jonatan79
Medlem
Mitt i huvudrätten kändes bara lite malplacerat, men det kanske ska vara så på japanskt vis.
Tokyoresa med 14-åring
- Thread starter jonatan79
- Startdatum
Mitt i huvudrätten kändes bara lite malplacerat, men det kanske ska vara så på japanskt vis.
Erik Österberg
Medlem
K
Kan rekommendera att förboka. När vi var där i juni var teamolabbo utsålt.
Diamond-in-the-ruff
Medlem
Min personliga reflektion är att TeamLab Planets är mer av en fysisk upplevelse, medan TeamLab Borderless är mer visuell.
jonatan79
Medlem
Sonen sov gott i åtminstone fem timmar, medan jag hade lite svårare att inte förundras över det till synes aldrig sinande behovet av att öppna och stänga luckor i galley även när de flesta försökte sova.
Två timmar innan landning förbereddes för frukost. Varm servett och duk på bordet som till middagen. Serveringsvagn och val av bröd samt av äggrätt eller något asiatiskt. Äggrätten hade en mer köttig konsistens, vilket tillsammans med att den delvis doldes av tomatsåsen gjorde att man undrade vad det var man åt egentligen, men gott var det ändå. Sonens omdöme om frukosten var fint: ”mycket bättre än hotellfrukosten”. Jag är också klart nöjd med frukosten.
Strax därefter kom servering av kaffe eller té. Nu fick jag en direktreplik från SAS på mitt förra inlägg, för nu, efter drygt 400 flygningar med SAS, erbjöds jag för första gången en liten blå förpackning med Hermesetas till tékoppen, som serverades ur kanna. Det bådade mycket gott, för abstinensen hade slagit in. Tyvärr blev jag snabbt besviken då det var knappt ljummet. Jag dryftade mig till att be om mer té och gärna lite varmare, och fick det precis så, liiite varmare. Sammantagen téupplevelse, trots sötningsmedlet och porslinskoppen, blev något under medel jämfört med gratisserveringen på SAS inrikesflyg.
En timme innan landning delades tulldeklarationslappar ut, som jag fick veta att det räckte med en per familj.
Fin utsikt från fönsterplatserna vid inflygningen.
Med ett litet skutt landade vi på Tokyo International Airport i morgonsolen.
Två timmar innan landning förbereddes för frukost. Varm servett och duk på bordet som till middagen. Serveringsvagn och val av bröd samt av äggrätt eller något asiatiskt. Äggrätten hade en mer köttig konsistens, vilket tillsammans med att den delvis doldes av tomatsåsen gjorde att man undrade vad det var man åt egentligen, men gott var det ändå. Sonens omdöme om frukosten var fint: ”mycket bättre än hotellfrukosten”. Jag är också klart nöjd med frukosten.
Strax därefter kom servering av kaffe eller té. Nu fick jag en direktreplik från SAS på mitt förra inlägg, för nu, efter drygt 400 flygningar med SAS, erbjöds jag för första gången en liten blå förpackning med Hermesetas till tékoppen, som serverades ur kanna. Det bådade mycket gott, för abstinensen hade slagit in. Tyvärr blev jag snabbt besviken då det var knappt ljummet. Jag dryftade mig till att be om mer té och gärna lite varmare, och fick det precis så, liiite varmare. Sammantagen téupplevelse, trots sötningsmedlet och porslinskoppen, blev något under medel jämfört med gratisserveringen på SAS inrikesflyg.
En timme innan landning delades tulldeklarationslappar ut, som jag fick veta att det räckte med en per familj.
Fin utsikt från fönsterplatserna vid inflygningen.
Med ett litet skutt landade vi på Tokyo International Airport i morgonsolen.
jonatan79
Medlem
Ankomstkort behövde fyllas in för oss som inte kollat upp att man kunde ha gjort motsvarande i förväg och fått QR-kod. Ändå snabb process, inte så många krångliga frågor. Det skulle skannas pass i automat och skannas fingeravtryck och fotograferas ansikte i bemannad disk (bara mig, inte sonen).
Den artige mannen försökte hejda oss när vi var på väg mot tullen. Hade vi inte glömt hämta våra resväskor, undrade han. Nej då, vi reser även denna gång med bara våra handbagage, blir smidigare så.
