jonatan79
Medlem
Dagens utflyktsmål blev Shibuya. I stället för att ta tunnelbanan till detta närliggande område valde ”vi” efter frukosten att i stället att promenera dit, vilket vissa av oss tyckte var än bättre idé än andra, i syfte att få en känsla för hur stor denna stad är. Ca 3,5 km närmsta vägen enligt kartappen tog oss först genom ett japanskt bostadsområde.
En bit längre fram kom vi till en stor vacker park, med något stort tempel som vi inte tog en avstickare för att titta på.
Plötsligt tog parken slut och vi kom ut vid stationen Harajuku. Lugnet och fridfullheten förbyttes abrupt mot ett turistigt myller.
Stora varuhus och märkesbutiker kantade gatorna. Vi drogs med i folkströmmen mot Shibuya och dess stora övergångsställe.
Sonen uppmärksammade några svenska inslag.
Vi tog en liten paus från promenerandet på ett kafé tvärs över gatan från IKEA-butiken. Förutom kaffe och té verkar spagetti vanligt att erbjuda på kaféer här. Efter köande och vår tur att beställa fick vi frågan om vi skulle sitta här eller ta med. Om vi ville sitta här skulle vi tydligen satt oss först, så vi behövde göra det och sen komma tillbaka och köa igen. Sittplats på övervåningen som brukligt. Trots det serverades vi ändå i ta-med-koppar. Varsin Royal Milk Tea blev det.
Lyxbutiker och billiga småbutiker samsades på samma gata.
I ett varuhus kände jag igen färgen och typsnittet för Muji.
De sålde utöver såna varor som säljs i deras butiker i Europa även bland annat kylskåp (som verkade lite rackligt) och torkad fisk och andra matvaror.
I Shibuya såg vi även lite mer civil olydnad i form av klotter och klisterlappar, men företrädesvis relativt prydligt avgränsad till stadsdelens gråa elskåp.
Att åka skateboard har tydligen också ansetts vara ett otyg här.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till Shinjuku. Trångt i vagnarna, så vi kom inte med det första tåget men eftersom de flesta artigt köade och inte trängde sig kunde vi räkna med att komma med nästa.
Efter den sardinupplevelsen var det dags för en sen lunch. På stället vi valde upptäckte vi att det tydligen var en bordsavgift, för vilket man fick ett utmärkt liten portion sashimi. Tonfiskrätten jag valde och de gyoza sonen valde räckte gott eftersom vi inte var så hungriga.
För sonen hade det blivit en väl lång dag och han mådde inte på topp, så vi beslutade oss att skjuta på den kvällsaktivitet vi hade bokat till morgondagen. Det blev därför återhämtning på hotellet för honom resten av kvällen.
Själv gav jag mig ut på stan för lite middag. Jag tänkte passa på att hitta ett sushiställe eftersom sonen inte är så förtjust i det, och hittade en stående sushiservering med fantastiskt goda bitar.
En bit längre fram kom vi till en stor vacker park, med något stort tempel som vi inte tog en avstickare för att titta på.
Plötsligt tog parken slut och vi kom ut vid stationen Harajuku. Lugnet och fridfullheten förbyttes abrupt mot ett turistigt myller.
Stora varuhus och märkesbutiker kantade gatorna. Vi drogs med i folkströmmen mot Shibuya och dess stora övergångsställe.
Sonen uppmärksammade några svenska inslag.
Vi tog en liten paus från promenerandet på ett kafé tvärs över gatan från IKEA-butiken. Förutom kaffe och té verkar spagetti vanligt att erbjuda på kaféer här. Efter köande och vår tur att beställa fick vi frågan om vi skulle sitta här eller ta med. Om vi ville sitta här skulle vi tydligen satt oss först, så vi behövde göra det och sen komma tillbaka och köa igen. Sittplats på övervåningen som brukligt. Trots det serverades vi ändå i ta-med-koppar. Varsin Royal Milk Tea blev det.
Lyxbutiker och billiga småbutiker samsades på samma gata.
I ett varuhus kände jag igen färgen och typsnittet för Muji.
De sålde utöver såna varor som säljs i deras butiker i Europa även bland annat kylskåp (som verkade lite rackligt) och torkad fisk och andra matvaror.
I Shibuya såg vi även lite mer civil olydnad i form av klotter och klisterlappar, men företrädesvis relativt prydligt avgränsad till stadsdelens gråa elskåp.
Att åka skateboard har tydligen också ansetts vara ett otyg här.
Vi tog tunnelbanan tillbaka till Shinjuku. Trångt i vagnarna, så vi kom inte med det första tåget men eftersom de flesta artigt köade och inte trängde sig kunde vi räkna med att komma med nästa.
Efter den sardinupplevelsen var det dags för en sen lunch. På stället vi valde upptäckte vi att det tydligen var en bordsavgift, för vilket man fick ett utmärkt liten portion sashimi. Tonfiskrätten jag valde och de gyoza sonen valde räckte gott eftersom vi inte var så hungriga.
För sonen hade det blivit en väl lång dag och han mådde inte på topp, så vi beslutade oss att skjuta på den kvällsaktivitet vi hade bokat till morgondagen. Det blev därför återhämtning på hotellet för honom resten av kvällen.
Själv gav jag mig ut på stan för lite middag. Jag tänkte passa på att hitta ett sushiställe eftersom sonen inte är så förtjust i det, och hittade en stående sushiservering med fantastiskt goda bitar.
