Om ni skulle sluta resa i jobbet ?

T

torbjornmieden

New member
Funderat, i alla fall så kommer man ju vilja sakta ner förr el senare.




Och jag undrar hur ni ser på att isåfall kliva av flyget och ta ett fast 9-5 jobb och vad ni skulle vilja ha för att känna er motiverade att göra det ?




Skulle ni som tex har tjänstebil/fårmånsbil förvänta er att bli kompenserade för att ni skulle förlora bilen tex ?




När jag hört mig för bland kollegorna i branshen säger alla samma sak..det skulle svida för mycket i plånboken att ta ett fast kontorsjobb och inga resor, man tappar förmånsbilen,trakt m.m.




Hur resonerar ni kring detta ?
 
För mig är det den kulturella och professionella utväxlingen jag inte kan leva utan.. själva resande är kul; missuppfatta mig rätt. Men för mig är det händelserna på destination som räknas; professionellt och privat.




Bara en enkel sak som att få skriva och tala engelska varje dag är ett måste för mig...
 
Nu reser jag inte så mycket i tjänsten som vissa andra här, och har dessutom relativt sett mycket liten erfarenhet av det än alla andra (dessutom enbart som egenföretagare), men jag tycker att Senator har en stor poäng. Utbytet är så otroligt roligt och ger så jättemycket att det skulle vara svårt att vara utan.
 
Blir inget 9-5 för mej! Friheten är värt så mycket anser jag, jag KAN logga ut efter lunch sen om jag gör det är en annan sak. Jag har möjligheten att styra mina dagar så att jag kan hämta/ lämna barnen på dagis osv, men visst, på söndagkvällar är det inte alltid kul när jag måste åka iväg för att kunna vara på ett möte klockan 8.00 på måndag morgon.
 
Är alltid avundsjuk på Er som reser i tjänsten.Max tjänsteresa för mej är LYC-ARN över dagen en gång om året.


Har nästan funderat på att starta en extremt förlustbringande importfirma för nöjet att ofta åka till Hongkong i diverse premiumkabiner......
 
Senator skrev:Bara en enkel sak som att få skriva och tala engelska varje dag är ett måste för mig...Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Man behöver väl inte resa för det. På vissa ställen skriver och talar man i 2-3 språk dagligen  Och svenska är inte medräknad där 



Däremot kulturella utbyten och praktisk användning av språket i olika sammanhang som man gör vid resor går inte ersätta.
 
Jag har faktiskt växlat ner och bytt jobb nyligen, så jag kommer att resa betydligt mindre nu. Det är rätt skönt faktiskt skulle jag säga. Inte minst för att mitt liv fått tillbaka en gnutta plannering. Resandet i sig var inga problem, men att aldrig kunna veta vad man gör i övermorgon är stressande i längden.
 
TorbjornMieden skrev:Skulle ni som tex har tjänstebil/fårmånsbil förvänta er att bli kompenserade för att ni skulle förlora bilen tex ?Klicka för att utvidga...
Click to expand...



En kommentar kring detta. Jag bytte tjänst inom företaget för ett par år sedan, från en säljande position till en tjänst länge "in" i företaget. Hade tjänstebil som säljare, fick vid byte välja att antingen behålla bilen, eller att få 5000 mer i bruttolön (utöver eventuell skillnad i ersättning mellan tjänsterna). Det var tydligen standard policy i vårt företag när man bytte tjänst till en som inte krävde bil. Efter ett tags funderande valde jag högre bruttolön då jag inte hade stor behov av bil privat. Vilket jag ångrar idag  Saknar bilen..
 
tack alla för er input..min tanke var att hinna med familjen mer men är också osäker på hur dels det skulle se ut ekonomiskt och sen allt annat som man ändå förlorar på att trappa ner alt sluta resa..



jag har sen många år varit en uppskattat kandidat hos alla headhunters, jag blir kontaktad minst 2-4 gånger/månad av folk som vill att jag ska börja hos dom alt rekryterare som vill ha mig som kandidat och nu har jag faktiskt börjat titta och några av jobben som kommit in är chefs jobb med ca 30% resande till deras kontor ute i världen så totalstopp på resor skulle det inte bli och det skulle bli mycket mer planerade resor och inte ad hoc som det ofta blir nu.



Nackdel: ingen förmåns bil och ingen direkt frihet som jag har nu som hemmakontors baserad.
 
Som agehall har jag precis bytt jobb där jag inte reser alls. (Pendling till Kista räknar jag inte som resa i jobbet)



Uppsidan är att jag kan vara hemma med familjen. Dagis-hämtning och -lämning är inga problem längre och så kan man faktiskt planera vad man ska göra kommande veckan. Det är värt mycket. Om jag saknar resandet? Hell yeah! 
 
agehall skrev:Jag har faktiskt växlat ner och bytt jobb nyligen, så jag kommer att resa betydligt mindre nu. Det är rätt skönt faktiskt skulle jag säga. Inte minst för att mitt liv fått tillbaka en gnutta plannering. Resandet i sig var inga problem, men att aldrig kunna veta vad man gör i övermorgon är stressande i längden.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


I mitt förra liv bytte jag tjänst inom det företag jag var anställd hos just för att dra ned på resande. Vad som hände? från att ha rest ofta till Sydost Asien, så blev nästan lika mycket till USA. Efter ett tag så bytte jag bana och kan nu bestämma rätt mycket själv om var, när och framför allt hur (!) jag reser.

Som agehall nämner, det var väldigt svårt att planera sin egen tid. Visste egentligen inte när man skulle vara och var - saker och ting kunde ändras i sista sekunden.
 
