J
Jonas C
Guest
Miles&More Senator är utan tvekan den svåraste guldnivån att nå inom Star Alliance, en status som kräver motsvarande 4-5 långresor i business class. När Lufthansa generöst matchade EuroBonus guldmedlemmar till denna åtråvärda status som normalt inte kan matchas till var jag likt många andra snabb på bollen. Valde att inte jaga segmenten i höstas pga tidsbrist, samt att jag redan har Star Gold hos Turkish sedan tolv år tillbaka.
Innan min status löper ut i februari så passade jag på att göra en resa med SWISS, främst för att ta reda på om upplevelsen som Senator på Lufthansa Group skiljer sig nämnvärt från en vanlig dödlig Star Gold. Efter höstens charmoffensiv där det delades ut uppgraderingar (trots att flygplanen inte var överbokade), handskrivna lappar, personliga hälsningar, chokladaskar, vinflaskor och diverse andra godsaker så var förväntningarna högt ställda. En mycket prominent före detta medlem på forumet har dessutom under flera år lovordat Lufthansa Group och hur väl de behandlar sina egna statusmedlemmar.
Resan gick till Nice via Zürich ut, samt hem via Zürich och Geneve, totalt 5 segment. Alla bokade i Economy Light.
Segment 1 ARN-ZRH: Tidig morgonflygning från Stockholm. Den stora fördelen med att vara Senator efter SAS utträde ur Star Alliance är att man fortfarande får använda SAS Lounge. Väl ombord var flygningen högst ordinär. Noll recognition från besättningen vilket man inte kan beskylla dem för klockan 06 på morgonen. Något som däremot störde mig var avsaknaden av seat block. Faktum är flygningen var glest bokad och många resenärer hade tomma mittensäten eller till och med egna stolsrader. Detta till trots så fick jag dela rad med en barnfamilj där ett bråk utspelade sig mellan familjens tre döttrar över vem som skulle få sitta vid fönsterplatsen.
Ombord var servicen samma vanliga inom Lufthansa Group. Vattenflaska och chokladbit. Kaffe har de enligt Carsten Spohr inte råd att bjuda sina resenärer på och som Senator får du ingen fri dryck eller snacks (vilket man för övrigt får som diamantmedlem på SAS).
Segment 2 ZRH-NCE: Eftermiddagsflygning från Zürich till Nice. Här blev jag tilldelad plats 6A, andra raden i ekonomiklass. Priority boarding sköttes exemplariskt och utspritt på en handfull sittplatser (inklusive min egen) väntade en flaska vatten och våtservett. Kort efter att jag satt mig ner hälsade en medlem i besättning mig välkommen på tyska. Trevligt med recognition och känslan att bli sedd. Det är ju trots allt detta som vi jagar status för! Åter igen en glest bokad flygning med stolsgrannar. Varför man inte proaktivt väljer att blockera sätet bredvid en Senator är ett under för mig. I synnerhet då seat block har funkat bra på Lufthansa Group under alla år som jag rest som Star Gold.
Segment 3 NCE-ZRH: Hemresan från Nice till Zürich flögs av Air Baltic. Ingen recognition av besättningen, ingen vattenflaska och ingen seat block. Börjar ana ett mönster här. Som lök på laxen ville SWISS ha betalt för byte av sittplats online. Jag köper att man vill ta betalt för platsval i förväg om man bokar economy light, men att ta betalt även i samband med incheckningen är sånt som lågprisbolagen och fulflygen med kass personalpolitik sysslar med. Inte kvalitetsflygbolag som SWISS.
Segment 4 ZRH-GVA: Kort inrikesflygning till Genf på en sprillans ny A320NEO. Ingen seat block trots glest bokad flygning. Många passagerare runtomkring med egna rader och tomma mittsäten. Börjar bli frustrerande nu, eller är detta Carstens sätt att bestraffa Senatorer som inte kostar på sig affärsklass?
