Så var det dags att resa igen.. Detta år var det dags att göra en nyårsresa till värmen. Valet föll på Vietnam efter diverse forskande i resemagasin och nätet. Redan i februari 2019 bokade jag resan hos Tallin, Thai hade då väldigt bra tillgång och datumen passade oss bäst, så i princip alla leggen är med Thai.
THAI TG961 Arlanda – Bangkok.
Planet gick 1330 och runt 1,5 h innan var vi på Arlanda, check in gick smidigt, dock såg jag att det hade blivit flygplansbyte från A330 till B777 mellan Bangkok-Saigon så det tog lite tid att fixa de sätena rätt. Incheckningspersonalen rekommenderade oss att gå direkt till passkontrollen pga långa passköer och efter pengaväxling, taxfree etc så insåg vi att vi denna gång knappt skulle hinna ta oss till T5 Guld och tillbaka så vi skippade det och gick direkt mot F-piren. Ganska snart kom boarding igång och vi intog hela 11-raden (längst fram). Det är en 777-300ER med layouten 1-2-1, vi föräldrar satt i var sin 1:a medan ungarna hade 2:an i mitten. (rörande ”jag mötte Lassie”; Kristian Luuk med 3 barn satt ett par rader bakom oss). CC var snabbt ute med skumpa och juicer.
Snabb servering av skumpa
Varm handduk delades ut ganska omgående efter start (på alla flighterna), även innan frukost.
När vi väl var uppe i luften var den snabbt ute med varma nötter och frågade efter vad man ville ha till fördrink. De gick även runt och tog upp beställning för middagen, om man ville ha asiatisk eller västerländsk samt vilka viner man ville ha till. Jag valde thailändsk och tog biff med bambuskott i gröncurry.
Menyn, bra mat!
Amenity-kitet var från Lacoste och innehöll det sedvanliga såsom; hudkräm, lipsyl, munvatten, tandborste, tandkräm och sovmask. Ingen leksak eller ”child-pack” erbjöds till barnen.
Amenity från Lacoste
Sätena var bra och sköna, jag gillar divanen som dessa stolar har, dock fungerade massagen inte på min (spelade ingen roll), barnen använde massagen flitigt och uppskattade det. Det som störde mig var den uppenbara bristen på lagringsplatser, det fanns ingenstans direkt att lägga Boselurarnas fodral, ficka för bok/platta etc fanns inte heller. Visserligen finns en liten ”hylla” bredvid en men det var inte optimalt.
Serveringen var bra och korrekt. Pursern kom ideligen under hela middagen och frågade om jag ville ha mer rött/vitt etc, han kom 3 gånger med portvin till osten och 2 gånger med konjak till kaffet. Förrätten var god och det var spänstiga räkor. Jag tyckte huvudrätten var väldigt bra, riktigt god gröncurrysmak och många bra tillbehör. Det var genomgående bra viner också, framförallt tyckte jag Sancerren var en hit till förrätten. Sen kom olika ostar med portvin (som Pursern tyckte jag skulle ha mycket av) och avslutades med Kaffe+konjagare.
Vita vinerna
Förrätt
Varmrätt, den var väldigt mycket godare än det ser ut på bilden
Mums
Gott kaffe hade de oxå!
Barnen fick ”child meal” och det var köttbullar och potatiskaka med bravo-juice, marabou-mjölkchokladkaka, russin och en påse lantchips. De var mer än nöjda.
En liten egenhet som jag störde mig lite på var att skulle man ha något annat än den drickan som de hade med sig så kunde det ta ett tag innan man fick den. Jag gillar inte att vänta på vinet till maten. Men de vägde upp detta med antal påfyllningar.
IFE:n var bra men inte den nyaste (ingen touchscreen) utan man fick styra den med en liten fjärr. Bra utbud med både nya och gamla filmer och massor av TV-serier, något jag saknade var textning på engelska på vissa filmer. Dessutom så på en del asiatiska filmer var det hårdkodat in både koreanska och engelska vilket gör att halva skärmen tas upp av texten. Helt OK IFE men inte top-notch. Lurarna var sköna att ha på sig men NC var ju ett skämt jämfört med Bose-lurarna vilket jag använde (med adapter får att få ljud i båda öronen).
Ganska kort efter middagen släckte de ner och erbjöd bäddning åt de som ville. Barnen höll sig vakna och kollade på film ett tag men somnade av en efter en i mörkret.
Just sovställningen var kanske Thais (enda?) svaghet. Sängen var alldeles för kort. Det var helt omöjligt att ligga raklång utan man fick ligga på sidan i nån sorts halv fosterställning. Gick ju att sova iaf men helt klart en stol som var för kort och lite för smal för en västerlänning.
När det var 1:45 kvar började det dimmas upp, väldigt behagligt, och sedan kom frukosten ut. Jag misstänkte att man skulle vara ganska mätt, trött samt inte ha någon speciell aptit så jag hade beställt kontinental frukost med juice, bröd och pålägg. Helt OK.
