Guldfeber i Giza – eller adieu Senator

[Rickard_O]

Episod 3 – Getter, Guld och Galenskap eller Kairo bortom the Grande Dame
Trots mental förberedelse och erfarenhet från världens många hörn, allt från galenkörning på Jamaica till sydostasiatiskt myller, var trafiken i Kairo next level. Här är trafikregler snarare filosofiska förslag än lagar. Vi pendlade mellan Uber och den lokala varianten Careem, men testade även Metron. Trots varningar om att den skulle vara trång, kaotisk och allmänt familjeovänlig, var tunnelbanan faktiskt inte så tokig. Tvärtom var det ett extremt effektivt sätt att undvika den totala infarkten på gatorna ovanför.

By the way - vi hoppade över grillad duva på menyn på InterContinental. Tror det var klokt... Nu ger vi oss ut på tur.

Visa bifogad bild 171511
Riktigt så här illa var inte Uber-beståndet. Men nästan... Mycket gaffatejp i omlopp...

Visa bifogad bild 171512
Svängde förbi en kålhandel i närheten av hotellet. Hiltons ufo-torn i bakgrunden till höger.


Väl ute i myllret inser man snabbt att man inte är ensam om utrymmet. Gaturummet delas broderligt mellan bilar, getter, får, hästar, åsnor och de obligatoriska lösa hundarna. Allt rör sig i en sorts organisk symfoni av tutande och bräkande.


Visa bifogad bild 171513
Plötsligt dyker det upp en åsna med släp i höger fil.

Visa bifogad bild 171514
I nästa stund ett gäng kameler...

Visa bifogad bild 171516
Även getter och får har en given plats i trafiken. Här dock på lunchpaus.


Det var alltid enkelt att åka från hotellet, men att ta sig tillbaka var en annan femma. Där fick vi erfara att det stundom var stört omöjligt att ens få tag i en Uber då trafiken stod i en enda stor, orörlig infarkt. I synnerhet i gamla Kairo. Några gånger tvingades vi gå till fots i det totala kaoset. Det är upplevelser vi sent kommer glömma; tänk en kombination av Kiviks marknad upphöjt i tusen och Roskildefestivalen nersläppt i rusningstrafiken i en miljonstad. Det kändes aldrig otryggt, men man fick ha ögon i nacken för att inte bli en del av chassit på en gammal Peugeot. Det var en obeskrivlig lättnad att senare få korka upp en pilsner på hotellet och bara titta på eländet från säkert avstånd.


Hantverk i ruinerna
Vi tog oss till Khan el-Khalili. Marknaden är extremt kaotisk och enormt stor, men aldrig hotfull. Bara rörig som tusan. Det mest fascinerande var att se hantverkarna i de extremt slitna verkstäderna. Här sitter kopparslagare och skräddare i lokaler som sett likadana ut sedan korstågen och skapar ren magi med händerna mitt i förfallet.

Visa bifogad bild 171517
Mannen i lila jacka sitter bekvämt (?) på fyra kuddar och polerar mässingsföremål

Visa bifogad bild 171518
Brödbud på väg i full fart. Galen precision att cykla med en kompani-ranson bröd balanserande på huvet. Sjukt smarriga pitabröd är det I alla fall.

Visa bifogad bild 171519
Många specialbutiker på marknaden. Här en butik med over sized spiror.

Visa bifogad bild 171521
Huggsexa om varorna på vissa ställen

Visa bifogad bild 171520
Andra 'butiker' har specialiserat sig rejält. Här är nog kundgruppen BC-nostalgiker. Tänk att kunna köpa på sig en livsförbrukning Marriott-tofflor...

Visa bifogad bild 171522
En bra representation av stämningen. En ambulerande sötpotatis-grill, bussar som kör med öppna dörrar, folk som konkar på varor i händer å på huvet samt en man som investerat i en FV-20RG5-E2. För övrigt en lätt tålamodskrävande övning att korsa vägen...


Garbage City och Klippkyrkan
Ett besök i ”Garbage City” och den massiva klippkyrkan gav perspektiv. Det är en plats som inte liknar något annat på jorden; en hel stadsdel som lever på stadens avfall och lär återvinna hela 80 % av allt som släpas in. Enligt utsago är det inte ren och skär fattigdom. Vissa lär ha gjort sig en rejäl hacka på soporna, men det är extremt skitigt. Här kändes det skönt att sitta kvar i bilen; jag hade nog inte promenerat genom dessa kvarter frivilligt.

Visa bifogad bild 171523
I närheten av Saladin Citadel är 'entrén' till garbage city. Der börjar hyffsat städat...

Visa bifogad bild 171524
Ju längre in i sopstaden man kommer, desto mer börjar temat sopor fylla. Med diverse vagnar och fordon som kör runt med just... sopor...

Visa bifogad bild 171525
Olika 'företagare' har olika specialiteter. Här en kartong-expert.

