På vägen tillbaka till Manilla blev det en hotellnatt igen på samma hotell som på vägen till Palawan. Vi fick exakt samma rum och denna gång var det min tur att sova på golvet med kackerlackor..
Nästa dag checkade vi in på Philippine airlines flight mot Kuala Lumpur. Jag och Mikael reste i business class medan de andra åkte där bak.
Det blev ett lounge besök innan avgång och här fick vi gästa in min bror och vår vän.
Ombord var det återigen helt underbar service.
Framme i Kuala Lumpur tog vi en taxi till stan och letade sedan upp vårt hotell. Det visade sig att Mikael hade bokat fel datum så vi kom en dag för tidigt. Vi fick ingen återbetalning och valde då istället att byta hotell till ett mer centralt beläget. Vi skulle bara stanna en natt så därför var vi effektiva och ville se så mycket som möjligt under den korta tiden.
Vi besökte Batu Caves och tog oss till Petrona Towers. Dock ej upp i dem.
Eftersom att vi skulle vidare dagen efter till Yogjakarta så blev det sängen tidigt på kvällen.
Vi mötte upp på morgonen då vi bodde på olika hotell och tog oss återigen till KUL för 3:e gången i ordningen på denna resa.
Taxin körde oss till fel terminal då vi skulle med Air Asia och vi blev smått stressade då tiden gick och vi inte fick tag i någon transfer mellan terminalerna. Tills slut kom den och vi hann i tid med lite marginal.
När vi väl kom fram till Yogjakarta var jag den enda av oss som hade IDR som valuta. Det räckte inte till att betala visumkostnaden för oss.
Killen som syns i bild lånar själv ut sina egna pengar till min bror och två vänner och betalar deras visum, sen går vi alla till en bankomat och tar ut pengar till honom och lite extra dricks såklart för att han hjälpte oss att komma in i landet.
Väskbandet. Minsta ankomsthallen jag sett.
Vi tog oss ut och ordnade en taxi som vi avtalade ett pris med för att ta oss in till stan. Taxichauffören försökte blåsa oss och ville släppa av oss i någon förort men fick efter att vi blivit förbannade, köra runt hela stan tills vi var nöjda med hotellet vi kommit till.
Vår restaurangnota, drygt en halv miljon
Lite bilder från staden.
Polen på hotellet.
Jag och Mikael bodde tillsammans, de andra bodde på hostel.
Tidig morgon på utflykt till Prambanan-templet.
Vi åkte runt en heldag, från tidig morgon till eftermiddag på olika utflykter som min bror hade ordnat genom deras hostel. Det var intressant men efter en stund så tröttnade jag och Mikael och satte oss och drack öl i stället då min bror och vän var inne på det typ 10:e templet för dagen. (Allt började se likadant ut.)
I samma veva som vi tröttnade på utflykten, tröttnade vi även på varandra och kom på kant. Vi valde att splittra på oss och då det var ca två veckor kvar på semestern så åkte vi var för sig två och två. Det var lite tråkigt att skiljas som ovänner men vi var väldigt trötta på varandra.
Vi letade länge efter taxi utan att hitta någon och till slut hoppade vi på en lokalbuss och visste inte vart vi skulle hamna. Vi betalade (vad vi förstod ett överpris), men det var trevligt folk ombord och någon man bjöd oss på någon typ av kakor. Vi fick betala till slut men det var billigt.
När vi till slut kom fram till flygplatsen kände vi igen oss och bara några stopp senare var vi tillbaka i stan och kunde leta upp vårt hotell.
Vi gick upp på rummet, packade väskorna och beställde två stycken tågbiljetter mot Malang! Vi tog nattåget för att stanna i Malang på vägen och ta oss upp på vulkanen Mt. Bromo. Slut destination var Bali.
Vi köpte de dyraste biljetterna "Executive class". Man kan väl säga som så här att vi är glada över att vi tog de dyraste biljetterna med tanke på vad vi fick för pengarna skulle jag inte vilja veta vad de som åkte economy fick... Det var ganska skabbigt ombord. Fördelen var att det gick att luta sätena mycket (eftersom att de va sönder). Resan skulle ta 7 timmar och klockan var sent så vi somnade ganska enkelt.
Mer om Mount Bromo och Bali kommer i nästa inlägg.