Frukosten
Flygningen ARN-BKK var över förväntan, jag har läst mycket på forumet att just arlanda-rutten har fått tagit mycket skit men iaf denna flight var mycket bra, CC skötte sig oklanderligt, maten och vinerna var över förväntan. Minus för stolens liggläge dock!
Thai Airways international Royal Silk Lounge D
Vi hade medvind så vi landade en hel timme innan planerad ankomst. Detta gjorde att klockan var knappt 0600 (dvs midnatt hemma i Sverige). Ungarna var ganska sega så av bekvämlighetsskäl fick det bli närmaste Royal Silk-loungen. (Singapore och Turkishs lounger hade dessutom inte öppnat än). Vi tog Royal Silk Lounge D som ligger nästan i mitten där concourse a,b,c möter d,e,f.
Loungen i sig är en ganska så stor lounge, direkt till vänster finns små privata bås och sedan öppnar det upp till en större yta med matdel, drycker samt olika områden med soffgrupper. Man kan gå genom hela loungen och sedan komma ut mot D-concoursen. I matväg så fanns det en varm del där de hade pannkakor och sirap, ägg och bacon. Även mjölk och flingor fanns där. Sedan fanns en annan vägg med smörgåsar, bakverk och dumplings. De hade även jul-tema på bakverken med granar, stjärnor etc. Hela flygplatsen var för övrigt väldigt indraperad i ”Merry Christmas”-banderoller.
"Mackhörnan"
Frukostmaten
Julstämning
I dryckesväg fanns det massa olika cola, sprite, fanta, vatten samt Tiger och Chang. Kaffemaskiner stod på flertalet ställen. Därmot såg jag ingen starkfika eller vin, men det kanske var pga den tidiga timmen.
Det var väldigt lite folk i loungen vid denna tid, vi hade en timme att slå bort så det blev lite frukost och dricka innan det var dags att dra sig mot nästa flyg.
Jag var innan sugen på att testa den nya Royal Orchid Prestige Loungen som de gjorde reklam för i Thai-magasinet, nu låg den längre in i D och ingen i familjen orkade gå dit så tyvärr. Nästa gång!
Mmmm.. Durianchips!
THAI TG550 Bangkok-Saigon
Boardingen gick snabbt och vi kom in ett i princip likadant plan som vi flög med alldeles nyligen, B777-300ER. Pursern kom direkt och frågade om vi ville ha juice, skumpa etc. Business-kabinen var halvfull och den bakre lilla efter galleyt var helt tom. Vi satt 12A, D och 14 B, E dvs 2 fönster och två på andra sidan gången som i en fyrkant.
Same same som förra flyget
Trots att flygningen bara skulle ta en timme hann de med en 3-rätters; färsk frukt, blandade Dim-Sum och till efterrätt det där kinesiska brödet med kondenserad mjölk.
En underlig sak var att de inte hade hörlurar på denna flight ”på grund av att den var så kort” så ville man se något på IFE:n fick man gått packa fram sina egna lurar.
Vietnam, HCMC (Saigon)
Väldigt trevligt att åka wide-body på en sådan här kort flight. Efter en knapp timmes flyg mellan Thailand och Vietnam landade vi tillslut i Ho Chi Minh City. På flygplatsen var allt väldigt effektivt uppstyrt, passkontrollen var noggrann men gick effektivt snabbt genom. Bagaget stod och väntade på oss och för en knappt 100 kr fick vi en fin taxi, ca 30 min till hotellet. Sträckan var endast 8 km men det gick i krypfart eftersom trafiken var det värsta, galnaste och mest kaotiska vi upplevt. Överallt mängder med mopeder med upp till 4-5 personer på varje moped, bebisar som äldre och ett ihållande tutande! Det var en upplevelse i sig att färdas i trafiken.
Många mopeder blir det..
Familj på moped, med Independence Palace i bakgrunden
Intercontinental Saigon
Hotellet ligger mitt i District 1, nästan mitt mot Postkontorets baksida. Det är bra läge med promenadavstånd till många sevärdheter.
När vi anlände så blev vi snabbt eskorterade till Club Loungen för incheckning. Där fick vi rummet och vi kände att vi behövde ta igen lite missad sömn eftersom vi endast lyckas sova 2-3 timmar på flyget hit. Vi vaknade lagom till att det serverades (1400) Afternoon tea med en god blandning av tilltugg som passade oss alla.
Afternoon tea
Rummet var ganska standard ”Clubrum” på 20-våningen. Hög kvalité på hudkrämer och schampon men själva rummet är ganska trångt för fyra personer.
Hotellet har en cool pool med genomskinliga väggar på 3:e våningen som vi badade flera gånger under dagarna vi var här, det var alltid folk där men aldrig fullt. Det finns även ett stort gym samt spa i anslutning till poolen. Tyvärr lyckades dottern ramla av hästen några dagar in Jul och fick en fraktur i lillfingret så hela semestern blev med ett underarmsgips för henne. Vi hade köpt ett ”badskydd” (en sorts gummihandske som man drog över) så hon kunde bada i alla fall.
Ball effekt av ljusets brytning och glaset
Smog eller dis?