Visa bifogad bild 171526
Mitt inne i sopstaden fanns både färskt kött och grönt. Blev lite suddig bild, var inte beredd på en köttkrok bredvid metallåtervinnaren


Klippkyrkan är däremot en spektakulär konstruktion där två kyrkor är helt inhuggna i berget. Vi lyckades pricka in en julgudstjänst som närmast påminde om en gospel-outlet i Harlem. Fullt ös! Som en surrealistisk bonus har en polack byggt ett klättercenter här där man kan åka zipline med utsikt över både Guds hus, stor-Kairo och sopstaden. Exotiskt? Jajamän. Självklart skulle detta provas till det timida priset av cirka 40 spänn.

Visa bifogad bild 171527
Klippkyrkan med full Julmässa

Visa bifogad bild 171528
Den andra kyrkosalen insprängd i klippan

Visa bifogad bild 171530
Ingången till den samme

Visa bifogad bild 171532
Tornet upp till zip line. Både tomten och ängeln Gabriel är med!

Visa bifogad bild 171531
En dam i full mundering (inkl högklackat) som susar fram på zip line före oss.


Pyramid-roulette
Man kan inte besöka Kairo utan att hälsa på Cheops. Min tänkta plan att gå ”mot strömmen” genom att använda ingången vid Marriott föll platt då den var stängd pga bygge. Det var bara att kapitulera och köa vid Sfinxen tillsammans med resten av mänskligheten.

Väl inne är det mäktigt. Enormt mäktigt. Jag säger det igen: extremt mäktigt. Jag är normalt inte jätteintresserad av historia (stenar och gamla papprullar brukar inte få mitt hjärta att slå snabbare), men det här var något helt annat. Vi blev förstås anfallna av en armé av säljare som ville kränga allt från plast-sfinxer till kamelturer, men vi lyckades ducka alla försök med ett artigt men bestämt ”La, shukran”. Vi avslutade med lunch uppe på höjden vid pyramiderna. Servicen var i snigelfart, men vad gör det när man har 4 500 års historia som fondvägg? Inget ocker, bara väldigt, väldigt långsamt.


Visa bifogad bild 171533
The mighty Sfinx

Visa bifogad bild 171535
Cheops till vänster och Chefren med sin välbevarade topp till höger

Visa bifogad bild 171536
Cheops under luppen

Visa bifogad bild 171534
En mäktig vy att se Kairos enorma massa av hus som kontrast till de gamla pyramiderna


Men Kairo handlar inte bara om dammiga stenar och logistiskt kaos. När nyårsaftonen närmade sig insåg vi att vi var på väg rakt in i en kulturell återvändsgränd. Vi hade biljetter till den stora nyårskonserten i Operahuset, men upptäckte i sista sekund ett par rader finstilt på arabiska som hotade att ställa in hela kvällen. Nästa episod är en historia om egyptisk pragmatism när den är som bäst.

Hänger ni med vidare? Stay tuned for more...

Vågat att besöka en kyrka i Egypten under högtid!
Jag trodde jag var rätt obrydd och inte speciellt nojig för saker, men att besöka ett kristet samfund i Egypten skulle jag aldrig göra, speciellt inte under Påsk/Jul

 

[Johan Gott]

Otroligt intressant rapport! Tack så mycket för att du delar med dig!

 

[Resenären]

Det var en obeskrivlig lättnad att senare få korka upp en pilsner på hotellet och bara titta på eländet från säkert avstånd.

Påminner om känslan när jag var i New Delhi Indien och man kunde vakna till liv igen i 'svalkan' och lämna världen därute för ett tag.
Än en gång, en otroligt bra och välskrivet reseäventyr. Gillar dina kommentarer till de fina bilderna. Träffsäkra!

 

[malmokalle]

Fantastik rapport! Och vilka bilder sen........

 

[Kris]

Galet bra skrivet, sitter just nu i CPH SAS lounge och folk tittar på mig när sitter och garvar för mig själv. Jag och frugan har också varit sugna på att testa Kairo, man är halv sugen på att testa kaoset, men samtidigt osäker om pallar det.

Testa! Man kan skärma bort mycket av det om man vill. En hel del går att betala sig ifrån som så önskas (ex bättre bilar och privat chaufför, bra hotell och undvik freestyling i mest röriga områden)

Tog du hela partiet tofflor direkt? Vilket kap, verkar bara lätt använda också..

Övervägde att lägga ett bud och starta eget...

Det herlige med @Kris er at han har fået mere appetit på det autentiske og bedre undviger turist-fælderne. Der er mening i galskaben...!

Haha! Det kan nok passe. Men det er umuligt, at helt undgå turistfælderne. Blev feks fanget med en alt for høj regning (scam) for lidt juice og kaffe i Khan Al Khalili...

Vågat att besöka en kyrka i Egypten under högtid!
Jag trodde jag var rätt obrydd och inte speciellt nojig för saker, men att besöka ett kristet samfund i Egypten skulle jag aldrig göra, speciellt inte under Påsk/Jul

YOLO!

Påminner om känslan när jag var i New Delhi Indien och man kunde vakna till liv igen i 'svalkan' och lämna världen därute för ett tag.
Än en gång, en otroligt bra och välskrivet reseäventyr. Gillar dina kommentarer till de fina bilderna. Träffsäkra!