När vi kommit ut genom tullen var det lång kö med turister för att köpa Welcome Suica ur en av två automater. Vi aktiverade i stället Suica i sonens och min mobil och laddade dem med varsin slant via Apple Pay, vilket gick betydligt snabbare. Lite oklart dock om man skulle köpa biljett, för det kunde man göra i automaterna bredvid, men bara genom att mata in fysiskt Suica-kort, som vi ju inte hade. Killen i informationsdisken förklarade att det bara var att blippa sitt Suica när man gick in genom spärren, inget förköp av biljett behövdes. Oklart varför det då fanns biljettautomater som tog emot Suica. Vi passade på att ta ut lite kontanter och gick sen dit det var skyltat mot Monorail.
Google Maps skulle funka bra här hade jag läst mig till, så vi litade på dess vägbeskrivning. Sju stationer till Hamamatsucho, sen byte till tunnelbana.
Tunnelbanesystemet här kan kanske uppfattas som krångligt, och möjligen är skyltningen lite inkonsekvent på sina ställen (framför allt när vi skulle ut från vissa stationer) men vi tyckte ändå det var bättre än förväntat och relativt lätt att hitta dit vi skulle. Att byta till Oedo Line var inga problem även om stationen tycktes vara under ombyggnad, för den tillfälliga skyltningen var utmärkt.
Vårt hotell låg i Shinjuku, den mest använda stationen av de alla (och på planeten). Att hålla till vänster i stället för höger drillades man snabbt i, men det verkade vara fler än turisterna som slarvade lite med det.
Den artige mannen försökte hejda oss när vi var på väg mot tullen. Hade vi inte glömt hämta våra resväskor, undrade han. Nej då, vi reser även denna gång med bara våra handbagage, blir smidigare så.
När vi kommit ut genom tullen var det lång kö med turister för att köpa Welcome Suica ur en av två automater. Vi aktiverade i stället Suica i sonens och min mobil och laddade dem med varsin slant via Apple Pay, vilket gick betydligt snabbare. Lite oklart dock om man skulle köpa biljett, för det kunde man göra i automaterna bredvid, men bara genom att mata in fysiskt Suica-kort, som vi ju inte hade. Killen i informationsdisken förklarade att det bara var att blippa sitt Suica när man gick in genom spärren, inget förköp av biljett behövdes. Oklart varför det då fanns biljettautomater som tog emot Suica. Vi passade på att ta ut lite kontanter och gick sen dit det var skyltat mot Monorail.
Google Maps skulle funka bra här hade jag läst mig till, så vi litade på dess vägbeskrivning. Sju stationer till Hamamatsucho, sen byte till tunnelbana.
Tunnelbanesystemet här kan kanske uppfattas som krångligt, och möjligen är skyltningen lite inkonsekvent på sina ställen (framför allt när vi skulle ut från vissa stationer) men vi tyckte ändå det var bättre än förväntat och relativt lätt att hitta dit vi skulle. Att byta till Oedo Line var inga problem även om stationen tycktes vara under ombyggnad, för den tillfälliga skyltningen var utmärkt.
Vårt hotell låg i Shinjuku, den mest använda stationen av de alla (och på planeten). Att hålla till vänster i stället för höger drillades man snabbt i, men det verkade vara fler än turisterna som slarvade lite med det.
jonatan79
Medlem
Kapselhotell lät ju kul och väldigt japanskt, men jag avskräcktes av uppgift om att man skulle behöva checka ut och in varje dag, vilket verkade opraktiskt, och gissningsvis hade vi tröttnat på sån väldigt compact living efter någon dag. Stora luftiga hotellrum verkade förutom dyrt i denna stad heller inte så japanskt. Ett hotell med små, kompakta och utrymmeseffektiva rum som enligt recentioner ändå hade en mycket bra frukost lät perfekt.
Shinjuku Washington Hotel hade jag därför bokat åt oss. De mediokra snittbetygen (3,8 av fem) avskräckte inte, då de lägre betygen mest verkade komma från de som överraskats över att rummen faktiskt var precis så små som på bilderna. Vi följde skyltar från stationen Shinjuku, som mer eller mindre ledde oss direkt in i hotellbyggnaden.
Hotellbyggnaden innehöll även bland annat en liten snabbköpsbutik och ett flertal restauranger. Julpyntet höll på att plockas undan på källarplan när vi anlände.