Intercontinental Saigon Club Lounge
Loungen höll verkligen hög kvalité. Man kan välja att äta frukost i loungen eller nere i restaurangen. Utbudet i restaurangen var mycket mer så vi åt frulle där. Personalen är otroligt trevlig och hjälper till med allt som behövs. Fin utsikt över staden högst upp.
Klockan 14-1530 serverar de Afternoon Tea i Loungen och det var i princip som en lunch med scones, pålägg, bakverk, frukost och andra smörgåsar.
Mellan 1730-1930 var det Evening reception med varma och kalla smårätter samt free flow av dricka. Det var olika mat varje dag, både vietnamesiska rätter som internationella. Tyvärr hade de inte äkta skumpa utan körde på fransk mousserande alt prosseco. Det fanns 2 vita och 2 röda viner, Tiger, Chang och Saigon Special samt diverse starksprit. Det var verkligen bra mat varje dag; räkcocktails, olika kanapéer, pulled pork, pilgrimsmusslor, ostron, små biffspett, chickennuggetar etc etc. Det var fyra varma och en mängd kalla samt sallad, diverse ost och bröd varje kväll. Helt klart tillräckligt för att bli mätt. En policy de hade (som jag ej lyckats läst till mig) var att barn fick inte sitta ute i loungen under Evening reception så vi fick ett eget konferensrum i Loungen för familjen. Inte rörde det oss något, det var ju bara skönt. Loungen blev verkligen full och ganska så stimmig på kvällarna, ofta inte en stol ledig.
"Familjerummet"
Smårätter
Olika efterrätter
Varma rätter
Det var lite oklart om alkohol var ”gratis” under dagarna, vi var inne en gång (utanför mattiderna) för att ta något att dricka och kunde jag iaf ta Saigon Export utan knussel. Men det var inget de skyltade med. De erbjöd iaf hela dagen förfriskningar som läsk, te, kaffe etc
God öl!
Jag tycker loungen höll samma nivå som IC Grand Standford Hong Kong eller Hilton KL men Conrad Singapore är fortfarande snäppet bättre än alla lounger vi testat på.
Frukosten nere i Market 39 var väldigt bra, gigantiskt utbud av västerländsk samt asiatisk frukost. De hade en flera varianter av Pho-soppor att testa, likaså vietnamesiska baguetter, Goi cuon (typ genomskinliga vårrullar) och Bo Luc (typ kalops). Dessutom erbjöds förutom vanligt kaffe/te/varm choklad även vietnamesiskt dropp-kaffe alt iskaffe.
Att göra i Saigon:
Saigon är en stor och ibland ganska så rörig stad. Allt från breda franska boulevarder till myller av små sidogränder med butiker. De miljontals mopederna svämmar fram överallt och det är verkligen en utmaning att ta sig fram till fots. Trafiken är så extrem att den beskrivs som en turistattraktion i sig ex. "You must get used to the idea that you loose a little bit of control when you cross a street in Vietnam, you depend on the skills of the drivers". Galet som sagt! Vi trodde det skulle vara som i Bangkok men det var ordentligt mycket värre. Att vid poolen titta ut över trafiken var som sagt en attraktion bara det. Det var verkligen helt laglöst, man stannar inte för folk som går över övergångsställe och eftersom det är så trångt på vägen, kör mopeder regelmässigt på trottoaren. Det fick mest bli Taxi för oss. Taxi var billigt och fanns överallt, i snitt kostade det 30 kr att åka runt i District 1 och 2. Det var dessutom en del arbeten i centrala Saigon då de skall bygga tunnelbana och flera ställen leddes trafiken om.
Ben Thanh Market
Vi tog en taxi till denna ganska kända ”turistmarknad”. Mängder med folk, trångt, varmt och försäljare blandat med de som jagar en för att putsa skorna. Lägg där till myriader av mopeder och taxibilar som tutar hejvilt så är det inte lugn shopping direkt. Det fanns mängder med piratkopierat gods; främst kläder, skärp, kepsar och väskor. Väldigt mycket té och kaffe samt massor av kryddor. Det gällde att pruta, minst hälften av deras ursprungspris annars blev man lurad (man blir väl alltid lurad men om man inte fick ner priset till max 50% var man mer lurad). Vesselkaffet skulle de tex ha 150000 VND /100 gram men det kostade sällan mer än 30000-70000 VND beroende på kvalité i matbutikerna. Vi köpte allt kaffe i butik för övrigt.
Kaffe
Kaffet i Vietnam förtjänar några rader. Det var bland det bästa och godaste kaffe vi druckit. Deras droppkaffe med kondenserad mjölk var så gott, en helt annan rostning och lukt än vad man är van vid. Det såldes kaffe överallt och självfallet så var de onekligen stolta över sitt ”Weasel coffee” eller Luwak-kaffe (dvs ”skitkaffet”) som fanns i olika kvalitéer, från hyfsat billigt till väldigt dyrt. Vi köpte på oss väldigt mycket kaffe, både bönor som färdigmalet, både olika Luwak som olika sortes Viet-coffee samt olika droppanordningar i både metall och porslin. Det fanns väldigt mycket kafféer i stan och det såldes kaffe överallt till modesta priser (15000 VND dvs ~6 kr) på småhak.
