Vad gör er glada på resan?

H

henke12

New member
Med inspiration av trådarna

Vad går er på nerverna på hotellet? | BusinessClass.se forum | 500 000 inlägg om resor och Vad går er på nerverna på flygen/flygplatserna ? | BusinessClass.se forum | 500 000 inlägg om resor



undrar jag vad som gör er glada/nöjda på resan!



Förutom de självklara sakerna som pling i gaten som innebär vänstersväng och flådiga sviter på fina hotell då man bokat billigaste rummet är min favorit som händer allt för sällan:



- Då taxichauffören spontant drar upp kortmaskinen när man åker på fastpris ett par minuter innan man kommer fram till destinationen så man slipper göra det när man anlänt och på så sätt sparar in nån minut



Vad gör er lite extra glada på resan?
 
Mellanmänskliga möten där jag kan lära mig mer om andra kulturer, andra sätt att tänka och på så sätt få ett bredare förhållningssätt till livet själv.
 
Golfkillen skrev:Mellanmänskliga möten där jag kan lära mig mer om andra kulturer, andra sätt att tänka och på så sätt få ett bredare förhållningssätt till livet själv.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Helt enig! Jag skulle nästan sträcka mig så långt att det är det mest positiva med resor, dessa spontana möten med intressanta människor
 
henke12 skrev:Vad gör er lite extra glada på resan?Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Med risk att författa forumets hemskaste mening alla kategorier så blev jag faktiskt glad:



När traktorn efter att ha slirat i två timmar på grund av en lika överraskande som oplanerad vinter på Arlanda i februari, till slut lyckas backa 777an för avfärd mot Dubai, där jag istället för loungehäng får småspringa med eskort mellan gaterna för att hinna med den flight min väska bommar men som Emirates ändå lyckas leverera ca 250 kilometer från Bangkok mindre än tolv timmar efter den tidpunkt då jag själv landade.



Det gjorde ni bra Emirates!
 
gjohansson skrev:Jag tänker väldigt modest. Jag nöjer mig med trevliga människor, det gör mig glad på resan.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Jag instämmer.



En vänlig blick eller en spontan hälsning från en medresenär i en annars stressad och egocentrisk miljö gör mig glad. Likaså ett intressant samtal med en främling under en flygning eller loungebesök. Säkerligen med någon man aldrig träffar igen.



Det är så jäkla enkelt att förgylla någons dag, men ändå sitter det så långt inne.
 
En oväntad uppgradering är svårt att inte bli glad av.



Skulle till New York i augusti, och blev erbjuden att uppgradera till Business för 3800 kr. Funderade länge och väl, men blev snål. Väl i Oslo pep mitt boardingkort, och vips hamnade jag i Business ändå. Karma, när det är som bäst. Då blev jag riktigt glad och hade svårt att inte le från öra till öra när jag svängde vänster i planet. 
 
Att ta med barnen på resor och se dem uppleva andra kulturer och möta människor de vanligtvis inte träffar. Skapar mycket fina minnen och erfarenheter de kan ta med sig framåt i livet.
 
Stunder när man får känslan av att bo i landet och inte bara vara turist. Tex om man får övernatta hemma hos någon bekant eller befinna sig på platser helt utan andra turister.
 
Fick en kram av en taxiförare som jag fick köra runt på mig några dagar. Antar att jag betalat för mycket, men han var glad i a f. Det var lite kul.
 
Trox skrev:Fick en kram av en taxiförare som jag fick köra runt på mig några dagar. Antar att jag betalat för mycket, men han var glad i a f. Det var lite kul.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Lägger in ett mer seriöst svar också som jag kom på när jag läste @Trox inlägg!



En extremt glad familj (främst fadern) i Teotihuacan utanför Mexico City som var otroligt tacksamma och kramade om mej efter att deras son fick göra en enklare intervju med mig och filma för engelskalektionen i skolan. Ingen av föräldrarna kunde engelska så faktumet att jag kunde översätta mina svar till spanska efter intervjun lättade dem otroligt mycket.



Det kan även återkopplas till tidigare inlägg om att träffa nya människor, möta främmande kulturer och få upplevelser man inte kan få hemma.
 
Kan instämma i samtliga tidigare inlägg.

En händelse som jag upplevde i Florida för några veckor sedan. Då övriga familjen ville strosa runt på Sawgrass Mills valde jag att promenera över och se NHL. Jag hade inte köpt ngn biljett då de sällan säljer ut och att det var oklart hur fort vi skulle komma fram.

När jag går mot biljettluckan kommer en kvinna fram och frågar om jag vill ha en biljett gratis?! Märkte att jag blev både förvånad och berörd av detta. :image/gif;base64,R0lGODlhAQABAIAAAAAAAP///yH5BAEAAAAALAAAAAABAAEAAAIBRAA7
 
dino_81 skrev:Jag instämmer.En vänlig blick eller en spontan hälsning från en medresenär i en annars stressad och egocentrisk miljö gör mig glad. Likaså ett intressant samtal med en främling under en flygning eller loungebesök. Säkerligen med någon man aldrig träffar igen.Det är så jäkla enkelt att förgylla någons dag, men ändå sitter det så långt inne.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Håller med, det är verkligen en egocentrisk miljö, vad är det med flyg som tar fram det sämsta i många människor?
 
När man träffar nya människor eller såna man jobbar med som bor lokalt. Och dom tar med en till ställen man aldrig hade hitta med google eller råd från hotel,websidor eller annat.
 
Som redan sagts av många: oväntade stunder med okända människor. Ögonkontakt, ett leende och att bara ta det lugnt är ju egentligen vansinnigt basic men ändå räcker det långt eller blir till en isbrytare. Flygvärdinnor som säger att de flesta passagerarna aldrig ens tittar upp när de serveras nånting... Receptionister, städare, ”tea-boys”, spärrkontrollanter, mfl som ofta behandlas som osynliga eller oviktiga.



Efter många år med amerikaner har jag även anammat vanan att lägga märke till vad folk faktiskt heter (många har ju namnbrickor) och att ibland lägga till deras namn när jag pratar. Inte extremt, det kan räcka med ”Thank you, NNN” eller kanske ”How are you today, NNN?” om man setts innan. Då brukar många skina upp lite extra, så jag antar att teorin att vi gillar att höra våra egna namn stämmer...



Sen blir jag så klart också glad av ”random acts of kindness”, som till exempel när jag i Kalifornien körde fram till en vägtull för att betala (i bemannat bås) och blev tillsagd ”varsågod, hon som körde framför dig betalade för dig med!” 
 
Ibland kan det vara aningen ensammt när man är på reande fot. Då uppskattar man verkligen någon trevlig person person i baren eller på flyget att prata med. Alltid finns det någon likasinnad.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top