På våning tre låg receptionen. Vi förväntade oss inte att kunna checka in när vi kom dit redan innan klockan 10, men att låsa in sin väska gratis i ett skåp med hjälp av sitt Suica gick bra.
I stället passade vi på att utforska lite av närområdet. Vi vandrade planlöst ut på gatan och hamnade snabbt vid de två stora regeringsbyggnaderna, varav den första innehöll ett kafé för en behövlig kaffékopp och den bortre innehöll utsiktsplats från våning 45. Hiss upp, med ett tiotal lydigt knäpptysta turister.
Storslagen utsikt åt alla håll medan japanska underbarn spelade piano för turisterna. Jag läste mig till att Tokyo är den 11:e största staden respektive det största stadsområdet i världen.
Trappa ner från våning 45 lät som en kul utmaning, men tyvärr gick den bara till toaletterna på våning 44.
Just de där små väggstolarna för spädbarn verkade väldigt praktiska, och fanns förvånansvärt ofta även på herrtoaletterna. Vi tyckte det i regel var rent och fräscht och att det fanns god tillgång till gratis allmänna toaletter i varuhus och liknande. Är de fräschare på grund av tätare städningsschema än i exempelvis Sverige, eller finns det andra faktorer? Jag förklarade broken window theory för sonen.
En annan aspekt på synen på individens plats i det allmänna rummet är avsaknaden av papperskorgar. Man förväntas ta hand om sitt eget skräp. Det visste vi ju, så det var en nybörjarmiss att ta kaffé i ta-med-kopp. Det fick bli att gå tillbaka till kaféet med den urdruckna pappersmuggen.
Shinjuku Washington Hotel hade jag därför bokat åt oss. De mediokra snittbetygen (3,8 av fem) avskräckte inte, då de lägre betygen mest verkade komma från de som överraskats över att rummen faktiskt var precis så små som på bilderna. Vi följde skyltar från stationen Shinjuku, som mer eller mindre ledde oss direkt in i hotellbyggnaden.
Hotellbyggnaden innehöll även bland annat en liten snabbköpsbutik och ett flertal restauranger. Julpyntet höll på att plockas undan på källarplan när vi anlände.
På våning tre låg receptionen. Vi förväntade oss inte att kunna checka in när vi kom dit redan innan klockan 10, men att låsa in sin väska gratis i ett skåp med hjälp av sitt Suica gick bra.
I stället passade vi på att utforska lite av närområdet. Vi vandrade planlöst ut på gatan och hamnade snabbt vid de två stora regeringsbyggnaderna, varav den första innehöll ett kafé för en behövlig kaffékopp och den bortre innehöll utsiktsplats från våning 45. Hiss upp, med ett tiotal lydigt knäpptysta turister.
Storslagen utsikt åt alla håll medan japanska underbarn spelade piano för turisterna. Jag läste mig till att Tokyo är den 11:e största staden respektive det största stadsområdet i världen.
Trappa ner från våning 45 lät som en kul utmaning, men tyvärr gick den bara till toaletterna på våning 44.
Just de där små väggstolarna för spädbarn verkade väldigt praktiska, och fanns förvånansvärt ofta även på herrtoaletterna. Vi tyckte det i regel var rent och fräscht och att det fanns god tillgång till gratis allmänna toaletter i varuhus och liknande. Är de fräschare på grund av tätare städningsschema än i exempelvis Sverige, eller finns det andra faktorer? Jag förklarade broken window theory för sonen.
En annan aspekt på synen på individens plats i det allmänna rummet är avsaknaden av papperskorgar. Man förväntas ta hand om sitt eget skräp. Det visste vi ju, så det var en nybörjarmiss att ta kaffé i ta-med-kopp. Det fick bli att gå tillbaka till kaféet med den urdruckna pappersmuggen.
Last edited:
jonatan79
Medlem
Vi promenerade därefter vidare mot mer folktäta delar av Shinjuku. Det började bli dags för lunch. Vi hittade ett enklare ställe som liksom många andra hade väldigt begränsad horisontell yta men flera våningar. Vi var hungriga så det blev såväl nudlar som gyoza och ”svart” stekt ris.
Efter lunchen utforskade vi bland annat en elektronikbutiker med olika teman, butiker som sålde kapselleksaker och butiker med gripmaskiner.
Mer gubbigt och skränigt var det i regel i arkadspelhallarna.
