Det finns en annan detalj när det gäller SJ och det är att man får kolla in rätt platser i X2000 eftersom man kan hamna vid en vägg annars.
Det är inte som en IC3 där sätena är perfekt anpassade till fönstren, d.v.s samtliga platser har utmärkt utsikt. En sak som kan noteras där är en viss skillnad i kultur. Där just IC3 är ett genomdesignat tåg med en omfattande detaljomsorg (läser man DSBs lilla trevliga Design IC3 ser man detta) där även mönstren på väggarna etc varit föremål för studier framstår SJs tåg som en aning "produktionsinriktade". Då menar jag att de verkar mer till för SJs ekonomi snarare än resenärernas komfort.
En annan detalj är att IC3 ofta går fint och bra i spåret utan vibrationer medan X2000 har en tendens att vibrera i högre farter. Det är då ett lågfrekvent vibrerande som ungefär motsvarar det man kan känna i vissa fartyg när maskinerna arbetar på vissa specifika varvtal som hamnar på "rätt frekvens" s.a.s.
Eftersom detta inte är ett järnvägsforum länkar jag in IC3 så dess utseende och inredning framgår för att underlätta.
IC3 - Wikipedia, den frie encyklopædi
Dessa tåg finns även i viss omfattning i Sverige men då under konceptnamnet Kustpilen.
Vagnguide - Motorvagn Y2 - järnväg.net
Generellt är mitt intryck av SJ lite blandat. Det är positivt när det handlar om t.ex X55 (SJ 3000) och trafiken Malmö-Göteborg men när argumenten om "marknadsekonomi" och "lönsamhet" kör igång som förklaring till bristande kvalitet börjar jag svänga åt ett annat håll, mer negativt.
Likaså gör sådana saker som nedbemanningen av X2000 och argument om att det beror på "MTR" också att intrycket av SJ degraderas.
Där upplever jag DSB som mer inbjudande. Man kan även säga att DB exempelvis är mer tilltalande med sådana tåg som ICE.
Vill man åka tåg som är riktigt resenärsanpassade i Sverige idag får man ta Blå Tåget. Undantaget bar/pianovagnen är det lite ironiskt när detta tåg utgörs av... SJ-vagnar (inte alla vagnar kommer därifrån men många gör det). Det är alltså en standard som SJ själva har erbjudit (d.v.s A2, AB3, B1 och B5 samt restaurantvagn var mycket standard i fjärrtågen för inte så länge sedan).
Hamnar man däremot i en B10-vagn som är lika ombonad som närmaste tandläkarmottagning eller vårdcentral får man uppleva järnvägen ur sin allra sämsta sida, har man då fått höra de där argumenten om "lönsamhet" blir man då lite tveksam, minst sagt.
För egen del tar jag hellre Snälltåget Malmö-Stockholm i en AB3, alternativt Blå Tåget än SJs X2000. Är det bråttom blir det SK.