Nguyen Hue Street
Nguyen hue är en stor promenadgata, med vackra gamla franska koloniala hus blandat med nya skyskrapor och köpcentrum. Vi åkte dit en kväll för att shoppa lite. Där var det full kommers med galet många människor och hela staden verkade öva inför uppträdanden på nyårsafton.
Någon vietnamesisk pojkgrupp övade så folk stannade helt sonika på gatan för att kolla
Hammaren och skäran var överallt
En vanlig trottoar i Saigon. lätt att komma fram..
Postkontoret och Notre Dame-katedralen
Vi promenerade från Hotellet till det gamla postkontoret ritat av Gustaf Eiffel som än idag används av posten. Här inne var det mest intressanta de fina souvenirer som vi köpte till billig peng. "Notre Dame"-katedralen ligger bredvid men tyvärr var den under fasadrenovering och därmed stängd.
Postkontoret
Uncle Ho är ständigt närvarande
Katedralen på kvällen
Independence Palace
Byggnaden var hem och arbetsplats för Sydvietnams president och är numer ett muséum, man kan kolla in presidentens kontor, krigsrummet etc. Utanför står T-54a stridsvagnen som 1975 forcerade grindarna till Palatset. Det var mycket folk där, så var beredd att köa.
Cu Chi tunnlarna
Redan hemifrån hade vi via Klook köpt en dagstur (kl 12-18) till Cu Chi tunnlarna, ett gigantiskt nätverk med över 200 km tunnlar under hela området hela vägen till Saigon.
Båtfärden dit gick med speedboat på Saigonfloden vilket var väldigt smidigt. Det gick snabbare än busstur, vi var bara 12 personer på turen och man fick ju se mycket mer. Väldigt Intressant att se alla byar utmed floden men smutsigt vatten och fullt med fraktbåtar. När vi kom fram till Cu Che fick vi en lunch bestående av massor av olika vietnamesiska rätter (mycket bra) innan det var dags för turen.
Saigonfloden
Ut på landsbygden
Framme!
Turen var väldigt intressant och bra gjord, även för barnen. Jag tyckte det var suveränt! Vi fick se hur tunnlarna var uppbyggda, fick se de fällor som vietnameserna gjorde under Vietnamkriget och alla andra sätt som VietCong kämpade mot amerikanerna. De visade hur VC tillverkade alla improviserade fällor, IED:er och vapen, hur en ledningscentral och även sjukrum under jord i tunnlarna såg ut. En sprängd M48 stridsvagn förevisades. I slutet gick vi ner i tunnlarna och vi fick krypa (barnen kunde iaf gå lite hukande) 50-100 m genom de kolsvarta, trånga gångarna som var byggda för små vietnameser. Det var verkligen så jag knappt kom genom, man fick inte vara klaustrofobisk där inte! Flera i sällskapet avbröt och gick ovan jord istället.
Information samt propagandafilm
Rekonstruktion av "Bamboo-trap"
Sonen försvinner ner i ett hål till gångarna
En annan ingång till tunnlarna
M-48 Tank
Trevlig fälla
Nere i tunnlarna
Det fanns även en skjutbana där man kunde välja olika vapen som exempelvis M1 Giraud, M-16 AK-47 och M-60. Jag valde AK-47 och sköt ett magasin, det var länge sedan.
På väg tillbaka
Nyår!
Vi fick det slutgiltiga "trafikkaostestet" när vi skulle ta oss gående ner till floden för att se fyrverkerier vid 12-slaget. Det går inte att beskriva i ord. Vi alla kryssade mellan bilar, mopeder och tusentals människor. Underligt nog har man anpassat sig så att man vant sig vid risken att bli påkörd av mopeden, numera var den största rädslan att bränna benen mot mopedernas avgasrör. Otroligt nog klarade vi oss helskinnade både dit och hem! Att se fyrverkeri var tjusigt, de sköt pjäserna från skyskraporna och floden, det var ordentligt påkostat men det största minnet vi tar med oss är ändå den kaotiska stämningen!
Man fick gå mitt i vägen för att komma någon vart
Kaoset nere vid Saigonfloden
Gott nytt år!
Sen skulle vi ju hem oxå...
Prisläget:
HCMC är enligt vietnamesiska guider dyraste staden i Vietnam men det sa inte så speciellt mycket då det var väldigt billigt. Något man inte är så bortskämd med, med tanke på kronans numera skräpstatus. Mat, dricka, glass, souvenirer var allt väldigt billigt. Öl i butik kostade 6 kr, öl på restaurang 15 kr. Maten kostade 20-50 kr för en huvudrätt beroende på lokalt hak eller finare restaurang. Det som var dyrt var vin om man skulle köpa. Det var Sverigepriser på ett glas vin, det fick man med andra ord dricka i Club loungen.
Mot Phu Quoc!
På nyårsdagen gjorde vi en sista shopping, därefter spenderade vi några timmar vid poolen innan det var dags att ta flyget mot ön Phu Quoc. Vi hade separatbokat biljetter med Vietnam Airlines så vi var helt statuslösa då aldrig flyger med Skyteam. Det blev att hänga på inrikesterminalen och äta lite tidig middag på Burger King innan boarding. Mer om detta i del 2 som kommer snart!
