Då var man hemma igen efter en fantastisk vecka i Japan. Det avslutades med en spännande flygning till London med ANA och i deras business class The Room som finns på ett fåtal linjer (just nu HND-LHR/HNL/SFO/JFK vad jag läst mig till). Innan jag klev på planet tog jag mig till Haneda Airport i god tid för att uppleva lounge och bara lugn inför avfärd. Då mitt plan avgick kl 09:55 så var jag uppe tidigt. Väl på plats så var det inte mycket folk i terminalen. Incheckning / säkerhet / passkontroll gick således oerhört snabbt. Mitt plan gick från terminal 2 vilket inte är den internationella terminalen (terminal 3). Kan vara värt att hålla koll på detta. Jag hoppade av tunnelbanan på fel ställe så jag fick ta monorail till terminal 2 (som kostade 200 yen). Oavsett, ANAs buisness lounge är väldigt stor och då det inte var särskilt mycket folk på plats kändes den nästan öde. Skralt utbud i buffén kan jag tycka men man kunde i alla fall beställa nudlar via nätet eller i en lucka. Roligaste är den maskin som häller upp öl till dig.
Äntligen dags för boarding. Jag satt på plats 19K vilket är en fönsterplats i en mindre del längre bak i business class. Detta säte var bak och fram så det blev en ny upplevelse för mig. Jag satt precis över vingen och hade utsikt bakåt. Det var bra även om vingen dolde en del av utsikten. Sätet är väldigt brett. Du behöver egentligen inte bredden när du sitter upp men det skadar inte. I gengäld är det förvaringsutrymmena som har fått stryka på foten. Det finns en litet skåp bredvid tv:n men det rymmer inte mycket. På golvet finns det lite mer plats så jag la det mesta där. När jag sätter mig ner så är det första som slår mig att sätet faktiskt är ganska hårt. Det tog tyvärr inte länge innan jag började känna lite träsmak så större delen av flygningen satt jag på en av kuddarna man fick. Det var också bra att sitta på en kudde när man skulle äta då bordet är i högsta laget. En annan sak som irriterade mig lite var själva bältet som sitter över axeln. Då det är placerat i ryggstödet så hamnade metalldelen i bältet precis på mitt skulderblad. Jag fick justera mig själv och bältet flera gånger under flygningen för att det var oskönt.
Sätet har även avskärmningspaneler som gör att det blir mer privat. Panelerna är inte jättehöga så folk som går förbi kan dock se ner i din lilla hytt. Men trevligt ändå. Det är första gången för mig med sånt och jag kan ändå tycka att det blir lite klaustrofobiskt. Men det är jag  En en annan sak som var intressant var att det fanns en ingång för HDMI bredvid tv:n. Min hade visserligen en liten klisterlapp över sig och då jag inte hade en HDMI-kabel med mig så kunde jag inte testa. Jag har googlat lite och vissa säger att det går bra att koppla in även om ANA säger att de inte är i funktion. Ifall någon åker The Room någon dag får ni gärna ta med en kabel och testa.
Serveringen tog vid och jag valde den japanska menyn. Det var lite blandad kompott. Mycket var bra medan vissa andra saker var lite torrt. Mätt blev jag i alla fall. Mitt i flygningen tog jag en kycklingmacka som var god och innan landning fick jag en ravioli som var jättebra. Crew var ok. Engelskan kunde ha varit bättre och ibland tog det tid för dem att plocka bort skräp och disk. När jag beställde mackan mitt i flygningen så kom de ytterligare en gång till med en macka efter att jag ätit upp den första och de hade plockat den disken.
Halvvägs in i flygningen testade jag sätet i lie-flat. Även här bra med bredd men längden, för mig och mina 189 cm, var för snålt. Jag kunde inte ligga raklång. Dock var det inga problem att ligga på sidan och lite i fosterställning (som jag ändå oftast brukar sova) så det är nog den bästa lie-flat jag har testat. Då det var ett dagflyg så var jag inte så trött men jag slumrade till i en halvtimme kanske.
IFE var responsivt och det fanns en del filmer att välja på. Dock var det få (engelsktalande) filmer som hade engelska undertexter. Jag tycker att det är skönt att ha det då jag annars måste skruva upp volymen högre för att jag ska höra vad som sägs och då tycker jag att musik och ljudeffekter blir alldeles för högt. Jag tittade på en film och sen glodde jag på min iPad istället som jag hade laddat fullt med serier.
Så slutligen, fantastiskt säte på många sätt och vis. Lite hårt säte och något kort lie-flat men ändå en fantastisk upplevelse. Crew kan vara bättre men det var inget som var dåligt egentligen. Skulle jag flyga igen? Absolut! Bifogar lite bilder nedan.
