Vill resa i arbetet - vilket yrke?

fcx skrev:Kurir är en hobby, inte ett yrke (åtminstone sett till hur mycket man kan tjäna).Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Läste angående detta, och Wings. Intresset svalnade en del. Å andra sidan är det ju bra om man kan kombinera med sitt vanliga yrke, och ta med sig saker till destinationer man ändå skall resa till.
 
Gränserna är säkert olika och beror på preferenser och resmål. Förstår ni som åker long-haul att det är krävande. Själv har jag ett mer städat resschema med runt 30-40 resdagar och de flesta till Nice. Nu under hösten kan jag dessutom bo på lite bättre hotell då priserna sjunker samt att vädret är fortfarande bra så jag tycker det är ganska skönt att åka ner men jag har en bra arbetsgivare som också tillåter att jag får ha en hyrbil medans jag är där så jag kan åka runt lite om jag hinner på kvällarna. Naturligtvis långt ifrån 150 nätter per år.
 
Det är har diskuterats en del fram och åter på forumet och jag tror nästan alla skulle tycka att för mycket resa per år skulle inte vara roligt, men vart anser ni som reser mycket att "gränsen" går? Börjar det bli mycket efter 50 resdagar per år? 100? 200?



Vi vanliga bönder som sitter på kontoret några minuters resväg från hemmet ser bara fräsiga lounge-bilder och utsikter från maffiga mötesrum på Manhattan till morgonkaffet, utan att förstå den uppoffring och den mentala påfrestningen som kommer med mycket resande i tjänsten.
 
chazzie skrev:Det är har diskuterats en del fram och åter på forumet och jag tror nästan alla skulle tycka att för mycket resa per år skulle inte vara roligt, men vart anser ni som reser mycket att "gränsen" går? Börjar det bli mycket efter 50 resdagar per år? 100? 200?Vi vanliga bönder som sitter på kontoret några minuters resväg från hemmet ser bara fräsiga lounge-bilder och utsikter från maffiga mötesrum på Manhattan till morgonkaffet, utan att förstå den uppoffring och den mentala påfrestningen som kommer med mycket resande i tjänsten.Klicka för att utvidga...
Click to expand...


Jag skulle säga att någonstans vid 50-75 börjar det kännas såpass mycket att man behöver göra betydande ingrepp i privatlivet.
 
chazzie skrev:Det är har diskuterats en del fram och åter på forumet och jag tror nästan alla skulle tycka att för mycket resa per år skulle inte vara roligt, men vart anser ni som reser mycket att "gränsen" går? Börjar det bli mycket efter 50 resdagar per år? 100? 200?Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Det är många fler parametrar än bara antalet resdagar som spelar in. Många korta resor kan innebära ett jobbigare resmönster trots färre resdagar än ett resemönster där man gör få men längre resor.



I slutändan handlar det om hur mycket det påverkar privatlivet. Har man någon form av familj man vill umgås med så är det inte bara den faktiska tiden man är utanför hemmet utan även tiden det tar att återhämta sig efter en resa som spelar in. Man måste även väga in ifall man bara åker till sina möten eller om man har möjlighet att göra annat än bara jobba när man är borta.
 
Jag tycker också det vore intressant att höra var gränsen går, men 165 nätter borta på drygt 9 månader med familj hemma...då skulle jag hellre ställa mig på Donken eller liknande bara det är nära hemmet, oavsett hur spännande eller välbetalt jobb jag hade haft.

Jag älskar att resa, men en stor bit av det har att göra med frihetskänsla och därför har jag aldrig varit intresserad av jobbresor, även om det naturligtvis vore trevligt med alla poäng jobbresorna drar in.

En person som reser mycket i jobbet bör nog främst ha ett särskilt stort intresse för sitt jobb, inte för resor i allmänhet.
 
fcx skrev:Jag skulle säga att någonstans vid 50-75 börjar det kännas såpass mycket att man behöver göra betydande ingrepp i privatlivet.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Ja, här någonstans vid en till två resor i veckan börjar det kännas på riktigt. Det är ju inte bara själva resan i sig, ibland går det fel, blir förseningar och förändringar som påverkar de på hemmaplan som är beroende av en. Sådan ”social skuld” väger också in om/när det blivit många och frekventa förändringar.