THAI TG961 Arlanda – Bangkok.
Planet gick 1330 och runt 1,5 h innan var vi på Arlanda, check in gick smidigt, dock såg jag att det hade blivit flygplansbyte från A330 till B777 mellan Bangkok-Saigon så det tog lite tid att fixa de sätena rätt. Incheckningspersonalen rekommenderade oss att gå direkt till passkontrollen pga långa passköer och efter pengaväxling, taxfree etc så insåg vi att vi denna gång knappt skulle hinna ta oss till T5 Guld och tillbaka så vi skippade det och gick direkt mot F-piren. Ganska snart kom boarding igång och vi intog hela 11-raden (längst fram). Det är en 777-300ER med layouten 1-2-1, vi föräldrar satt i var sin 1:a medan ungarna hade 2:an i mitten. (rörande ”jag mötte Lassie”; Kristian Luuk med 3 barn satt ett par rader bakom oss). CC var snabbt ute med skumpa och juicer.
Snabb servering av skumpa
Varm handduk delades ut ganska omgående efter start (på alla flighterna), även innan frukost.
När vi väl var uppe i luften var den snabbt ute med varma nötter och frågade efter vad man ville ha till fördrink. De gick även runt och tog upp beställning för middagen, om man ville ha asiatisk eller västerländsk samt vilka viner man ville ha till. Jag valde thailändsk och tog biff med bambuskott i gröncurry.
Menyn, bra mat!
Amenity-kitet var från Lacoste och innehöll det sedvanliga såsom; hudkräm, lipsyl, munvatten, tandborste, tandkräm och sovmask. Ingen leksak eller ”child-pack” erbjöds till barnen.
Amenity från Lacoste
Sätena var bra och sköna, jag gillar divanen som dessa stolar har, dock fungerade massagen inte på min (spelade ingen roll), barnen använde massagen flitigt och uppskattade det. Det som störde mig var den uppenbara bristen på lagringsplatser, det fanns ingenstans direkt att lägga Boselurarnas fodral, ficka för bok/platta etc fanns inte heller. Visserligen finns en liten ”hylla” bredvid en men det var inte optimalt.
Serveringen var bra och korrekt. Pursern kom ideligen under hela middagen och frågade om jag ville ha mer rött/vitt etc, han kom 3 gånger med portvin till osten och 2 gånger med konjak till kaffet. Förrätten var god och det var spänstiga räkor. Jag tyckte huvudrätten var väldigt bra, riktigt god gröncurrysmak och många bra tillbehör. Det var genomgående bra viner också, framförallt tyckte jag Sancerren var en hit till förrätten. Sen kom olika ostar med portvin (som Pursern tyckte jag skulle ha mycket av) och avslutades med Kaffe+konjagare.
Vita vinerna
Förrätt
Varmrätt, den var väldigt mycket godare än det ser ut på bilden
Mums
Gott kaffe hade de oxå!
Barnen fick ”child meal” och det var köttbullar och potatiskaka med bravo-juice, marabou-mjölkchokladkaka, russin och en påse lantchips. De var mer än nöjda.
En liten egenhet som jag störde mig lite på var att skulle man ha något annat än den drickan som de hade med sig så kunde det ta ett tag innan man fick den. Jag gillar inte att vänta på vinet till maten. Men de vägde upp detta med antal påfyllningar.
IFE:n var bra men inte den nyaste (ingen touchscreen) utan man fick styra den med en liten fjärr. Bra utbud med både nya och gamla filmer och massor av TV-serier, något jag saknade var textning på engelska på vissa filmer. Dessutom så på en del asiatiska filmer var det hårdkodat in både koreanska och engelska vilket gör att halva skärmen tas upp av texten. Helt OK IFE men inte top-notch. Lurarna var sköna att ha på sig men NC var ju ett skämt jämfört med Bose-lurarna vilket jag använde (med adapter får att få ljud i båda öronen).
Ganska kort efter middagen släckte de ner och erbjöd bäddning åt de som ville. Barnen höll sig vakna och kollade på film ett tag men somnade av en efter en i mörkret.
Just sovställningen var kanske Thais (enda?) svaghet. Sängen var alldeles för kort. Det var helt omöjligt att ligga raklång utan man fick ligga på sidan i nån sorts halv fosterställning. Gick ju att sova iaf men helt klart en stol som var för kort och lite för smal för en västerlänning.
När det var 1:45 kvar började det dimmas upp, väldigt behagligt, och sedan kom frukosten ut. Jag misstänkte att man skulle vara ganska mätt, trött samt inte ha någon speciell aptit så jag hade beställt kontinental frukost med juice, bröd och pålägg. Helt OK.
Frukosten
Flygningen ARN-BKK var över förväntan, jag har läst mycket på forumet att just arlanda-rutten har fått tagit mycket skit men iaf denna flight var mycket bra, CC skötte sig oklanderligt, maten och vinerna var över förväntan. Minus för stolens liggläge dock!
