdelning hade vi givetvis införskaffat julklappar för att ge bort. Det var kul och jag tog tillfället i akt att önska god jul och gott nytt år på den lilla Tagalog jag lärt mig till sjöss när vi jobbat med Filippinsk besättning. Det uppskattades.



När det var dags för min pappa att dela ut paket ville han ge det till Von för att han varit så hjälpsam och generös och tagit hand om oss under den veckan vi var i El Nido. Varken jag eller min bror visste vad han skulle ge bort, men vi kunde tänka oss att det var något udda eller speciellt eftersom att han gillar att skoja till det lite.





Han får alltså en matchtröja från GAIS. Vem f*n tar med sig en GAIS-tröja på en resa till Filippinerna och än mindre en halsduk? Jo, min far.

Varför då undrar vi?

Von blev glad i alla fall! Han måste vara Palawans förste och enda Gaisare eller vad tror ni?

Senare under kvällen lärde han sig även en hejarramsa

En av båtarna som tillhörde företaget var min vän från Sveriges pappa som byggt tillsammans med killarna på Islanen. De döpte den till "Bajen Bacuit" eftersom att han är Hammarbyare. Den målades också i Hammarbys färger. Bacuit är det gamla namnet för El Nido på tagalog.

Bajen Bacuit stod på land och hade en skada i skrovet efter Tyfonen Yolanda som nyss dragit förbi innan vi kom ner.

Farsan var där och tejpade på Gais-dekaler på båten och Daniel som svensken som äger den heter blev ganska förvånad när han kom ner några månader senare och fick se det

(varför har man med Gais-dekaler till Filippinerna?)

Dagen efter julfesten blev en tung dag. Vi vaknade ganska sent och kände av kvällen med råge. Dagen var ganska grå och det drog in ett rejält oväder över byn.

Vi satte oss på ett ställe för att käka lite frukost och ta en återställare. Det blev en "Wengweng", åtta olika sorters sprit och lite grenadin på toppen för att färgsätta. Den smakade inget vidare men den gjorde sin sak!



Vår vän hade gått upp innan oss och satt sig på samma restaurang med sin kaffe och bok. Han var minst sagt bakfull och det syntes på honom.

Vi smög in på restaurangen utan att han såg oss och beställde en wengweng till honom och bad servitören ställa den på bordet utan att säga något.

Eftersom att han inte visste att den var från oss så gestikulerade han med händerna att han inte beställt något. Vi satt och spejade på honom och skrattade. Han rörde inte groggen. Vi beställde in en Screwdriver och bad servitören ställa fram den och säga "it's good for your hangover". Då tittade han upp och skrattade och tittade runt i restaurangen efter oss då han förstod att vi beställt in den. Det var kul Han kan aldrig dricka något dagen efter.

Här grävde vi ner min bror en dag när vi inte hade något att göra. Han fick sandloppor

I en hängkorg över havet intog vi lunchen.

El Nido var ett fint ställe, dit vill jag gärna åka tillbaka! Vi fick en vän på köpet Mr. Von, utan honom hade inte vistelsen blivit så bra som den blev.

Han berättade att han fått tänderna utsparkade av en grodman i vattnet när de simmat för nära varandra. Därför bekostade vi hans tandläkarbesök som julklapp och som en gest för att han gav oss så mycket.



Om ni åker till El Nido så sök upp Islanen tours och hälsa från oss så blir ni väl omhändertagna!

Det var bökigt och jobbigt att ta sig dit med minibus i 6-7 timmar från Puerto Prinsessa men det går att flyga från Manilla. Det är små propellerplan och man kan inte ha med så mycket bagage men jag vet folk som flugit dit och det var inga problem.



Vår resa skulle senare gå söderut igen på Palawan och det kommer i nästa inlägg.

 

[flum]

Sweeeet, denna tråd hade jag helt missat!!

 

[smuffe]

Jag läääääääääääängtar sååå mycket bort till värmen, äventyr, härliga upplevelser och bara få vara...

Kul som fan att få ta del av era äventyr och resa. Rätt att bara dra iväg spontant när man kan och behöver det som mest.



Jag ser fram emot fortsättningen!

Tjing!

 

[impendill]

När det var dags att lämna El Nido hjälpte Von oss att ordna med en privat minibuss som skulle ta oss sex ner mot Puerto Prinsessa igen. Vi skulle stanna ca 5 mil norr om staden på ett ställe som kallas för Honda Bay med jättefin snorkling och dylikt.