Jag har legat ute på resande fot 3-5 dagar i veckan, 7-8 månader i rad och det tär absolut! Samtidigt har jag också varit iväg på 16 veckors tjänstgöring, åkte jorden runt, det var på många sätt enklare. Ingen förväntade sig att jag skulle komma hem tidigare utan det gick att planera och anpassa runt den här långa resan.
 
Mitt ”värsta” år var 2009. Då reste jag till/från destination och/eller jobbade 26 av 52 helger.



Jag var i leverans av ett 6 dagars förändringsprogram. För att starta 08.30 en måndagsmorgon i Kuala Lumpur var jag tvungen att åka ut lördagskväll och landa söndagseftermiddag för att tidigast kunna åka hem lördag kl 16.00. Denna tjänst lämnade jag efter 18 månader till stor del på grund av detta trots att jag var singel vid tillfälle. Det hjälper inte med affärsklass och hotell som Shangri-La för att det skall vara värt det.



Intressanta destinationer dock:

New Delhi

Kuala Lumpur

Dakar

Alexandria

J’burg

Teheran

Riyadh

Tunis

Kairo



Mindre spännande:

Rom

Dublin

Breda

Madrid

Budapest

Helsingfors
 
Senator skrev:Intressanta destinationer dock:J’burgKlicka för att utvidga...
Click to expand...


Mycket intressant ämne detta, markerar bara ovanstående därför att jag aldrig är så tacksam över att slippa jobbresor som när jag åker privat till ställen jag älskar, som Sydafrika. Jag skulle ha lättare att svälja en jobbresa till Breda faktiskt, för att jag isf ändå inte "missar något".



Förmodligen kan jag inte riktigt förstå känslan för att jag inte verkar ha "brinnaförjobbet"-genen, men det kanske är därför jag tycker ämnet är rätt spännande 
 
Berglund skrev:Ja, här någonstans vid en till två resor i veckan börjar det kännas på riktigt. Det är ju inte bara själva resan i sig, ibland går det fel, blir förseningar och förändringar som påverkar de på hemmaplan som är beroende av en. Sådan ”social skuld” väger också in om/när det blivit många och frekventa förändringar.Jag har legat ute på resande fot 3-5 dagar i veckan, 7-8 månader i rad och det tär absolut! Samtidigt har jag också varit iväg på 16 veckors tjänstgöring, åkte jorden runt, det var på många sätt enklare. Ingen förväntade sig att jag skulle komma hem tidigare utan det gick att planera och anpassa runt den här långa resan.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Håller helt med. Det beror mycket på hur ens familjesituation och sociala umgänge ser ut. Två dagar i veckan borta från familjen går bra för en tid men efter något år blir även det till en rejäl belastning som leder till ständiga skuldkänslor. Det kan tära rejält på relationen att inte finnas där i vardagen. Som ensamstående är det lite annorlunda. Man kan stå ut med att bo i resväskan under ganska lång tid om man vet att man inte har någon där hemma som väntar. Har själv sett båda sidor av myntet.
 
Har över 100 hotellnätter redan i år. Riktigt trött på att ej ha rutiner och det brejar bli ganska mkt slitage att ej träffa Sambo mer än såhär!
 
Med det sagt jobbar jag inom försäljning på ett globalt bolag.

Det innebär i vilket fall i vårt bolag ett par resdagar i veckan.




jerixon skrev:Har över 100 hotellnätter redan i år. Riktigt trött på att ej ha rutiner och det brejar bli ganska mkt slitage att ej träffa Sambo mer än såhär!Klicka för att utvidga...
Click to expand...
 
Det spelar också in om resorna planeras långt innan eller om det dyker upp en dag innan eller en timma innan man ger sig iväg.



Har man kalendern klar för sig veckor i förväg är det ju lättare att parera än när man med en dags varsel åker till Asien i en vecka.
 
Jönsson skrev:Håller helt med. Det beror mycket på hur ens familjesituation och sociala umgänge ser ut. Två dagar i veckan borta från familjen går bra för en tid men efter något år blir även det till en rejäl belastning som leder till ständiga skuldkänslor. Det kan tära rejält på relationen att inte finnas där i vardagen. Som ensamstående är det lite annorlunda. Man kan stå ut med att bo i resväskan under ganska lång tid om man vet att man inte har någon där hemma som väntar. Har själv sett båda sidor av myntet.Klicka för att utvidga...
Click to expand...
Har själv sett flera exempel på kollegor som till slut kommer hem och upptäcker att ”någon” har slutat att vänta så det är helt klart inte för alla.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top