Thai Airways international Royal Silk Lounge D
Vi hade medvind så vi landade en hel timme innan planerad ankomst. Detta gjorde att klockan var knappt 0600 (dvs midnatt hemma i Sverige). Ungarna var ganska sega så av bekvämlighetsskäl fick det bli närmaste Royal Silk-loungen. (Singapore och Turkishs lounger hade dessutom inte öppnat än). Vi tog Royal Silk Lounge D som ligger nästan i mitten där concourse a,b,c möter d,e,f.
Loungen i sig är en ganska så stor lounge, direkt till vänster finns små privata bås och sedan öppnar det upp till en större yta med matdel, drycker samt olika områden med soffgrupper. Man kan gå genom hela loungen och sedan komma ut mot D-concoursen. I matväg så fanns det en varm del där de hade pannkakor och sirap, ägg och bacon. Även mjölk och flingor fanns där. Sedan fanns en annan vägg med smörgåsar, bakverk och dumplings. De hade även jul-tema på bakverken med granar, stjärnor etc. Hela flygplatsen var för övrigt väldigt indraperad i ”Merry Christmas”-banderoller.
"Mackhörnan"
Frukostmaten
Julstämning
I dryckesväg fanns det massa olika cola, sprite, fanta, vatten samt Tiger och Chang. Kaffemaskiner stod på flertalet ställen. Därmot såg jag ingen starkfika eller vin, men det kanske var pga den tidiga timmen.
Det var väldigt lite folk i loungen vid denna tid, vi hade en timme att slå bort så det blev lite frukost och dricka innan det var dags att dra sig mot nästa flyg.
Jag var innan sugen på att testa den nya Royal Orchid Prestige Loungen som de gjorde reklam för i Thai-magasinet, nu låg den längre in i D och ingen i familjen orkade gå dit så tyvärr. Nästa gång!
Mmmm.. Durianchips!
THAI TG550 Bangkok-Saigon
Boardingen gick snabbt och vi kom in ett i princip likadant plan som vi flög med alldeles nyligen, B777-300ER. Pursern kom direkt och frågade om vi ville ha juice, skumpa etc. Business-kabinen var halvfull och den bakre lilla efter galleyt var helt tom. Vi satt 12A, D och 14 B, E dvs 2 fönster och två på andra sidan gången som i en fyrkant.
Same same som förra flyget
Trots att flygningen bara skulle ta en timme hann de med en 3-rätters; färsk frukt, blandade Dim-Sum och till efterrätt det där kinesiska brödet med kondenserad mjölk.
En underlig sak var att de inte hade hörlurar på denna flight ”på grund av att den var så kort” så ville man se något på IFE:n fick man gått packa fram sina egna lurar.
Vietnam, HCMC (Saigon)
Väldigt trevligt att åka wide-body på en sådan här kort flight. Efter en knapp timmes flyg mellan Thailand och Vietnam landade vi tillslut i Ho Chi Minh City. På flygplatsen var allt väldigt effektivt uppstyrt, passkontrollen var noggrann men gick effektivt snabbt genom. Bagaget stod och väntade på oss och för en knappt 100 kr fick vi en fin taxi, ca 30 min till hotellet. Sträckan var endast 8 km men det gick i krypfart eftersom trafiken var det värsta, galnaste och mest kaotiska vi upplevt. Överallt mängder med mopeder med upp till 4-5 personer på varje moped, bebisar som äldre och ett ihållande tutande! Det var en upplevelse i sig att färdas i trafiken.
Många mopeder blir det..
Familj på moped, med Independence Palace i bakgrunden
Intercontinental Saigon
Hotellet ligger mitt i District 1, nästan mitt mot Postkontorets baksida. Det är bra läge med promenadavstånd till många sevärdheter.
När vi anlände så blev vi snabbt eskorterade till Club Loungen för incheckning. Där fick vi rummet och vi kände att vi behövde ta igen lite missad sömn eftersom vi endast lyckas sova 2-3 timmar på flyget hit. Vi vaknade lagom till att det serverades (1400) Afternoon tea med en god blandning av tilltugg som passade oss alla.
Afternoon tea
Rummet var ganska standard ”Clubrum” på 20-våningen. Hög kvalité på hudkrämer och schampon men själva rummet är ganska trångt för fyra personer.
Hotellet har en cool pool med genomskinliga väggar på 3:e våningen som vi badade flera gånger under dagarna vi var här, det var alltid folk där men aldrig fullt. Det finns även ett stort gym samt spa i anslutning till poolen. Tyvärr lyckades dottern ramla av hästen några dagar in Jul och fick en fraktur i lillfingret så hela semestern blev med ett underarmsgips för henne. Vi hade köpt ett ”badskydd” (en sorts gummihandske som man drog över) så hon kunde bada i alla fall.
Ball effekt av ljusets brytning och glaset
Smog eller dis?
Intercontinental Saigon Club Lounge
Loungen höll verkligen hög kvalité. Man kan välja att äta frukost i loungen eller nere i restaurangen. Utbudet i restaurangen var mycket mer så vi åt frulle där. Personalen är otroligt trevlig och hjälper till med allt som behövs. Fin utsikt över staden högst upp.