Segment 5 GVA-ARN. Åter igen ingen recognition och ingen seat block trots glest bokad flygning. När jag ville byta sittplats i loungen så meddelade personalen att många av platserna var blockerade och att byte av sittplats endast kunde göras i gaten. Valde att inte byta plats och behöll min fönsterplats på högersidan, trots att jag egentligen föredrog att sitta på vänster sida av A220:n. Händelselös flygning där det dessutom snålades med chokladen (strikt en bit per pax).
På det stora hela så känner jag mig inte så värst imponerad av upplevelsen som Senator, i synnerhet då man inte lyckats upprätthålla något så basalt som seat block på fem flygningar med låg beläggning. Att bli hälsad vid namn inget som jag lägger någon större vikt i, men i syfte att recensera statusen så känner jag mig något besviken över avsaknaden av recognition. I synnerhet då andra har rapporterat betydligt bättre omhändertagande ombord.
Övriga förmåner så som lounge, fast track och priority boarding fungerade prickfritt, exakt samma förmåner som jag får som Star Gold på Turkish som kräver en långresa vartannat år istället för fem varje år.
SAS utträde ur Star Alliance var känslomässigt svårt för några här på forumet och i diverse Facebookgrupper. Det klagas mycket på hur dåliga SAS är, hur illa de behandlar sina guld och diamantmedlemmar och att man minsann inte får erkännande för sin lojalitet. Min upplevelse är den motsatta. I mitt tycke anser jag att SAS erbjuder tillräckligt bra förmåner för de trösklar som man har satt för sina medlemsnivåer. Gratis val av sittplats, fritt wifi, samt fri dryck i ekonomiklass. Inget av dessa får du som Senator på Lufthansa Group.
Avsaknaden av kreditkort i Sverige, revenuebaserad intjäning, samt höga trösklar för status gör programmet oattraktivt för min egen del. Som ren hobbyflygare anser jag det vara hål i huvudet att jaga status hos Miles&More, men det är bara min åsikt. Vill man åt poäng och förmåner på Star Alliance så är det klokare att satsa på ett program med lägre trösklar och distansbaserad intjäning t.ex Aegean. Vill man inte jaga status alls så kan man skaffa ett Amex Platinum och få tillgång till Lufthansas lounger när du reser med Lufthansa Group.
För er som hoppade på matchningen i höstas, planerar ni att behålla er status den hårda vägen eller låta den förfalla?
Innan min status löper ut i februari så passade jag på att göra en resa med SWISS, främst för att ta reda på om upplevelsen som Senator på Lufthansa Group skiljer sig nämnvärt från en vanlig dödlig Star Gold. Efter höstens charmoffensiv där det delades ut uppgraderingar (trots att flygplanen inte var överbokade), handskrivna lappar, personliga hälsningar, chokladaskar, vinflaskor och diverse andra godsaker så var förväntningarna högt ställda. En mycket prominent före detta medlem på forumet har dessutom under flera år lovordat Lufthansa Group och hur väl de behandlar sina egna statusmedlemmar.
Resan gick till Nice via Zürich ut, samt hem via Zürich och Geneve, totalt 5 segment. Alla bokade i Economy Light.
Segment 1 ARN-ZRH: Tidig morgonflygning från Stockholm. Den stora fördelen med att vara Senator efter SAS utträde ur Star Alliance är att man fortfarande får använda SAS Lounge. Väl ombord var flygningen högst ordinär. Noll recognition från besättningen vilket man inte kan beskylla dem för klockan 06 på morgonen. Något som däremot störde mig var avsaknaden av seat block. Faktum är flygningen var glest bokad och många resenärer hade tomma mittensäten eller till och med egna stolsrader. Detta till trots så fick jag dela rad med en barnfamilj där ett bråk utspelade sig mellan familjens tre döttrar över vem som skulle få sitta vid fönsterplatsen.
Ombord var servicen samma vanliga inom Lufthansa Group. Vattenflaska och chokladbit. Kaffe har de enligt Carsten Spohr inte råd att bjuda sina resenärer på och som Senator får du ingen fri dryck eller snacks (vilket man för övrigt får som diamantmedlem på SAS).