Vi tackade och kramade om Von och lovade att komma tillbaka och hälsa på snart igen.



Än så länge har vi inte haft vägarna förbi El Nido men jag har lovat min fru att jag ska ta med henne dit. Hon är dock lite tveksam till bilfärden på ön för att ta sig dit.



Färden ner gick lugnt tillväga då Von talat om för chauffören att ta det lugnt med oss turister Det tog sin tid och efter ett par stopp med några felkörningar och sex timmar senare var vi framme.



På ett stopp på vägen visar min kompis upp sin tatuering.

Familjeutflykt

Väl framme vid Honda bay och Villa Leonora som boendet hette möttes vi av ett ödsligt hotell utan varken gäster eller personal när vi ankom. Hotellet låg alldeles vid stranden mitt på vägen mellan två mindre orter och det var svårt för chauffören att hitta dit.



Den enda bilden jag har från Villa Leonora

Vi hade betalt för 3 nätter men stannade bara 1. Hotellet var katastrof! Personalen var oerfaren och inte alls hjälpsamma. Ägaren som var en rik britt var oförskämd och körde med stackarna som arbetade på hotellet. Vi var de enda som bodde på hotellet och när vi skulle äta första kvällen tog det nästan 2 timmar för maten att anlända. Kycklingen var fortfarande blodig och det mesta var oätligt. De erbjöd att tillaga maten lite till vilket de gjorde men då blev det bara torrt och äckligt.



I alla fall, vi valde att åka vidare redan dagen därpå eftersom att vi hade hamnat mitt ute i ingenstans på ett hotell som vi inte trivdes på. Jag minns att min pappa gick för att beställa en rom och cola. Det kunde han inte. Där emot gick det utmärkt att köpa en cola och en shot rom för att göra den själv... Konstig nivå på service men men.



Vi missade snorklingen i Honda Bay då vi valde att åka till Puerto Prinsessa för att fira nyår där. Vi kom dit 2 dagar tidigare än planerat och hade ett hotell bokat men det var fullt så vi fick bo två nätter på ett annat hotell. Det var trevligt med pool på taket på 5:e våningen. Det fanns en bar uppe vid poolen som var obemannad. Vi ringde till receptionen så att det skulle komma någon för att servera oss. Då svarade det att vi kunde servera oss själva och skriva upp vad vi tar så att de kunde lägga det på rumsnotan senare. Sagt och gjort Personalen var väldigt trevlig och lättsamma. Vi fick en bra kontakt med hotellpersonalen och trivdes väldigt bra de två dagarna vi bodde där.



Vi gjorde några utflykter genom hotellet. En guidad tur genom Puerto prinsessa där vi besökte olika sevärdheter, kyrkor, hantverkstillverkning, krokodilfarm osv.



En kyrka i staden

Halv fem ölen.

En dag när vi var på stranden ville vi ha något att dricka. I kiosken vi handlade fick vi inte gå iväg med glasflaskorna för pantens skull. Vi fick då öl och drink i plastpåsar i stället

Det nya hotellet vi bytte till som vi skulle bo på över nyår var riktigt fint . Det låg alldeles söder om flygplatsen och dessutom ganska nära.

Vi badade mycket i poolen och hängde mycket på hotellet. På kvällarna tog vi en tricykel in till stan och till något som liknade ett diskotek där det var livemusik varje kväll och riktigt mycket med folk! Vi spelade beerpong och festade och dansade. Alla var med sent in på nätterna, till och med min pappa och hans fru. Desto mer onyktra vi blev, desto mer lurades vi på pengar varje gång vi köpte något att dricka. Detta upplevde vi ganska ofta i Filippinerna. Vid ett tillfälle beställde vi en Big mac & Co och en extra cheeseburger på MC. Vi betalade för det och fick kvitto. När ordern kom fanns det ingen cheeseburgare. Vi fick då dividera tills expediten gav sig och slängde fram hamburgaren som hon tidigare sagt fanns inuti big macen. Kommunikationsbrist kan det inte vara då nästan alla talar engelska.