Klockan 14-1530 serverar de Afternoon Tea i Loungen och det var i princip som en lunch med scones, pålägg, bakverk, frukost och andra smörgåsar.
Mellan 1730-1930 var det Evening reception med varma och kalla smårätter samt free flow av dricka. Det var olika mat varje dag, både vietnamesiska rätter som internationella. Tyvärr hade de inte äkta skumpa utan körde på fransk mousserande alt prosseco. Det fanns 2 vita och 2 röda viner, Tiger, Chang och Saigon Special samt diverse starksprit. Det var verkligen bra mat varje dag; räkcocktails, olika kanapéer, pulled pork, pilgrimsmusslor, ostron, små biffspett, chickennuggetar etc etc. Det var fyra varma och en mängd kalla samt sallad, diverse ost och bröd varje kväll. Helt klart tillräckligt för att bli mätt. En policy de hade (som jag ej lyckats läst till mig) var att barn fick inte sitta ute i loungen under Evening reception så vi fick ett eget konferensrum i Loungen för familjen. Inte rörde det oss något, det var ju bara skönt. Loungen blev verkligen full och ganska så stimmig på kvällarna, ofta inte en stol ledig.
"Familjerummet"
Smårätter
Olika efterrätter
Varma rätter
Det var lite oklart om alkohol var ”gratis” under dagarna, vi var inne en gång (utanför mattiderna) för att ta något att dricka och kunde jag iaf ta Saigon Export utan knussel. Men det var inget de skyltade med. De erbjöd iaf hela dagen förfriskningar som läsk, te, kaffe etc
God öl!
Jag tycker loungen höll samma nivå som IC Grand Standford Hong Kong eller Hilton KL men Conrad Singapore är fortfarande snäppet bättre än alla lounger vi testat på.
Frukosten nere i Market 39 var väldigt bra, gigantiskt utbud av västerländsk samt asiatisk frukost. De hade en flera varianter av Pho-soppor att testa, likaså vietnamesiska baguetter, Goi cuon (typ genomskinliga vårrullar) och Bo Luc (typ kalops). Dessutom erbjöds förutom vanligt kaffe/te/varm choklad även vietnamesiskt dropp-kaffe alt iskaffe.
Att göra i Saigon:
Saigon är en stor och ibland ganska så rörig stad. Allt från breda franska boulevarder till myller av små sidogränder med butiker. De miljontals mopederna svämmar fram överallt och det är verkligen en utmaning att ta sig fram till fots. Trafiken är så extrem att den beskrivs som en turistattraktion i sig ex. "You must get used to the idea that you loose a little bit of control when you cross a street in Vietnam, you depend on the skills of the drivers". Galet som sagt! Vi trodde det skulle vara som i Bangkok men det var ordentligt mycket värre. Att vid poolen titta ut över trafiken var som sagt en attraktion bara det. Det var verkligen helt laglöst, man stannar inte för folk som går över övergångsställe och eftersom det är så trångt på vägen, kör mopeder regelmässigt på trottoaren. Det fick mest bli Taxi för oss. Taxi var billigt och fanns överallt, i snitt kostade det 30 kr att åka runt i District 1 och 2. Det var dessutom en del arbeten i centrala Saigon då de skall bygga tunnelbana och flera ställen leddes trafiken om.
Ben Thanh Market
Vi tog en taxi till denna ganska kända ”turistmarknad”. Mängder med folk, trångt, varmt och försäljare blandat med de som jagar en för att putsa skorna. Lägg där till myriader av mopeder och taxibilar som tutar hejvilt så är det inte lugn shopping direkt. Det fanns mängder med piratkopierat gods; främst kläder, skärp, kepsar och väskor. Väldigt mycket té och kaffe samt massor av kryddor. Det gällde att pruta, minst hälften av deras ursprungspris annars blev man lurad (man blir väl alltid lurad men om man inte fick ner priset till max 50% var man mer lurad). Vesselkaffet skulle de tex ha 150000 VND /100 gram men det kostade sällan mer än 30000-70000 VND beroende på kvalité i matbutikerna. Vi köpte allt kaffe i butik för övrigt.
Kaffe
Kaffet i Vietnam förtjänar några rader. Det var bland det bästa och godaste kaffe vi druckit. Deras droppkaffe med kondenserad mjölk var så gott, en helt annan rostning och lukt än vad man är van vid. Det såldes kaffe överallt och självfallet så var de onekligen stolta över sitt ”Weasel coffee” eller Luwak-kaffe (dvs ”skitkaffet”) som fanns i olika kvalitéer, från hyfsat billigt till väldigt dyrt. Vi köpte på oss väldigt mycket kaffe, både bönor som färdigmalet, både olika Luwak som olika sortes Viet-coffee samt olika droppanordningar i både metall och porslin. Det fanns väldigt mycket kafféer i stan och det såldes kaffe överallt till modesta priser (15000 VND dvs ~6 kr) på småhak.