Segment 2 ZRH-NCE: Eftermiddagsflygning från Zürich till Nice. Här blev jag tilldelad plats 6A, andra raden i ekonomiklass. Priority boarding sköttes exemplariskt och utspritt på en handfull sittplatser (inklusive min egen) väntade en flaska vatten och våtservett. Kort efter att jag satt mig ner hälsade en medlem i besättning mig välkommen på tyska. Trevligt med recognition och känslan att bli sedd. Det är ju trots allt detta som vi jagar status för! Åter igen en glest bokad flygning med stolsgrannar. Varför man inte proaktivt väljer att blockera sätet bredvid en Senator är ett under för mig. I synnerhet då seat block har funkat bra på Lufthansa Group under alla år som jag rest som Star Gold.
Segment 3 NCE-ZRH: Hemresan från Nice till Zürich flögs av Air Baltic. Ingen recognition av besättningen, ingen vattenflaska och ingen seat block. Börjar ana ett mönster här. Som lök på laxen ville SWISS ha betalt för byte av sittplats online. Jag köper att man vill ta betalt för platsval i förväg om man bokar economy light, men att ta betalt även i samband med incheckningen är sånt som lågprisbolagen och fulflygen med kass personalpolitik sysslar med. Inte kvalitetsflygbolag som SWISS.
Segment 4 ZRH-GVA: Kort inrikesflygning till Genf på en sprillans ny A320NEO. Ingen seat block trots glest bokad flygning. Många passagerare runtomkring med egna rader och tomma mittsäten. Börjar bli frustrerande nu, eller är detta Carstens sätt att bestraffa Senatorer som inte kostar på sig affärsklass?
Segment 5 GVA-ARN. Åter igen ingen recognition och ingen seat block trots glest bokad flygning. När jag ville byta sittplats i loungen så meddelade personalen att många av platserna var blockerade och att byte av sittplats endast kunde göras i gaten. Valde att inte byta plats och behöll min fönsterplats på högersidan, trots att jag egentligen föredrog att sitta på vänster sida av A220:n. Händelselös flygning där det dessutom snålades med chokladen (strikt en bit per pax).
På det stora hela så känner jag mig inte så värst imponerad av upplevelsen som Senator, i synnerhet då man inte lyckats upprätthålla något så basalt som seat block på fem flygningar med låg beläggning. Att bli hälsad vid namn inget som jag lägger någon större vikt i, men i syfte att recensera statusen så känner jag mig något besviken över avsaknaden av recognition. I synnerhet då andra har rapporterat betydligt bättre omhändertagande ombord.
Övriga förmåner så som lounge, fast track och priority boarding fungerade prickfritt, exakt samma förmåner som jag får som Star Gold på Turkish som kräver en långresa vartannat år istället för fem varje år.
SAS utträde ur Star Alliance var känslomässigt svårt för några här på forumet och i diverse Facebookgrupper. Det klagas mycket på hur dåliga SAS är, hur illa de behandlar sina guld och diamantmedlemmar och att man minsann inte får erkännande för sin lojalitet. Min upplevelse är den motsatta. I mitt tycke anser jag att SAS erbjuder tillräckligt bra förmåner för de trösklar som man har satt för sina medlemsnivåer. Gratis val av sittplats, fritt wifi, samt fri dryck i ekonomiklass. Inget av dessa får du som Senator på Lufthansa Group.
Avsaknaden av kreditkort i Sverige, revenuebaserad intjäning, samt höga trösklar för status gör programmet oattraktivt för min egen del. Som ren hobbyflygare anser jag det vara hål i huvudet att jaga status hos Miles&More, men det är bara min åsikt. Vill man åt poäng och förmåner på Star Alliance så är det klokare att satsa på ett program med lägre trösklar och distansbaserad intjäning t.ex Aegean. Vill man inte jaga status alls så kan man skaffa ett Amex Platinum och få tillgång till Lufthansas lounger när du reser med Lufthansa Group.
För er som hoppade på matchningen i höstas, planerar ni att behålla er status den hårda vägen eller låta den förfalla?