En kväll på klubben fyllde min bror år. Vi sjöng för honom och bandet gratulerade honom med att sjunga för honom också. Någon köpte in absolut vodka till oss och bjöd och det dök upp några tjejer som flörtade med oss. Jag som var upptagen skickade dit min bästa vän som senare under kvällen försvann med en av tjejerna. På morgonen vid 05 väckte han mig med att banka på dörren så jag fick öppna. Jag var måttligt irriterad över att han störde mig i sömnen och pekade på en madrass som låg på golvet som han fick ligga på. Vi hade en dubbelsäng som vi delade men den var så pass liten att vi båda inte fick plats. Vi hade fått massage på rummet en dag tidigare och då hade de med sig en madrass som en av oss låg på. Han fick lägga sig på den med två blöta handdukar som täcke och jag hörde hur han muttrade på golvet. På morgonen vaknade vi båda av att min pappa stod utanför och gal som en tupp med två shotar med rom i till oss. "Room service" sa han när vi öppnade.. Vi höll för näsan och drack upp.

När jag tittade på min kompis såg jag att han hade en ring i örat som han inte minns hur han fått  Det gick vilt till i Puerto Prinsessa och han mindes att han och tjejen han träffade hade dragit vidare med hennes kompisar till ett annat ställe som spelade reagge musik live men han kom inte på vad det låg eller hette, bara att det var bra.



Så kvällen efter på nyårsafton försökte vi leta upp stället utan resultat. Vi gick längs med gatorna där han trodde att han kände igen sig och varit kvällen innan. Vi var på väg att ge upp när vi gick förbi ett ställe där någon ropade "Michael"! Det var bartendern som ropade. Han mindes inte henne heller men vi gick in och nu var han säker på att det var rätt ställe. Folk från personalen kom och hälsade på honom och tackade för igår. Min vän är otroligt social av sig och väldigt trevlig och rolig av sig så de gillade honom uppenbarligen. Vi frågade om bandet skulle spela men eftersom att det var nyårsafton så var de lediga. När de märkte hur besvikna vi blev så ringde de in bandet som kom och riggade upp sina grejer och spelade ett tiotal låtar innan de begav sig hemåt igen för att fira. Det var en trevlig gest



Vi satte oss i baren tillsammans med en ett tiotal andra personer. Där fanns en klocka som man kunde ringa i. Mikael frågade vad som hände om man slog i den och bartendern svarade "Noo! You must buy a free.....ring ring ring ring". Innan hon han säga klart ringade han i klockan och han var tvungen att bjuda alla i baren på ett glas. Han fick bestämma själv och valde rom&cola till alla. Vi var ca tio stycken och när tjejen i baren nästan var klar med att hälla upp den sista som tog ett tag då det var tio glas så ringde Mikael i klockan igen. Ten more! Då suckade Filippinarna längst ner vid änden av baren och vi satt till slut med två groggar var



På väg därifrån blev vi inbjudna till en privat nyårsfest i en lokal längs med gatan på väg till vårt hotell. Det verkade som att det var någon familjefest. Det hela slutade med att det var vi som stod för musiken som DJ:s och vi blev bjudna på mat och dryck

Vi hade kul i Puerto Prinsessa men 6 dagar kändes alldeles för långt. Vi skulle resa vidare mot Indonesien men min pappa och hans fru skulle stanna en vecka till i staden.



En av dagarna hade vi bokat en tur till en underjordisk flod "Puerto Princesa Subterranean River National Park". Framröstat till ett av världens sju naturliga underverk. Det blev aldrig av eftersom att det var för mycket sjö när vi väl kom fram för att man skulle kunna ta sig in i grottorna sjövägen. De körde som idioter dit med bussen för att vi skulle hinna men vi kom aldrig fram i tid. Vi var nog nära döden ett par gånger då bilen fick ställ i kurvor med stup rakt ner i raviner. Betalt ville de ha ändå trots att det inte blev något besök i grottan. De fick för bensinen de tankade innan avfärd. 1000 Pesos. Men de skulle ha 2000 pesos var av oss. Vi vägrade och de gav sig till slut.



Tiger air tillbaka till Manilla.

Filippinerna och framför allt Palawan med El Nido var väldigt vackert! Likaså Noa Noa! Däremot så känns det inte som att landet är så vana vid turismen som te.x Thailand. Man är duktig på Engelska till skillnad från Thailändare men kan inte administrera och organisera så där har man mycket att lära. Vi gillade Filippinerna och åker gärna tillbaka (vilket vi också gjort).

Det är billigt att leva och bo och det är relativt smidigt med transporter, mat, hotell osv.

Jag rekommenderar Palawan trots att det var bökigt att ta sig dit.



Mer i nästa inlägg. Då reser vi till Indonesien via Manilla och Kuala Lumpur.

 

[gotath]

Väldigt rolig och intressant rapport!