jonatan79
Medlem
Mitt i huvudrätten kändes bara lite malplacerat, men det kanske ska vara så på japanskt vis.
Tokyoresa med 14-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
Mitt i huvudrätten kändes bara lite malplacerat, men det kanske ska vara så på japanskt vis.
Erik Österberg
Medlem
K
Kan rekommendera att förboka. När vi var där i juni var teamolabbo utsålt.
Diamond-in-the-ruff
Medlem
Min personliga reflektion är att TeamLab Planets är mer av en fysisk upplevelse, medan TeamLab Borderless är mer visuell.
jonatan79
Medlem
Sonen sov gott i åtminstone fem timmar, medan jag hade lite svårare att inte förundras över det till synes aldrig sinande behovet av att öppna och stänga luckor i galley även när de flesta försökte sova.
Två timmar innan landning förbereddes för frukost. Varm servett och duk på bordet som till middagen. Serveringsvagn och val av bröd samt av äggrätt eller något asiatiskt. Äggrätten hade en mer köttig konsistens, vilket tillsammans med att den delvis doldes av tomatsåsen gjorde att man undrade vad det var man åt egentligen, men gott var det ändå. Sonens omdöme om frukosten var fint: ”mycket bättre än hotellfrukosten”. Jag är också klart nöjd med frukosten.
Strax därefter kom servering av kaffe eller té. Nu fick jag en direktreplik från SAS på mitt förra inlägg, för nu, efter drygt 400 flygningar med SAS, erbjöds jag för första gången en liten blå förpackning med Hermesetas till tékoppen, som serverades ur kanna. Det bådade mycket gott, för abstinensen hade slagit in. Tyvärr blev jag snabbt besviken då det var knappt ljummet. Jag dryftade mig till att be om mer té och gärna lite varmare, och fick det precis så, liiite varmare. Sammantagen téupplevelse, trots sötningsmedlet och porslinskoppen, blev något under medel jämfört med gratisserveringen på SAS inrikesflyg.
En timme innan landning delades tulldeklarationslappar ut, som jag fick veta att det räckte med en per familj.
Fin utsikt från fönsterplatserna vid inflygningen.
Med ett litet skutt landade vi på Tokyo International Airport i morgonsolen.
Två timmar innan landning förbereddes för frukost. Varm servett och duk på bordet som till middagen. Serveringsvagn och val av bröd samt av äggrätt eller något asiatiskt. Äggrätten hade en mer köttig konsistens, vilket tillsammans med att den delvis doldes av tomatsåsen gjorde att man undrade vad det var man åt egentligen, men gott var det ändå. Sonens omdöme om frukosten var fint: ”mycket bättre än hotellfrukosten”. Jag är också klart nöjd med frukosten.
Strax därefter kom servering av kaffe eller té. Nu fick jag en direktreplik från SAS på mitt förra inlägg, för nu, efter drygt 400 flygningar med SAS, erbjöds jag för första gången en liten blå förpackning med Hermesetas till tékoppen, som serverades ur kanna. Det bådade mycket gott, för abstinensen hade slagit in. Tyvärr blev jag snabbt besviken då det var knappt ljummet. Jag dryftade mig till att be om mer té och gärna lite varmare, och fick det precis så, liiite varmare. Sammantagen téupplevelse, trots sötningsmedlet och porslinskoppen, blev något under medel jämfört med gratisserveringen på SAS inrikesflyg.
En timme innan landning delades tulldeklarationslappar ut, som jag fick veta att det räckte med en per familj.
Fin utsikt från fönsterplatserna vid inflygningen.
Med ett litet skutt landade vi på Tokyo International Airport i morgonsolen.
jonatan79
Medlem
Ankomstkort behövde fyllas in för oss som inte kollat upp att man kunde ha gjort motsvarande i förväg och fått QR-kod. Ändå snabb process, inte så många krångliga frågor. Det skulle skannas pass i automat och skannas fingeravtryck och fotograferas ansikte i bemannad disk (bara mig, inte sonen).
Den artige mannen försökte hejda oss när vi var på väg mot tullen. Hade vi inte glömt hämta våra resväskor, undrade han. Nej då, vi reser även denna gång med bara våra handbagage, blir smidigare så.
När vi kommit ut genom tullen var det lång kö med turister för att köpa Welcome Suica ur en av två automater. Vi aktiverade i stället Suica i sonens och min mobil och laddade dem med varsin slant via Apple Pay, vilket gick betydligt snabbare. Lite oklart dock om man skulle köpa biljett, för det kunde man göra i automaterna bredvid, men bara genom att mata in fysiskt Suica-kort, som vi ju inte hade. Killen i informationsdisken förklarade att det bara var att blippa sitt Suica när man gick in genom spärren, inget förköp av biljett behövdes. Oklart varför det då fanns biljettautomater som tog emot Suica. Vi passade på att ta ut lite kontanter och gick sen dit det var skyltat mot Monorail.
Google Maps skulle funka bra här hade jag läst mig till, så vi litade på dess vägbeskrivning. Sju stationer till Hamamatsucho, sen byte till tunnelbana.
Tunnelbanesystemet här kan kanske uppfattas som krångligt, och möjligen är skyltningen lite inkonsekvent på sina ställen (framför allt när vi skulle ut från vissa stationer) men vi tyckte ändå det var bättre än förväntat och relativt lätt att hitta dit vi skulle. Att byta till Oedo Line var inga problem även om stationen tycktes vara under ombyggnad, för den tillfälliga skyltningen var utmärkt.
Vårt hotell låg i Shinjuku, den mest använda stationen av de alla (och på planeten). Att hålla till vänster i stället för höger drillades man snabbt i, men det verkade vara fler än turisterna som slarvade lite med det.
Den artige mannen försökte hejda oss när vi var på väg mot tullen. Hade vi inte glömt hämta våra resväskor, undrade han. Nej då, vi reser även denna gång med bara våra handbagage, blir smidigare så.
När vi kommit ut genom tullen var det lång kö med turister för att köpa Welcome Suica ur en av två automater. Vi aktiverade i stället Suica i sonens och min mobil och laddade dem med varsin slant via Apple Pay, vilket gick betydligt snabbare. Lite oklart dock om man skulle köpa biljett, för det kunde man göra i automaterna bredvid, men bara genom att mata in fysiskt Suica-kort, som vi ju inte hade. Killen i informationsdisken förklarade att det bara var att blippa sitt Suica när man gick in genom spärren, inget förköp av biljett behövdes. Oklart varför det då fanns biljettautomater som tog emot Suica. Vi passade på att ta ut lite kontanter och gick sen dit det var skyltat mot Monorail.
Google Maps skulle funka bra här hade jag läst mig till, så vi litade på dess vägbeskrivning. Sju stationer till Hamamatsucho, sen byte till tunnelbana.
Tunnelbanesystemet här kan kanske uppfattas som krångligt, och möjligen är skyltningen lite inkonsekvent på sina ställen (framför allt när vi skulle ut från vissa stationer) men vi tyckte ändå det var bättre än förväntat och relativt lätt att hitta dit vi skulle. Att byta till Oedo Line var inga problem även om stationen tycktes vara under ombyggnad, för den tillfälliga skyltningen var utmärkt.
Vårt hotell låg i Shinjuku, den mest använda stationen av de alla (och på planeten). Att hålla till vänster i stället för höger drillades man snabbt i, men det verkade vara fler än turisterna som slarvade lite med det.