Nguyen Hue Street
Nguyen hue är en stor promenadgata, med vackra gamla franska koloniala hus blandat med nya skyskrapor och köpcentrum. Vi åkte dit en kväll för att shoppa lite. Där var det full kommers med galet många människor och hela staden verkade öva inför uppträdanden på nyårsafton.
Någon vietnamesisk pojkgrupp övade så folk stannade helt sonika på gatan för att kolla
Hammaren och skäran var överallt
En vanlig trottoar i Saigon. lätt att komma fram..
Postkontoret och Notre Dame-katedralen
Vi promenerade från Hotellet till det gamla postkontoret ritat av Gustaf Eiffel som än idag används av posten. Här inne var det mest intressanta de fina souvenirer som vi köpte till billig peng. "Notre Dame"-katedralen ligger bredvid men tyvärr var den under fasadrenovering och därmed stängd.
Postkontoret
Uncle Ho är ständigt närvarande
Katedralen på kvällen
Independence Palace
Byggnaden var hem och arbetsplats för Sydvietnams president och är numer ett muséum, man kan kolla in presidentens kontor, krigsrummet etc. Utanför står T-54a stridsvagnen som 1975 forcerade grindarna till Palatset. Det var mycket folk där, så var beredd att köa.
Cu Chi tunnlarna
Redan hemifrån hade vi via Klook köpt en dagstur (kl 12-18) till Cu Chi tunnlarna, ett gigantiskt nätverk med över 200 km tunnlar under hela området hela vägen till Saigon.
Båtfärden dit gick med speedboat på Saigonfloden vilket var väldigt smidigt. Det gick snabbare än busstur, vi var bara 12 personer på turen och man fick ju se mycket mer. Väldigt Intressant att se alla byar utmed floden men smutsigt vatten och fullt med fraktbåtar. När vi kom fram till Cu Che fick vi en lunch bestående av massor av olika vietnamesiska rätter (mycket bra) innan det var dags för turen.
Saigonfloden
Ut på landsbygden
Framme!
Turen var väldigt intressant och bra gjord, även för barnen. Jag tyckte det var suveränt! Vi fick se hur tunnlarna var uppbyggda, fick se de fällor som vietnameserna gjorde under Vietnamkriget och alla andra sätt som VietCong kämpade mot amerikanerna. De visade hur VC tillverkade alla improviserade fällor, IED:er och vapen, hur en ledningscentral och även sjukrum under jord i tunnlarna såg ut. En sprängd M48 stridsvagn förevisades. I slutet gick vi ner i tunnlarna och vi fick krypa (barnen kunde iaf gå lite hukande) 50-100 m genom de kolsvarta, trånga gångarna som var byggda för små vietnameser. Det var verkligen så jag knappt kom genom, man fick inte vara klaustrofobisk där inte! Flera i sällskapet avbröt och gick ovan jord istället.
Information samt propagandafilm
Rekonstruktion av "Bamboo-trap"
Sonen försvinner ner i ett hål till gångarna
En annan ingång till tunnlarna
M-48 Tank
Trevlig fälla
Nere i tunnlarna
Det fanns även en skjutbana där man kunde välja olika vapen som exempelvis M1 Giraud, M-16 AK-47 och M-60. Jag valde AK-47 och sköt ett magasin, det var länge sedan.
På väg tillbaka
Nyår!
Vi fick det slutgiltiga "trafikkaostestet" när vi skulle ta oss gående ner till floden för att se fyrverkerier vid 12-slaget. Det går inte att beskriva i ord. Vi alla kryssade mellan bilar, mopeder och tusentals människor. Underligt nog har man anpassat sig så att man vant sig vid risken att bli påkörd av mopeden, numera var den största rädslan att bränna benen mot mopedernas avgasrör. Otroligt nog klarade vi oss helskinnade både dit och hem! Att se fyrverkeri var tjusigt, de sköt pjäserna från skyskraporna och floden, det var ordentligt påkostat men det största minnet vi tar med oss är ändå den kaotiska stämningen!
Man fick gå mitt i vägen för att komma någon vart
Kaoset nere vid Saigonfloden
Gott nytt år!
Sen skulle vi ju hem oxå...
Prisläget:
HCMC är enligt vietnamesiska guider dyraste staden i Vietnam men det sa inte så speciellt mycket då det var väldigt billigt. Något man inte är så bortskämd med, med tanke på kronans numera skräpstatus. Mat, dricka, glass, souvenirer var allt väldigt billigt. Öl i butik kostade 6 kr, öl på restaurang 15 kr. Maten kostade 20-50 kr för en huvudrätt beroende på lokalt hak eller finare restaurang. Det som var dyrt var vin om man skulle köpa. Det var Sverigepriser på ett glas vin, det fick man med andra ord dricka i Club loungen.
Mot Phu Quoc!
På nyårsdagen gjorde vi en sista shopping, därefter spenderade vi några timmar vid poolen innan det var dags att ta flyget mot ön Phu Quoc. Vi hade separatbokat biljetter med Vietnam Airlines så vi var helt statuslösa då aldrig flyger med Skyteam. Det blev att hänga på inrikesterminalen och äta lite tidig middag på Burger King innan boarding. Mer om detta i del 2 som kommer snart!