Jag har precis bytt jobb också och just nu är det totalt resfritt (fast kontoret ligger i Liljeholmen istället för Solna, men om man åkt till kontoret i Helsingfors på morgonen så känns det hanterbart att inte ha egna skrivbordet i samma kommun )



Engelska blir det en hel del nu med, vi har en engelsman och en japan och en del andra nationaliteter med, så det blir förvånat varje gång ett möte är på svenska.



Det är rätt skönt att kunna planera en vardag igen. Å andra sidan får jag se hur länge det varar, vi har en global utrullning framför oss, detaljerna är inte spikade 
 
Jag skulle inte klara av att sluta resa.

1. Som frilansare är man rädd att karriären dalar hela tiden och därför vill man resa/arbeta så mycket som möjligt.

2. Min bransch är rätt begränsad i Sverige därför måste jag resa för att tjäna pengar.

3. jag gillar att resa för det mesta, även om en dagstripp till Düsseldorf i sig är oglamorös så är det kulturella utbytet värt det och long haul-resorna till Asien, Amerika, Afrika och andra exotiska platser
 
jag försökte i flera månader. Men brötihop av uttråkning så börjar resa igen snart.


Pengarna var en liten del av det men det som var svårast var att vakna i samma säng varje dag.
 
Stefan Sandström skrev:jag försökte i flera månader. Men brötihop av uttråkning så börjar resa igen snart.Pengarna var en liten del av det men det som var svårast var att vakna i samma säng varje dag.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


ja så kan det ju också bli..dom jobben jag har varit och kollat på har innefattat ca 30-40% resande av och till så jag kommer isf inte trappa ner helt.



Dock så slipper jag alla ad hoc resor som str för 90% av mina resor och dom är inte poppis på hemmafronten..markpersonalen blir ganska sura efter en lång period av ad hoc resor och många andra av dom jobb jag tittat på är lite resor och till div huvudkontor som till slut blir samma lika...men så är det med alla jobb ...
 
Sedan jag var 16-17 år (är 50 nu) har resande varit en krydda i tillvaron. Även om det i början handlade om att åka 10-15 mil enkel väg till en skid-,eller orienteringstävling, eller senare en dagsresa mellan Umeå-Sundsvall i jobbet, eller bo i Malmö och jobba i Umeå har resan alltid varit en upplevelse. Nu har resefrekvensen minskats till ca tre 2 tvåveckors till Sydostasien per år, plus ytterligare lite jobbrelaterade och privata resor. Men eftersom jag jobbar i universitetsvärlden har jag kunnat planera mitt resande om jag har dragit in finansiering. Eftersom jag hör till den kategorien som inte får speciellt mycket kickar av prylar, men väl av upplevelser så är det väl fullt naturligt att man ofta ser en resa som ett lika stort mål som målet i sig. Men, jag skulle inte vilja byta med er som har 100-200 mer eller mindre oplanerade resdagar per år. Men jag skulle inte stå ut med ett jobb där resemöjligheter var uteslutna.
 
Fram till att jag pensionerade mig för två år sedan hade jag haft mellan 100-200 resdagar/år under större delen av mitt yrkesverksamma liv. Måste erkänna att jag huvudsakligen uppskattade detta men att det fanns avigsidor som man inte kan bortse ifrån, upp i svinottan, hemkomst mitt i natten, frånvaro från hem och familj, tidsomställning m.m. Självklart övervägde det positiva, annars hade jag inte fortsatt. Mötet med andra kulturer och människor och ett stort internationellt kontaktnät (som består efter pensioneringen) är kanske de främsta fördelarna. Samt givetvis den (falska?) känsla av frihet som resandet gav.


Jag reser fortfarande en del men nu på andra villkor (mina egna) och uppskattar resandet (som de sista åren var en plåga) på ett nytt och annat sätt. Kan idag iakttaga de som är på tjänsteresa med lite medlidande men samtidigt känna igen mig i den tillfredsställelse de finner i att slippa vara inlåst på samma arbetsplats hela tiden.


De bestående värden som resandet gett mig är ökad insikt och förståelse för andra länder/kulturer och människor samt en helt avdramatiserad syn på det här med själva resandet, var sig det rör sig om flyg eller annat färdmedel.
 
Har iofs inte rest speciellt mycket i jobbet men det har ändå blivit en del resande under de senaste 5 åren i Kina, dels resor till diverse resmål i asien men även några resor hem om året. Innan jag flyttade dit 2008 så hade jag en väldigt gles rutt-karta.



Nu är jag hemflyttad och kommer att resa mycket lite i jobbet. Kontor, fabrik och kund finns i Göteborg och det kan endast tänkas bli någon resa neråt Europa för leverantörsbesök men dock väldigt sällan.



Det gäller alltså att resa privat istället. Nu har man ju en helt annan kontinent att ha "nära till" och det är dags att utforska den. Har inte rest speciellt mycket i Europa i vuxen ålder. Först ligger dock ett par-tre resor till Asien som redan är bokade. 
 
jag skulle tro att mitt privata resande kommer att öka när tjänsteresandet går ner för då blir det ju på mina villkor som jag reser el familjens villkor men jag får mer info om dom tjänsterna jag kollat på till veckan, vi har ska prata villkor på 2 jobb och det kommer blir det som nog avgör.

Jag har insett att jag inte är villig att alls gå ner i grundlön och ser ingen anledning till detta och en av sakerna är ju att det är på management nivå båda tjänsterna är på, att jag får gilla att tappa trakt och förmånsbil visst men vissa saker vägrar jag tumma på 



Fortsättning följer....
 
Jag reser bara privat och har EBG (max en resa per år inrikes via jobbet typ). Jag trodde faktiskt jag nästan var ensam om att ha EBG för att man bara reser privat, men när jag läser här finns det kanske flera som bara typ reser privat och har EBG och som mig når det på antalet segment med sas metall?
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top