Inte ofta, men har haft motsvarande 'komma tillvaka till borgen-känsla' några få andra ställen. Exempelvis New Delhi som du nämnder och även Kathmandu.

 

[hco]

Mycket intressant. Någon gång ska man väl ta och åka dit!

 

[Kris]

Episod 4 - Symfoni-improvisation eller nyårsmagi på första parkett
Efter några dagars historiskt kaos behövde vi lite kontraster. Det hittade vi bland annat i Zamalek. Stadsdelen är Kairos svar på en europeisk ambassadort. Lummigt, caféer och butiker där man faktiskt kan ströva omkring utan att riskera livet vid varje gatukorsning. Här gjorde jag och Junior resans bästa affär: ett nytt rese-schackspel, prutat och klart för 15 kronor. Dags för ett parti över en turkisk kaffe.

Butiken rymmer en vuxen och ett barn precis. Men det räckte. Dessutom hade de exakt vad vi behövde, ett nytt schackspel.

Första partiet på ett västerländskt hippt kaffesrälle i Zamalek. Inget turkiskt kaffe just här inte...


Operahuset och den improviserade slipsen
Nyårsaftons höjdpunkt skulle vara nyårskonserten med Cairo Symphony Orchestra. Åter igen prisvärt (50kr/biljett), skaffade jag plåtar till oss alla. Upptäckte en massa fine print på arabiska, så frågade damen i loungen (över en kopp mangojuice) vad jag missat. Visade sig vara 'inga barn' och 'strict dress code'. Jaha... Vad gör vi nu? Hade hajpat upp stämningen kring nyårskonsert och att man nog kunde få Afrikas bästa pausgodis. Stack dit på vinst å förlust.

Efter nyårsmiddag på Taboula (bakom brittiska ambassaden - rekommenderas varmt) med rikligt med falafel, hummus å andra läckerheter gick vi mot Opran. Bara 1.5km. Men vi stötte på patrull vid lejonbron som var helt stängd för gående pga nyår. Var beredd att ge upp. Men beställde en uber för 1km ride.

Passerade lite butiker på väg till nyårsmiddagen. Inte igår man var på Radio Shack...

Mangojuice new years edition!


Framme vid entrén gick vi och visslade och låtsades som det regnade. Biljettmannen: 'We have a problem Sir'. Jag: 'Oh, what could that possibly be?' och visade våra biljetter. It's strict dress code. Suit and a tie! Ok... Plötsligt träder en överordnad fram med imponerande egyptisk improvisationsförmåga. Han tog min tunna halsduk och knöt om den till en sorts... låt oss kalla det "art-deco-slips". Fick ett myndigt 'ok Sir' också var vi inne. Inget tjafs om kidsen.

Skylten antydde att vi hade kommit rätt

Kairos Operahus i kvällsbelysning

Jul och nyårsstämning i symbios


Konserten då? Programmet bjöd på mestadels lättsmälta klassiker av Strauss & Co. Jodå, de spelade med entusiasm, även om det slank med ett par falska toner här och var. Det gav det hela en genuin karaktär. Alla nöjda och vi battlade oss tillbaka till the Grande Dame i en uber.

Operahusets interiör. Flott och pampig byggnad. Men vissa av stolarna hängde på trekvart som så mycket annat i den här staden.

Lugnet före stormen. Harpan med tomteluva på sned.

Kvällens program

Andra halvdelen bjöd på kör och sångsolist. Fullbesatt på scenen!

Kvällens stora behållning (förutom brassets konfettibomber) var den strålande sångsolisten. Bra drag!


Tolvslaget från Nile Suite
När det väl blev dags för tolvslaget insåg vi värdet av vår Nile Suite. Trafiken på gatorna utanför var nu i ett tillstånd av totalt sammanbrott. Ingen rörde sig en millimeter. På floden var det dock full fart med upplysta partybåtar.

Trafikstockningen börjar och folksamlingar hopas längs Nilens bredd.

Fler och fler båtar seglar ut med allehanda nyårsbelysning

Närmare tolvslaget står i princip all trafik stilla i alla riktningar. Det gavs möjlighet att tuta in det nya året...


Fyrverkerierna var oväntat städade och punktliga, men den stora behållningen var den massiva drönarshowen som lyste upp natthimlen. Att sitta där på balkongen med kidsen, i lugnet ovanför kaoset, och se hela skådespelet på front row var det perfekta avslutet på året.

Plötsligt händer det!

Kidsen var i ekstas över en drönarshow längre upp längs Nilen. Det där med jul å nyår klumpas ihop, så det var tomten som önskade 2026 i luften.


I nästa episod lämnar vi "The Grande Dame" en tidig morgon för att söka efter världens puls där sanden möter stålet. Allt var riggat för en logistisk triumf på gränsen till det omöjliga. Men vid horisonten i öst väntade en uppenbarelse som varken statuskort eller satellitdata kunde förutse. Välkomna till en resa där kartan slutade gälla och tystnaden tog över. Stay tuned for more...