Vi lyckades få checka in en halvtimme före den ordinarie incheckningstiden kl 14 genom att bli medlemmar i hotellets eget program. Man fick då en gratis dryck och sen utcheckning på köpet.
Varsitt rum fick vi i alla fall, och större än så här behövs ju egentligen inte. Badrummet var kompakt men innehöll förstås en japansk toalett samt ett kort men högt badkar stort nog även för långa (och viga) västerlänningar.
När vi fick våra rum blev det några timmars återhämtningssömn för mig, för att orka med resten av dagen. Inte alls så hård säng som jag läst andra klaga på.
På kvällen drog vi oss ut på stan igen. Det var dags för middag, sonen fick välja så det blev nudlar igen, denna gång med friterad kyckling vid sidan av.
Därefter gick vi till spelhallen. Vissa arkadspel var lättare att förstå sig på än andra. Vi tävlade i något bilspel där man körde omkring på japanska gator i en gammal Toyota.
Tillbaka på hotellet ville sonen ha en kul japansk läsk. Melon Punch visade sig dock vara en stark alkoläsk, så den blev det inte.
Efter lunchen utforskade vi bland annat en elektronikbutiker med olika teman, butiker som sålde kapselleksaker och butiker med gripmaskiner.
Mer gubbigt och skränigt var det i regel i arkadspelhallarna.
Vi lyckades få checka in en halvtimme före den ordinarie incheckningstiden kl 14 genom att bli medlemmar i hotellets eget program. Man fick då en gratis dryck och sen utcheckning på köpet.
Varsitt rum fick vi i alla fall, och större än så här behövs ju egentligen inte. Badrummet var kompakt men innehöll förstås en japansk toalett samt ett kort men högt badkar stort nog även för långa (och viga) västerlänningar.
När vi fick våra rum blev det några timmars återhämtningssömn för mig, för att orka med resten av dagen. Inte alls så hård säng som jag läst andra klaga på.
På kvällen drog vi oss ut på stan igen. Det var dags för middag, sonen fick välja så det blev nudlar igen, denna gång med friterad kyckling vid sidan av.
Därefter gick vi till spelhallen. Vissa arkadspel var lättare att förstå sig på än andra. Vi tävlade i något bilspel där man körde omkring på japanska gator i en gammal Toyota.
Tillbaka på hotellet ville sonen ha en kul japansk läsk. Melon Punch visade sig dock vara en stark alkoläsk, så den blev det inte.
jonatan79
Medlem
Väckarklockan ställd på klockan nio. Jag hade bokat rum med frukost, för vilket vi fick kuponger. Frukostbufféer erbjöds det två av på detta hotell, en på våning 1 av mer japansk karaktär, och en lite mer västerländsk på våning 25. Vi valde den senare för vår första frukost. Helt västerländsk var frukosten inte, men jag förstår vad någon recensent menade med att man gärna hade önskat någon instruktion hur man lämpligen konstruerar sin tonfiskbaserade rätt (mer än ”to your heart’s content” som det stod på skylten).
I stället blev det lite annat småplock. Fin frukost som sagt på detta relativt billiga hotell. Någon slags oxfilé, två olika sorters gyoza, tempurafriterad svamp, utmärkt äggröra (så utmärkt att jag tyckte mig behöva mer än ätpinnar för att äta den).
Fyra olika sorters svart té erbjöds det tépåsar av: koffeinfritt Earl Grey, ett ekologiskt Ceylon-té, Darjeeling samt ett sött honungsté som blev orimligt sött (åtminstone om man lät tepåsen ligga i länge). Vi upptäckte därefter även yogurten, som inte var placerad bland mjölk och flingor. God frukt till denna.
I stället blev det lite annat småplock. Fin frukost som sagt på detta relativt billiga hotell. Någon slags oxfilé, två olika sorters gyoza, tempurafriterad svamp, utmärkt äggröra (så utmärkt att jag tyckte mig behöva mer än ätpinnar för att äta den).
Fyra olika sorters svart té erbjöds det tépåsar av: koffeinfritt Earl Grey, ett ekologiskt Ceylon-té, Darjeeling samt ett sött honungsté som blev orimligt sött (åtminstone om man lät tepåsen ligga i länge). Vi upptäckte därefter även yogurten, som inte var placerad bland mjölk och flingor. God frukt till denna.
Last edited: